I den konselj som nyss hållits har jag som första regeringshandling utfärdat följande kungörelse till Sveriges folk:
Vi, Carl Gustaf, Sveriges konung, ger till kännande följande:
Ett hårt slag har drabbat fosterlandet. Sveriges, Götes och Vendes konung, Gustaf VI Adolf, har avlidit den 15 september 1973 kl. 20.35. Sveriges folk känner djup sorg över hans bortgång.
En sällsynt andlig resning kännetecknade kung Gustaf VI Adolf, både som människa och som statsöverhuvud. Med en okuvlig pliktuppfyllelse och en levande förståelse för tidens strömningar har han med taktfull fasthet fyllt sin konungsliga gärning under en nära 23 år lång regeringstid.
Den betydelsefulla nyorientering av vårt samhälle, liksom Sveriges ökade gemenskap med omvärlden, har av Gustaf VI Adolf mötts med stor förståelse. Hans betydelsefulla kulturella insatser på en mängd områden har i hög grad gagnat vårt land. Gustaf VI Adolf har blivit en förebild för en kung i ett demokratiskt samhälle. Han har omfattats med vördnad och tillgivenhet av alla svenskar, och hans gärningar har följts med beundran och tacksamhet.
Det rum den hädangångna lämnar har vi nu intagit. Sålunda har vi enligt gällande grundlagar tillträtt rikets styrelse som Sveriges konung.
Genom kung Gustaf VI Adolf kloka, plikttrogna och framsynta medverkan i vårt lands utveckling, och hans sällsynta mänskliga värme, blev han en hela folkets kung. Den hjärtliga hyllning som riktades till honom på hans 90-årsdag var en manifestation av nationens uppskattning, som rörde honom djupt.
Genom sitt brinnande intresse för kulturen – särskilt vetenskap och konst – samt genom sitt personliga stöd till såväl konstnärer och vetenskapsmän som institutioner, har Gustaf VI Adolf gjort insatser för kulturen som kommer att bli bestående. Hans gärningar och hans person har runt om i världen rönt en uppskattning som har varit av utomordentligt värde för vårt land.
Han kände de andliga värdenas betydelse. Med vishet och människokännedom tillämpade han höga moraliska bud. Han tänkte alltid först på andra och sökte efterleva ordet:
"Det vi vill, att andra skola göra mot oss. Det skola vi göra mot dem." Han var en verkligt god människa.
Vi, hans närmaste, fick i hög grad del av hans mänskliga värme, vänlighet och omtanke. Efter min fars, prins Gustaf Adolfs, tidiga bortgång blev min farfar den naturliga medelpunkten och det aldrig svikande stödet i min familj.
Vi svenskar sluter upp kring minnet av vår bortgångne, vördade konung och böjer i tacksamhet våra huvuden inför hans konungagärning.
Så som mitt valspråk, har jag beslutat antaga: "För Sverige – i tiden."
Starkt medveten om de stora och ansvarsfulla uppgifter som nu, i enlighet med Sveriges grundlagar, lägges på mig, vill jag med detta valspråk ange hur jag, efter bästa förmåga, ska sträva att uppfylla de krav som ställs på en monark i vår tid.
Min beundrade och älskade farfar blev en symbol för den moderna monarkin. Jag är fast besluten att följa hans goda föredöme.
Mitt valspråk har en vid syftning. En gynnsam utveckling inom vårt land ökar även våra möjligheter att verka i den internationella gemenskapen. Den tid vi lever i är stadd i ständig förändring, och detta ställer krav på vår förmåga till anpassning.
Möjligheterna till utveckling påverkas av vår vilja till omställning, och vi bör ta tillvara vårt rika kulturarv. Förnyelse måste grunda sig på förståelse – ja samförstånd – för att lända alla till gagn.
Jag ska följa de olika åsiktsriktningar i vårt samhälle, medveten om behovet av kontinuerlig förnyelse för dess fortsatta utveckling. Av min farfar har jag emellertid lärt hur väsentligt det är att även ta tillvara och förmedla de erfarenheter som äldre generationer har att ge.
Jag vill fördjupa mina kunskaper om samhället för att kunna bidraga till en samverkan mellan alla goda krafter för nationens utveckling. Grunden för utvecklingen ligger i ökade kunskaper. För att nå vårt mål fordras dessutom samarbete.
Jag vill att valspråket, "För Sverige – i tiden," ska uppfattas som en vädjan om samförstånd, en utveckling för Sveriges väl. Samtidigt är det en personlig utfästelse.
Jag hälsar er alla här närvarande, och alla er runt om i Sverige som följer denna högtidlighet, liksom alla övriga svenskar var ni än befinner er, med värme och tillgivenhet och uttalar förhoppningen att vi gemensamt ska utveckla vårt Sverige till gagn för alla dess invånare och att det måtte förunnas oss att bidra till att skapa en lyckligare värld för alla människor.