Herr Talman,
Herr Statsminister,
Excellenser,
Mina damer och herrar,
Kära Nationaldagsfirare,
Det är nu 30 år sedan den 6:e juni fick status som vår nationaldag. Och även om det var på historisk grund vi valde just denna dag för att fira Sverige, så känns tidpunkten rätt även av många andra skäl.
Vår nationaldag infaller den tid på året då den svenska sommarens portar är på väg att öppnas på vid gavel. Sverige visar nu upp sig i sin fulla prakt, med en natur och ett djurliv som får vår omvärld att slås av häpnad. Det är den tid på året då vi är många som känner lite extra för vårt land.
Låt oss vara rädda om detta, vårt Sverige. Låt oss inspireras av till exempel de hundratalet scouter som varje vår flitigt ställer upp för att städa Djurgården här i Stockholm. Ett av många exempel på en liten insats från var och en, som får stor betydelse för vår miljö.
Vi förknippar också den svenska sommaren med mycket annat i våra liv. I skolan stundar sommarlov. För en del till den sista sommaren med gamla klasskamrater, innan nya studier eller arbete tar vid.
Många av oss kanske tar en välbehövlig semester. Vissa ser sig om i världen, medan andra väljer att stanna hemma i vårt vackra land.
Sommaren kan också vara förälskelsens tid, en tid då man kanske finner kärleken. Det är också då många väljer att gifta sig.
En av dessa är i år vår yngsta dotter — Prinsessan Madeleine — som om bara två dagar gifter sig med sin fästman Christopher O'Neill.
Att se Dig, vår dotter gifta sig, fyller oss med både glädje och minnen. Glädje över att du funnit kärleken och någon att bygga din framtid med. Minnen över allt vi fått uppleva med dig, från din första blick och ditt första skratt — till den du är i dag.
Kanske är det något som alla föräldrar känner? Och som påminner oss om vad livet trots allt handlar om. För vad vore vi utan våra nära och kära. Utan den trygghet och samhörighet som våra familjer skänker oss.
Det kan handla om våra barn, men också om våra föräldrar, syskon eller den vi valt att dela vårt liv med. I dagens samhälle handlar det för många också om släkt och vänner i en vidare bemärkelse. Vi vet att utan dem så blir livet både tommare och mindre rikt.
Kanske borde vi sätta större värde på dessa starka band? Försöka ge varandra mer tid. Se till att oftare höra av oss till varandra. Hjälpas åt. Och oftare visa att vi sätter värde på dem i våra liv som står oss allra närmast.
Men det är inte alltid möjligt att finnas nära. Många av oss måste flytta för studier och arbete både inom och bortom vårt lands gränser. För ett land som Sverige kan avstånden ibland bli långa. Samtidigt som de krymper med teknikens språng.
Jag minns när två av mina systrar lämnade Sverige på 1960-talet. Då byggde kommunikationen på brev och förbeställda "long distance calls". Hela familjen kunde samlas för att vänta på att ett samtal skulle kopplas upp, så att vi kunde göra oss hörda till varandra över en raspig telefonlina.
Så är det lyckligtvis inte i dag. Nu har vi E-post, Skype, Facebook, Twitter och många andra kanaler att nå varandra med inom loppet av några sekunder, nästan överallt och alltid.
Det gör att vi i dag oftare kan hålla kontakt med våra närstående. Det gör också att Sverige hörs och syns. Vi är på plats i världen och världen är på plats hos oss.
Så knyts banden mellan människor och länder i vår tid. En tid i vilken vårt Sverige framträder som ett land bland många, men som är så speciellt för oss alla som lever i Sverige och har vår framtid här.
Drottningen och jag har under våren besökt 8 av Sveriges 21 län. Vi kommer efter sommaren att besöka de resterande 13. I år vill vi besöka "hela Sverige".
Överallt slås vi av vilken stark känsla och vilja som finns i, och för Sverige. Från storstädernas puls, till landsbygdens grönska. Från innovationer inom teknologi och medicin till hantverk, kultur och historia. Över generationer från gammal till ung.
Låt oss gemensamt känna tacksamhet, tillförsikt och framtidstro i vårt Sverige. Låt oss värna, vårda och ta ansvar för vårt land — men också fortsatt visa den nyfikenhet som framtiden kräver.
På ett bättre sätt kan vi inte visa vad vårt land betyder för oss. På ett bättre sätt kan vi inte fira Sverige på dess nationaldag.
Låt oss nu avslutningsvis och tillsammans utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige.
Leve Sverige!
Leve det!
Herr Statsminister,
Excellenser,
Mina damer och herrar,
Kära Nationaldagsfirare,
Det är nu 30 år sedan den 6:e juni fick status som vår nationaldag. Och även om det var på historisk grund vi valde just denna dag för att fira Sverige, så känns tidpunkten rätt även av många andra skäl.
Vår nationaldag infaller den tid på året då den svenska sommarens portar är på väg att öppnas på vid gavel. Sverige visar nu upp sig i sin fulla prakt, med en natur och ett djurliv som får vår omvärld att slås av häpnad. Det är den tid på året då vi är många som känner lite extra för vårt land.
Låt oss vara rädda om detta, vårt Sverige. Låt oss inspireras av till exempel de hundratalet scouter som varje vår flitigt ställer upp för att städa Djurgården här i Stockholm. Ett av många exempel på en liten insats från var och en, som får stor betydelse för vår miljö.
Vi förknippar också den svenska sommaren med mycket annat i våra liv. I skolan stundar sommarlov. För en del till den sista sommaren med gamla klasskamrater, innan nya studier eller arbete tar vid.
Många av oss kanske tar en välbehövlig semester. Vissa ser sig om i världen, medan andra väljer att stanna hemma i vårt vackra land.
Sommaren kan också vara förälskelsens tid, en tid då man kanske finner kärleken. Det är också då många väljer att gifta sig.
En av dessa är i år vår yngsta dotter — Prinsessan Madeleine — som om bara två dagar gifter sig med sin fästman Christopher O'Neill.
Att se Dig, vår dotter gifta sig, fyller oss med både glädje och minnen. Glädje över att du funnit kärleken och någon att bygga din framtid med. Minnen över allt vi fått uppleva med dig, från din första blick och ditt första skratt — till den du är i dag.
Kanske är det något som alla föräldrar känner? Och som påminner oss om vad livet trots allt handlar om. För vad vore vi utan våra nära och kära. Utan den trygghet och samhörighet som våra familjer skänker oss.
Det kan handla om våra barn, men också om våra föräldrar, syskon eller den vi valt att dela vårt liv med. I dagens samhälle handlar det för många också om släkt och vänner i en vidare bemärkelse. Vi vet att utan dem så blir livet både tommare och mindre rikt.
Kanske borde vi sätta större värde på dessa starka band? Försöka ge varandra mer tid. Se till att oftare höra av oss till varandra. Hjälpas åt. Och oftare visa att vi sätter värde på dem i våra liv som står oss allra närmast.
Men det är inte alltid möjligt att finnas nära. Många av oss måste flytta för studier och arbete både inom och bortom vårt lands gränser. För ett land som Sverige kan avstånden ibland bli långa. Samtidigt som de krymper med teknikens språng.
Jag minns när två av mina systrar lämnade Sverige på 1960-talet. Då byggde kommunikationen på brev och förbeställda "long distance calls". Hela familjen kunde samlas för att vänta på att ett samtal skulle kopplas upp, så att vi kunde göra oss hörda till varandra över en raspig telefonlina.
Så är det lyckligtvis inte i dag. Nu har vi E-post, Skype, Facebook, Twitter och många andra kanaler att nå varandra med inom loppet av några sekunder, nästan överallt och alltid.
Det gör att vi i dag oftare kan hålla kontakt med våra närstående. Det gör också att Sverige hörs och syns. Vi är på plats i världen och världen är på plats hos oss.
Så knyts banden mellan människor och länder i vår tid. En tid i vilken vårt Sverige framträder som ett land bland många, men som är så speciellt för oss alla som lever i Sverige och har vår framtid här.
Drottningen och jag har under våren besökt 8 av Sveriges 21 län. Vi kommer efter sommaren att besöka de resterande 13. I år vill vi besöka "hela Sverige".
Överallt slås vi av vilken stark känsla och vilja som finns i, och för Sverige. Från storstädernas puls, till landsbygdens grönska. Från innovationer inom teknologi och medicin till hantverk, kultur och historia. Över generationer från gammal till ung.
Låt oss gemensamt känna tacksamhet, tillförsikt och framtidstro i vårt Sverige. Låt oss värna, vårda och ta ansvar för vårt land — men också fortsatt visa den nyfikenhet som framtiden kräver.
På ett bättre sätt kan vi inte visa vad vårt land betyder för oss. På ett bättre sätt kan vi inte fira Sverige på dess nationaldag.
Låt oss nu avslutningsvis och tillsammans utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige.
Leve Sverige!
Leve det!