Jag har - liksom alla andra kvinnor jag känner - erfarenheter av sexuellt våld. Det första grövre övergreppet mot mig begicks av en av de jag litade på allra mest - min egen tränare. Jag var 14 år.
Jag har också jobbat med sexuellt våld i över 4 år nu. Allt startade den 16 maj 2013 när Nathalie Cleo Missaoui, öppnade tidningen och läste om en ännu friande dom – den så kallade ”flaskvåldtäkten”. En ung tjej hade blivit våldtagen av tre jämnåriga killar med en vinflaska. I artikeln fanns det utdrag från den friande domen där en kunde läsa att det faktum att ”tjejen hade tryckt ihop sina ben var ett tecken på blygsel” och att ”killarna slutade ändå penetrera henne med flaskan när hon började blöda så de hade kanske inte ont uppsåt”. Och som om detta inte vore nog var det en stor annons – på en vinflaska – med titeln ”rekommenderas” över sig, på samma uppslag.
Magen vände sig ut och in. Hon lade ut den på sociala medier, jag skrev till Nathalie, vi drog med oss Isabel Sandblom och Vanessa Marko, vi delade erfarenheter med varandra och bestämde oss sedan för att göra något. Genom våra organisationer Make Equal och Femtastic samlade vi in berättelser. Berättelser likt alla de som kommit fram under #metoo. Dessa berättelser blev våra argument och var det som skapade FATTAs två krav: samtycke i lagstiftning - och i praktiken!
Mina systrar och syskon, det har varit en galen vecka. Vi är många som både blivit stärkta av varandra, som vågat tala, som vågat lyssna och som vågat stötta. Det är många män som är OTROLIGT lösa i magen just nu. Med all rätt.
– Jag less på att vi kvinnor ska gå i feministiskt självförsvar - det är dags för maskulint självansvar!
– Jag är less på att vi ska bli uppmanade att investera i låsbara underkläder. Ska vi ta fram innovationer för att begränsa övergreppen bör det rimligtvis säljas kuklås!
– Jag är less på att detta fortfarande ses som en kvinnofråga när 97% av förövarna i sexualbrott är män. Det är dags att detta börjar ses som en mansfråga.
– Och jag är less på slagord som ”ett nej är ett nej”, där ansvaret återstår läggs på oss, trots att 7 av 10 som utsätts för sexuellt våld hamnar i frozen fright-tillstånd, frysläge, och kan därför inte säga nej eller göra fysiskt motstånd. Det är dags för män att fatta att ”allt annat än ett JA är ett NEJ”!
Det är bara män som kan få stopp på det sexuella våldet. Ni män måste börja berätta och ta tag i era problem – problem som drabbar oss andra. Men vi som inte är män vill inte höra några detaljer - så bjud in några andra män till en #killmiddag (www.killmiddag.se) för att prata självrannsakande om sex, gränser och övergrepp.
Bestäm sedan minst 5 saker du som män ska göra för att främja en samtyckeskultur.
Tack Tarana Burke för att du startade #metoo-rörelsen för över 10 år sedan som ett sätt att visa empati för andra som blivit utsatta för övergrepp. Och tack alla som sprider detta gemensamma läkande vidare.
Och alla ni systrar och syskon där ute som har erfarenheter av sexuellt våld: jag tror er. Och jag vet att ni tror mig. Tack
Jag har också jobbat med sexuellt våld i över 4 år nu. Allt startade den 16 maj 2013 när Nathalie Cleo Missaoui, öppnade tidningen och läste om en ännu friande dom – den så kallade ”flaskvåldtäkten”. En ung tjej hade blivit våldtagen av tre jämnåriga killar med en vinflaska. I artikeln fanns det utdrag från den friande domen där en kunde läsa att det faktum att ”tjejen hade tryckt ihop sina ben var ett tecken på blygsel” och att ”killarna slutade ändå penetrera henne med flaskan när hon började blöda så de hade kanske inte ont uppsåt”. Och som om detta inte vore nog var det en stor annons – på en vinflaska – med titeln ”rekommenderas” över sig, på samma uppslag.
Magen vände sig ut och in. Hon lade ut den på sociala medier, jag skrev till Nathalie, vi drog med oss Isabel Sandblom och Vanessa Marko, vi delade erfarenheter med varandra och bestämde oss sedan för att göra något. Genom våra organisationer Make Equal och Femtastic samlade vi in berättelser. Berättelser likt alla de som kommit fram under #metoo. Dessa berättelser blev våra argument och var det som skapade FATTAs två krav: samtycke i lagstiftning - och i praktiken!
Mina systrar och syskon, det har varit en galen vecka. Vi är många som både blivit stärkta av varandra, som vågat tala, som vågat lyssna och som vågat stötta. Det är många män som är OTROLIGT lösa i magen just nu. Med all rätt.
– Jag less på att vi kvinnor ska gå i feministiskt självförsvar - det är dags för maskulint självansvar!
– Jag är less på att vi ska bli uppmanade att investera i låsbara underkläder. Ska vi ta fram innovationer för att begränsa övergreppen bör det rimligtvis säljas kuklås!
– Jag är less på att detta fortfarande ses som en kvinnofråga när 97% av förövarna i sexualbrott är män. Det är dags att detta börjar ses som en mansfråga.
– Och jag är less på slagord som ”ett nej är ett nej”, där ansvaret återstår läggs på oss, trots att 7 av 10 som utsätts för sexuellt våld hamnar i frozen fright-tillstånd, frysläge, och kan därför inte säga nej eller göra fysiskt motstånd. Det är dags för män att fatta att ”allt annat än ett JA är ett NEJ”!
Det är bara män som kan få stopp på det sexuella våldet. Ni män måste börja berätta och ta tag i era problem – problem som drabbar oss andra. Men vi som inte är män vill inte höra några detaljer - så bjud in några andra män till en #killmiddag (www.killmiddag.se) för att prata självrannsakande om sex, gränser och övergrepp.
Bestäm sedan minst 5 saker du som män ska göra för att främja en samtyckeskultur.
Tack Tarana Burke för att du startade #metoo-rörelsen för över 10 år sedan som ett sätt att visa empati för andra som blivit utsatta för övergrepp. Och tack alla som sprider detta gemensamma läkande vidare.
Och alla ni systrar och syskon där ute som har erfarenheter av sexuellt våld: jag tror er. Och jag vet att ni tror mig. Tack