Strax efter andra världskriget talade de svenska socialdemokraterna om ”socialismens skördetid”. Denna öppenhet ledde till bakslag – ett västerländskt folk avvisar socialism så snart man känner igen den, såsom bl.a. förra årets danska folkomröstningar visade. Men den svenska socialdemokratien saknar inte smidighet. Den slutade upp att tala om socialisering och nöjde sig med att genomföra den i smyg, som spindelvävssocialismen.
Verkningarna börjar visa sig idag. I stället för öppet tvångssparande genomför man överbalansering av statens budget, så att medborgarnas egendom dras in till staten. Företagen skall låna men staten skall äga, det är den nya socialismens väg.
Än viktigare i sammanhanget är uppbyggnaden av de stora AP-fonderna. Här sker en maktsamling till socialiststyrda organ, som håller på att få ett avgörande inflytande på kapitalmarknaden. Detta sker utan att fonderna har någon väsentlig betydelse för själva pensionssystemet. Här måste vi kräva en förändring. Antingen skall man sluta att bygga upp dessa fonder och erkänna att de ur pensionssystemets synpunkt redan blivit mer än tillräckligt stora. Eller också skall pensionssystemet göras om och medlen användas för pensionärernas bästa. Det ligger en orättvisa i att de äldre generationer, som i sin krafts dagar hade ett hårdare liv och sämre inkomster än vi, också skall få sämre pensioner än deras efterkommande. Använder man AP-fondernas medel kan de gamlas pensioner förbättras, kanske ända därhän att pensionssystemet når alla nuvarande pensionärer. Men då kan det förstås inte längre användas som medel att samla ekonomisk makt i det socialistiska partiets händer. Vi har rätt att begära besked på den punkten: Vilket är det väsentliga – att stödja pensionärerna eller att åstadkomma ett socialistiskt system?
Bostadsfrågan är ett annat exempel. På detta område har socialiseringen hunnit längre än på något annat. Hur är det med dess verkningar? 1944 lovade socialdemokraterna i sitt efterkrigsprogram att avskaffa bostadsbristen. Idag är bostadsbristen flera gånger större än för tjugo år sedan. Det visar, i hur hög grad ett socialistiskt system bidrar till att skapa bristsituationer. Vi har att välja. Vi kan få fortsatt bostadssocialisering och ständig bostadsbrist – eller en friare bostadsmarknad, som efter hand avskaffar bostadsbristen. Regeringspartiet har valt det förra alternativet. Vi väljer det senare.
Medlet att bryta den socialistiska maktutvecklingen är borgerlig samverkan. Högerpartiet förtröttas inte i sitt arbete för ett fast, konsekvent, öppet redovisat samarbete inom den demokratiska oppositionen. Den som önskar ett sådant kan arbeta för det genom att ge Högerpartiet sitt stöd. I brist på ett sådant samarbete, som de andra borgerliga partierna hittills inte har velat gå med på, är Högerpartiet redo till samverkan från fall till fall i det dagliga politiska arbetet. Vid 1964 års riksdag har vi på den punkten kommit längre än någonsin tidigare. Av 264 ärenden, som gick efter partilinjer, uppvisade 88 – en tredjedel – full borgerlig samverkan. Högerpartiet och Folkpartiet samverkade i 19 fall. Folkpartiet och Centerpartiet i 27 fall. I 70 fall stod Högerpartiet ensamt mot socialdemokratien och mellanpartierna; i 35 fall stod Folkpartiet ensamt och i 23 fall Centerpartiet.
För vår del skulle vi ha önskat ett mera klart markerat samarbete inför själva valet. Ett stort antal högerförbund i landet har framfört förslag om valtekniskt samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet. Vi beklagar djupt, att deras förslag inte i något fall har antagits av de båda andra partiernas organisationer – inte ens i fyrstadskretsen, där förutsättningarna ändå var särskilt gynnsamma och där högerorganisationen visat sig beredd till mycket stora medgivanden. Men saken har inte förbättrats utan tvärtom försämrats genom organisationen ”Medborgerlig Samling”. Även om denna organisations angivna syfte är att verka för borgerligt samarbete har den utformats på sådant sätt att den sannolikt endast kan leda till ökad splittring och göra det lättare för socialdemokraterna att vinna framgång. Inom Högerpartiet vill vi skapa förutsättningar för ett framtida samarbete på bred front och i hela vårt land. Just därför tar vi avstånd från den sortens säraktioner med enstaka, lokala folkpartistiska och centerpartistiska utbrytare utan gehör i den borgerliga opinionen.
Årets jubileumsstämma fortsätter arbetet på att ge vårt bidrag till det borgerliga alternativet, som skall ersätta den socialistiska maktfullkomlighetens politik. Ett samlat starkt högerparti betyder en stark och orädd opposition. Det betyder också bättre möjligheter till borgerlig samverkan.