Ebba Busch: Tal till Sveriges kvinnor

Hej alla! Idag vill jag tala mer er som flera saker. Som partiledare, naturligtvis. Men även som kvinna. Och som mamma. Vi som är en eller båda de sakerna har inte fått ut som mycket hittills av valrörelsen, tycker jag.

Nu är vi nära valdagen. Bara 10 dagar återstår till vallokalerna stänger. Och hittills har jämställdheten inte tagit särskilt mycket plats alls i valrörelsen. Eller inte bara i valrörelsen, förresten. Jämställdheten har inte tagit särskilt mycket plats över huvud taget i politiken. På länge.

Vad har vi kvinnor egentligen fått av ”världens första feministiska regering”? Titta på vården. Köerna är längre än någonsin. Samtidigt som personalen, varav många är kvinnor, ständigt kämpar mot känslan att inte räcka till trots att de anstränger sig till bristningsgränsen.

Kvinnors hälsa är satt på undantag. Kvinnosjukdomar är underbeforskade, underdiagnosticerade och underbehandlade. Inom äldreomsorgen har mycket litet gjorts åt delade turer, som sliter ut de anställda och får dem att söka sig till andra jobb.

Kanske är det inte så konstigt då, att kvinnor drabbas av utbrändhet i dubbelt så hög utsträckning som män. Vi har kämpat i opposition för att ändra på de här sakerna. Vi har lagt mer pengar på att få bort delade turer och att få kvinnohälsa högre upp på dagordningen.

Men det går bara att göra så mycket i opposition. Ska vi få till en ny ordning, nya lösningar, så krävs också en ny regering. En som ser Sveriges kvinnor och de problem vi brottas med.

Då menar jag inte lösningar som nästan ingen efterfrågar. Som de återkommande förslagen om att staten ska dela upp familjers föräldraledighet åt dem ännu mer än vad som redan görs. De kraven har länge varit populära här i riksdagshuset – och lika impopulära utanför det.

Vi håller med majoriteten av både kvinnor och män – det där behöver familjer få besluta om själva. Det är vi kvinnor som föder barn. Det är våra kroppar som får hantera den fysiska påfrestning som en graviditet innebär. Det är vi som avgör hur länge vi ska amma och när vi är redo att återgå i tjänst.

Kvinnor behöver ges samma vardagsmakt som män så länge har haft. Och de behöver lyssnas på, på samma sätt som politiken så länge har lyssnat på män. För var finns den feministiska regeringen när kvinnliga företagare kräver en föräldraförsäkring som är friare, inte mer kvoterad?

Jag ska vara brutalt uppriktig. När det gäller kvinnors arbetsliv, kvinnors familjeliv och kvinnors föräldramakt, så har den feministiska regeringen inte levererat.

Vi står för någonting annat. För verklig makt åt kvinnor, verklig respekt för att kvinnor är olika, att familjer är olika och att det bästa är att ha så mycket frihet som möjligt att själv forma och påverka sin tillvaro. Det är bäst för alla – för både kärnfamiljer och stjärnfamiljer.

**

Varje dag anmäls 27 våldtäkter. Varje dag. Förra året klarades inte ens var femte upp. Det innebär att 8 000 fall inte klarades upp. I min hemstad Uppsala fick vi för några år sedan höra att kvinnors och flickors trygghetskänsla utomhus hade kollapsat.

Jag tänker ofta på det när jag hör Magdalena Andersson prata om att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” över än det ena än det andra. Men var finns kontrollen över våra gator och torg? Och för den delen i våra hem, den plats som för många kvinnor är farligast av alla?

Den kontrollen kräver ett skarpt rättsväsende, en välrustad polis och en kompromisslös politisk vilja att slå ner på relationsvåld, sexualbrott och trakasserier. Finns den viljan? Innan ni bedömer det, bedöm detta:

2 400 fängelsedömda personer vandrar idag omkring fritt på gatorna, i väntan på fängelseplats. Många av dem är dömda för våld eller sexövergrepp mot kvinnor. Och det finns ingen plan för att göra något åt det. Det säger något om hur kvinnors liv, hälsa och integritet värderas.


Det säger något att det betraktas som på sin höjd lite oturligt att en kvinna som våldtagits kan möta sin förövare på sin hemmagata, för att han fortfarande inte har blivit inlåst. Det säger något om värderingar. Jag säger att om vi ska få bukt med övergreppen mot kvinnor så krävs nya värderingar, inte minst i regeringen.

**

Många kvinnor börjar dagen med ont i magen. Med en klump i magen. Det vet att de kommer behöva lämna sina barn på en förskola där det är fullt med tillfälliga vikarier och alldeles för många barn per vuxna.

Det är därför vi så länge har drivit frågan om mindre barngrupper på förskolan – i synnerhet på småbarnsavdelningar. Barnen förtjänar bättre. Personalen förtjänar bättre. Och mammor förtjänar bättre än att börja dagen med den där klumpen i magen.

Och att det ens ska behöva sägas. Men när vi ska föda våra barn, så ska vi veta att det är en trygg barnmorska som finns där. Inte en taxichaufför som gått ABF:s kurs om hur man föder i bil.

Så vården och hälsan. Äldreomsorgen och barnomsorgen. Arbetslivet och familjelivet. Tryggheten, både hemma och på stan. När man ska föda barn och när man ska lämna barn. Det finns många anledningar för oss kvinnor att vilja se en annan ordning, andra prioriteringar och andra partier i regeringen.

Jag är redo att leda landet i en riktning som tar nästa steg på vägen mot jämställdhet och rättvisa för landets alla kvinnor. Oavsett varifrån vi kommer eller vart vi är på väg.

Stort tack för att ni har lyssnat.