Hej min bästa vän! Hur mår du? Är allt bra?
Med mig är allt bra men jag saknar ju förstås dig.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och på allt det som har hänt.
Men jag ångrar fortfarande ingenting.
Även fast jag nu inte får dela mina lyckligaste stunder med dig.
Inte heller de jobbigaste där jag hade behövt dig som mest.
Allt var helt perfekt.
Vi träffades tidigt, i tvåan om jag inte minns fel,
Jag var ny i klassen och kände mig som en mus i ett rum med katter när jag stod där längst fram i klassrummet första dagen.
När jag till slut vågade lyfta min blick från golvet mötte jag dina ögon,
Du gav mig ett leende och jag gav ett tillbaka,
Du välkomnade mig direkt med öppna armar och där och då förstod jag att just du skulle bli speciell i mitt liv.
Sen den dagen satt vi ihopklistrade med varandra,
Vi gjorde allt tillsammans.
Vi delade på mat och kläder,
Gjorde en massa äventyr.
Åt bullar och drack saft varje fredag hemma hos mig.
Och de absolut bästa var att vi kunde berätta vad som helst för varandra medvetandes om att de stannade mellan oss.
Vi hade varandras tillit.
Men så en fredag när vi satt hemma hos mig och åt bullar och drack saft i vanlig ordning kom dem där orden ut ur din mun,
Orden som ingen människa vill höra sin bästa vän säga.
Jag hade ju såklart märkt på senaste att du inte mått så bra men inte att de gått så här långt.
Jag kommer ihåg hur du snabbt följde upp dem hjärtskärande orden med ”säg inte till någon” och jag nickade samtidigt som mina ögon fylldes av tårar.
Vad gör man när man får höra något sådant?
För många är det direkt en självklarhet att berätta
Men jag var rädd att förlora din tillit och vår vänskap.
Allt de vi hade byggt upp under alla dessa år var ju så fantastiskt,
Skulle de plötsligt bara ta slut?
Ångesten som växte i mig var extrem och den åt upp mig inifrån.
Jag stod nu inför två val.
Ångesten för att bryta tilliten var stor men den hade varit ännu större om du skadats.
Därför bestämde jag mig för att göra valet jag gjorde,
Jag delade din hemlighet med någon som kunde rädda dig.
Det viktigast för mig är att du får leva ett gått liv och må bra även om de innebära att jag förlorar min bästa vän.
Ibland måste den där tilliten man byggt upp brytas om de innebär att det kan rädda liv.
Relationer är fint, speciellt om de är någon du delar allt med.
Man kommer skatta och gråta tillsammans
Och del glädje och sorg med varandra.
Vår relation var fantastisk och jag saknar den varje dag men jag ångrar fortfarande inte de jag gjorde,
Jag är bara glad att du lever.
Med vänliga hälsningar din bästa vän!
Med mig är allt bra men jag saknar ju förstås dig.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och på allt det som har hänt.
Men jag ångrar fortfarande ingenting.
Även fast jag nu inte får dela mina lyckligaste stunder med dig.
Inte heller de jobbigaste där jag hade behövt dig som mest.
Allt var helt perfekt.
Vi träffades tidigt, i tvåan om jag inte minns fel,
Jag var ny i klassen och kände mig som en mus i ett rum med katter när jag stod där längst fram i klassrummet första dagen.
När jag till slut vågade lyfta min blick från golvet mötte jag dina ögon,
Du gav mig ett leende och jag gav ett tillbaka,
Du välkomnade mig direkt med öppna armar och där och då förstod jag att just du skulle bli speciell i mitt liv.
Sen den dagen satt vi ihopklistrade med varandra,
Vi gjorde allt tillsammans.
Vi delade på mat och kläder,
Gjorde en massa äventyr.
Åt bullar och drack saft varje fredag hemma hos mig.
Och de absolut bästa var att vi kunde berätta vad som helst för varandra medvetandes om att de stannade mellan oss.
Vi hade varandras tillit.
Men så en fredag när vi satt hemma hos mig och åt bullar och drack saft i vanlig ordning kom dem där orden ut ur din mun,
Orden som ingen människa vill höra sin bästa vän säga.
Jag hade ju såklart märkt på senaste att du inte mått så bra men inte att de gått så här långt.
Jag kommer ihåg hur du snabbt följde upp dem hjärtskärande orden med ”säg inte till någon” och jag nickade samtidigt som mina ögon fylldes av tårar.
Vad gör man när man får höra något sådant?
För många är det direkt en självklarhet att berätta
Men jag var rädd att förlora din tillit och vår vänskap.
Allt de vi hade byggt upp under alla dessa år var ju så fantastiskt,
Skulle de plötsligt bara ta slut?
Ångesten som växte i mig var extrem och den åt upp mig inifrån.
Jag stod nu inför två val.
Ångesten för att bryta tilliten var stor men den hade varit ännu större om du skadats.
Därför bestämde jag mig för att göra valet jag gjorde,
Jag delade din hemlighet med någon som kunde rädda dig.
Det viktigast för mig är att du får leva ett gått liv och må bra även om de innebära att jag förlorar min bästa vän.
Ibland måste den där tilliten man byggt upp brytas om de innebär att det kan rädda liv.
Relationer är fint, speciellt om de är någon du delar allt med.
Man kommer skatta och gråta tillsammans
Och del glädje och sorg med varandra.
Vår relation var fantastisk och jag saknar den varje dag men jag ångrar fortfarande inte de jag gjorde,
Jag är bara glad att du lever.
Med vänliga hälsningar din bästa vän!