Herr talman,
Det lackar mot jul – så det är inte för inte som höstens krumbukter inom det rödgröna lägret – får mig att tänka på den klassiska repliken från Kalles Julafton: ”Vem är det som kör egentligen?”
Fram till sent igår kväll var det osäkert om regeringen kunde hitta stöd för sin nya statsministerkandidat. När vi vaknade imorse var det fortfarande oklart om de hade stöd för sin budget.
Detta trots att det var uppenbart redan i somras att det var just i en sådan här situation vi riskerade att hamna i om de rödgröna återigen tilläts beträda Rosenbad.
Sverige saknar ledarskap. Regeringens beslut tas inte utifrån vad som krävs för att bemöta samhällsproblemen utan utifrån vad som krävs för att reda ut regeringens egna politiska problem. Det här är inte bra för Sverige. Så här ska inte ett land styras.
Det här är inte bra för Sverige. Så här ska inte ett land styras.
Allt för mycket av diskussionerna kring regeringsfrågan handlar om partierna. ”Är det synd om Vänsterpartiet som inte får vara med?” ”Skulle det se dåligt ut för Magdalena Andersson om hon förlorade en votering?” ”Var går Annie Lööfs röda linjer egentligen?”.
Men det är inte främst partierna som drabbas när Sverige saknar ledarskap. Det är alla dom som skulle behövt en handlingskraftig regering.
Jag talar om de 180 000 patienter som väntat olagligt länge på att få vård.
Alla de föräldrar som oroar sig för barnens trygghet – och att kriminaliteten kryper ner i åldrarna.
De 454 400 människorna som kämpar mot EU:s fjärde högsta arbetslöshet.
Alla de som oroar sig för skenande el- och drivmedelspriser.
Och
Alla de som bor i hjärtlandet – våra små- och medelstora städer och vår landsbygd – som har förbisetts av den här regeringen.
Att dessa människor inte har fått stå i centrum – när regeringen formerat sin politik - det är inte bra för Sverige. Så här ska inte ett land styras.
För efter de senaste veckornas manövrar så är det uppenbart även för de mest luttrade att regeringens beslut inte bygger på någon samhällsanalys – det bygger på en ren partipolitisk analys.
Man sätter det som är bäst för Sveavägen 68 - före det som är bäst för Svea rike.
Inga regelverk eller statsmannamässiga normer är heliga nog när Socialdemokraterna ska få behålla makten. Man är redo att kasta ut Sverige i regeringskaos för att öka förhandlingstrycket på regeringsunderlaget. Man är villig att trixa med budgetramverken för att i praktiken få fram två budgetar för samma år, under samma höst. Man är redo att runda Pensionsgruppen. Det vi sett de senaste dagarna är partipolitik när den är som sämst.
När politiken fungerar väl. När politiken bidrar till att föra ett samhälle framåt. Då är det när regeringen är fokuserad på lösa samhällsproblem. Att göra livet lite lättare för människor att leva.
Då förs en politik som syftar till det gemensamma bästa – rikets bästa – inte det egna partiets bästa. Då styrs inte landet partipolitiskt utan rikspolitiskt.
Att den ordningen inte längre gäller i vårt land - det är inte bra för Sverige. Så här ska inte ett land styras.
Det finns dock hopp om en bättre framtid för Sverige. För Kristdemokraterna och Moderaterna är beredda att axla regeringsmakten och förändra utgångpunkterna för hur politiken bedrivs - med hjärta för hela Sverige.
Det har vi visat genom vårt gemensamma budgetalternativ som bygger på en samsyn kring att börja lösa samhällsproblem - och som vi kunnat förhandla fram i god anda tillsammans med Sd.
Vårt budgetförslag kommer inte lösa alla problem över en natt – men det innebär att vi tar de första stegen i en ny riktning.
Förslaget visar också vad vårt alternativ erbjuder.
Vi vill avsätta mer resurser än de rödgröna till vården – för att kapa vårdköerna. Men också en nationell vårdförmedling för att börja bryta upp landstingsbyråkratin.
Vi vill ge polisen de verktyg de behöver för att ge oss tryggheten tillbaka. Med riktade höjningar av polislönerna, utvecklad teknisk förmåga och fler anställda.
Vi vill se sänkt skatt för alla som jobbar – med fokus på låg- och medelinkomsttagare. Och sänkta kostnader för företag som anställer långtidsarbetslösa. För det måste alltid löna sig att arbeta – och arbetslinjen behöver bevaras.
Vi vill se riktade satsningar på utbyggd laddinfrastruktur, mer koldioxidlagring och en klok användning av Sveriges skogstillgångar för att få till en effektiv klimatomställning.
Vi vill hjälpa till att skapa trygga familjer genom mer flexibilitet i föräldraledigheten, föräldrastödsprogram och genom att satsa 2 miljarder mer än regeringen på minskade barngrupper i förskolan.
Vi vill ställa politiken på landsbygds- och småstads-Sveriges sida – och sänker därför drivmedelsskatten och säger nej till tvångsuppköp av enskildas skog.
Vi vill tillskapa en migrationspolitik som är anpassad efter vår integrationsförmåga. Och öka biståndet till att återuppbygga krigshärjade länder.
och
Vi vill sänka skatten för Sveriges pensionärer. Ge de sämst ställda pensionärerna upp till 3700 kronor mer per år i pension. Avsätta medel för att bryta äldres ofrivilliga ensamhet och motverka de delade turerna i äldreomsorgen.
Så ser en politisk inriktning ut som utgår från de stora samhällsproblem vi möter. Så ser en politik ut som är bra för Sverige. Så ska ett land styras.
Eftersom att vi vänder oss emot det particentrerade sätt Sverige regeras idag kan vi inte stödja eller acceptera att en ny rödgrön regering tillträder.
Sverige förtjänar bättre än att styras på det sätt som görs idag. Har man ett hjärta för Sverige – så ser man – att för vårt lands bästa krävs en ny regering.
Som det ser ut just nu är det Kristdemokraternas och Moderaternas budgetalternativ som kommer vinna kammarens stöd. Det naturliga enligt parlamentariska principer och för rikets bästa är då också att våra partier får axla regeringsmakten. Att låta en regering tillträdda som inte står bakom den budget riksdagen fastställt – det är inte bra för Sverige. Så borde inte ett land styras.
Tack för ordet!