Jag delar gärna scenen med andra systrar
det finns gott om utrymme för oss alla i rampljuset
ingen av oss lyser mindre för att den andra visar tänderna
tvärt om
vi kompletterar varandra
Sa månen om stjärnorna
det var en dikt av den prisbelönta poeten och nutida ledaren Mariama Jobe
Vet ni vad som fyller arenor i Rinkeby, Husby, Vivalla, Rosengård, Bergsjön och Hammarkullen?
Poesi. Hundratals, ibland tusentals unga människor trängs för att lyssna på sina vänner. För att höra en vän berätta sin historia och för att äntligen få känna “jag förstår precis hur det där är”. Förra året belönades Förenade Förorter med Bellmaspriset i Stockholm för hur de organiserat och skapat engagemang för poesi. Och de har inte bara bidragit med poesi utan med demokrati genom medborgarförslag från hjärtat.
Varför prata om poesi? Jag vill att vi ska minnas och ta in bilden av den breda förort som finns, för under denna vecka kommer vi höra om allt annat än poesi när Husby eller Gottsunda ska skildras. Det är nationell kris i dagens förorter och dagens politik. Inte för att det inte finns liv, kärlek eller poesi utan för att vi har en bild av förorten som vi inte vill förändra. Jag säger inte att läget är bra eller ens ok, men jag säger att vi måste bredda bilden. Jag vill med anledning av detta och den tragedi som nyligen hänt här i Tensta citera en boende som uttrycker sin sorg:
Var i centrum igår vid lunchtid, Tensta centrum. Passerar två poliser som promenerar när en 14-årig pojke springer oroligt fram till polisen och frågar ”vad har hänt?”. Polisen tittar på killen och svarar ”Inget, vi ska bara käka lunch”. Vi vet att det gått för långt när barn, ungdomar och boende lever i ständig oro om att något hänt, igen.
Skrev detta igår, vid lunchtid. Publicerade det inte. Inatt kl. 00:38 väcks jag och min familj, våra grannar av 10-15 skott. Skottlossning. Flera skadade. Utanför min lägenhet.”
Det var Dilans ord om onsdagens skottlossning.
Det gör mig så himla ledsen och frustrerad att unga människor i dag utelämnas och utestängs så till den grad att våldet blir enda utvägen. Jag vill säga att det inte behöver vara så, att vi som vuxna och politiker har ansvar för att skapa framtidstro.
Därför känns det fint att Feministiskt initiativ återigen får inleda detta fantastiska som är Järvaveckan. Genom att placera oss alla här, visserligen fortfarande en bit från Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Akalla och Husby, men lite närmare ändå så gör vi det som anses som långt bort till centrum. Gör det möjligt för fler att ta plats och delta i det demokratiska samtalet. Jag känner mig oerhört hedrad över att vara här idag. Att få privilegiet att ta plats och jag kommer att använda det till att ge plats. Det finns ett gäng F!:or i publiken med rosa västar, vinka gänget, som kommer hjälpa er som vill att ställa ett par frågor eller säga ett par ord i slutet. För vi är inte bara här för att tala utan också för att lyssna så kom gärna förbi tältet under veckan eller hör av er.
Temat för dagen är ju jämlikhet och jämställdhet. Det är väldigt passande. Lägger vi till hållbarhet på slutet så är det exakt målsättningen för vår antirasistiska feministiska politik. Feministiskt initiativ är en demokratirörelse som med kärleken som drivkraft sätter mänskliga rättigheter högst upp på dagordningen för att trygga allas rätt att ta plats. Framtidstro styr våra prioriteringar, inte rädsla. När andra vill sätta skräck inger vi hopp.
Kärleken är en stark drivkraft. Det var för kärlekens skull, som min familj och säkert flera av er korsade världen för att hitta en trygg plats fri från krig och förtryck. Det var för kärlekens skull som min make och säkert flera av er lämnade en trygg tillvaro, vänner och familj, för att leva i Sverige. Det var för kärlekens skull som min mammas slet med två jobb för att ge mig och min syster de bästa förutsättningar som hon kunde, trots dåliga villkor och låg lön. Det är för kärlekens skull som vi försöker spara en extra slant till våra föräldrar så att vi kan hjälpa till när pensionen inte räcker till. Det är kärleken till vårt enda hem jorden som får oss att inse att vi själva utgör det största hotet. Det är av kärlek till grannarna, bygden och orten som människor väljer att stanna, trots en diskriminerande arbetsmarknad som utestänger, trots en bristfällig bostadsmarknad som bidrar till trångboddheten och trots en stadig nedmontering av service och välfärd. Dessa nedskärningar beror inte på att Sverige har tagit emot människor på flykt, de har pågått i decennier och är mest kännbart i glesbygd och förort. Dessa nedskärningar är ett resultat av politiska prioriteringar. Andra prioriteringar är möjliga. Det är av kärlek till varandra som vi organiserat och organiserar oss för att bemöta den falska verklighetsbild som misstänkliggör och splittrar oss.
I en tid när prioriteringarna styrs av rädsla och hårdare tag vill vi verka för framtidstro och mjukare tag. Vi har kärleken som drivkraft och modet att tro på en bättre framtid. För när vi höjer blicken ser vi att vi aldrig har haft det bättre, Nu behöver vi omfördela så att alla också får det bättre. Så lägger vi grunden för ett jämlikt, jämställt och ekologisk hållbart samhälle där vi inte bara överlever utan lever och mår så bra som vi kan. För när vissa säger att det är bra nu, säger vi att det kan bli bättre.
Hur ska det gå till? Ja mina vänner, ta fram era pennor för här kommer en snabblektion i feministisk antirasistisk ekonomi. Ni som redan har koll kan ju passa på att chilla. Ekonomin är ett verktyg för att uppnå våra visioner, våra prioriteringar styr var pengarna går, inte tvärtom. Det finns strukturella hinder som skapar orättvisor, som vi måste ta bort genom att förändra systemet så att alla kan nå sin fulla potential. Det gör vi genom
Omfördelning, omfördelning från gruppen män till gruppen kvinnor, omfördelning från de som har mycket till de som har lite. Det gör vi genom
Omställning från ett konsumtionsdrivet samhälle till att leva inom planetens gränser och det gör vi genom
Omrustning från militärt försvar till mänsklig säkerhet.
Det är i det nära som det gör störst skillnad. Därför lägger Feministiskt initiativ mer än en tredjedel av pengarna i vår statsbudget, 45 miljarder, till kommuner, landsting och missgynnade grupper. Satsningarna omfattar allt från stöd till byggandet av fler bostäder som folk har råd med, till miljöinvesteringar, till infrastruktur för kollektivtrafik, till satsningar på socialt arbete och omsorg, till primärvård, till LSS, till förlossningsvård och till skolan för att nämna några.
Det handlar alltså om stora modiga jämlikhets- och jämställdhetsreformer, inte om signalpolitik. Det handlar om konkreta och konstruktiva förslag på hur vi ska uppnå klimatmålen. För att klimatet är vår tid stora ödesfråga. För att strukturella problem kräver systemförändrande lösningar.
Vi gör det genom att rulla tillbaka en tredjedel av Alliansens skattesänkningar och genom att minska anslagen till försvaret med en fjärdedel. Vi gör det genom att lägga skulden där den hör hemma, hos de som skattefuskar. För när det kommer till skatteflykt och skatteparadis tror vi på hårdare tag.
För då kan vi satsa på mjukare tag.
Vi gör det genom att INTE sälja ut vår välfärd och vår allmännytta. Jag vill äga. Mycket. Tillsammans.
Omfördelning och stopp för skattesänkning och utförsäljning gör det möjligt att satsa på en välfärd som innefattar alla och garanterar trygghet genom livet.
De flesta i Sverige vill ha ett mer jämlikt och jämställt samhälle, Det handlar om tillgång till utbildning, bostad, vård, omsorg, arbete och trygghet. För alla invånare, oavsett var i landet du bor eller vem du är. Ändå blir det inte så. På flera områden går det åt helt fel håll. Det gör mig ledsen och oroad.
Nedläggningar och nedskärningar sliter på oss som människor, får oss att tappa tilltron till samhället och till varandra. Men det finns en motkraft som ger mig hopp och mod, i glesbygd och i förort. En kraft som bygger på människor som går samman i föreningar och initiativ, som väcker nya idéer och som skapar förändring både i det lilla och det stora, som inspirerar och engagerar, med poesi och kultur, med samtal och möten som skapar plats för de som inte har någon.
Samtidigt väljer allt fler politiker att skylla utsatthet på oss som kommit hit. De sätter mig mot dig. Deras idéer om vilka som hör till och vilka som är de andra, möjliggör politiska förslag som att sätta in militären, införa utegångsförbud och no go zoner. Det gör det möjligt att prata om vilka som ska få ta del av välfärden och vilka som måste förtjäna den.
Vi accepterar inte den retoriken. Att tala om hela grupper av människor som börda, främlingar eller säkerhetshot är rasism. Att relativisera människovärdet och allas lika rätt att färdas väl genom livet är rasism. Det är rasism och det är historielöst. För faktum är att Sverige och världen behöver utbyte, inte bara av varor och pengar utan också av människor och idéer för det är så vi bygger en värld som håller, även efter jag o du har lämnat den.
Historien har visat oss hur det slutar när människor ställs mot varandra. Trots det har de största partierna rört sig i en allt mer nationalistisk och auktoritär riktning och de mindre har delvis anpassat sig. Vi kommer aldrig låta rasismen segra. Med kärleken som drivkraft väljer vi omfördelning och solidaritet istället för rädsla.
Vi föds alla sårbara och beroende av varandra.
Ingen av oss har valt var eller hos vilka.
Därför är det viktigt att förlossningsvård finns nära, när livet är som skörast.
Därför är det viktigt att skolan är likvärdig så att varje liten människa får växa till sin fulla potential oavsett var en bor eller vilka som är ens föräldrar.
Därför är det viktigt med bostäder som vi har råd med i livets alla skeenden.
Därför behöver vi sluta sälja ut vår välfärd till riskkapitalbolag som bara är intresserade av snabba cash. Det måste bli ett slut på vinstutdelning på bekostnad av välfärden.
Därför är det viktig att samhällsservice som arbetsförmedling, försäkringskassa, vårdcentral, fritidsgårdar och mötesplatser finns där vi finns.
Därför är det viktigt att vi för tillbaka pengarna från privat konsumtion till gemensam välfärd.
Maktobalans mellan stad och landsbygd, innerstad och förort behöver mötas med konkret och rättighetsbaserad politik.
Ett jämlikt och jämställt samhälle behöver också en arbetsmarknad som inte diskriminerar och sliter ut.
Därför ska lika arbete ge lika lön oavsett kön. Därför vill vi se ett arbetsliv som inte skapar hinder för personer med normbrytande funktionalitet. Därför vill jag och vi se en arbetsmarknad som inte exkluderar utlandsfödda och rasifierade. Idag är den svenska arbetarklassen överrepresenterad av rasifierade och kvinnor. Om vi inte erkänner vilka som utgör arbetarklassen så kommer vi inte komma åt klassklyftorna
Ekonomisk självständighet är en förutsättning för ett fullvärdigt liv. Idag är det kvinnor, utlandsfödda/rasifierade och personer med normbrytande funktionalitet som i större utsträckning har otrygga anställningar, sämre arbetsvillkor och lägre lön. #metoo uppropens alla hashtags visar att denna systematiska och strukturella värdediskriminering också visar sig i form av sexuella trakasserier. Det är oacceptabelt. Vi kan förändra det genom jämställda löner, trygga anställningar och goda arbetsvillkor. Inte minst för att säkra en vård och omsorg som finns tillgänglig för alla och som är trygg både för den som tar hand om och den som blir omhändertagen.
Vi kan också förändra synen på arbetet. För att göra plats för livet. Idag finns det inte riktigt tid för allt det som hör livet till, som att laga mat, ta hand om barn, städa och läsa läxor, tvätta och bara vara tillsammans. Det finns inte tid att engagera sig. Ändå går det ihop, hur kommer det sig? Jo, det är framförallt kvinnor som betalar för detta obetalda arbete. Genom att arbeta deltid tas pengar ur egen ficka för att hålla ihop vårt samhälle. Ofta på bekostnad av den egna hälsa. Alltid på bekostnad av den egna pensionen. Därför behöver vi korta arbetstiden. Genom omfattande utbildningssatsning på bristyrken kan vi täcka upp när vi behöver blir fler som jobbar. För när vi delar på jobben får vi mer tid att leva. Därför är sex timmars arbetsdag en jämlikhets- och jämställdhetsreform. Vi får tid att organisera och engagera oss. Därför är sex timmars arbetsdag viktigt för demokratin. När vi jobbar mindre konsumerar vi mindre. Därför är sex timmars arbetsdag också en av våra viktigaste omställningsreformer. I 45 år har vi arbetat minst 40 timmar i veckan. När vi tar plats i riksdagen, är det historia.
Jag vill komma tillbaka till detta med pensionen. För vi måste prata om pensionen. För att vårt nuvarande pensionssystem producerar fattigpensionärer. För att de i första hand är kvinnor och invandrade. För att det är orimligt att människor som arbetat ett helt liv ska leva i fattigdom. Därför behöver vi höja pensionen och reformera hela pensionssystemet. Jag vill kunna studera, bli sjuk, ta hand om mitt barn eller mina närstående utan att det gör mig till fattigpensionär. För livet ska rymmas i pensionssystemet. Jag vill inte informera er hur ni ska göra för att överleva och spara till pension genom informationskampanjer. Jag vill att vi som politiker ska informera oss om verkligheten. Jag vill se strukturella lösningar på strukturella problem. Strukturella problem som också innebär att våra pensioner idag investeras i fonder som både gör att människor måste fly och att klimatet tar stryk. Och när klimatet tar stryk spelar det ingen roll hur höga våra pensioner är. För vad ska jag med pengar till när jag inte har ett klot att leva på?
Vi vet att klimatet är det som oroar flest människor i Sverige idag. Inte invandring. Ändå behandlas Miljö- och klimatfrågor, precis som jämställdhet, som en sidofråga och ett särintresse. Nästan alla pratar om det, men ingen avsätter tillräckliga resurser.
När Feministiskt initiativ tar plats i riksdagen, är det historia. Då ska vi driva en politik som tar oss från ett konsumtionsdrivet ekonomiskt system som förutsätter oändlig materiell tillväxt till ett system som gör det möjligt för oss att leva inom vår enda planets gränser.
I detta är lands- och glesbygd avgörande. Där investerar vi för miljön så att Sverige på sikt kan vara självförsörjande på mat.
I vår budget presenterar vi satsningar för att förändra vårt produktions- och levnadssätt så att vi kan fortsätta existera. För vi är inte mästare över naturen, vi är en del av den. Vi vill ta ansvar och göra det lättare och billigare att leva hållbart och svårare för storföretag att utnyttja vår planet. Omställning är nödvändig. Ansvaret kan inte läggas på enskilda personer och deras individuella val.
För vår livsstil är ohållbar, särskilt vår konsumtion. För klimatfrågan är inte en isolerad fråga. Den hör ihop med säkerhets- och rättvisefrågor, mänskliga rättigheter och frihet från diskriminering. Våra vanor påverkar människors livsvillkor globalt. Sverige måste ta ansvar för vår verkliga globala miljöpåverkan och inte bara för det som händer inom våra gränser.
Därför vill vi också ha högre skatter på det som smutsar ner, flyget och köttet så att vi kan använda pengarna till lägre moms på frukt, grönsaker, bönor och bröd. och på avgiftsfri kollektivtrafik. Både i städerna med framförallt på landsbygden genom upprustning och utbyggnad av de lokala och de nationella järnvägsnäten.
Klimatpolitiken hänger ihop med migrationspolitiken.
I takt med att klimatet förändras tvingas människor fly, som en konsekvens av naturkatastrofer, torka och översvämningar. Men också som en indirekt effekt av de konflikter som gror i spåren av brist på mat, vatten och mark. Kärleken till vår enda planet, solidariteten också med kommande generationer, måste styra våra prioriteringar.
Därför behöver vi också omrusta! Från ett militärt försvar till mänsklig säkerhet. Mäns våld mot kvinnor skördar varje år fler offer än alla väpnade konflikter i världen. Hat och hot, våld och förtryck, i nära relationer, i namn av heder, mot HBTQ-personer, i hemmet, i skolan, på jobbet, på nätet och på gatan.
Det är det största hoten mot våra invånare och vår demokrati. Det kommer vi inte tillrätta med med stridsvagnar på Gotland. Men däremot med ett förstärkt stöd till myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med säkrad finansiering till kvinno-, tjej-, kill- och transjourer. Genom våldsförebyggande arbete i skolan i form av normkritik och arbete mot matchoideal. Genom att förbjuda nazistisk och rasistisk organisering. Genom satsningar på socialt arbete och närpolis med förankring i området.
”Jag förstår inte hur vapenexport rör feministisk utrikespolitik“ Det sa tyvärr vår utrikesminister.
Det är väldigt enkelt: en feministisk regering säljer inte vapen. Men eftersom det verkar svårt: en feministisk regering säljer inte vapen. Feminism förpliktigar. Vi behöver inse att vår vapenexport bidrar till det våld, förtryck och den social instabilitet som driver människor på flykt. Då är det väldigt cyniskt att samtidigt stänga gränserna och frånsäga oss vårt ansvar gentemot världssamfundet. Asylrätten är en mänsklig rättighet som vi åtagit oss att leva upp till. Den kan inte villkoras. Feminism förpliktigar. Trots det är asylrätten starkt försvagad. Kvinnor och barn tvingas ut på den farliga flyktvägen, människors etablering försvåras, unga människor skickas i döden pga ovetenskapliga åldersbedömningar, 17 år eller 18, det ska tydligen mina knän och tänder bedöma. Förlåt, förlåt du som utsatts för dessa prövningar och misstänkliggjorts. Du ska inte bara få stanna, en dag ska vi se till att du kompenseras för våra övertramp.
Ett annat Sverige är möjligt. Det har volontärer och eldsjälar som arbetat med att ge människor ett värdigt mottagande visat. Som genom manifestationer och ihärdigt arbete skapat hjärterum och räddat liv, som häromdagen när riksdagen röstade för att låta vissa unga stanna lite. Ja, mer radikalt än så var det inte. Men det var ett stort steg framåt! Vi har visat att det går att förändra när vi samlar våra krafter. Ett annat Sverige är möjligt. Det har alla ni som kämpat för era egna liv visat, genom sittstrejk och kärlekståg trots att politiken vänt er ryggen gång på gång.
Feministisk initiativ prioriterar mänskliga rättigheter genom ett värdigt asylmottagande, genom att återställa möjligheten till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd, genom att låta de unga stanna på riktigt och ovillkorat. Allemansrätten är det finaste vi har – vi vill bredda den, fler ska få ta del av Sverige så som Sveriges invånare tar del av världen. Mitt pass gör att jag är välkommen nästa överallt i världen, därför välkomnar jag världen!
För vi vågar sätta ribban lite högre, vågar sätta mänskliga rättigheter på agendan, vågar visa att det går. Vi står för en feminism som inte flagnar, som ser, erkänner och bemöter alla maktordningar. Som lever upp till högt uppsatta mål både i ord och handling.
Idag sitter F! i 13 kommuner och här i Stockholm, är vi med och styr. Där vi tagit plats har vi förnyat vad som är politik och vem som får representera makten. Där vi har suttit vid makten har vi bromsat den bakåtrörelse som vi ser i dagens politik. Vi har stoppat utförsäljningar, förstärkt anställningar för personal, stöttat papperslösa, ökat stöd till demokratiarbete och satsat på välfärden. Vi har visat och visar att det går att omfördela makten och resurserna om den politiska viljan finns, om vi vågar prioritera.
En socialdemokrat sa nyligen till mig att jag drömmer. Vänligt, men nedlåtande. Hon syftade på opinionsmätningarna. Rädslan för den förlorade rösten som hindrar människor från att våga tro och hoppas och rösta med hjärtat.
I en mätning vi gjorde med Novus visade det sig att 10 procent skulle kunna tänka sig rösta på F! ifall vi hade en chans att komma in riksdagen och ytterligare 41 % skulle överväga att rösta på oss i sånt fall. Det är halva Sveriges befolkning. Förstår ni! Till er vill jag säga när vi vill så kan vi, och vi ska in i Riksdagen.
För när Feministiskt initiativ sitter i Riksdagen kommer vi tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet blir den kraft som för socialdemokratin i en mer solidarisk och hållbar riktning.
För när Feministiskt initiativ sitter i riksdagen säkerställer vi att klimatfrågan tas på allvar, avvisar attackerna mot mänskliga rättigheter, vänder nationalismen ryggen och vågar radikal omfördelning. För social och ekologisk hållbarhet. För jämlikhet och jämställdhet.
Jag är inte den första drömmaren och inte heller den sista. Jag tillhör det enda parti som haft rasiferade personer som partiledare. Det enda partiet. Det är vi som vågat och vågar föreställa oss en annan värld som gång på gång gör den är möjlig. Genom att göra de prioriteringar som tar oss i rätt riktning. Genom att aldrig ge upp! Genom att våga stå upp för det vi tror på! Så jag frågar er.
Kan vi vara en motkraft med kärleken som drivkraft?
Kan vi stå fast vid våra ideal och värderingar?
Kan vi vara den förändring vi vill se?
Kan vi göra poesi till demokrati?
Det är KLART VI KAN!
För demokrati, det är vi och din röst räknas!
Tack!
det finns gott om utrymme för oss alla i rampljuset
ingen av oss lyser mindre för att den andra visar tänderna
tvärt om
vi kompletterar varandra
Sa månen om stjärnorna
det var en dikt av den prisbelönta poeten och nutida ledaren Mariama Jobe
Vet ni vad som fyller arenor i Rinkeby, Husby, Vivalla, Rosengård, Bergsjön och Hammarkullen?
Poesi. Hundratals, ibland tusentals unga människor trängs för att lyssna på sina vänner. För att höra en vän berätta sin historia och för att äntligen få känna “jag förstår precis hur det där är”. Förra året belönades Förenade Förorter med Bellmaspriset i Stockholm för hur de organiserat och skapat engagemang för poesi. Och de har inte bara bidragit med poesi utan med demokrati genom medborgarförslag från hjärtat.
Varför prata om poesi? Jag vill att vi ska minnas och ta in bilden av den breda förort som finns, för under denna vecka kommer vi höra om allt annat än poesi när Husby eller Gottsunda ska skildras. Det är nationell kris i dagens förorter och dagens politik. Inte för att det inte finns liv, kärlek eller poesi utan för att vi har en bild av förorten som vi inte vill förändra. Jag säger inte att läget är bra eller ens ok, men jag säger att vi måste bredda bilden. Jag vill med anledning av detta och den tragedi som nyligen hänt här i Tensta citera en boende som uttrycker sin sorg:
Var i centrum igår vid lunchtid, Tensta centrum. Passerar två poliser som promenerar när en 14-årig pojke springer oroligt fram till polisen och frågar ”vad har hänt?”. Polisen tittar på killen och svarar ”Inget, vi ska bara käka lunch”. Vi vet att det gått för långt när barn, ungdomar och boende lever i ständig oro om att något hänt, igen.
Skrev detta igår, vid lunchtid. Publicerade det inte. Inatt kl. 00:38 väcks jag och min familj, våra grannar av 10-15 skott. Skottlossning. Flera skadade. Utanför min lägenhet.”
Det var Dilans ord om onsdagens skottlossning.
Det gör mig så himla ledsen och frustrerad att unga människor i dag utelämnas och utestängs så till den grad att våldet blir enda utvägen. Jag vill säga att det inte behöver vara så, att vi som vuxna och politiker har ansvar för att skapa framtidstro.
Därför känns det fint att Feministiskt initiativ återigen får inleda detta fantastiska som är Järvaveckan. Genom att placera oss alla här, visserligen fortfarande en bit från Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Akalla och Husby, men lite närmare ändå så gör vi det som anses som långt bort till centrum. Gör det möjligt för fler att ta plats och delta i det demokratiska samtalet. Jag känner mig oerhört hedrad över att vara här idag. Att få privilegiet att ta plats och jag kommer att använda det till att ge plats. Det finns ett gäng F!:or i publiken med rosa västar, vinka gänget, som kommer hjälpa er som vill att ställa ett par frågor eller säga ett par ord i slutet. För vi är inte bara här för att tala utan också för att lyssna så kom gärna förbi tältet under veckan eller hör av er.
Temat för dagen är ju jämlikhet och jämställdhet. Det är väldigt passande. Lägger vi till hållbarhet på slutet så är det exakt målsättningen för vår antirasistiska feministiska politik. Feministiskt initiativ är en demokratirörelse som med kärleken som drivkraft sätter mänskliga rättigheter högst upp på dagordningen för att trygga allas rätt att ta plats. Framtidstro styr våra prioriteringar, inte rädsla. När andra vill sätta skräck inger vi hopp.
Kärleken är en stark drivkraft. Det var för kärlekens skull, som min familj och säkert flera av er korsade världen för att hitta en trygg plats fri från krig och förtryck. Det var för kärlekens skull som min make och säkert flera av er lämnade en trygg tillvaro, vänner och familj, för att leva i Sverige. Det var för kärlekens skull som min mammas slet med två jobb för att ge mig och min syster de bästa förutsättningar som hon kunde, trots dåliga villkor och låg lön. Det är för kärlekens skull som vi försöker spara en extra slant till våra föräldrar så att vi kan hjälpa till när pensionen inte räcker till. Det är kärleken till vårt enda hem jorden som får oss att inse att vi själva utgör det största hotet. Det är av kärlek till grannarna, bygden och orten som människor väljer att stanna, trots en diskriminerande arbetsmarknad som utestänger, trots en bristfällig bostadsmarknad som bidrar till trångboddheten och trots en stadig nedmontering av service och välfärd. Dessa nedskärningar beror inte på att Sverige har tagit emot människor på flykt, de har pågått i decennier och är mest kännbart i glesbygd och förort. Dessa nedskärningar är ett resultat av politiska prioriteringar. Andra prioriteringar är möjliga. Det är av kärlek till varandra som vi organiserat och organiserar oss för att bemöta den falska verklighetsbild som misstänkliggör och splittrar oss.
I en tid när prioriteringarna styrs av rädsla och hårdare tag vill vi verka för framtidstro och mjukare tag. Vi har kärleken som drivkraft och modet att tro på en bättre framtid. För när vi höjer blicken ser vi att vi aldrig har haft det bättre, Nu behöver vi omfördela så att alla också får det bättre. Så lägger vi grunden för ett jämlikt, jämställt och ekologisk hållbart samhälle där vi inte bara överlever utan lever och mår så bra som vi kan. För när vissa säger att det är bra nu, säger vi att det kan bli bättre.
Hur ska det gå till? Ja mina vänner, ta fram era pennor för här kommer en snabblektion i feministisk antirasistisk ekonomi. Ni som redan har koll kan ju passa på att chilla. Ekonomin är ett verktyg för att uppnå våra visioner, våra prioriteringar styr var pengarna går, inte tvärtom. Det finns strukturella hinder som skapar orättvisor, som vi måste ta bort genom att förändra systemet så att alla kan nå sin fulla potential. Det gör vi genom
Omfördelning, omfördelning från gruppen män till gruppen kvinnor, omfördelning från de som har mycket till de som har lite. Det gör vi genom
Omställning från ett konsumtionsdrivet samhälle till att leva inom planetens gränser och det gör vi genom
Omrustning från militärt försvar till mänsklig säkerhet.
Det är i det nära som det gör störst skillnad. Därför lägger Feministiskt initiativ mer än en tredjedel av pengarna i vår statsbudget, 45 miljarder, till kommuner, landsting och missgynnade grupper. Satsningarna omfattar allt från stöd till byggandet av fler bostäder som folk har råd med, till miljöinvesteringar, till infrastruktur för kollektivtrafik, till satsningar på socialt arbete och omsorg, till primärvård, till LSS, till förlossningsvård och till skolan för att nämna några.
Det handlar alltså om stora modiga jämlikhets- och jämställdhetsreformer, inte om signalpolitik. Det handlar om konkreta och konstruktiva förslag på hur vi ska uppnå klimatmålen. För att klimatet är vår tid stora ödesfråga. För att strukturella problem kräver systemförändrande lösningar.
Vi gör det genom att rulla tillbaka en tredjedel av Alliansens skattesänkningar och genom att minska anslagen till försvaret med en fjärdedel. Vi gör det genom att lägga skulden där den hör hemma, hos de som skattefuskar. För när det kommer till skatteflykt och skatteparadis tror vi på hårdare tag.
För då kan vi satsa på mjukare tag.
Vi gör det genom att INTE sälja ut vår välfärd och vår allmännytta. Jag vill äga. Mycket. Tillsammans.
Omfördelning och stopp för skattesänkning och utförsäljning gör det möjligt att satsa på en välfärd som innefattar alla och garanterar trygghet genom livet.
De flesta i Sverige vill ha ett mer jämlikt och jämställt samhälle, Det handlar om tillgång till utbildning, bostad, vård, omsorg, arbete och trygghet. För alla invånare, oavsett var i landet du bor eller vem du är. Ändå blir det inte så. På flera områden går det åt helt fel håll. Det gör mig ledsen och oroad.
Nedläggningar och nedskärningar sliter på oss som människor, får oss att tappa tilltron till samhället och till varandra. Men det finns en motkraft som ger mig hopp och mod, i glesbygd och i förort. En kraft som bygger på människor som går samman i föreningar och initiativ, som väcker nya idéer och som skapar förändring både i det lilla och det stora, som inspirerar och engagerar, med poesi och kultur, med samtal och möten som skapar plats för de som inte har någon.
Samtidigt väljer allt fler politiker att skylla utsatthet på oss som kommit hit. De sätter mig mot dig. Deras idéer om vilka som hör till och vilka som är de andra, möjliggör politiska förslag som att sätta in militären, införa utegångsförbud och no go zoner. Det gör det möjligt att prata om vilka som ska få ta del av välfärden och vilka som måste förtjäna den.
Vi accepterar inte den retoriken. Att tala om hela grupper av människor som börda, främlingar eller säkerhetshot är rasism. Att relativisera människovärdet och allas lika rätt att färdas väl genom livet är rasism. Det är rasism och det är historielöst. För faktum är att Sverige och världen behöver utbyte, inte bara av varor och pengar utan också av människor och idéer för det är så vi bygger en värld som håller, även efter jag o du har lämnat den.
Historien har visat oss hur det slutar när människor ställs mot varandra. Trots det har de största partierna rört sig i en allt mer nationalistisk och auktoritär riktning och de mindre har delvis anpassat sig. Vi kommer aldrig låta rasismen segra. Med kärleken som drivkraft väljer vi omfördelning och solidaritet istället för rädsla.
Vi föds alla sårbara och beroende av varandra.
Ingen av oss har valt var eller hos vilka.
Därför är det viktigt att förlossningsvård finns nära, när livet är som skörast.
Därför är det viktigt att skolan är likvärdig så att varje liten människa får växa till sin fulla potential oavsett var en bor eller vilka som är ens föräldrar.
Därför är det viktigt med bostäder som vi har råd med i livets alla skeenden.
Därför behöver vi sluta sälja ut vår välfärd till riskkapitalbolag som bara är intresserade av snabba cash. Det måste bli ett slut på vinstutdelning på bekostnad av välfärden.
Därför är det viktig att samhällsservice som arbetsförmedling, försäkringskassa, vårdcentral, fritidsgårdar och mötesplatser finns där vi finns.
Därför är det viktigt att vi för tillbaka pengarna från privat konsumtion till gemensam välfärd.
Maktobalans mellan stad och landsbygd, innerstad och förort behöver mötas med konkret och rättighetsbaserad politik.
Ett jämlikt och jämställt samhälle behöver också en arbetsmarknad som inte diskriminerar och sliter ut.
Därför ska lika arbete ge lika lön oavsett kön. Därför vill vi se ett arbetsliv som inte skapar hinder för personer med normbrytande funktionalitet. Därför vill jag och vi se en arbetsmarknad som inte exkluderar utlandsfödda och rasifierade. Idag är den svenska arbetarklassen överrepresenterad av rasifierade och kvinnor. Om vi inte erkänner vilka som utgör arbetarklassen så kommer vi inte komma åt klassklyftorna
Ekonomisk självständighet är en förutsättning för ett fullvärdigt liv. Idag är det kvinnor, utlandsfödda/rasifierade och personer med normbrytande funktionalitet som i större utsträckning har otrygga anställningar, sämre arbetsvillkor och lägre lön. #metoo uppropens alla hashtags visar att denna systematiska och strukturella värdediskriminering också visar sig i form av sexuella trakasserier. Det är oacceptabelt. Vi kan förändra det genom jämställda löner, trygga anställningar och goda arbetsvillkor. Inte minst för att säkra en vård och omsorg som finns tillgänglig för alla och som är trygg både för den som tar hand om och den som blir omhändertagen.
Vi kan också förändra synen på arbetet. För att göra plats för livet. Idag finns det inte riktigt tid för allt det som hör livet till, som att laga mat, ta hand om barn, städa och läsa läxor, tvätta och bara vara tillsammans. Det finns inte tid att engagera sig. Ändå går det ihop, hur kommer det sig? Jo, det är framförallt kvinnor som betalar för detta obetalda arbete. Genom att arbeta deltid tas pengar ur egen ficka för att hålla ihop vårt samhälle. Ofta på bekostnad av den egna hälsa. Alltid på bekostnad av den egna pensionen. Därför behöver vi korta arbetstiden. Genom omfattande utbildningssatsning på bristyrken kan vi täcka upp när vi behöver blir fler som jobbar. För när vi delar på jobben får vi mer tid att leva. Därför är sex timmars arbetsdag en jämlikhets- och jämställdhetsreform. Vi får tid att organisera och engagera oss. Därför är sex timmars arbetsdag viktigt för demokratin. När vi jobbar mindre konsumerar vi mindre. Därför är sex timmars arbetsdag också en av våra viktigaste omställningsreformer. I 45 år har vi arbetat minst 40 timmar i veckan. När vi tar plats i riksdagen, är det historia.
Jag vill komma tillbaka till detta med pensionen. För vi måste prata om pensionen. För att vårt nuvarande pensionssystem producerar fattigpensionärer. För att de i första hand är kvinnor och invandrade. För att det är orimligt att människor som arbetat ett helt liv ska leva i fattigdom. Därför behöver vi höja pensionen och reformera hela pensionssystemet. Jag vill kunna studera, bli sjuk, ta hand om mitt barn eller mina närstående utan att det gör mig till fattigpensionär. För livet ska rymmas i pensionssystemet. Jag vill inte informera er hur ni ska göra för att överleva och spara till pension genom informationskampanjer. Jag vill att vi som politiker ska informera oss om verkligheten. Jag vill se strukturella lösningar på strukturella problem. Strukturella problem som också innebär att våra pensioner idag investeras i fonder som både gör att människor måste fly och att klimatet tar stryk. Och när klimatet tar stryk spelar det ingen roll hur höga våra pensioner är. För vad ska jag med pengar till när jag inte har ett klot att leva på?
Vi vet att klimatet är det som oroar flest människor i Sverige idag. Inte invandring. Ändå behandlas Miljö- och klimatfrågor, precis som jämställdhet, som en sidofråga och ett särintresse. Nästan alla pratar om det, men ingen avsätter tillräckliga resurser.
När Feministiskt initiativ tar plats i riksdagen, är det historia. Då ska vi driva en politik som tar oss från ett konsumtionsdrivet ekonomiskt system som förutsätter oändlig materiell tillväxt till ett system som gör det möjligt för oss att leva inom vår enda planets gränser.
I detta är lands- och glesbygd avgörande. Där investerar vi för miljön så att Sverige på sikt kan vara självförsörjande på mat.
I vår budget presenterar vi satsningar för att förändra vårt produktions- och levnadssätt så att vi kan fortsätta existera. För vi är inte mästare över naturen, vi är en del av den. Vi vill ta ansvar och göra det lättare och billigare att leva hållbart och svårare för storföretag att utnyttja vår planet. Omställning är nödvändig. Ansvaret kan inte läggas på enskilda personer och deras individuella val.
För vår livsstil är ohållbar, särskilt vår konsumtion. För klimatfrågan är inte en isolerad fråga. Den hör ihop med säkerhets- och rättvisefrågor, mänskliga rättigheter och frihet från diskriminering. Våra vanor påverkar människors livsvillkor globalt. Sverige måste ta ansvar för vår verkliga globala miljöpåverkan och inte bara för det som händer inom våra gränser.
Därför vill vi också ha högre skatter på det som smutsar ner, flyget och köttet så att vi kan använda pengarna till lägre moms på frukt, grönsaker, bönor och bröd. och på avgiftsfri kollektivtrafik. Både i städerna med framförallt på landsbygden genom upprustning och utbyggnad av de lokala och de nationella järnvägsnäten.
Klimatpolitiken hänger ihop med migrationspolitiken.
I takt med att klimatet förändras tvingas människor fly, som en konsekvens av naturkatastrofer, torka och översvämningar. Men också som en indirekt effekt av de konflikter som gror i spåren av brist på mat, vatten och mark. Kärleken till vår enda planet, solidariteten också med kommande generationer, måste styra våra prioriteringar.
Därför behöver vi också omrusta! Från ett militärt försvar till mänsklig säkerhet. Mäns våld mot kvinnor skördar varje år fler offer än alla väpnade konflikter i världen. Hat och hot, våld och förtryck, i nära relationer, i namn av heder, mot HBTQ-personer, i hemmet, i skolan, på jobbet, på nätet och på gatan.
Det är det största hoten mot våra invånare och vår demokrati. Det kommer vi inte tillrätta med med stridsvagnar på Gotland. Men däremot med ett förstärkt stöd till myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med säkrad finansiering till kvinno-, tjej-, kill- och transjourer. Genom våldsförebyggande arbete i skolan i form av normkritik och arbete mot matchoideal. Genom att förbjuda nazistisk och rasistisk organisering. Genom satsningar på socialt arbete och närpolis med förankring i området.
”Jag förstår inte hur vapenexport rör feministisk utrikespolitik“ Det sa tyvärr vår utrikesminister.
Det är väldigt enkelt: en feministisk regering säljer inte vapen. Men eftersom det verkar svårt: en feministisk regering säljer inte vapen. Feminism förpliktigar. Vi behöver inse att vår vapenexport bidrar till det våld, förtryck och den social instabilitet som driver människor på flykt. Då är det väldigt cyniskt att samtidigt stänga gränserna och frånsäga oss vårt ansvar gentemot världssamfundet. Asylrätten är en mänsklig rättighet som vi åtagit oss att leva upp till. Den kan inte villkoras. Feminism förpliktigar. Trots det är asylrätten starkt försvagad. Kvinnor och barn tvingas ut på den farliga flyktvägen, människors etablering försvåras, unga människor skickas i döden pga ovetenskapliga åldersbedömningar, 17 år eller 18, det ska tydligen mina knän och tänder bedöma. Förlåt, förlåt du som utsatts för dessa prövningar och misstänkliggjorts. Du ska inte bara få stanna, en dag ska vi se till att du kompenseras för våra övertramp.
Ett annat Sverige är möjligt. Det har volontärer och eldsjälar som arbetat med att ge människor ett värdigt mottagande visat. Som genom manifestationer och ihärdigt arbete skapat hjärterum och räddat liv, som häromdagen när riksdagen röstade för att låta vissa unga stanna lite. Ja, mer radikalt än så var det inte. Men det var ett stort steg framåt! Vi har visat att det går att förändra när vi samlar våra krafter. Ett annat Sverige är möjligt. Det har alla ni som kämpat för era egna liv visat, genom sittstrejk och kärlekståg trots att politiken vänt er ryggen gång på gång.
Feministisk initiativ prioriterar mänskliga rättigheter genom ett värdigt asylmottagande, genom att återställa möjligheten till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd, genom att låta de unga stanna på riktigt och ovillkorat. Allemansrätten är det finaste vi har – vi vill bredda den, fler ska få ta del av Sverige så som Sveriges invånare tar del av världen. Mitt pass gör att jag är välkommen nästa överallt i världen, därför välkomnar jag världen!
För vi vågar sätta ribban lite högre, vågar sätta mänskliga rättigheter på agendan, vågar visa att det går. Vi står för en feminism som inte flagnar, som ser, erkänner och bemöter alla maktordningar. Som lever upp till högt uppsatta mål både i ord och handling.
Idag sitter F! i 13 kommuner och här i Stockholm, är vi med och styr. Där vi tagit plats har vi förnyat vad som är politik och vem som får representera makten. Där vi har suttit vid makten har vi bromsat den bakåtrörelse som vi ser i dagens politik. Vi har stoppat utförsäljningar, förstärkt anställningar för personal, stöttat papperslösa, ökat stöd till demokratiarbete och satsat på välfärden. Vi har visat och visar att det går att omfördela makten och resurserna om den politiska viljan finns, om vi vågar prioritera.
En socialdemokrat sa nyligen till mig att jag drömmer. Vänligt, men nedlåtande. Hon syftade på opinionsmätningarna. Rädslan för den förlorade rösten som hindrar människor från att våga tro och hoppas och rösta med hjärtat.
I en mätning vi gjorde med Novus visade det sig att 10 procent skulle kunna tänka sig rösta på F! ifall vi hade en chans att komma in riksdagen och ytterligare 41 % skulle överväga att rösta på oss i sånt fall. Det är halva Sveriges befolkning. Förstår ni! Till er vill jag säga när vi vill så kan vi, och vi ska in i Riksdagen.
För när Feministiskt initiativ sitter i Riksdagen kommer vi tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet blir den kraft som för socialdemokratin i en mer solidarisk och hållbar riktning.
För när Feministiskt initiativ sitter i riksdagen säkerställer vi att klimatfrågan tas på allvar, avvisar attackerna mot mänskliga rättigheter, vänder nationalismen ryggen och vågar radikal omfördelning. För social och ekologisk hållbarhet. För jämlikhet och jämställdhet.
Jag är inte den första drömmaren och inte heller den sista. Jag tillhör det enda parti som haft rasiferade personer som partiledare. Det enda partiet. Det är vi som vågat och vågar föreställa oss en annan värld som gång på gång gör den är möjlig. Genom att göra de prioriteringar som tar oss i rätt riktning. Genom att aldrig ge upp! Genom att våga stå upp för det vi tror på! Så jag frågar er.
Kan vi vara en motkraft med kärleken som drivkraft?
Kan vi stå fast vid våra ideal och värderingar?
Kan vi vara den förändring vi vill se?
Kan vi göra poesi till demokrati?
Det är KLART VI KAN!
För demokrati, det är vi och din röst räknas!
Tack!