Vänner,
Så roligt att se er alla här i soliga Karlstad.
Ni vet – en stad och en plats kan väcka minnen.
Det var här, i just de här lokalerna, som partiet höll ett ordinarie riksting på hösten för första gången. Det var hösten 2013 och jag blev invald i partistyrelsen.
Men det är inte minnen som jag är här för att tala om.
Jag vill blicka framåt.
Jag vill att vi – här inne – inser vår fulla potential.
Jag vill vi att vi fullt ut ska använda det mandat som vi fått.
Så det tänkte jag tala om.
Men jag skulle vilja börja i den stora världen. För det som sker i vår omvärld påverkar tillståndet i vårt land. Och vårt hem påverkas av utvecklingen i Sverige.
Vi lever – verkligen – i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har bakom oss tre år av fullskaligt krig mellan Ryssland och Ukraina.
Och med befogad oro följer vi försöken till fredsförhandlingar mellan USA och Ryssland som förvisso företräder olika positioner – men som i sak har en gemensam nämnare i sina förslag. Det är Ukraina som ska betala.
Här är det inte angriparen – Ryssland – som ska avstå sina ambitioner. Det är den attackerade – Ukraina – som ska avkrävas ansvar.
Men Ukrainas tillvaro ska inte avgöras utifrån vem som får Ukrainas tillgångar. Det ukrainska folket ska försvaras av den enkla anledningen att försvaret av Ukraina är det rätta att göra.
Det är vår skyldighet som demokratisk nation.
Det är vår uppgift att stå upp för den som någon försöker trampa på.
Det är svaret från oss kristdemokrater.
Det är svaret från Sverige!
Rysslands aggression mot Ukraina är en ödesfråga för Sveriges och Europas säkerhet. Så när vi stärker Ukrainas försvarsförmåga stärker vi även Sveriges försvar.
I förra veckan meddelade regeringen att Sverige gör en historisk satsning på försvaret med 300 miljarder kronor de kommande åren.
Men det vore ett allvarligt misstag om vi tror att enbart militär upprustning räcker. Jag menar att det inte är tillräckligt om vi så skulle lägga långt mer än fyra procent av BNP på det militära försvaret.
Vi behöver nämligen även rusta näringslivet och förstå att svenska företag är avgörande i detta läge. För vi har en energi- och gruvnäring som kan göra oss till en riktig maktfaktor.
Därför har regeringen också meddelat att vi går vidare med förslaget att få en långsiktigt stabil finansiering av nya kärnkraftverk.
Men militärt försvar, tillväxt i näringslivet och ett stabilt energisystem räcker inte heller.
Vi måste också rusta samhällsgemenskapen. Det är ytterst samhällsgemenskapen och våra svenska värderingar som står på spel.
Och tydliga gemensamma värderingar är ett värn mot yttre krafter som försöker splittra och slå sönder.
Tydliga gemensamma värderingar är en viktig drivkraft för en ökad försvarsvilja! Tydliga gemensamma värderingar är ett skydd mot det som vill slå sönder den tillit som gör samhället starkt.
Värderingar bygger Sverige starkt!
Så när regeringen nu stärker Sveriges försvar kan det sammanfattas med orden tryggt och kraftfullt.
Och det här handlar inte bara om oss själva. Nu tar Sverige ansvar för vårt närområde. Svenska soldater är i Lettland. Svenska JAS-plan flyger över Polen. Och svenska korvetter förstärker sjöövervakningen i Östersjön. Det är så internationellt samarbete ska fungera.
Sverige står upp för sina grannar.
Sverige gör Nato säkrare.
Och Nato gör Sverige säkrare.
Låt mig citera den amerikanske presidenten.
Den tidigare presidenten George W Bush.
På Nato-toppmötet i Prag 2002 hade sju länder bjudits in för att bli medlemmar i försvarsalliansen. Bland dem fanns våra baltiska grannländer.
President Bush sa vid detta toppmöte:
"Fria nationer måste acceptera vårt gemensamma ansvar för att bevara freden. Världen behöver att denna kontinents nationer är aktiva i frihetens försvar – inte inåtvända eller isolerade av likgiltighet."
Det är onödigt att påpeka att Europa inte tog denna uppmaning på allvar.
Vi har inte bara försummat vårt ansvar.
Vi valde att helt förlita oss på någon annan.
Det är inte fel att söka hjälp, men det har varit en ohållbar strategi att överlåta en så grundläggande sak som försvaret av folk och land till någon annan.
Men nu har vi fått ett bryskt uppvaknade när det gäller försvaret.
Så yrvaket som en del politiker agerar nu, uppträder endast den som helt har struntat i väckarklockans larmsignaler och medvetet valt att snooza för att plötsligt inse: Hjälp, jag har försovit mig!
Vi måste inse det EU-fadern Konrad Adenauer påpekade. Vi kan inte tala med en totalitär stat på det sätt som du pratar med en god vän.
Adenauer sa:
"En totalitär stat förstår bara en sak: den lyssnar bara om motparten som den talar med också har makt. Och Europa måste förvärva denna makt."
Nog hade han rätt. Det är så här Europa måste agera. Så nu rustar vi Sverige. Nu rustar vi Europa. För endast ett starkt Europa kan avskräcka Putin. Därför rustar vi för att upprätthålla fred och säkra vår frihet.
Och upprustningen gäller flera områden.
EU får makt genom att minska sitt beroende av Kina när det gäller litium och grafit. EU:s beroende av rysk gas framstår som en västanfläkt i jämförelse när man ser att Kina står för 70 procent av världens produktion av de metaller som behövs för att underlätta när Europas länder ställer om för framtiden.
EU får makt genom att stärka sin kapacitet inom AI, kvantteknologi och halvledarproduktion.
Och EU får makt med en hållbar och strategisk migrationspolitik. För bättre integration stärker unionens ekonomiska och sociala stabilitet. Och det här är nog så viktigt. Inte minst i oroliga tider.
Integration innebär också att vi talar om vilka värden som är fundamentet i vårt samhälle och vad som ska gestalta EU.
Först när vi börjar sätta ord på dessa värden ser vi att det pågår en rejäl värderingskamp om vad som gör Europa till EU. Och då blir det synligt att vissa värderingar inte hör hemma i Europas demokratier.
Just därför måste vi tala om vilka värden som inte kan vara valbara.
Nu ser vi på global nivå hur valet av värderingar påverkar vilka du kan umgås med och vilka som vågar lita på dig.
Det blir konkret. Och det är bra.
För i talet om vår värdegrund – får vi politiker inte förlora förståelsen för vad som värdesätts av våra medborgare.
Här tror jag att vi kan dra lärdom av vad som skett i USA.
Om vi ser tillbaka några år kan vi se hur välmenade amerikanska politiker slutade värdera behovet av folklig förankring.
När Joe Biden tillträdde som president var sjukhus i USA överbelastade. Miljoner amerikaner var utan arbete. Hundratusentals barn missade skolgången då pandemin tvingade skolor till nedstängning. Samtidigt eskalerade den dödliga opioidkrisen och våldsbrottsligheten ökade.
USA var på många sätt ett land i kris. Och ändå valde Joe Biden att på sin första dag som president prioritera ett politiskt beslut som gav biologiska män möjligheten att tävla mot kvinnor i skolidrotten. Och beslutet gavs tyngden av att vara en Executive Order – ett beslut som trädde i kraft med omedelbar verkan.
För Bidens parti var detta viktig symbolpolitik.
Men för många amerikaner blev det tydlig signalpolitik.
När identitetspolitisk fixering prioriteras framför landets mest akuta behov – då går inte beslutsfattarna i takt med folket. Därför gick det som det gick. En president gick vilse och en annan trampade på.
Vi kan även ta ett exempel från svensk inrikespolitik där det politiska spelet fått styra.
Länge var det viktigare att framstå som god i migrationsfrågan än att faktiskt tillstå att utöver alla flyktingar som med skyddsskäl sökte sig till vårt land – fanns det personer som visade mer förakt än förståelse för svensk kultur. Just det banade vägen för Sverigedemokraterna.
Och blickar vi mot södra Östersjön har partiet Alternativ För Tyskland nått stora framgångar. Bland annat för att partiet positionerat sig som folkets röst mot eliten. Inte minst när det gäller hård lagstiftning för att uppnå klimatmål, på enskilda hushålls bekostnad och med förlorad konkurrenskraft som följd.
För i Tyskland har det visat sig att en lagstiftning kan bli det godas fiende.
Inom EU har vi staplat regelverk på regelverk. Så till den milda grad att makthavare inte längre kunnat se vad som är viktigt på riktigt.
Under allt för lång tid gick det politiska ledarskapet vilse. Fick människor att känna sig missförstådda och pressade. Många väljare kände inte längre igen sin vardag i den politiska retoriken.
Men skenet från verkligheten har nu trängt igenom även högar av promemorior. Och det är ett starkt ljus – så starkt att det rentav bländar den som vant sig att se världen genom sina ideologiska glasögon.
Vi har byggt stora byråkratier istället för starka demokratier.
Här har vi några förklaringar till varför så många politiker just nu famlar efter lösningar.
Men vet ni, jag är så trött på att möta förvirrade och rädda EU-ledare.
Vi ska inte styras av rädsla.
Vi ska leda med beslutsamhet.
När vi kristdemokrater talar om värden som säkerhet och ekonomisk trygghet – då vet vi att människor förväntar sig resultat i sin vardag. Trygga gator och möjligheten att sätta mat på bordet.
Så alla som undrar – vad är egentligen botemedlet mot populism? Det är något så enkelt som folkförankrad politik – politik för verklighetens folk.
Det är att vara människonära.
Det är att stå upp mot en oförstående överhet.
Det är att sätta människan framför systemet.
Ja. Det är att vara KD-rebell!
Kära vänner, med Kristdemokraterna i regeringen har vi ett annat politiskt ledarskap.
Vi gör nu livet lite lättare att leva genom reformer som förkortar och förenklar beslutsprocesser, ger mer frihet och ökat självbestämmande. Ni hörde nyss våra statsråd berätta en del om det fantastiska arbete som görs.
Samtidigt som vi nu levererar på de löften som vi gav i valet – har vi som parti sedan dag ett i regeringsställning haft framåtdrift.
Vi har tillsatt Samhällsbyggarkommittén med Hans Eklind i spetsen och arbetsgruppen som jobbar med att stärka Samhällsgemenskapen under Elisabet Lanns ledning.
Så tar vi som parti oss an de stora samhällsutmaningarna – de som kräver ett längre perspektiv.
Det går inte att lösa vissa frågor på en mandatperiod. Vissa inte ens på två. Men vi ska med vår politik staka ut en ny väg. För i utmaningarna ser vi möjligheter.
Och det är kombinationen av att agera i nuet och tänka långsiktigt som ger verklig kraft åt vår politik. Det faller sig ändå ganska naturligt för ett familjeparti att tänka i generationer.
Det här blir tydligt i det brottsbekämpande och de brottsförebyggande insatserna.
Nu finns det dubbla straff för gängkriminella och hårdare straff för rekrytering av unga till gäng.
Nu finns det fler poliser. Fler åklagare. Och förutsättningen för att fler ska våga stå upp mot de kriminella nätverken.
Steg för steg ges rättvisan bättre förutsättningar. Steg för steg tar vi oss an kriminaliteten.
Steg för steg tar vi oss längre bort från sprängningar och skjutningar.
För vi ska återta tryggheten – i alla bostadsområden, i alla städer. Du ska kunna lita på Sverige!
Men det räcker inte med att vi får dagens gängmedlemmar bakom lås och bom – vi behöver stoppa gängens nyrekryteringar.
Därför stärks det brottsförebyggande arbetet på kommunal nivå.
Därför kom propositionen Tryggare hem för barn. Så har vi från och med januari skärpt lagen om barnets bästa i frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Vi gör det här för vi vet – som Alf Svensson brukar påpeka – att inget barn föds till mördare.
Alltså finns det möjligheter att lära den unge den väg han ska vandra. Att välja en väg som går förbi gängen. Som passerar droger. Och som inte slutar med döden.
Det är en väg som leder till verklig frihet. En väg som börjar i trygga familjer och med tydliga normer.
I begynnelsen var ordet.
Jag tror att vi behöver reflektera över ordens makt. För nog kan man hävda att allt börjar med hur vi uttrycker oss.
Och ärligt talat så har många inte alltid talat väl om Sverige. Ibland har också vi tecknat en bild av vårt land i alltför mörka färger. Och det har skadat Sverigebilden.
För hur vi pratar om vårt land påverkar hur vi ser på Sverige. Vi ska inte raljant påstå att det ursvenska är barbari, kebabpizza eller prydliga köbildningar.
Låt mig därför betona att Sverige är fantastiskt. Vårt land har under århundranden gett oss bröd från slätter och malm från bergen liksom allt som finns i Värmlands mörkgröna skogar.
Det folk som bor här är kapabelt till stordåd.
Varken det hårda klimatet eller den karga jorden bröt modet hos tidigare generationer.
Varken missväxt eller misär släckte hoppet. Tvärtom drev det våra förfäder framåt.
Utmaningarna tvingade oss att se nya möjligheter. Vi uppfann lösningar och vi lärde oss att värdera varandra.
Hårt arbete och nyfikenhet gjorde Sverige till en nation av innovationer.
Det är så här som vi behöver framhålla vårt land. För Sverige står öppet för nya idéer och mer investeringar.
Vi har förutsättningarna för att Sverige ska upprätthålla ett nationellt oberoende.
Hanteras de här resurserna på rätt sätt – ja, då kan vi värna både klimatmål och samtidigt stärka vårt lands konkurrenskraft.
Då kan vi konstatera att Sverige är mer än ett land som tronar på minnen från fornstora dar.
Då ser vi att Sverige består av förmågor som faktiskt tänder ljus av framtidstro även i nattsvart mörker och där ångest råder.
För Sverige är ett land av möjligheter.
Moder Svea skänker oss förutsättningar för att forma en morgondag som ger hopp för många och inte bara de utvalda.
Därför vågar jag säga: Vi har mer att ge. Sverige har mycket kvar att ge! Sveriges bästa tid ligger framför oss.
Då vill jag vända mig till er i det här rummet.
Er uppgift är att möjliggöra detta.
Vår partikassör skulle kunna skratta hela vägen till banken om han hade fått en krona för varje gång en kristdemokrat sagt att vi ska göra det här och proffstyckarna svarat att det inte var möjligt.
Men vi har gjort det omöjliga möjligt.
Vi kan inte begränsa oss av opinionsmätningar och förställningar om att ett litet regeringsparti alltid förlorar. Vi behöver ha siktet inställt på mer.
Vi ska vara goda förvaltare.
Vi ska vara starka pådrivare.
Vi ska vara folkets försvarare.
I kommuner och regioner.
I riksdag och regering.
I Europaparlamentet och ministerrådet.
För varsomhelst och närsomhelst kan en kristdemokrat ta ledartröjan på sig:
För att stå upp för den lilla människan.
För att värna den folkliga förankringen.
För att möta oro och rädsla med ett realistiskt hopp om en bättre morgondag.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som vidareutvecklar statens stödjande roll i samhällsbygget.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som bygger ett samhälle där familjen ges frihet och garanteras stöd när de är i behov av det.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förenar marknadsekonomi med medmänsklighet.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som ser till att välfärden är som starkast när du är som svagast.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förstår att en värderingsdriven skola är förutsättningen för skola med bildning.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förvaltar vårt lands tillgångar.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som framhåller vårt lands kristna kulturarv och erkänner dess betydelse för en framgångsrik integration.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som försvarar vår frihet som folk och som nation.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter i världen.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som verkar för ett medborgarnas Europa.
Detta är byggstenar stadiga nog för ett starkt samhällsbygge. Att lägga dessa stenar är din och min uppgift.
Men vad avgör om ett hus blir ett hem?
Det bestäms av dem som finns i det. Du och jag. Hur vi behandlar själva huset. Och hur vi bemöter varandra.
Jag tycker det säger mycket om ett samhälle och ett land hur man behandlar dem som gått före. De årsrika. Och hur man ser på de som ska komma efter. Nästa generation. Barnen.
Sverige är ett kristet land. Inte en religiös stat. Men ett land vars kultur och värderingar har formats av den kristna idétraditionen och människosynen.
Härifrån har vi fått grunden i vårt rättssystem. Här har vi fått vår syn på jämlikhet, rösträtt och demokrati.
Sveriges första demokratiska förening med samma rättigheter för kvinnor och män var också vårt lands första frikyrka.
Så har uppfattning om att män och kvinnor är lika mycket värda – och barnens rättigheter – kommit in i det svenska samhället.
Och utifrån det här skulle man rentav kunna påstå att just barnperspektivet är en god svensk värdering. Vi var först i världen med att förbjuda barnaga och var bland de första länderna i världen med att tillsätta en Barnombudsman.
Men av någon anledning har man inte dragit likhetstecken mellan barns rättigheter och behovet av ett mer familjevänligt samhälle.
Kanske för att familjen kortsiktigt, faktiskt ytterst, setts som ett hot mot arbetslinjen. Och ett hot mot den socialdemokratiska staten och samhällsvisionen.
Men om man hanterar familjen utan eftertanke och inte som samhällets hörnsten, då får det stora konsekvenser. Det finns nämligen inget fullgott substitut till familjen.
Det här märks när vi ser på tillståndet i vårt land för våra barn.
Mer än var fjärde barn har allvarliga sömnproblem och får det receptbelagda sömnmedlet melatonin.
Rekordmånga barn mördas och rekordmånga barn är mördare.
Men mitt i allt detta mörker finns det ändå hopp.
Låt mig berätta om ett familjehem som fick ta emot en grabb på 10 år. Vi kan kalla honom för Anton. Hans pappa satt i fängelse. Hans mamma var missbrukare.
Anton var väldigt utåtagerande när han träffade andra barn. Varje skoldag lyckades han hamna i slagsmål.
Men när Anton träffade vuxna så blev han tyst.
De första timmarna hos familjehemmet satt Anton ihopkrupen i soffan. Han sa inget och det gick inte att få kontakt med honom.
Efter två timmar lämnade Anton soffan och kröp ihop bredvid hunden på golvet. Där började han prata med den fyrbenta vännen.
Det visade sig snabbt att Anton hade talsvårigheter. Och de här problemen hade inte blivit bättre av att Anton vägrade att prata med vuxna.
Två månader efter att Anton placerades i familjehemmet hörde Antons lärare av sig. Läraren hade något viktigt att säga: För första gången sedan Anton började skolan hade han nu inte slagits någon gång under hela veckan.
Det visade sig att i en familjemiljö där Anton blev omfamnad med kärlek och trygghet hade Anton börjat prata. Och när Anton började tala så kunde han snart också läsa och skriva. Så på ett halvår var grabben helt förändrad.
Pappan i familjehemmet säger: Det enda vi har gjort är att ge Anton kärlek och upprätthålla vanliga familjerutiner.
Så enkelt. Så svårt. Men Sveriges kärleksfulla familjehem är värda vår fulla uppskattning och fulla stöd.
Se på skärmen bakom mig.
Det här visar på hur nervceller, tagna från hjärnan, kopplar ihop sig i en så kallad neuroplasticitet.
Plasticitet är mekanismen som ligger till grund för bland annat inlärning, minne och anpassning till föränderliga miljöer.
Det vi ser är hur en ny nervbana skapas.
Det ser ut som att en liten stig skapas.
Man skulle faktiskt kunna beskriva vår hjärna som ett stort nätverk av stigar.
När du lär dig något skapas små kopplingar som kallas synapser mellan närliggande nervceller i hjärnan.
Alltså på en nervbana kan det finnas hundratals synapser. Och ju mer du gör något desto mer upptrampad och tydlig blir den här stigen.
Den specifika förmågan förstärks. Träning ger färdighet helt enkelt.
Här ser vi hur forskningen bekräftar det vi under årtionden talat om.
Kunskaper, färdigheter, minnet – ja till och med våra värderingar uppstår inte i ett vakuum. Miljön där det här skapas påverkar hur vi utvecklas – i vår hjärna. Vilka kopplingar som uppstår, vilka stigar vi finner.
En trygg och stödjande familjemiljö – kärlek och gemenskap – kan ge en människa en förändrad livsbana. Även hos de barn som haft en barndom som borde klassas som barnförbjuden.
Trygga familjers kraft är inte humbug.
Eller ens ideologi. Det är vetenskap.
Det är kärlekens kraft.
En kraft som kan förändra liv.
Men det är en kraft som politiken antingen kan förstärka eller försämra. Eftersom det är en urkraft som finns i familjer.
Just därför är familjepolitiken så viktig.
För synen på familjen avgör nämligen hur du som politiker ser på allt annat.
Så den politiker som skriker död åt familjen slår sönder så mycket mer än bara en juridisk enhet. Det är att förstöra den möjlighet som skulle kunna ge hopp åt barn som idag ses som hopplösa.
Men varhelst det finns en kristdemokrat – finns det en som talar liv över familjen. Då finns det en röst för de barn som saknar trygghet. Då finns det stöd för föräldrar som kämpar.
För vi vet att trygga familjer är den starkaste kraften som samhället har!
Visste ni att ett barn med ADHD får många fler negativa kommentarer än andra barn – 20 000 fler hårda ord innan man fyllt 12 år.
Vad gör det med ett barns självkänsla? Hur påverkar det ett barns uppfattning om vad det kan och vad det inte kan? Hur framtiden ska bli?
De ord som barn bär med sig påverkar deras självbild.
Fråga ett litet barn vad det skulle vilja ändra i sitt liv. Barn svarar att de skulle vilja kunna flyga, kunna hoppa som en panter eller andas under vatten.
Men när samma barn får samma fråga i tonåren säger de att de vill ändra på sin kropp för att bli smalare, få lockigt hår, mindre öron eller en annan hudfärg.
Något stort händer på några få år.
Varannan 15-åring tycker att de är för tjocka eller för smala.
Jag tycker att vi ska fråga oss själva: Vem tillåter du bli ditt barns inre röst?
Majoriteten av svenska skolungdomar tillbringar idag mellan 3-6 timmar per dag med digitala medier utanför skolarbetet.
Jag ställer frågan igen: Vem tillåter du bli ditt barns inre röst?
Jag skulle kunna namnge influensers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar.
Det är inte såna röster vi vill att våra barn ska höra. Men om vi inte är närvarande. Om vi inte ger barnen uppmärksamhet. Då fylls frånvaron av dig och mig med något annat.
Och de ord som planteras i våra barns minnen – kommer att blomma ut hos dem som vuxnas gärningar.
Vad det här i grund och botten handlar om, det är tid. Tid med barnen. Vår vardag är mer än någonsin en uppmärksamhetsekonomi.
Det vi ger tid får uppmärksamhet. Det vi ger plats, det växer. Jag ser detta hos mig själv och mina egna barn.
Men det jag också ser är att min och din uppmärksamhet utmanas av skärmarna.
En rapport från Mediemyndigheten visar att över hälften av föräldrarna till barn i åldern 0–8 år tycker att de själva tillbringar för mycket tid med mobilen.
Jakob Forssmed bad Folkhälsomyndigheten om en kunskapssammanställning för att se vad det här ger för konsekvenser. Det fanns alltså inte innan han bad om det.
Det visade sig att föräldrar som sitter med mobilen när de är tillsammans med sina barn under 5 år – de föräldrarna blir sämre på att samspela och de blir mindre lyhörda. Och barn i dessa familjer kan bli mer utåtagerande.
Det är alltså inte nödvändigtvis en barnvärld eller en ungdomsvärld i kris.
Det är en vuxenvärld som gått vilsen.
Jag tror att barns största rädsla är att de ska vara för mycket.
Vuxnas största rädsla är att de inte ska vara nog.
Alla som har upplevt glädjen av att bli förälder – bär också på känslan av otillräcklighet.
Men mammor och pappor behövs.
Hur långt ifrån perfekta vi än är.
Och samhällets funktioner måste vara utformade på det sättet att vi stöttar familjerna. För när vi som föräldrar inte räcker till – och det händer ju med jämna mellanrum – då behöver samhället stötta familjerna lite till.
Och med kristdemokrater i kommuner, regioner och regeringen sker det.
Vi står upp för familjen. Vi stöttar föräldrarna. Vi tar barnens parti!
Och vi gör det med mer än bara fina ord.
Nu stärker vi tillgången till föräldraskapsstöd i hela landet och går mot en mer familjeanpassad arbetsmarknad.
Men utöver politiska förslag som hjälper familjen – behöver inflytandet över barnen från sociala mediejättar och de som nyttjar dessa plattformar minskas.
Och vid sidan av det här, handlar det även om att barn som inte mår bra ska få tillgång till bra vård.
Omkring 200 000 människor lider av ätstörningar.
Många regioner signalerar att de som söker vård för ätstörningar är både fler och sjukare än tidigare.
Nu kan jag berätta att vi gör en satsning på ätstörningsvården. I vårändringsbudgeten läggs 50 miljoner kronor som ska gå specifikt till detta.
Samtidigt finns det numera fem kliniker runtom i landet som ger nationell högspecialiserad vård till den som lider av svårbehandlade ätstörningar. Så var det inte tidigare. Då var det postnumret som avgjorde hur kvalificerad och tillgänglig vården var.
Regeringen har gjort historiska satsningar på psykisk hälsa och psykiatri. Bara i år satsar vi en miljard på ökad tillgänglighet inom barn- och ungdomspsykiatrin.
I onsdags presenterade vi ytterligare en halv miljard på primärvårdens arbete med psykisk hälsa. Vi satsar 400 miljoner kronor på suicidprevention.
Ingen tidigare regering har varit i närheten av sådana nivåer.
Det är så här vi jobbar.
Vi ser den som är utsatt. Vi utmanar system som inte fungerar. Och vi gör reformer som sätter människan i centrum.
Proffstyckarna kan kalla det här vad de vill – jag kallar det kristdemokrati.
Vet ni – ibland när det kommer dagar som känns tunga – då tänker jag på hur satsningar som att få bukt med den ofrivilliga ensamheten, fler dubbeldagar för föräldraledigheten, fritidskort för barn och unga, förenklaringar för småföretagare, fast läkarkontakt i vården och ett svenskt medlemskap i Nato. Allt det här, det är idéer som fick sin början på ett kristdemokratiskt medlemsmöte och som nu blir verklighet i Sverige tack vare vår regering.
Så kom ihåg att kraften i ett politiskt förslag faktiskt inte avgörs efter antalet miljoner i en budgetpost. Det är inte heller antalet ledamöter som påverkar styrkan i det politiska förslaget. Det är förståelsen för människan som bestämmer kraften. Och vi har den kraften. Ja – vi är den kraften i svensk politik.
För familjen som är grunden i vårt samhälle.
För företagen som skapar jobben och tillväxten.
För fosterlandet Sverige – hon som var din från födseln eller blev din den dag då drömmen om en bättre morgondag besannades.
Framtiden, den börjar med steg av förändring idag.
Tryggt och kraftfullt.
För ett starkare vi. Ett tryggare hem.
Ett stoltare Sverige.
Tack för att ni har lyssnat.
Så roligt att se er alla här i soliga Karlstad.
Ni vet – en stad och en plats kan väcka minnen.
Det var här, i just de här lokalerna, som partiet höll ett ordinarie riksting på hösten för första gången. Det var hösten 2013 och jag blev invald i partistyrelsen.
Men det är inte minnen som jag är här för att tala om.
Jag vill blicka framåt.
Jag vill att vi – här inne – inser vår fulla potential.
Jag vill vi att vi fullt ut ska använda det mandat som vi fått.
Så det tänkte jag tala om.
Men jag skulle vilja börja i den stora världen. För det som sker i vår omvärld påverkar tillståndet i vårt land. Och vårt hem påverkas av utvecklingen i Sverige.
Vi lever – verkligen – i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har bakom oss tre år av fullskaligt krig mellan Ryssland och Ukraina.
Och med befogad oro följer vi försöken till fredsförhandlingar mellan USA och Ryssland som förvisso företräder olika positioner – men som i sak har en gemensam nämnare i sina förslag. Det är Ukraina som ska betala.
Här är det inte angriparen – Ryssland – som ska avstå sina ambitioner. Det är den attackerade – Ukraina – som ska avkrävas ansvar.
Men Ukrainas tillvaro ska inte avgöras utifrån vem som får Ukrainas tillgångar. Det ukrainska folket ska försvaras av den enkla anledningen att försvaret av Ukraina är det rätta att göra.
Det är vår skyldighet som demokratisk nation.
Det är vår uppgift att stå upp för den som någon försöker trampa på.
Det är svaret från oss kristdemokrater.
Det är svaret från Sverige!
Rysslands aggression mot Ukraina är en ödesfråga för Sveriges och Europas säkerhet. Så när vi stärker Ukrainas försvarsförmåga stärker vi även Sveriges försvar.
I förra veckan meddelade regeringen att Sverige gör en historisk satsning på försvaret med 300 miljarder kronor de kommande åren.
Men det vore ett allvarligt misstag om vi tror att enbart militär upprustning räcker. Jag menar att det inte är tillräckligt om vi så skulle lägga långt mer än fyra procent av BNP på det militära försvaret.
Vi behöver nämligen även rusta näringslivet och förstå att svenska företag är avgörande i detta läge. För vi har en energi- och gruvnäring som kan göra oss till en riktig maktfaktor.
Därför har regeringen också meddelat att vi går vidare med förslaget att få en långsiktigt stabil finansiering av nya kärnkraftverk.
Men militärt försvar, tillväxt i näringslivet och ett stabilt energisystem räcker inte heller.
Vi måste också rusta samhällsgemenskapen. Det är ytterst samhällsgemenskapen och våra svenska värderingar som står på spel.
Och tydliga gemensamma värderingar är ett värn mot yttre krafter som försöker splittra och slå sönder.
Tydliga gemensamma värderingar är en viktig drivkraft för en ökad försvarsvilja! Tydliga gemensamma värderingar är ett skydd mot det som vill slå sönder den tillit som gör samhället starkt.
Värderingar bygger Sverige starkt!
Så när regeringen nu stärker Sveriges försvar kan det sammanfattas med orden tryggt och kraftfullt.
Och det här handlar inte bara om oss själva. Nu tar Sverige ansvar för vårt närområde. Svenska soldater är i Lettland. Svenska JAS-plan flyger över Polen. Och svenska korvetter förstärker sjöövervakningen i Östersjön. Det är så internationellt samarbete ska fungera.
Sverige står upp för sina grannar.
Sverige gör Nato säkrare.
Och Nato gör Sverige säkrare.
Låt mig citera den amerikanske presidenten.
Den tidigare presidenten George W Bush.
På Nato-toppmötet i Prag 2002 hade sju länder bjudits in för att bli medlemmar i försvarsalliansen. Bland dem fanns våra baltiska grannländer.
President Bush sa vid detta toppmöte:
"Fria nationer måste acceptera vårt gemensamma ansvar för att bevara freden. Världen behöver att denna kontinents nationer är aktiva i frihetens försvar – inte inåtvända eller isolerade av likgiltighet."
Det är onödigt att påpeka att Europa inte tog denna uppmaning på allvar.
Vi har inte bara försummat vårt ansvar.
Vi valde att helt förlita oss på någon annan.
Det är inte fel att söka hjälp, men det har varit en ohållbar strategi att överlåta en så grundläggande sak som försvaret av folk och land till någon annan.
Men nu har vi fått ett bryskt uppvaknade när det gäller försvaret.
Så yrvaket som en del politiker agerar nu, uppträder endast den som helt har struntat i väckarklockans larmsignaler och medvetet valt att snooza för att plötsligt inse: Hjälp, jag har försovit mig!
Vi måste inse det EU-fadern Konrad Adenauer påpekade. Vi kan inte tala med en totalitär stat på det sätt som du pratar med en god vän.
Adenauer sa:
"En totalitär stat förstår bara en sak: den lyssnar bara om motparten som den talar med också har makt. Och Europa måste förvärva denna makt."
Nog hade han rätt. Det är så här Europa måste agera. Så nu rustar vi Sverige. Nu rustar vi Europa. För endast ett starkt Europa kan avskräcka Putin. Därför rustar vi för att upprätthålla fred och säkra vår frihet.
Och upprustningen gäller flera områden.
EU får makt genom att minska sitt beroende av Kina när det gäller litium och grafit. EU:s beroende av rysk gas framstår som en västanfläkt i jämförelse när man ser att Kina står för 70 procent av världens produktion av de metaller som behövs för att underlätta när Europas länder ställer om för framtiden.
EU får makt genom att stärka sin kapacitet inom AI, kvantteknologi och halvledarproduktion.
Och EU får makt med en hållbar och strategisk migrationspolitik. För bättre integration stärker unionens ekonomiska och sociala stabilitet. Och det här är nog så viktigt. Inte minst i oroliga tider.
Integration innebär också att vi talar om vilka värden som är fundamentet i vårt samhälle och vad som ska gestalta EU.
Först när vi börjar sätta ord på dessa värden ser vi att det pågår en rejäl värderingskamp om vad som gör Europa till EU. Och då blir det synligt att vissa värderingar inte hör hemma i Europas demokratier.
Just därför måste vi tala om vilka värden som inte kan vara valbara.
Nu ser vi på global nivå hur valet av värderingar påverkar vilka du kan umgås med och vilka som vågar lita på dig.
Det blir konkret. Och det är bra.
För i talet om vår värdegrund – får vi politiker inte förlora förståelsen för vad som värdesätts av våra medborgare.
Här tror jag att vi kan dra lärdom av vad som skett i USA.
Om vi ser tillbaka några år kan vi se hur välmenade amerikanska politiker slutade värdera behovet av folklig förankring.
När Joe Biden tillträdde som president var sjukhus i USA överbelastade. Miljoner amerikaner var utan arbete. Hundratusentals barn missade skolgången då pandemin tvingade skolor till nedstängning. Samtidigt eskalerade den dödliga opioidkrisen och våldsbrottsligheten ökade.
USA var på många sätt ett land i kris. Och ändå valde Joe Biden att på sin första dag som president prioritera ett politiskt beslut som gav biologiska män möjligheten att tävla mot kvinnor i skolidrotten. Och beslutet gavs tyngden av att vara en Executive Order – ett beslut som trädde i kraft med omedelbar verkan.
För Bidens parti var detta viktig symbolpolitik.
Men för många amerikaner blev det tydlig signalpolitik.
När identitetspolitisk fixering prioriteras framför landets mest akuta behov – då går inte beslutsfattarna i takt med folket. Därför gick det som det gick. En president gick vilse och en annan trampade på.
Vi kan även ta ett exempel från svensk inrikespolitik där det politiska spelet fått styra.
Länge var det viktigare att framstå som god i migrationsfrågan än att faktiskt tillstå att utöver alla flyktingar som med skyddsskäl sökte sig till vårt land – fanns det personer som visade mer förakt än förståelse för svensk kultur. Just det banade vägen för Sverigedemokraterna.
Och blickar vi mot södra Östersjön har partiet Alternativ För Tyskland nått stora framgångar. Bland annat för att partiet positionerat sig som folkets röst mot eliten. Inte minst när det gäller hård lagstiftning för att uppnå klimatmål, på enskilda hushålls bekostnad och med förlorad konkurrenskraft som följd.
För i Tyskland har det visat sig att en lagstiftning kan bli det godas fiende.
Inom EU har vi staplat regelverk på regelverk. Så till den milda grad att makthavare inte längre kunnat se vad som är viktigt på riktigt.
Under allt för lång tid gick det politiska ledarskapet vilse. Fick människor att känna sig missförstådda och pressade. Många väljare kände inte längre igen sin vardag i den politiska retoriken.
Men skenet från verkligheten har nu trängt igenom även högar av promemorior. Och det är ett starkt ljus – så starkt att det rentav bländar den som vant sig att se världen genom sina ideologiska glasögon.
Vi har byggt stora byråkratier istället för starka demokratier.
Här har vi några förklaringar till varför så många politiker just nu famlar efter lösningar.
Men vet ni, jag är så trött på att möta förvirrade och rädda EU-ledare.
Vi ska inte styras av rädsla.
Vi ska leda med beslutsamhet.
När vi kristdemokrater talar om värden som säkerhet och ekonomisk trygghet – då vet vi att människor förväntar sig resultat i sin vardag. Trygga gator och möjligheten att sätta mat på bordet.
Så alla som undrar – vad är egentligen botemedlet mot populism? Det är något så enkelt som folkförankrad politik – politik för verklighetens folk.
Det är att vara människonära.
Det är att stå upp mot en oförstående överhet.
Det är att sätta människan framför systemet.
Ja. Det är att vara KD-rebell!
Kära vänner, med Kristdemokraterna i regeringen har vi ett annat politiskt ledarskap.
Vi gör nu livet lite lättare att leva genom reformer som förkortar och förenklar beslutsprocesser, ger mer frihet och ökat självbestämmande. Ni hörde nyss våra statsråd berätta en del om det fantastiska arbete som görs.
Samtidigt som vi nu levererar på de löften som vi gav i valet – har vi som parti sedan dag ett i regeringsställning haft framåtdrift.
Vi har tillsatt Samhällsbyggarkommittén med Hans Eklind i spetsen och arbetsgruppen som jobbar med att stärka Samhällsgemenskapen under Elisabet Lanns ledning.
Så tar vi som parti oss an de stora samhällsutmaningarna – de som kräver ett längre perspektiv.
Det går inte att lösa vissa frågor på en mandatperiod. Vissa inte ens på två. Men vi ska med vår politik staka ut en ny väg. För i utmaningarna ser vi möjligheter.
Och det är kombinationen av att agera i nuet och tänka långsiktigt som ger verklig kraft åt vår politik. Det faller sig ändå ganska naturligt för ett familjeparti att tänka i generationer.
Det här blir tydligt i det brottsbekämpande och de brottsförebyggande insatserna.
Nu finns det dubbla straff för gängkriminella och hårdare straff för rekrytering av unga till gäng.
Nu finns det fler poliser. Fler åklagare. Och förutsättningen för att fler ska våga stå upp mot de kriminella nätverken.
Steg för steg ges rättvisan bättre förutsättningar. Steg för steg tar vi oss an kriminaliteten.
Steg för steg tar vi oss längre bort från sprängningar och skjutningar.
För vi ska återta tryggheten – i alla bostadsområden, i alla städer. Du ska kunna lita på Sverige!
Men det räcker inte med att vi får dagens gängmedlemmar bakom lås och bom – vi behöver stoppa gängens nyrekryteringar.
Därför stärks det brottsförebyggande arbetet på kommunal nivå.
Därför kom propositionen Tryggare hem för barn. Så har vi från och med januari skärpt lagen om barnets bästa i frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Vi gör det här för vi vet – som Alf Svensson brukar påpeka – att inget barn föds till mördare.
Alltså finns det möjligheter att lära den unge den väg han ska vandra. Att välja en väg som går förbi gängen. Som passerar droger. Och som inte slutar med döden.
Det är en väg som leder till verklig frihet. En väg som börjar i trygga familjer och med tydliga normer.
I begynnelsen var ordet.
Jag tror att vi behöver reflektera över ordens makt. För nog kan man hävda att allt börjar med hur vi uttrycker oss.
Och ärligt talat så har många inte alltid talat väl om Sverige. Ibland har också vi tecknat en bild av vårt land i alltför mörka färger. Och det har skadat Sverigebilden.
För hur vi pratar om vårt land påverkar hur vi ser på Sverige. Vi ska inte raljant påstå att det ursvenska är barbari, kebabpizza eller prydliga köbildningar.
Låt mig därför betona att Sverige är fantastiskt. Vårt land har under århundranden gett oss bröd från slätter och malm från bergen liksom allt som finns i Värmlands mörkgröna skogar.
Det folk som bor här är kapabelt till stordåd.
Varken det hårda klimatet eller den karga jorden bröt modet hos tidigare generationer.
Varken missväxt eller misär släckte hoppet. Tvärtom drev det våra förfäder framåt.
Utmaningarna tvingade oss att se nya möjligheter. Vi uppfann lösningar och vi lärde oss att värdera varandra.
Hårt arbete och nyfikenhet gjorde Sverige till en nation av innovationer.
Det är så här som vi behöver framhålla vårt land. För Sverige står öppet för nya idéer och mer investeringar.
Vi har förutsättningarna för att Sverige ska upprätthålla ett nationellt oberoende.
Hanteras de här resurserna på rätt sätt – ja, då kan vi värna både klimatmål och samtidigt stärka vårt lands konkurrenskraft.
Då kan vi konstatera att Sverige är mer än ett land som tronar på minnen från fornstora dar.
Då ser vi att Sverige består av förmågor som faktiskt tänder ljus av framtidstro även i nattsvart mörker och där ångest råder.
För Sverige är ett land av möjligheter.
Moder Svea skänker oss förutsättningar för att forma en morgondag som ger hopp för många och inte bara de utvalda.
Därför vågar jag säga: Vi har mer att ge. Sverige har mycket kvar att ge! Sveriges bästa tid ligger framför oss.
Då vill jag vända mig till er i det här rummet.
Er uppgift är att möjliggöra detta.
Vår partikassör skulle kunna skratta hela vägen till banken om han hade fått en krona för varje gång en kristdemokrat sagt att vi ska göra det här och proffstyckarna svarat att det inte var möjligt.
Men vi har gjort det omöjliga möjligt.
Vi kan inte begränsa oss av opinionsmätningar och förställningar om att ett litet regeringsparti alltid förlorar. Vi behöver ha siktet inställt på mer.
Vi ska vara goda förvaltare.
Vi ska vara starka pådrivare.
Vi ska vara folkets försvarare.
I kommuner och regioner.
I riksdag och regering.
I Europaparlamentet och ministerrådet.
För varsomhelst och närsomhelst kan en kristdemokrat ta ledartröjan på sig:
För att stå upp för den lilla människan.
För att värna den folkliga förankringen.
För att möta oro och rädsla med ett realistiskt hopp om en bättre morgondag.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som vidareutvecklar statens stödjande roll i samhällsbygget.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som bygger ett samhälle där familjen ges frihet och garanteras stöd när de är i behov av det.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förenar marknadsekonomi med medmänsklighet.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som ser till att välfärden är som starkast när du är som svagast.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förstår att en värderingsdriven skola är förutsättningen för skola med bildning.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som förvaltar vårt lands tillgångar.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som framhåller vårt lands kristna kulturarv och erkänner dess betydelse för en framgångsrik integration.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som försvarar vår frihet som folk och som nation.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter i världen.
Jag vill att vi är kraften i svensk politik som verkar för ett medborgarnas Europa.
Detta är byggstenar stadiga nog för ett starkt samhällsbygge. Att lägga dessa stenar är din och min uppgift.
Men vad avgör om ett hus blir ett hem?
Det bestäms av dem som finns i det. Du och jag. Hur vi behandlar själva huset. Och hur vi bemöter varandra.
Jag tycker det säger mycket om ett samhälle och ett land hur man behandlar dem som gått före. De årsrika. Och hur man ser på de som ska komma efter. Nästa generation. Barnen.
Sverige är ett kristet land. Inte en religiös stat. Men ett land vars kultur och värderingar har formats av den kristna idétraditionen och människosynen.
Härifrån har vi fått grunden i vårt rättssystem. Här har vi fått vår syn på jämlikhet, rösträtt och demokrati.
Sveriges första demokratiska förening med samma rättigheter för kvinnor och män var också vårt lands första frikyrka.
Så har uppfattning om att män och kvinnor är lika mycket värda – och barnens rättigheter – kommit in i det svenska samhället.
Och utifrån det här skulle man rentav kunna påstå att just barnperspektivet är en god svensk värdering. Vi var först i världen med att förbjuda barnaga och var bland de första länderna i världen med att tillsätta en Barnombudsman.
Men av någon anledning har man inte dragit likhetstecken mellan barns rättigheter och behovet av ett mer familjevänligt samhälle.
Kanske för att familjen kortsiktigt, faktiskt ytterst, setts som ett hot mot arbetslinjen. Och ett hot mot den socialdemokratiska staten och samhällsvisionen.
Men om man hanterar familjen utan eftertanke och inte som samhällets hörnsten, då får det stora konsekvenser. Det finns nämligen inget fullgott substitut till familjen.
Det här märks när vi ser på tillståndet i vårt land för våra barn.
Mer än var fjärde barn har allvarliga sömnproblem och får det receptbelagda sömnmedlet melatonin.
Rekordmånga barn mördas och rekordmånga barn är mördare.
Men mitt i allt detta mörker finns det ändå hopp.
Låt mig berätta om ett familjehem som fick ta emot en grabb på 10 år. Vi kan kalla honom för Anton. Hans pappa satt i fängelse. Hans mamma var missbrukare.
Anton var väldigt utåtagerande när han träffade andra barn. Varje skoldag lyckades han hamna i slagsmål.
Men när Anton träffade vuxna så blev han tyst.
De första timmarna hos familjehemmet satt Anton ihopkrupen i soffan. Han sa inget och det gick inte att få kontakt med honom.
Efter två timmar lämnade Anton soffan och kröp ihop bredvid hunden på golvet. Där började han prata med den fyrbenta vännen.
Det visade sig snabbt att Anton hade talsvårigheter. Och de här problemen hade inte blivit bättre av att Anton vägrade att prata med vuxna.
Två månader efter att Anton placerades i familjehemmet hörde Antons lärare av sig. Läraren hade något viktigt att säga: För första gången sedan Anton började skolan hade han nu inte slagits någon gång under hela veckan.
Det visade sig att i en familjemiljö där Anton blev omfamnad med kärlek och trygghet hade Anton börjat prata. Och när Anton började tala så kunde han snart också läsa och skriva. Så på ett halvår var grabben helt förändrad.
Pappan i familjehemmet säger: Det enda vi har gjort är att ge Anton kärlek och upprätthålla vanliga familjerutiner.
Så enkelt. Så svårt. Men Sveriges kärleksfulla familjehem är värda vår fulla uppskattning och fulla stöd.
Se på skärmen bakom mig.
Det här visar på hur nervceller, tagna från hjärnan, kopplar ihop sig i en så kallad neuroplasticitet.
Plasticitet är mekanismen som ligger till grund för bland annat inlärning, minne och anpassning till föränderliga miljöer.
Det vi ser är hur en ny nervbana skapas.
Det ser ut som att en liten stig skapas.
Man skulle faktiskt kunna beskriva vår hjärna som ett stort nätverk av stigar.
När du lär dig något skapas små kopplingar som kallas synapser mellan närliggande nervceller i hjärnan.
Alltså på en nervbana kan det finnas hundratals synapser. Och ju mer du gör något desto mer upptrampad och tydlig blir den här stigen.
Den specifika förmågan förstärks. Träning ger färdighet helt enkelt.
Här ser vi hur forskningen bekräftar det vi under årtionden talat om.
Kunskaper, färdigheter, minnet – ja till och med våra värderingar uppstår inte i ett vakuum. Miljön där det här skapas påverkar hur vi utvecklas – i vår hjärna. Vilka kopplingar som uppstår, vilka stigar vi finner.
En trygg och stödjande familjemiljö – kärlek och gemenskap – kan ge en människa en förändrad livsbana. Även hos de barn som haft en barndom som borde klassas som barnförbjuden.
Trygga familjers kraft är inte humbug.
Eller ens ideologi. Det är vetenskap.
Det är kärlekens kraft.
En kraft som kan förändra liv.
Men det är en kraft som politiken antingen kan förstärka eller försämra. Eftersom det är en urkraft som finns i familjer.
Just därför är familjepolitiken så viktig.
För synen på familjen avgör nämligen hur du som politiker ser på allt annat.
Så den politiker som skriker död åt familjen slår sönder så mycket mer än bara en juridisk enhet. Det är att förstöra den möjlighet som skulle kunna ge hopp åt barn som idag ses som hopplösa.
Men varhelst det finns en kristdemokrat – finns det en som talar liv över familjen. Då finns det en röst för de barn som saknar trygghet. Då finns det stöd för föräldrar som kämpar.
För vi vet att trygga familjer är den starkaste kraften som samhället har!
Visste ni att ett barn med ADHD får många fler negativa kommentarer än andra barn – 20 000 fler hårda ord innan man fyllt 12 år.
Vad gör det med ett barns självkänsla? Hur påverkar det ett barns uppfattning om vad det kan och vad det inte kan? Hur framtiden ska bli?
De ord som barn bär med sig påverkar deras självbild.
Fråga ett litet barn vad det skulle vilja ändra i sitt liv. Barn svarar att de skulle vilja kunna flyga, kunna hoppa som en panter eller andas under vatten.
Men när samma barn får samma fråga i tonåren säger de att de vill ändra på sin kropp för att bli smalare, få lockigt hår, mindre öron eller en annan hudfärg.
Något stort händer på några få år.
Varannan 15-åring tycker att de är för tjocka eller för smala.
Jag tycker att vi ska fråga oss själva: Vem tillåter du bli ditt barns inre röst?
Majoriteten av svenska skolungdomar tillbringar idag mellan 3-6 timmar per dag med digitala medier utanför skolarbetet.
Jag ställer frågan igen: Vem tillåter du bli ditt barns inre röst?
Jag skulle kunna namnge influensers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar.
Det är inte såna röster vi vill att våra barn ska höra. Men om vi inte är närvarande. Om vi inte ger barnen uppmärksamhet. Då fylls frånvaron av dig och mig med något annat.
Och de ord som planteras i våra barns minnen – kommer att blomma ut hos dem som vuxnas gärningar.
Vad det här i grund och botten handlar om, det är tid. Tid med barnen. Vår vardag är mer än någonsin en uppmärksamhetsekonomi.
Det vi ger tid får uppmärksamhet. Det vi ger plats, det växer. Jag ser detta hos mig själv och mina egna barn.
Men det jag också ser är att min och din uppmärksamhet utmanas av skärmarna.
En rapport från Mediemyndigheten visar att över hälften av föräldrarna till barn i åldern 0–8 år tycker att de själva tillbringar för mycket tid med mobilen.
Jakob Forssmed bad Folkhälsomyndigheten om en kunskapssammanställning för att se vad det här ger för konsekvenser. Det fanns alltså inte innan han bad om det.
Det visade sig att föräldrar som sitter med mobilen när de är tillsammans med sina barn under 5 år – de föräldrarna blir sämre på att samspela och de blir mindre lyhörda. Och barn i dessa familjer kan bli mer utåtagerande.
Det är alltså inte nödvändigtvis en barnvärld eller en ungdomsvärld i kris.
Det är en vuxenvärld som gått vilsen.
Jag tror att barns största rädsla är att de ska vara för mycket.
Vuxnas största rädsla är att de inte ska vara nog.
Alla som har upplevt glädjen av att bli förälder – bär också på känslan av otillräcklighet.
Men mammor och pappor behövs.
Hur långt ifrån perfekta vi än är.
Och samhällets funktioner måste vara utformade på det sättet att vi stöttar familjerna. För när vi som föräldrar inte räcker till – och det händer ju med jämna mellanrum – då behöver samhället stötta familjerna lite till.
Och med kristdemokrater i kommuner, regioner och regeringen sker det.
Vi står upp för familjen. Vi stöttar föräldrarna. Vi tar barnens parti!
Och vi gör det med mer än bara fina ord.
Nu stärker vi tillgången till föräldraskapsstöd i hela landet och går mot en mer familjeanpassad arbetsmarknad.
Men utöver politiska förslag som hjälper familjen – behöver inflytandet över barnen från sociala mediejättar och de som nyttjar dessa plattformar minskas.
Och vid sidan av det här, handlar det även om att barn som inte mår bra ska få tillgång till bra vård.
Omkring 200 000 människor lider av ätstörningar.
Många regioner signalerar att de som söker vård för ätstörningar är både fler och sjukare än tidigare.
Nu kan jag berätta att vi gör en satsning på ätstörningsvården. I vårändringsbudgeten läggs 50 miljoner kronor som ska gå specifikt till detta.
Samtidigt finns det numera fem kliniker runtom i landet som ger nationell högspecialiserad vård till den som lider av svårbehandlade ätstörningar. Så var det inte tidigare. Då var det postnumret som avgjorde hur kvalificerad och tillgänglig vården var.
Regeringen har gjort historiska satsningar på psykisk hälsa och psykiatri. Bara i år satsar vi en miljard på ökad tillgänglighet inom barn- och ungdomspsykiatrin.
I onsdags presenterade vi ytterligare en halv miljard på primärvårdens arbete med psykisk hälsa. Vi satsar 400 miljoner kronor på suicidprevention.
Ingen tidigare regering har varit i närheten av sådana nivåer.
Det är så här vi jobbar.
Vi ser den som är utsatt. Vi utmanar system som inte fungerar. Och vi gör reformer som sätter människan i centrum.
Proffstyckarna kan kalla det här vad de vill – jag kallar det kristdemokrati.
Vet ni – ibland när det kommer dagar som känns tunga – då tänker jag på hur satsningar som att få bukt med den ofrivilliga ensamheten, fler dubbeldagar för föräldraledigheten, fritidskort för barn och unga, förenklaringar för småföretagare, fast läkarkontakt i vården och ett svenskt medlemskap i Nato. Allt det här, det är idéer som fick sin början på ett kristdemokratiskt medlemsmöte och som nu blir verklighet i Sverige tack vare vår regering.
Så kom ihåg att kraften i ett politiskt förslag faktiskt inte avgörs efter antalet miljoner i en budgetpost. Det är inte heller antalet ledamöter som påverkar styrkan i det politiska förslaget. Det är förståelsen för människan som bestämmer kraften. Och vi har den kraften. Ja – vi är den kraften i svensk politik.
För familjen som är grunden i vårt samhälle.
För företagen som skapar jobben och tillväxten.
För fosterlandet Sverige – hon som var din från födseln eller blev din den dag då drömmen om en bättre morgondag besannades.
Framtiden, den börjar med steg av förändring idag.
Tryggt och kraftfullt.
För ett starkare vi. Ett tryggare hem.
Ett stoltare Sverige.
Tack för att ni har lyssnat.