Vänner,
Äntligen närmar vi oss julen – och med den ett nytt år. Ett år som kommer bli väldigt betydelsefullt – för det kommer då bli upp till oss som land att välja väg framåt och våga tro på morgondagen. Det är vad jag kommer tala om idag.
Jag kommer beröra det rödgröna kaos vi sett i riksdagen den gångna veckan – och konsekvenserna det för med sig inför nästa års val.
I praktiken står vi inför en situation där det bara existerar ett funktionellt regeringsalternativ.
Medborgarna har inte – likt tidigare val - att välja mellan en borgerlig regering eller en rödgrön regering. Svenska folket har i praktiken att välja mellan en Borgerlig regering – eller fortsatt Regeringskaos.
Men först vill jag stanna upp och tala om den kraft och det hopp som bärs inom vår samhällsgemenskap – något vi ser mycket av inte minst nu i adventstider.
Julen är en speciell tid - för den påminner oss om högre värden. Oavsett om man tror på miraklet eller inte - så finner många av oss i julen - ett löfte om förnyelse och framtid. Årstiden bjuder in oss att reflektera över vad i livet som är viktigt på riktigt.
Detta lockar fram det bästa i vårt samhälle. Vi stannar upp. Tänder ljus. Söker oss till familj och nära gemenskaper. Vill bidra till att föra vidare det goda som finns i vår kultur och våra traditioner. Vill bidra till att skapa närvärme och hjälpa andra.
Aldrig ger vi så mycket av vårt överflöd till välgörenhet som vid julen. Aldrig ger så många av sin tid till att hjälpa sin nästa som vid julen. Aldrig låter vi vår kärlek leda oss så som i dessa tider.
Solidaritet är att dela med sig en smula av sitt hjärta. Och julen blir på så sätt sannerligen ett budskap om glädje och hopp. Och en påminnelse om att kan vi tillsammans lysa upp de mörkaste av svenska vintrar – så kan vi tillsammans lysa upp en väg framåt för Sverige.
Och är det något vi behöver efter de här åren som ligger bakom oss så är det hopp om en bättre framtid.
För pandemin har utsatt oss för svåra prövningar - samtidigt som problemen i vårt land växt sig starkare.
För det är fortfarande svårt att ta in att det är Sverige som beskrivs när man ser statistiken och följt händelserna de senaste året.
Är det verkligen oss man talar om - när man talar om landet:
Som har näst mest dödskjutningar i Europa – och i princip det enda land där de blir allt fler?
Som har en så ineffektiv sjukvård att trots att man betalar mer än genomsnittet för vården har man få patientbesök per läkare och minst antal vårdplatser i Europa?
Som befinner sig i botten av EU:s arbetslöshetsliga ihop med länder som Italien, Grekland och Spanien?
Som upplever skenande elpriser och stängda industrier som en följd av misskött statlig energipolitik?
Och som haft tre statsministeromröstningar inom loppet av sex månader?
Jag vågar påstå att vid uppläsningen av dessa fakta så söker sig inte tanken naturligt till ett välstånds- och välfärdsland i norra Europa.
Trots att de rödgröna de senaste veckorna gjort sitt bästa för göra om regeringsbildningen till en spring-i-dörrarna-fars – fastnar skrattet i hals på grund av den svåra situation som Sverige befinner sig i.
Den som nästa höst röstar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet kommer av allt att döma rösta för fyra år till av permanenta regerings- och budgetkriser.
I onsdags stod det klart för var och en att i praktiken existerar det bara ett funktionellt regeringsalternativ inför nästa års val - det är det borgerliga alternativet där Kristdemokraterna och Moderaterna är kärnan.
Det är inte bra för vår demokrati att den vänstra sidan inte kan formera ett fungerande samarbete. Jag beklagar att det är så. Men inte desto mindre är det sant.
Den som har ett hjärta för Sverige måste därför i nästa års val rösta blått – för ett land behöver ett pålitligt ledarskap.
Och de rödgröna behöver tillbringa några år i opposition tills de rätt ut sina egna problem.
Men på vänsterkanten tycks de inte ens förstå vilka risker de utsätter vårt samhälle för. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet står i TV stolta över att ha skapat detta kaos! Vad ska man säga? …Det krävs vett för att skämmas.
Att höra Centerpartiet beklaga sig över att andra inte vill samarbeta - ja det är som att höra ett förkylningsvirus beklaga sig över en rinnande näsa.
Sverige förtjänar bättre än att styras på det sätt som görs idag där regeringsmakt, budget och möjlighet att få lagar genom riksdagens kammaren inte längre hänger ihop.
För vårt lands bästa måste vi få en ny regering. En fungerande regering. En regering som kan lösa samhällsproblem. Idag kan det ledarskapet enbart erbjudas av Kristdemokraterna och Moderaterna. Och denna höst har visat att vi står redo att ta ansvar för Sverige.
Men skadan av de rödgröna krisen drabbar i första hand inte dem själva – det drabbar främst Sverige. För det är vårt land som blir stående ledarlöst.
Titta bara på vad regeringen sysslat med den här höst! Har fokus varit på att genomföra reformer för att ta tag i vårdköer, kriminalitet, elbrist och integrationsproblem? Eller har tiden lagts på att försöka hålla ihop det egna regeringsunderlaget?
I praktiken har vi en regering vars beslut inte bygger på någon samhällsanalys utan en ren partipolitisk analys.
Man sätter det som är bäst för Sveavägen 68 - före det som är bäst för Svea rike.
När politiken fungerar väl. När politiken bidrar till att föra ett samhälle framåt. Då är det när regeringen är fokuserad på lösa problem. Att göra livet lite lättare för människor att leva.
Då förs en politik som syftar till det gemensamma bästa – rikets bästa – inte det egna partiets bästa. Då styrs inte landet partipolitiskt utan rikspolitiskt.
Denna höst har visat att idag är det bara Kristdemokraterna och Moderaterna som kan erbjuda en politik med fokus på det gemensamma bästa. Och vi står redo att med en gemensam vision ta oss an våra samhällsproblem och bygga ett Sverige du kan lita på.
Och jag vill ge ett exempel - enligt min mening ett mycket talande exempel - för problemen som uppstår när man bygger sin agenda på en partipolitisk analys istället för en samhällsanalys.
Två länder - två olika vägval. Två olika typer av ledarskap – i mötet med ett stort samhällsproblem - nämligen gängkriminaliteten. Jag talar om Sverige och Danmark.
När gängen började växa fram i Danmark gick deras Rikspolischef till partierna. Han tog med sig en åtgärdslista och sa att det här är vad vi behöver av er för att knäcka gängen. Alla partier från höger till vänster slöt upp bakom och sa självklart: Ingenting är viktigare än tryggheten.
Så kom den så kallade Bandepakken till. Sedan dess har gängbrottsligheten minskat med 40% i Danmark.
Man utgick från det gemensamma bästa – från en samhällsanalys – och det gav resultat.
I Sverige så kom vår rikspolischef till våra partier – hösten 2019. Också han med en lista över vad polisen ansåg sig behöva för att knäcka gängen. Vi och Moderaterna slöt upp bakom – sa självfallet ska vi ge polisen vad de behöver. Ingenting är viktigare än tryggheten.
Men till vänster började v, s, mp och c – de fyra rödgröna partierna - förhandla bort punkt efter punkt. De var mer intresserade av sina partipolitiska kalkyler än vad som var rätt för Sverige. Till sist fick rikspolischefen bara hälften av det han bett om. Och här växer också gängbrottsligheten.
Precis så konkret ser skillnaden ut mellan att utgå från partipolitik eller rikspolitik. Så ser skillnaden ut mellan vårt borgerliga samarbetet och vad de rödgröna kan erbjuda. Så ser vägvalet ut för vårt folk i nästa års val. Vi behöver svälja inte fyra år till av regeringskriser – Sverige kan få en regering som ser till det som är det gemensamma bästa.
På det sätt som landet styrs - eller snarare inte styrs - idag kan inte politiken heller bli annat än kortsiktig. Och för sjukvården innebär det att varje år - blir till ett förlorat år.
För en väsentlig förbättring av sjukvården - kräver långsiktiga reformer. Skapa incitament för att förändra hur man arbetar - och att på sikt också avskaffa regionerna. Det är det enda som verkligen kommer fungera för att kapa vårdköerna.
Vi drog denna slutsats efter en hel del våndor. Det ska erkännas. Att föreslå något så stort som att slopa regionerna - eller landstingen som de hette förut - är inget man gör i en handvändning. Men efter åtta år i socialdepartementet - då vi ändå lyckades halvera vårdköerna - konstaterade vi att ska de bort helt då krävs ett nationellt ledarskap istället för 21 regioner.
Hade arbetet med att avskaffa landstingen påbörjats redan 2014 – som vi ville - hade vi idag sannolikt varit i mål och köerna varit på väg neråt. Nu har vi istället få se en fördubbling av vårdköerna - under de rödgröna. En direkt följd av att de inte förstått vad problemen i sjukvården beror på.
Det är så talande att de rödgröna ingenting lärt och ingenting glömt av Göran Perssons sjukvårdspolitik - då man satsade 47 miljarder på landstingen utan någon mätbar effekt.
Men bara mer pengar till regionerna är som att hälla vatten i en läckande hink. Och idag har över 180 000 människor väntat olagligt länge i vårdkö. Hade alla i vårdkö utgjort en svensk stad hade det var Sveriges fjärde största stad.
Långa vårdköer är ingen naturlag. I våra grannländer - Norge och Danmark – har man redan genomfört sina strukturreformer – infört ett nationellt ledarskap – och man fick bort köerna. Den porten står öppen att vandra igenom även för en handlingskraftig svensk regering.
Det är också så belysande att de största vårdpolitiska reformer som kommer genomföras den här mandatperioden kommer som en följd av att vår, Moderaterna och Sverigedemokraternas budget vann riksdagens stöd.
Jag talar om införandet av en nationell vårdförmedling och en stor satsning på ökat antal vårdplatser.
Detta hade inte kommit till utan vår budget som gav 3,4 miljarder mer än de rödgröna föreslagit till sjukvården. Men inte kravlöst - utan som morot för regionernas omställning.
Den nationella vårdförmedlingen kommer innebära ett första steg mot att överbrygga regionernas byråkrati - så all tillgänglig kapacitet används för att ge vård i tid. Patienter kommer inte längre vara praktiskt bunden till den egna regionen.
Och vi tar ett första steg mot ett prestationsbaserat system för fler vårdplatser. Det behövs för Sverige har minst antal vårdplatser per capita i EU.
Och även om brist på vårdplatser var ett problem för två tusen år sedan - så finns det ingen anledning att acceptera det ska vara standarden i Sverige idag.
Det finns så mycket vi kan göra för att skapa en vård du kan lita på - men det kräver en långsiktighet de rödgröna inte är kapabla att erbjuda. Idag är det bara Kristdemokraterna och Moderaterna som kan göra det – och vi står redo att ta göra det som behövs för att få bort vårdköerna.
På grund av allt detta. På grund av att så mycket står på spel – kommer nästa år bli ett avgörande år för vårt land.
Vi kommer att göra – Jag kommer att göra – Kristdemokraterna kommer att göra - allt vad vi kan för att bygga ett Sverige du kan lita på.
Och jag vill rikta en uppmaning till er alla. Om ni redan är medlemmar i Kristdemokraterna förbered er för det arbetet. Om ni inte är det - varmt välkomna att bli en del av det arbete. Oavsett om du aldrig gjort en dags politisk arbete tidigare i livet. Vi behöver dig nästa år.
Allt för mycket står på spel - för att stå på sidan av.
För dom problem som Sverige har beror på den politik som förs. Förändra politiken och vi kan förändra verkligheten. Det behöver inte vara så här. Det finns hopp om en bättre morgondag.
Låt denna jul bli till en tid av inspiration och förnyad framtidstro. Hur vi - om vi kommer samman – kan skapa värme och ljus i kyla och mörker. En påminnelse om hur ur det tillsynes lilla så kan födas stor förändring.
Tack för att du lyssnat.