.JPG)
Många av oss här inne har syskon när ni går hem idag vill jag att ni frågar dom ”vad är din dröm,” de flesta kommer nog svara, journalist, musiker, eller läkare men cirka en miljon barn i Gaza kommer förmodligen svara en natt fylld med trygghet, ett bestående hem eller en säker väg till skolan. Allt detta som vi tar för givet. Idag kommer jag dela med mig av min dröm, men också nämna en verklighet där varje dag är en kamp för att hålla alla barnens drömmar vid liv.
Min dröm är idag lite annorlunda från vad jag hade som 8 åring, jag drömmer inte längre om att flytta till Amerika och bli en Hollywoodstjärna, idag drömmar jag om att åka till Al Aqsa för att få träffa det mest ödmjuka folket med de största av hjärtan. Det är inte bara ett folk för mig, för mig är det ett folk som ler medan det sprids tårgas, för mig är det ett folk som offrar sig själva för att låta sin granne leva, ett folk som räknar ner dagarna till vår heliga månad och som samlas utanför en av de heligaste platserna för att tillsammans bryta sitt bröd med skratt och glädje. Vi hör TV-4, Aftonbladet, Expressen, lilla aktuellt och varje tv kanal i Sverige tala om ”de utsatta barnen, änkorna, martyrerna men vilka är de bakom kameran, vilka är de när de inte behöver kasta stenar för att skydda sina liv?
Jo lyssna noga nu kära politiker det här är folket som kan blanda ost och deg för att skapa en av världens mest smakrika efterrätter, det är folket som kan ge liv till en död gata med sina danser och trummor, det är folket som tackar Herren trots omständigheterna, det är folket som ger sin sista bit bröd om de ser dig med tomma händer, trots att de själva inte vet när deras nästa måltid kommer att bli. Du kan vandra Väst, öst, norr eller söder vart du än är, finner du alltid dem med ett leende på läpparna.
Oufff, deras leenden, låt oss prata om deras vackra leenden. Jag kan skrolla på mobilen och så fort jag ser de barnen le så ler jag, alla de små problemen i ens liv försvinner, bråket som jag hade med mamma imorse, spelar längre ingen roll. Jag önskar att jag ibland kan stanna upp och inse hur rika jag egentligen är. Jag har det bra, väldigt, väldigt bra, jag har en säng, tak över huvudet, mat på bordet och två föräldrar som älskar varandra och sina två små döttrar. Men det jag än idag inte kan begripa är, varför fick jag detta liv? vad har jag åstadkommit i livet för att få allt detta? Allt detta som en annan drömmer om och jag bara klagar om. Än idag har jag inte svar på denna fråga. Men det jag vet är att barn är barn, barn är så oskyldiga, de är så skörda. De säger att vi är den nya generationen, men säg mig, hur vill ni att er nya generation ska vara? Hur ska barn växa upp i trauman, från att se sina älskade bli kallblodigt dödade framför sig och sen förväntas kunna vara den nya och den bättre generationen.
Vi går tillbaka till alla barnens drömmar, det vackra med drömmar är att oavsett vart du är, begränsar inte drömmar dig, alla barn kan drömma hur stort som helst. Wissam i Gaza drömmer också om att bli journalist men av någon anledning räknas inte hans dröm lika mycket som min. Alla barnens drömmar räknas faktiskt inte. Enligt vem frågar ni? Jo, det är nämligen så att vi lever i en värld där politiker gillar, nej de älskar att starta krig med varandra, för att sedan låta kvinnor och barnen få lida av deras smutsiga arbete. Såklart får vi inte glömma de människor som gillar att tysta ner den yngre generationen genom att säga ”det är för komplicerat för dig att förstå lille vän”. Men din röst spelar roll, med din röst kan flera hundratusentals barn i Gaza och runt om i världen få sina drömmar hörda. För alla barnens drömmar räknas faktiskt. Så kära statsminister om du någonsin får höra det hör talet, vill jag att du ska veta att den yngre generationen i Sverige vi ser och vi agerar för alla barnen och deras drömmar, för vi är sannerligen den nya och den bättre generationen Tack!
Min dröm är idag lite annorlunda från vad jag hade som 8 åring, jag drömmer inte längre om att flytta till Amerika och bli en Hollywoodstjärna, idag drömmar jag om att åka till Al Aqsa för att få träffa det mest ödmjuka folket med de största av hjärtan. Det är inte bara ett folk för mig, för mig är det ett folk som ler medan det sprids tårgas, för mig är det ett folk som offrar sig själva för att låta sin granne leva, ett folk som räknar ner dagarna till vår heliga månad och som samlas utanför en av de heligaste platserna för att tillsammans bryta sitt bröd med skratt och glädje. Vi hör TV-4, Aftonbladet, Expressen, lilla aktuellt och varje tv kanal i Sverige tala om ”de utsatta barnen, änkorna, martyrerna men vilka är de bakom kameran, vilka är de när de inte behöver kasta stenar för att skydda sina liv?
Jo lyssna noga nu kära politiker det här är folket som kan blanda ost och deg för att skapa en av världens mest smakrika efterrätter, det är folket som kan ge liv till en död gata med sina danser och trummor, det är folket som tackar Herren trots omständigheterna, det är folket som ger sin sista bit bröd om de ser dig med tomma händer, trots att de själva inte vet när deras nästa måltid kommer att bli. Du kan vandra Väst, öst, norr eller söder vart du än är, finner du alltid dem med ett leende på läpparna.
Oufff, deras leenden, låt oss prata om deras vackra leenden. Jag kan skrolla på mobilen och så fort jag ser de barnen le så ler jag, alla de små problemen i ens liv försvinner, bråket som jag hade med mamma imorse, spelar längre ingen roll. Jag önskar att jag ibland kan stanna upp och inse hur rika jag egentligen är. Jag har det bra, väldigt, väldigt bra, jag har en säng, tak över huvudet, mat på bordet och två föräldrar som älskar varandra och sina två små döttrar. Men det jag än idag inte kan begripa är, varför fick jag detta liv? vad har jag åstadkommit i livet för att få allt detta? Allt detta som en annan drömmer om och jag bara klagar om. Än idag har jag inte svar på denna fråga. Men det jag vet är att barn är barn, barn är så oskyldiga, de är så skörda. De säger att vi är den nya generationen, men säg mig, hur vill ni att er nya generation ska vara? Hur ska barn växa upp i trauman, från att se sina älskade bli kallblodigt dödade framför sig och sen förväntas kunna vara den nya och den bättre generationen.
Vi går tillbaka till alla barnens drömmar, det vackra med drömmar är att oavsett vart du är, begränsar inte drömmar dig, alla barn kan drömma hur stort som helst. Wissam i Gaza drömmer också om att bli journalist men av någon anledning räknas inte hans dröm lika mycket som min. Alla barnens drömmar räknas faktiskt inte. Enligt vem frågar ni? Jo, det är nämligen så att vi lever i en värld där politiker gillar, nej de älskar att starta krig med varandra, för att sedan låta kvinnor och barnen få lida av deras smutsiga arbete. Såklart får vi inte glömma de människor som gillar att tysta ner den yngre generationen genom att säga ”det är för komplicerat för dig att förstå lille vän”. Men din röst spelar roll, med din röst kan flera hundratusentals barn i Gaza och runt om i världen få sina drömmar hörda. För alla barnens drömmar räknas faktiskt. Så kära statsminister om du någonsin får höra det hör talet, vill jag att du ska veta att den yngre generationen i Sverige vi ser och vi agerar för alla barnen och deras drömmar, för vi är sannerligen den nya och den bättre generationen Tack!