Fredrik Reinfeldt: Tal på MUF:s förbundsstämma 2006
Joakim Berndes
Om
Källa
Tack! Jag är hemskt glad att vara här. Det är alltid roligt att se att unga kloka människor ägnar en fredagskväll till att diskutera landets framtid och viktiga politiska frågor. Då finns det hopp för oss som tror på partipolitik och demokrati.
Stort tack till alla er för att ni har bidragit till valsegern. Det är roligt att vinna val, eller hur? Och ni har bidragit till detta genom att vara närvarande i en valrörelse som färgades väldigt mycket av de alla yngre som fanns på plats, som nåddes över webben, genom telefon. På gator och torg, på skolor. Samtal och kontakter. Ni vet vad det betyder att vi träffar och pratar med människor med övertygelse. Med jämnåriga, som inte alltid tycker att det är så lätt att välja mellan moderaterna och folkpartiet eller moderaterna och vänstern för den delen. Och just detta att påverka, att vara på plats – det är väldigt mycket politikens väsen.
Nu är vi där vi ska. Nu är vi störst igen. Störst bland ungdomarna i skolvalet. Störst bland förstagångsväljarna. En väg som såg ut att spåra ur har rättat till sig. Och det har vi all anledning att vara glada över. Jag tror att det finns tre skäl till att vi vann valet:
Moderaternas förnyelse stod i centrum för detta val. Vi var det mest spännande partiet. Varför? För att vi vågade utmana oss själva. Moderaterna utvecklades ur ett svårt valresultat. Men vi lyckades ställa rätt typ av frågor och finnas med i rätt sammanhang, vilket gjorde att väljarna upplevde att det här är ett parti med nyfikenhet som svarar på precis de frågor som vi vill ha svar på.
Vi nådde 26 procent, men som det ofta är i val där man går framåt: vår kapacitet, intresset för moderaterna sträckte sig väsentligt längre än så. Långt många fler än de som röstade på oss övervägde att göra det. De tyckte att vi var det mest spännande och viktigaste partiet i den här valrörelsen.
Vår förnyelse handlade om många olika saker men allra mest om vår utgångspunkt – och just detta återkommer jag ofta till – att sätta människorna före systemen och att leva efter det. Visa att ni vill stå upp för att representera människor. Lyssna. Ta in deras erfarenheter.
Det andra skälet var tillkomsten av alliansen. Med det fick vi regeringsfrågan, något som under alldeles för lång tid har varit socialdemokratins sätt att dominera svensk politik. Vi vände på logiken. Vi var det samlade regeringsalternativet – det var de som var splittrade. Det var de som inte kunde ge de gemensamma svaren. Väljarna blir förtjusta i en idé, de röstar på ett parti, men de vill också veta vilken regering de får. Man vill ha besked före valet. Och det kunde man nu få.
Det tredje, det var att vi gick till val på en förberedd politik som nu kommer att förändra Sverige. Som kommer att förändra Sverige mer än vad jag tror att alla kanske har klart för sig. När vi har regerat Sverige kommer alla i nästa val att kunna se att väldigt mycket har förändrats – väldigt mycket mer makt ligger hos människor. Fler jobb, fler möjligheter. Det är dit vi ska nå och det bygger på att vi i grunden har begärt ett mandat för förändring utifrån en väl förberedd politik.
Jag kom in i moderaterna därför att jag tyckte att frihet var ett väldigt viktigt begrepp, ett väldigt viktigt ord. Det kanske jag en och annan av er också tycker? Och det som har slagit mig är att de begrepp man tycker om måste man också vara mån om att utveckla. Vara beredd att vrida och vända på. Frihet är på det sättet inte annorlunda än andra ord som används i politiken. Men om frihet är mer av en känsla än något annat något som finns inom er, som känns i bröstet, får det att hetta i kinderna, ja, då är det också kopplat till den enskilde individen vad frihet är – och blir. Frihet är inte enhetligt. Och i ett parti som ofta ser just individen ska man komma ihåg att vägen till den upplevda friheten ofta också är just min egen. Och det förklarar mer än man tror. För om det är uppfattningen att frihet är en känsla, då är det väldigt svårt att hävda att ett och samma svar ger frihet till alla. Detta har varit min insikt och av det har jag dragit en del slutsatser som jag tror har varit viktiga för moderaternas utveckling.
Vi har haft en tendens att definiera frihet som frånvaro av politiska beslut. Minskad politisk omfattning ger mer frihet. Det är sant för en del människor, men min erfarenhet är att det inte är svaret för alla. Det finns de som får mer frihet ju bättre politiken fungerar. Det är till exempel så att den som är utsatt i sin vardag för våld och övergrepp blir inte mer fri av att rättsstaten försvinner. Tvärtom. Det är just genom att rättsstaten finns och fungerar som min egen frihet möjliggörs. På det här sättet kan man vrida och vända perspektiven för att se att ett frihetsälskande parti som ser sin utgångspunkt i varje människa faktiskt måste ställa sig frågan: frihetsbegreppet, kan det möta olika typer av insatser – ibland med kritik mot politiken, men ibland med politiken som bundsförvant?
Det var så jag beskrev utvecklingen av frihetsbudskapet i mitt installationstal när jag valdes till partiordförande 2003, och det har betytt oerhört mycket för hur jag har lett förnyelsen av moderaterna. Vårt svar har inte blivit ensidigt – en siffra eller en boktext – utan just en respekt. Att utgå ifrån att människor upplever sin tillvaro på olika sätt och ett sökande efter svar som tar sin början just där.
Vi gör detta i förening med utgångspunkten att människor vill leva sina egna liv med sina egna beslut. Vi har en positiv grundinställning i synen på människan. Människor vill varandra väl. Och strävan efter detta och att bli omtyckta, det är en av förklaringarna till att människan gör så mycket nytta i vår värld. Men alla når inte fram, det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig. För en del händer detta ofta, och då kanske man i stället väljer att ingjuta rädsla i andra. Det är också en slags reaktion. Därför är det så viktigt att man parallellt med den positiva ansatsen i synen på människan samtidigt är vaksam på att det inte alltid går som man har tänkt sig. Och i allt detta ligger vägen framåt för den som tar sin utgångspunkt i hur människan är och hur hon reagerar.
Med det sagt så är mycket av den potential som nu finns i vårt parti enormt glädjande. Men det är mycket kvar att göra. Vi trodde en stund att vi nu skulle utjämna den skillnad som finns mellan kvinnliga och manliga sympatisörer. Och vi lyckades – när det gäller de äldsta. Det finns nu ingen större skillnad mellan manliga och kvinnliga pensionärer när det gäller stödet för moderaterna. Men det är fortfarande ett väldigt gap när det gäller vårt stöd bland unga tjejer och killar.
Vi har haft en stor framgång bland unga killar, men den finns inte riktigt på plats bland tjejerna. Då kanske någon säger att det bara är tillfälligheter, men se det tror inte jag. Jag tror alltid att det finns en god förklaring och den måste ett nyfiket parti söka upp. Vi måste ställa oss frågan vad är det vi gör som lockar unga killar och vad är det vi missar som gör att inte fler yngre tjejer stödjer oss? Det finns säkert inget enkelt svar på det. Men det finns uppenbarligen delar i unga tjejers självbilder som vi inte riktigt fångar i vår beskrivning av Sverige. Återigen – vi missar deras utgångspunkt i deras strävan efter frihet, i deras strävan efter att komma till sin rätt i livet.
Kanske är det så att unga tjejer – som upplever att det finns en väldigt rå ton i samhället, som upplever att killar behandlar dem sådär och har en sexistisk inställning – inte upplever att här finns ett parti som ser just dem och deras situation. Det är ju lite märkligt att vi har ett samhälle där tjejer är bättre i skolan men där det ändå blir killarna som verkar leda eller som släpps fram i olika sammanhang. Varför har vi ett sådant samhälle? Hur kan tjejerna som är bra i skolan inte bli de som leder lite längre fram i livet? Och är det så att det finns någon slags grabbtillvändning som det inte finns något parti som vänder sig emot – åtminstone inte moderaterna? Är det så, då har vi en hel del kvar att lära. Därför att politik börjar alltid i detta – i igenkänning. I förståelse. I en känsla av att det här är ett parti som representerar just mig. Det har vi alla ett ansvar för.
Det är massvis med tjejer här i dag och det är också massvis med killar. Ni är viktiga ambassadörer för att uttrycka vad moderaterna ska vara. Och jag är intresserad av svaret på detta. För det är en del av den utveckling som moderaterna nu måste se framför sig. Och väldigt mycket av svaret kommer att handla bland annat om detta: Är det någonting vi inte ser som är viktigt för många yngre tjejer och som vi nu inte riktigt fångar? Jag tror till exempel att vi har lärt oss i det här valet att det finns frågor som inte riktigt är förknippade med jobben. Det kan handla om hur vår värld egentligen ser ut hur är det egentligen med den här klimatförändringen, hur fungerar världen egentligen, finns det bra möjligheter och en god utveckling för demokratin i alla delar av världen? Och då blir återigen frågan: svarar vi upp mot den typen av funderingar?
Jag tror att i väldigt mycket av detta så finns del av den utveckling som måste fortsätta i moderaterna. Den nyfikenhet som måste prägla moderaterna. Det finns ingen fråga som vi ska värja för att diskutera. Men vi ska behålla utgångspunkten att försöka stå bredvid människor och fråga: hur ser deras utblickspunkt ut? Vad är det de saknar, vad är det de tycker att vi är bra på? Då blir vi bärare av deras förhoppningar, då blir vi bärare av också mycket av det som ska bli Sveriges framtid. Då säger någon: men blir inte det för mycket att bara lyssna in och bli en förlängning av vad människor tror och tycker? Finns det plats för idéer?
Ja, det där samsas. Och det är då politiken blir intressant. Vi har tydliga grundvärderingar som vi utgår ifrån. Vi tror på människans frihet. Vi tror på marknadsekonomi. Vi tror på rättsstaten. Vi tror på fri företagsamhet. Vi har en stark värdegrund som vi målar vår värld utifrån. Men om vi inte samtidigt har den här nyfikenheten, den här viljan att lyssna in och förstå vår samtid, så kommer vi snabbt att bli omoderna. Och kom ihåg en sak: 2010 bryr sig ingen om att tacka oss för vad som hände 2006. Nej, det här är en framtidsbransch. Vad vill vi? Vilka värderingar vill vi bygga vidare på?
Jag tror att Moderata ungdomsförbundet kommer att fortsätta vara en viktig kraft. I Sverige. I moderaterna. Och jag hoppas att ni, vilken ledning ni än väljer imorgon, känner att i det här partiet är ni välkomna, att det är högt i tak. Det är bra att kritisera ledningen. Det gjorde jag på min tid och det kommer att hända igen. Men förvänta er också att vi som sitter lite senare i livet på ledande uppdrag – kanske där ni själva är om tio, femton år – också har synpunkter. Vi kan bita tillbaka. Det ingår.
Men om det är något jag kommer att lyssna på, var än vi träffas, så är det den naturliga utgångspunkten att ständigt ställa sig frågan: hur ska fortsatt vi vara det bästa och mest relevanta partiet för yngre människor? Vad är det för framtid de ser, vad är det för svar de vill ha av oss? Där har ni en roll att fylla som ingen annan kan fylla på det sättet.
Tack!