Eskil Erlandsson: Anf. 51 i interpellationsdebatten om sexuella övergrepp på djur

Fru talman! Vi tittar på hur lagstiftningen utformas i framför allt vårt närområde men också i andra delar av världen. Det är för att vinna erfarenheter. Vi vill dra nytta av denna erfarenhet från andra delar av världen. 

Vi har bland annat tittat på det norska förslaget. Utifrån den bedömning vi gör kan vi konstatera att den norska lagstiftningen innebär en förändring – om det blir som förslaget lyder. Men vi konstaterar att det i sista hand blir en bedömningsfråga vad som är ett sexuellt nyttjande av djur. 

Låt mig ta några exempel. Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen. 

Jag upprepar nu för tredje gången att det inte är tillåtet att nyttja djur så att de lider fysisk eller psykisk skada. Vad det är i det enskilda fallet måste avgöras av domstol. Det finns inget annat i vårt rättsväsende att ta till. Vi kan inte i denna lagstiftning förtydliga allt och räkna upp allt eller undanta saker och ting. Lika lite kan vi göra det i exempelvis trafiklagstiftningen. Där finns en generell paragraf som säger att man inte får framföra ett fordon så att man begår en vårdslös gärning, men det är inte specificerat vad alla typer av vårdslösa gärningar är. Det är upp till domstol att avgöra det efter en prövning. 

Låt mig för protokollets skull också förtydliga följande. Jag hoppas att jag inte har sagt att det är problem med att bevisa saker och ting. Det stora problemet ligger i att hitta gärningsmän och -kvinnor. Det är där problemet ligger. Det är lätt att konstatera att ett brott har begåtts. I de flesta av de fall som har rapporterats i den undersökning som Djurskyddsmyndigheten har gjort är det helt klart att sakläget är sådant att handlingen är straffbar, men frågan är vem som har tillfogat djuret det psykiska och fysiska lidandet. 

Vi har just nu en proposition i riksdagen som tar upp djurskyddsfrågorna. Det innebär att ansvaret förs över från kommun till länsstyrelse.