Det är ju roligt för mig att vara i Göteborg. Jag sa till mina kollegor idag att jag som är uppväxt i Östersund, så var det alltid som att komma utomlands när jag kom till Göteborg. Stockholm var jag i ganska ofta, men Göteborg, det var något väldigt speciellt. Husen såg annorlunda ut och Liseberg var mycket större än något annat man kunde vara på. Göteborg har liksom alltid varit ganska speciellt för mig att åka till. Så det är kul att vara här och jag fick också, har kunnat träffa lite företag när jag har varit här idag. Och det finns nog ingen stad som symboliserar bättre det som har byggt Sverige starkt. Nyfikenhet och öppenhet mot omvärlden. Ett starkt, riktigt starkt näringsliv, med världsledande fordonstillverkare och tillverkare av alla de produkter som finns kring fordon. Framtidstron. Tanken att Sverige alltid kan bli bättre, vilket kanske syns i den ständigt pågående utbyggnaden av infrastrukturen. Men i grunden finns det nyfikenhet, det finns näringsliv och det finns framtidstro. Tre riktigt viktiga saker som visar att det går att bygga ett starkare Sverige, och det visar ett Sverige som kan mer.
Nyfikenheten som byggde Göteborg, den började ju här, delvis i Frihamnen. För här har fartyg från hela världen lagt till. Ett stenkast, ett riktigt långt stenkast bort ligger ostindiefararen Götheborg. Kanske, det tydligaste avtrycket av en period i svensk historia, då nyfikenheten bokstavligen sattes på segel. Och de som klev ombord, de visste ju inte exakt vad de skulle hitta på andra sidan jordklotet, men de hade modet att ta reda på det. Och Göteborg och Sverige blev rikare på det. I kunskap, i kontakter, i idéer som kom hem i lastrummet tillsammans med te och porslin. Det är den nyfikenheten som är Göteborgs signum, och det är den, exakt den nyfikenheten som hela Sverige måste återupptäcka!
Men den här delen av vår kultur attackeras idag. Folkbildning, studieförbund, försvarare för bildning, nyfikenhet och öppenhet har fått sämre förutsättningar. Civilsamhället, det för Sverige unika föreningslivet och musikskolan, eller kulturskolan kanske det oftast heter, det är mötesplatser från alla delar av samhället och de har det allt svårare med finansiering och lokaler. Och det kan låta som simpelt, att det behövs lokaler, men det gör det! Människor måste ha mötesplatser som inte alltid är ett café eller en bar. Och samtidigt som det här, eller kanske som en följd av det, så sprider sig en polarisering som göder misstänksamhet. Och det, det är inte ett Sverige som kan med. Det är ett Sverige som gräver ner sig i skyttegravar och frenetiskt håller fast vid sin position, även när vi egentligen inser att den andra sidan kanske har goda argument och att vi kanske borde mötas i mitten.
För Sverige ska vara ett hoppfullt land där människor vågar chansa, och investera, och idag så motverkas det ibland av krångliga regelverk och höga skatter. Sverige ska vara ett land där utbildning och arbetsmarknad fungerar för alla, man måste kunna jobba efter sin egen förmåga. Idag har vi istället enorma matchningsproblem och upp till 160.000 långtidsarbetslösa. Jag är, som många vet, ganska ny tillbaka i politiken efter en lång paus. Och när jag stod där på utsidan och betraktade politiken så var jag ofta konfunderad över att lösningarna på problemen fanns, men politiken inte gjorde något åt det. Lösningar och politiskt agerande har alldeles för länge hållits tillbaka av partitaktik, regleringar och kortsiktiga vinster. Vi vet alla att Sverige kan mer om vi hade Sveriges bästa för ögonen.
Och det är därför som vi söker väljarnas förtroende att skapa fler jobb, lägre utsläpp och en välfärd som fungerar i hela landet. Och vi vet att staten inte kan, eller ska göra allt själv. Det är samarbetet med civilsamhället och den ideella sektorn som är en förutsättning för att Sverige fungerar i hela Sverige. Det är inte ett komplement. Vi går till val på att lösa problem och inte skylla på varandra och andra partier.
Varför är problemen med jobben så stort då? Ja, vi har en halv miljon arbetslösa. Ibland så kan jag vara snäll och säga att regeringen säger att det är 350.000, beror litegrann på hur man räknar, men 350.000 eller 500.000 vi kan väl enas om att det är ganska mycket oavsett vilken siffra vi använder. Vi har i alla fall 157.000 långtidsarbetslösa, vi har 100.000 akademiker som är arbetslösa, så de som har gjort allt rätt, de har utbildad sig i tre år eller fem år och är fortfarande arbetslösa. Vi har 100.000 fler arbetslösa sen Tidöregeringen tillträdde. Och företagen, ja men de vill anställa, men de hittar inte rätt, och det finns massa olika skäl till det. Det är fel akademisk kompetens, de arbetssökande bor på fel ort, det är krångliga anställningsregler, det är byråkratiska regler och det är höga kostnader att anställa, i form av arbetsgivaravgifter och sjuklöneansvar. Vi har presenterat en jobbplan, som kanske inte löser alla, men många av dessa problem, och vi räknar med 150.000 nya jobb, varav 10.000 är här i Västra Götaland. Men det är om vi får bestämma allt helt själva, och det kanske vi inte får. Men, och då tänker man, jag ska också berätta var de här 150.000 kommer ifrån. Nu är det sånt här politiker svar, som: “Var drog hon till det där ifrån då?” Jo det är så att eftersom vi är sämst på arbetslöshet i Europa, bland de sämsta tre, för att vara korrekt. Om vi bara tog oss upp till att vara mittendåliga, då skulle det betyda 150.000 flera jobb. Så så har vi räknat på ett sätt. Det är inte att vara bäst i EU, det är att vara medeldålig i EU på arbetslöshet. Och sedan har vi det andra, då har vi tagit våra förslag, vi har ungefär ett tiotal förslag, och varje av dem har vi sett, det kan ge så många jobb och det här kan ge så många jobb. Det här ger mellan 135.000 och 165.000, då har vi tagit mitten, 150.000 jobb.
Okej, hur ska vi nå dit då? Jag tar några av de största och bästa förslagen. Det måste alltid löna sig att jobba. Vi vill ta bort jobbskatteavdraget och så vill vi att det ska finnas en skattefri grundlön. De 15.300 första kronorna du tjänar varje månad, de är dina, sen börjar man betala skatt på det. Okej, men vad betyder det då? Med en lön på 25.000 kronor i månaden så får man 1200 kronor mer kvar. Det betyder sänkt skatt för de som har lägst inkomster. Och det är därför som ni heller inte hör Centerpartiet prata väldigt mycket om att höja många sorters bidrag, för vi tror, att sänka skatten för de som tjänar minst. Man får 1200 kronor kvar med en 25.000 kronors lön. Det är det som gör riktigt stor skillnad.
Vi vill också att det ska vara billigare att anställa, så vi vill inte ha arbetsgivaravgift för mindre och växande företag, på de 10 första anställda. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna på löner under 30.000. Vi vill att man ska få en helt borttagen arbetsgivaravgift om man har varit arbetslös i mer än två år. Det är saker som företagen säger att de behöver för anställa fler. Och sen vill vi också se till att vi rustar studenter och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. Vi vill ha, man ska kunna under tiden man pluggar på universitet, vara studentmedarbetare, jobba på deltid på företag utan att de måste fastanställda. Vi vill att de företag som är handledare till de som gör praktik ska få betalt för det så att fler vill ta in praktikanter, eller lärlingar, för att de ska lära sig ett jobb. Vi vill att yrkesutbildning ska byggas ut i alla åldrar, för vi vet att med AI:s framfart, som vi tycker är en bra sak. Det finns massa saker som vi kommer kunna göra bättre i Sverige för att vi har AI:s beräkningsförmåga, men det finns också en arbetsmarknad, där vi kommer behöva ställa om många under kort tid, och då är yrkesutbildning ett helt avgörande inslag.
Okej, vad är viktigt när det gäller integration? Vi tror ju fortfarande att integration är en bra grej. Och då vet vi att jobbsvenska är det som många behöver och efterfrågar, det vill säga anpassad svenska för att kunna börja jobba. Så fort som möjligt. Och gärna integrerat att man kan plugga svenska och kunna praktisera på en arbetsplats, när man är ny i Sverige.
Det är vår jobbplan. Och vi vet att det här kommer att leda till färre arbetslösa och att människor kommer ha större frihet att kunna starta sitt liv. För ett jobb, det är inte bara det här att man får en lön. Det är också självständighet, frihet att kunna flytta hemifrån, friheten att också kunna flytta dit jobben finns, kanske pendla längre, men också friheten att kunna få en bostad. För utan ett fast jobb då går det inte att få ett fast hyreskontrakt, och det går inte att börja spara till en bostad heller. Så jobben är också helt avgörande för att bostaden ska kunna finnas där en gång, och bostad brukar för många vara det första steget för att faktiskt vilja bilda familj.
Men det är också så att Sverige lider av bostadsbrist. Det behövs enligt Boverket, som räknar på det här, ungefär en halv miljon bostäder fram tills 2034, och det är alltså åtta år framåt, så det ska byggas väldigt mycket. Ja, det tror man ju inte här, för man ser ju väldigt mycket byggkranar alltid runtom i Göteborg, men det byggs för lite helt enkelt i Sverige. Kanske inte just vägar, här, men bostäder då. Så att unga flyttar inte hemifrån och man får inte den trygga bostad man vill ha. Här i Göteborg vet vi att det är svårt för en del företag som ska rekrytera att få folk att flytta hit för att det är svårt att få tag i en bostad. Vi vill göra det enklare och snabbare att bygga, och ge kommunerna större frihet att undanta områden från bygglov och byggregler. Det betyder inte att vi ska liksom, göra det fritt fram och köra över miljöregler, utan kommunerna ska få bestämma mer själva, och det vet vi att kommunerna kommer då att kunna se vad som behövs just i deras område.
Vi vill också genomföra en bostadssocial reform, så att fler som inte har så stark ekonomi får tillgång till bostäder till en rimlig hyra. Och vi vill också att… kommunerna inte är ensamma. Det finns vissa kommuner som växer jättefort, de ska kunna jobba tillsammans med staten, regionen och kommunen och se till hur man ska kunna bygga på ett vettigt sätt. Så först och främst ska jobben bli fler. Det ger ju då både frihet, bostad och det är dessutom tillväxt i Sverige vilket gör att vi får, också, fler som är med och bidrar till vårat gemensamma. Och det är ju inte minst viktigt. Om det skulle vara så att vi lyckas ta arbetslösheten från EU:s bottenliga fram till liksom mittendålig, ja då är det 45 miljarder till, varje år som vi kan lägga på det vi behöver. Så det är också en jättestor förändring.
Okej då, klimatomställningen. Vissa säger att vi inte har råd att ställa om klimatet, men det har vi. För det ligger också i tillväxten, att då får vi möjlighet att genomföra den nödvändiga klimatomställningen. För vi vet att teknisk utveckling och grön tillväxt, det är lösningen. Lösningen är varken klimatångest eller bakåtsträvande. Jag var på Lindholmen Science Park idag, jag var där för flera år sedan och jag var där igen och vi pratade om framtidens fordon och elektrifieringen och hur man jobbar med det där. Det är fantastiskt, de samlar så många småföretag som jobbar tillsammans med våra etablerade storföretag för att säkerställa att de ska bli nollutsläpp från transportsektorn. Går det fort eller? Nej, det gör det inte, för att vi behöver sätta mål. Och vi kan sätta ett elektrifieringsmål. Det låter kanske lite tråkigt, elektrifieringsmål, men jag ska berätta vad det är. Okej, 2030 om fyra år, så ska 90% av all nybilsförsäljning av personbilar vara helt elektriska. De görs ju här! Och man glömmer ofta bort en sektor, lastbilarna. Hur ska det vara med dem? Först har vi de lätta lastbilarna, de som går ganska korta sträckor. 75% av all ny lätt lastbilsförsäljning borde också gå på el om fyra år. Och sen har vi de stora, tunga lastbilarna, som ju också görs här i närheten. Där tycker vi att vi måste bli bättre än att det är en av tio som går på el idag på våra vägar. Så att, om fyra år, så ska hälften av all nyförsäljning av lastbilar vara helt elektriska.
För det behövs en stark hemmamarknad för produkter, och det behövs precis det som finns här i Göteborg, en möjlighet att testa och utveckla fordon som blir framtidens exportsuccéer. Men också, att det finns förståelse för att man måste bygga liksom ett helt samhälle runt det här. För de ska ju laddas någonstans, och de ska stämma överens med vilotider och körtider och andra saker. Det är här Sverige är som bäst, om vi verkligen tar vara på den möjligheten. För vi kan samarbeta, precis på sådana arenor som vi har här idag, så kan vi samarbeta på andra arenor som handlar om hur vi får en utsläppsfri fordonsflotta i Sverige i framtiden.
Ja, jobb, bostäder, klimatförändringar. Vi behöver ju också må bra. Vi behöver ha en välfärd som fungerar i hela landet. Vi behöver se till att det finns vårdcentraler runt om i Västra Götaland. Västra Götaland är en väldigt speciell region. Här har vi liksom storstadsproblematik och inte jättemånga mil bort så är det som att vara på glesbygd och landsbygd. Där behöver det också finnas vårdcentraler, särskilt för våra äldre. De ska inte behöva åka jättelångt för att de ska kunna ta sina prover och träffa en läkare, framförallt träffa en läkare som de träffar flera gånger, som de slipper berätta sin långa besvärliga historia för varje gång. Och skolor, de måste också finnas runtom hela Sverige. Och då är det såhär att en del skolor här inne i Göteborg de har kanske 500 elever, och det är precis så som skollagen är fixad, den är gjord för en skola med 500 elever. Men, det är mer än hälften av Sveriges skolor som bara har 200 elever. Så vi har en lagstiftning som är gjord för det som är stort och det funkar inte för de som är små, och därför behöver vi, inte bara, skicka ut mer pengar för att kunna ha skolor och behöriga lärare i Sverige, utan vi behöver också göra om skollagen så att den faktiskt fungerar för skolor som bara har 100 elever. För välfärden måste finnas tillgänglig och hålla hög kvalitet oavsett var man bor någonstans. Så det går med teknik och det går genom förändrad lagstiftning att ha små vårdcentraler och mindre skolor, utan, eller kanske till och med, med bättre kvalitet.
Vi började det här talet här i Frihamnen, en plats som en gång var mötesplats för hela världen, och Sverige har ju fortfarande sådana mötesplatser. De heter, som jag sa tidigare: studieförbund, idrottsföreningar, kulturskolor, bygdegårdar och mängder med organisationer som startas för att människor träffas och känner att: “Vi vill lösa ett problem.” Centerpartiet har alltid varit problemlösarna, där vi har funnits. Och det är viktigt att man kan lösa problem tillsammans i ett civilsamhälle där många ofta har olika bakgrunder, man träffas också tvärs över olika åldrar, och det är inte så ofta man gör det på andra platser i samhället. Men de här har fått det mycket svårare och det är en kortsiktig finansiering, det har varit stora besparingar på civilsamhället. Staten ska ju inte, och kan inte göra allt själv. Varken i välfärden eller i det som håller ihop samhället. Och ska välfärden fungera i hela landet och ska vi vända på det jag pratade om, misstänksamhet, tillbaka till nyfikenhet och tilltro, då behöver civilsamhället vara den partnern. De måste vara den partnern nu, och inte den partnern som de en gång var. För vi kan inte nostalgiskt titta tillbaka på hur tiden var på 50-talet i Sverige. Vi måste bygga, och gemensamt bygga, ett civilsamhälle för 2030 och 2040-talet tillsammans. Och för att göra så vill vi ersätta kortsiktiga projektbidrag med långsiktiga verksamhetsstöd så att föreningar kan lägga tiden på sin kärnverksamhet och inte administration, och någon gång kanske det ska vara enkelt att starta ett bankkonto också. Vi vill minska byråkratin för den som driver en förening. Vi vill stärka mötesplatserna, föreningslokalerna, särskilt där de idag håller på att försvinna.
Och, det här kanske inte kommer som en överraskning, men vi tror ju bara att det här går att genomföra i mitten. Inte med ytterkanterna. Vänsterkanten tror inte på tillväxt och högerkanten tror inte på klimatförändringar. Det är bara en mittenregering som kan ta sig an de här utmaningarna som Sverige står inför: skapa jobb och sänka utsläppen tidigt. Vi går till val på lösningar, vi går till val på att bygga ett Sverige av möjligheter. För de som en gång seglade ut från den här hamnen, de visste inte exakt vad som väntade på andra sidan, men de hade modet att ta reda på det. Och det är dags att Sverige återuppväcker den nyfikenheten. Inte som nostalgi, över ett skepp i en glasmonter. Utan som en arbetsmetod för fler jobb, en egen bostad, lägre utsläpp och en välfärd som fungerar i hela landet. Helt enkelt, ett Sverige som kan mer!
Tack så mycket för att ni har lyssnat idag och hoppas ni får en fortsatt härlig kväll.