Skip to content

Disa Västberg: Tal på Agda Östlunds begravning 1942

Om

Talare

Disa Västberg
Politiker

Datum

Plats

Solna

Tal

»Det borde varit stjärnor
ett smycke ditt änne
som länkar och spänne
och stråldiadem om ditt hår.«

Du har med din rika personlighet gett ett lysande bevis för hur
mycket äkta guld av idealitet, frihetspatos och rättfärdighetskänsla, 
som gömmes på botten hos folkets breda lager i vårt svenska
samhälle.

Du växte upp i ett fattigt arbetarhem, där bror och syster
behandlades lika. Du var som ung flicka med i en godtemplarloge, 
där könens likställdhet och broderskapets idé är mer än blott
en fras, och Du kom tidigt in i vår kämpande arbetar- och kvinnorörelse, 
där demokratiska frihetskrav och sociala rättviseparoller
lyste och värmde från våra röda dukar.

Så blev Du en ivrig pionjär för arbetarklassens meddelaktighet i samhället, 
så arbetade Du hängivet för kvinnornas likställighet på alla områden, 
så framträdde Du som en stimulerande kraft
för en verklig social demokrati, och så fick Du som en av landets
första kvinnliga riksdagsledamöter under nära två decennier i det
parlamentariska livets centrum verka för våra gemensamma ideal.

För oss som älskat Dig, som arbetat under Din ledning, som
kämpat vid Din sida, är Ditt liv och Din utveckling som en vacker
saga om tro, hopp och kärlek för mänsklighetens frigörelse ur
seklers bojor, en inspirerande dikt om arbete, kamp och offer för
bortglömda människor och undanskymda samhällsbehov, 
en gripande roman om den blyga, enkla, fattiga arbetartösen, som blev
ett föredöme och en ledare för en hel generation av längtande
kvinnor på samhällets skuggsida.

Du var för anspråkslös för egen del för att sträva efter makt,
ära och guld, Du kände för starkt för de ideal Du vigt Ditt liv
för att kunna sätta Din egen person före dem, Du hade för äkta
mänsklig humor för att låta dig störas av livets trivialiteter och
Du var för djupt bergtagen av ljus humanitet för att ens i stridens
hetta glömma Mästarens bud: Allt vad I viljen människorna skola
göra eder, det gören I ock dem.

Nu har Du slutat Ditt värv bland oss. Vid Din öppna skrift
tacka vi Dig för vad Du gjort och vad Du velat, för Din glada tro
och Ditt varma hjärta, för Ditt chosfria väsen och Ditt goda kamratskap, 
för allt som nu i avskedets ögonblick gjort samvaron med
Dig till stunder av helg och berikande minnen. Vi skola fortsätta
Ditt verk där Du måste ge upp och vi drömma som Du om en ny
mänsklighetens vår. Du har lagt Ditt grånande och oroliga huvud
till vila för evigt. Få torde i högre grad än Du ha rätt att få vila i ro.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tackar Dig för
osjälviskt och resultatrikt arbete, och vi skola bevara minnet av
Dig och Din gärning som en inspirerande symbol i kampen för
frihet, rättvisa och mänsklighet.

Källa

Manuskript hämtat från Social-Demokraten 4.7.1942 (2025-09.18)

Taggar