Kära nationaldagsfirare!
Vi har nog alla en plats i Sverige där vi känner oss som mest hemma, där vi kan säga att ”Det här – det är mitt Sverige!”.
I dag vill jag säga något om en plats i vårt land som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Och det är faktiskt där vi befinner oss just nu: Skansen, och den omgivande Kungliga Djurgården, här i Stockholm.
Artur Hazelius grundade Skansen 1891. Han gjorde det under devisen ”Känn dig själv”. För att förstå vilka vi är, menade han, måste vi också förstå vår historia.
Och det är precis vad man får möjlighet att göra här på Skansen, med över 150 byggnader från 1300-talet och framåt. Här finns Sveriges och Nordens historia i miniatyr.
Jag minns själv hur spännande det var att komma hit när jag var liten. Hur jag gick runt och tittade på djuren och på olika kulturbyggnader – det var allt från skånska korsvirkeshus till norrländska hölador. Och jag kände redan då att det här var mitt land, mitt Sverige, som jag ville leva och verka i.
Man kan också konstatera att många av de här gamla byggnaderna egentligen är väldigt moderna. De flesta av dem är nämligen byggda i trä. Ett material som återigen är högaktuellt, eftersom det är både hållbart och klimatsmart. Ja, i dag bygger vi ju till och med höghus i trä, av återvinningsbar svensk råvara. Där kan man verkligen tala om att känna sig själv, och att bygga vidare på sin egen historia.
Ändå är Skansen bara en del av all den kultur och natur som finns här ute på Djurgården, öppet och tillgängligt för alla.
Här finns också ett antal monument, som FN-monumentet, Veteranmonumentet och Estoniamonumentet. I går fick Djurgården ännu en sådan plats, då minnesvården efter tsunamin invigdes. Drottningen, Kronprinsessparet och jag var där tillsammans med många anhöriga och överlevande.
Jag tror att det kan betyda mycket att ha en plats att gå till för att minnas. Därför är jag glad att Kungliga Djurgårdens mark kan användas för detta ändamål.
I dag på nationaldagen vajar den svenska flaggan på torg och i trädgårdar, på bussar och balkonger. Här i Sverige och utomlands. De blågula färgerna markerar högtid och gemenskap.
Varje år har jag förmånen att dela ut fanor till olika föreningar på många platser i Sverige. Det fyller mig alltid med stolthet och värme. Föreningslivet är en stark sammanhållande kraft i vårt land, och i många människors liv. Och det är viktigt för mig att få uppmärksamma det med en svensk fana.
Mitt Sverige. Ditt Sverige. Ja, det finns lika många berättelser om vårt land som det finns invånare. Över tio miljoner. Och tillsammans bildar vi en helhet: vårt Sverige.
Vårt Sverige är hölador och höghus.
Vårt Sverige är myllrande torg och tysta gläntor.
Vårt Sverige är alla de platser i vårt land där vi känner oss hemma. Där vi minns vår historia och där vi bygger vår framtid.
Ja, i vårt Sverige har vi mycket att vara stolta över!
Och vi har mycket att fira på vår nationaldag!
Därför tycker jag nu att vi förenas i ett fyrfaldigt leve för Sverige, leve det:
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Vi har nog alla en plats i Sverige där vi känner oss som mest hemma, där vi kan säga att ”Det här – det är mitt Sverige!”.
I dag vill jag säga något om en plats i vårt land som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Och det är faktiskt där vi befinner oss just nu: Skansen, och den omgivande Kungliga Djurgården, här i Stockholm.
Artur Hazelius grundade Skansen 1891. Han gjorde det under devisen ”Känn dig själv”. För att förstå vilka vi är, menade han, måste vi också förstå vår historia.
Och det är precis vad man får möjlighet att göra här på Skansen, med över 150 byggnader från 1300-talet och framåt. Här finns Sveriges och Nordens historia i miniatyr.
Jag minns själv hur spännande det var att komma hit när jag var liten. Hur jag gick runt och tittade på djuren och på olika kulturbyggnader – det var allt från skånska korsvirkeshus till norrländska hölador. Och jag kände redan då att det här var mitt land, mitt Sverige, som jag ville leva och verka i.
Man kan också konstatera att många av de här gamla byggnaderna egentligen är väldigt moderna. De flesta av dem är nämligen byggda i trä. Ett material som återigen är högaktuellt, eftersom det är både hållbart och klimatsmart. Ja, i dag bygger vi ju till och med höghus i trä, av återvinningsbar svensk råvara. Där kan man verkligen tala om att känna sig själv, och att bygga vidare på sin egen historia.
Ändå är Skansen bara en del av all den kultur och natur som finns här ute på Djurgården, öppet och tillgängligt för alla.
Här finns också ett antal monument, som FN-monumentet, Veteranmonumentet och Estoniamonumentet. I går fick Djurgården ännu en sådan plats, då minnesvården efter tsunamin invigdes. Drottningen, Kronprinsessparet och jag var där tillsammans med många anhöriga och överlevande.
Jag tror att det kan betyda mycket att ha en plats att gå till för att minnas. Därför är jag glad att Kungliga Djurgårdens mark kan användas för detta ändamål.
I dag på nationaldagen vajar den svenska flaggan på torg och i trädgårdar, på bussar och balkonger. Här i Sverige och utomlands. De blågula färgerna markerar högtid och gemenskap.
Varje år har jag förmånen att dela ut fanor till olika föreningar på många platser i Sverige. Det fyller mig alltid med stolthet och värme. Föreningslivet är en stark sammanhållande kraft i vårt land, och i många människors liv. Och det är viktigt för mig att få uppmärksamma det med en svensk fana.
Mitt Sverige. Ditt Sverige. Ja, det finns lika många berättelser om vårt land som det finns invånare. Över tio miljoner. Och tillsammans bildar vi en helhet: vårt Sverige.
Vårt Sverige är hölador och höghus.
Vårt Sverige är myllrande torg och tysta gläntor.
Vårt Sverige är alla de platser i vårt land där vi känner oss hemma. Där vi minns vår historia och där vi bygger vår framtid.
Ja, i vårt Sverige har vi mycket att vara stolta över!
Och vi har mycket att fira på vår nationaldag!
Därför tycker jag nu att vi förenas i ett fyrfaldigt leve för Sverige, leve det:
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!