Kära Malmöbor
Kära Svenskar,
Kära Svenskar,
Det har gått sjutton år sedan Drottningen och jag senast besökte Malmö en sjätte juni. Året var 1989 och vi firade svenska flaggans dag, i hällande regn. Det hade sin charm och blev ett minne för livet.
Sedan dess har vi varit här många gånger, i många olika sammanhang.
Idag hyllar vi som bor och verkar i Sverige, gemensamt vår vackra blå-gula flagga och hela vår Nation.
Drottningen och jag delar vår dag mellan Malmö och Stockholm. På förmiddagen har vi haft möjlighet att träffa några av Malmös äldre invånare på Gyllebogården och till dem överlämna en flagga, som de mottog med stolthet och glädje. Sedan har vi varit i Rådhuset och därefter i Residenset från vars balkong vi möttes av mycket värme och många människor på torget.
En stor och viktig skillnad mellan det Malmö vi möter idag och den stad vi besökte 1989, är den mångfald och alla de kulturer, som samsas i hela denna stora region.
För en tid sedan besökte jag Malmö och Rosengård. I en teaterskola fick jag tillfälle att tala med eleverna. Samtal som tyvärr blev för korta, men som ändå gav mig en god inblick i vad etnisk mångfald kan innebära, i positiv men tyvärr också i negativ bemärkelse.
Ofta hör vi enbart talas om de mörka sidorna av vårt moderna mångkulturella samhälle. Vi hör talas om gängbråk och om arbetslöshet och annat utanförskap. Företeelser som är alltför allvarliga att negligera. Det är något som vi med gemensam kraft måste förebygga.
Men det finns så många goda sidor också. Vi lär oss mer om den stora världen utanför Sverige, om andra kulturer och sedvänjor. Det gör oss bättre förberedda för att leva i en värld utan gränser. I vardagslivet märker vi att vår matkultur berikats av dem som invandrat till vårt land. Detsamma gäller musiklivet, litteraturen och konsten. För att inte tala om idrotten, inte minst fotbollen, alldeles särskilt här i Malmö.
Inför min födelsedag för en dryg månad sedan, bjöd jag ett antal organisationer bland annat från Fryshuset i Stockholm, men också från andra delar av landet. Lugna Gatan i Malmö fanns exempelvis bland de medverkande.
"Från utanförskap till innanförskap", var temat för vårt eftermiddagsseminarium i Bernadottebiblioteket på Stockholms slott. Det var intressant att höra vittnesmålen från alla dem som med rätt sorts stöd och hjälp, lyckats ta sig bort från utanförskap och kriminalitet och skapat sig en meningsfull tillvaro i en ny gemenskap.
Sedan dess har vi varit här många gånger, i många olika sammanhang.
Idag hyllar vi som bor och verkar i Sverige, gemensamt vår vackra blå-gula flagga och hela vår Nation.
Drottningen och jag delar vår dag mellan Malmö och Stockholm. På förmiddagen har vi haft möjlighet att träffa några av Malmös äldre invånare på Gyllebogården och till dem överlämna en flagga, som de mottog med stolthet och glädje. Sedan har vi varit i Rådhuset och därefter i Residenset från vars balkong vi möttes av mycket värme och många människor på torget.
En stor och viktig skillnad mellan det Malmö vi möter idag och den stad vi besökte 1989, är den mångfald och alla de kulturer, som samsas i hela denna stora region.
För en tid sedan besökte jag Malmö och Rosengård. I en teaterskola fick jag tillfälle att tala med eleverna. Samtal som tyvärr blev för korta, men som ändå gav mig en god inblick i vad etnisk mångfald kan innebära, i positiv men tyvärr också i negativ bemärkelse.
Ofta hör vi enbart talas om de mörka sidorna av vårt moderna mångkulturella samhälle. Vi hör talas om gängbråk och om arbetslöshet och annat utanförskap. Företeelser som är alltför allvarliga att negligera. Det är något som vi med gemensam kraft måste förebygga.
Men det finns så många goda sidor också. Vi lär oss mer om den stora världen utanför Sverige, om andra kulturer och sedvänjor. Det gör oss bättre förberedda för att leva i en värld utan gränser. I vardagslivet märker vi att vår matkultur berikats av dem som invandrat till vårt land. Detsamma gäller musiklivet, litteraturen och konsten. För att inte tala om idrotten, inte minst fotbollen, alldeles särskilt här i Malmö.
Inför min födelsedag för en dryg månad sedan, bjöd jag ett antal organisationer bland annat från Fryshuset i Stockholm, men också från andra delar av landet. Lugna Gatan i Malmö fanns exempelvis bland de medverkande.
"Från utanförskap till innanförskap", var temat för vårt eftermiddagsseminarium i Bernadottebiblioteket på Stockholms slott. Det var intressant att höra vittnesmålen från alla dem som med rätt sorts stöd och hjälp, lyckats ta sig bort från utanförskap och kriminalitet och skapat sig en meningsfull tillvaro i en ny gemenskap.
Vår Nationaldag är en hyllning till en viktig gemenskap, till vårt land och till alla dem som byggt det, till dem som bor här och till allt det fantastiska vårt land har att erbjuda. Både gammalt och nytt. Det skall vi tillsammans ta vara på och försöka göra ännu mycket bättre.
Ni, som bor här i Malmö, vet vad närheten till omvärlden betyder. I alla tider har grannskapet till Öresund och Danmark satt sina tydliga spår i denna landsända. Detta är mer påtagligt än någonsin tidigare, nu när Öresundsbron, binder samman våra länder och också utgör en viktig länk mot resten av Europa.
Låt mig avsluta med en önskan om att vi alla, som nu står på tröskeln till en ny blomstertid, tillåter olika blommor att blomma och att vi njuter av dofterna, färgerna och formerna, med full respekt för varandras likheter och olikheter. Vi vill att vårt Sverige skall få fortsätta att utvecklas som ett fritt och öppet samhälle. Med omtanke och ansvar måste vi fortsätta att värna om våra rättigheter och fullgöra de skyldigheter vi har emot varandra. I dagens Sverige finns utrymme för en inspirerande mångfald.
Jag föreslår att vi nu alla förenar oss i ett leve för Fosterlandet.
Leve Sverige!
Leve det!
Hurra, hurra, hurra, hurra
Ni, som bor här i Malmö, vet vad närheten till omvärlden betyder. I alla tider har grannskapet till Öresund och Danmark satt sina tydliga spår i denna landsända. Detta är mer påtagligt än någonsin tidigare, nu när Öresundsbron, binder samman våra länder och också utgör en viktig länk mot resten av Europa.
Låt mig avsluta med en önskan om att vi alla, som nu står på tröskeln till en ny blomstertid, tillåter olika blommor att blomma och att vi njuter av dofterna, färgerna och formerna, med full respekt för varandras likheter och olikheter. Vi vill att vårt Sverige skall få fortsätta att utvecklas som ett fritt och öppet samhälle. Med omtanke och ansvar måste vi fortsätta att värna om våra rättigheter och fullgöra de skyldigheter vi har emot varandra. I dagens Sverige finns utrymme för en inspirerande mångfald.
Jag föreslår att vi nu alla förenar oss i ett leve för Fosterlandet.
Leve Sverige!
Leve det!
Hurra, hurra, hurra, hurra