Kära svenskar, hemma och utomlands.
Julen är åter här. Året 1996 närmar sig sitt slut. Ännu en gång rar jag möjlighet att till Er alla framföra en hälsning med tankar kring vårt Sverige, framtiden och året som gått.
Det har onekligen varit innehållsrikt. För mig personligen kommer alltid den 30 april 1996 att framstå som en av livets höjdpunkter. Den värme och de känslor av äkta tillgivenhet som jag kände strömma emot mig på så många olika sätt, från nära och kära, och från hela svenska folket, kommer jag aldrig att glömma. Min tacksamhet är stor och ger mig viktig inspiration i mitt fortsatta arbete ”För Sverige – i tiden”.
Min födelsedag och dagarna däromkring var inte enbart en personlig högtid. Kring en kärna av svensk kultur och historia spanns en väv av händelser, präglade av tradition och nyskapande. Genom mediernas försorg fördes bilder av och berättelser om vår festklädda huvudstad ut över världen. Stockholm och Sverige lyftes fram i blickfånget.
Positiv publicitet är av stor vikt för vårt land i en tid när den internationella konkurrensen hårdnar alltmer. Därför är det viktigt att vi, så långt vi förmår, samlar oss kring exempelvis Kulturhuvudstadsåret 1998 och andra stora evenemang av liknande slag. Vårt land röner stort intresse och åtnjuter sedan gammalt respekt i det internationella samfundet.
För detta tackar vi bland andra alla Er svenskar, som lever och verkar utanför vårt lands gränser. Ert engagemang i fredsbevarande och humanitära operationer, internationella organisationer, utrikesförvaltningen, kyrkornas utlandsverksamhet och näringslivet bidrar starkt till att hålla den svenska fanan högt utomlands.
Internationaliseringen ställer stora krav på den enskilda människan. Ökad tolerans, vilja att se på saker ur nya perspektiv samt förmåga att samverka, hemma eller utomlands, med människor från andra kulturer, religioner och språkområden är några av de egenskaper vi måste utveckla vidare som individer och världsmedborgare. Vi tvingas ofta se på nya företeelser med andra ögon utan att egentligen vara förberedda på det.
För Sverige, i Europas geografiska utkant, är emellertid internationell samverkan inte något nytt. Vår nordiska gemenskap är idag så naturlig, att vi knappast tänker i termer av skillnader, än mindre gränser. Östersjösamarbetet har, efter Sovjetrikets sönderfall, kunnat utvidgas och fördjupas på ett betydelsefullt sätt. I mer än tusen år har samfärdsel och handel mellan människor i dessa kustländer pågått. Och nu på 1990-talet ökar åter dessa kontakter. För att rädda miljön både i och omkring Östersjön krävs målmedvetna insatser, omöjliga att planera och genomföra utan ett vidsträckt samarbete länderna emellan.
Våra relationer med det övriga Europa har också gamla anor. Nu har de formaliserats, genom vårt medlemskap i EU, på ett sätt som aldrig tidigare skett. Det europeiska samarbetet håller nu även på att vidgas till att omfatta länderna i östra Europa. Det övergripande målet, viljan att uppnå varaktig fred, kommer förhoppningsvis att underlättas ytterligare på detta sätt.
Att kontakterna med andra europeiska länder alltid har funnits är Drottningholms slott och Stockholms slott, varifrån jag sänder Er denna hälsning, levande bevis för. De förnämliga samlingarna inom dessa murar bär vittnesmål om influenser från bland andra Frankrike, Tyskland och Italien. Min egen släkt är för övrigt i sig ett utmärkt exempel på gränsöverskridande relationer.
Sveriges engagemang i åtgärder för att skapa fred och bistå med humanitära insatser är väl rotat i det svenska folket. Under mera än 50 år har vi varit ett av FN:s mest hängivna medlemsländer. Vårt land
får nu en starkare röst i FN, med en plats i säkerhetsrådet. Det ansvar vi härigenom påtagit oss måste vi nu uppfylla på ett sätt, som bidrar till att ytterligare öka respekten för vårt land i världssamfundet.
För dagens ungdomar tror jag att det känns naturligt att leva och verka i andra länder lika väl som i Sverige. Massmedia och de snabba kommunikationerna har bidragit till att studier och arbete utomlands är helt naturliga framtidsalternativ för unga svenskar. Jag ser på mina egna barn. Prins Carl Philip har gått i skola i USA i två år, men är nu hemma igen. Nu studerar Kronprinsessan Victoria franska i Angers, några timmar sydväst om Paris.
Dagens ungdomar rar naturligt vidare vyer och förhoppningsvis också bättre framtidsmöjligheter. Å andra sidan finns det nu svårigheter som möter dem. Det råa och oförklarliga våldet, som under senare år har brett ut sig på gator och torg, i tunnelbanor och även i hemmen utgör ett hot mot det trygga samhälle vi alla har rätt att fä leva i. I kampen mot detta våld rar ingen ge upp, vare sig statsmakterna eller vi enskilda medborgare.
I takt med att gränser alltmer suddas ut och världens länder kommer varandra närmare, ökar möjligheterna men även kraven. Vår svenska industri, vars export vi är helt beroende av för bibehållandet av vårt välstånd, utsätts för större och hårdare konkurrens. Och därmed växer pressen på vår redan sargade arbetsmarknad.
I ett läge där alldeles för många svenskar saknar ett fast arbete och lever i stor ovisshet och oro inför framtiden kan konkurrensen, och därmed utsattheten, ytterligare fördjupa problemen. Vår riksdag och regering rar därför aldrig förtröttas i kampen mot arbetslösheten. Det är en tung uppgift, som berör oss alla och envar på ett mycket nära sätt. Våra ungdomar är särskilt utsatta, men också föräldrar, som har försörjningsbörda för barn och familj. Ingen far hänvisas till samhällets bakgårdar eller utanförskap. Vi måste visa medmänsklighet. Vår skyldighet gentemot kommande generationer är lika mycket en skyldighet gentemot Sveriges framtid.
Vårt land rymmer idag så mycket kunskap, framåtanda och vilja att utvecklas. Under mina resor i främmande länder – under 1996 bland annat till Malaysia, Finland, Chile, Sydafrika, USA och Thailand – far jag så många bevis för det anseende och goda rykte som Sverige åtnjuter. Vår framskjutna position när det gäller bland annat forskning och utveckling grundar sig på mångårigt lagarbete inom exempelvis medicinens område. Vår spjutspetsteknologi är efterfrågad och av intresse för många långt utanför våra egna gränser. Svensk forskning är inte bara världsledande inom många områden utan också vital för den fortsatta utvecklingen av vårt eget välstånd.
Det är med stolthet jag representerar Sverige utomlands. Men det är med lika stor stolthet jag reser runt i vårt eget land och möter mängder av positiva initiativ som väcks, spirar och utvecklas. Under besök i kommuner från öst till väst, från nord till syd har jag under året som gått mött så många kreativa människor, vars arbete, intresse och ambitioner håller det svenska samhället igång. Det är alla dessa enskilda insatser som tillsammans bildar den väv av framåtanda och dynamik som präglar ett samhälle som ständigt måste kunna möta nya utmaningar och gå vidare.
Jag har i år haft den stora förmånen att ännu en gång kunna samla min familj och släkt kring julens ljus och traditioner. Detta är något jag värdesätter mer och mer, samtidigt som jag är medveten om att många inte har samma möjligheter. Utan anhöriga och vänner lämnas fler än vi tror ensamma och utanför. Men låt då julens evangelium, av glädje och hopp, ge oss stöd att försöka hjälpa alla dem som har det svårt på olika sätt. Julen är en tid för omtanke och medmänsklighet.
Med dessa ord vill Drottningen och jag, liksom våra ungdomar, önska Er alla, här hemma och långt borta, en fortsatt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.
Julen är åter här. Året 1996 närmar sig sitt slut. Ännu en gång rar jag möjlighet att till Er alla framföra en hälsning med tankar kring vårt Sverige, framtiden och året som gått.
Det har onekligen varit innehållsrikt. För mig personligen kommer alltid den 30 april 1996 att framstå som en av livets höjdpunkter. Den värme och de känslor av äkta tillgivenhet som jag kände strömma emot mig på så många olika sätt, från nära och kära, och från hela svenska folket, kommer jag aldrig att glömma. Min tacksamhet är stor och ger mig viktig inspiration i mitt fortsatta arbete ”För Sverige – i tiden”.
Min födelsedag och dagarna däromkring var inte enbart en personlig högtid. Kring en kärna av svensk kultur och historia spanns en väv av händelser, präglade av tradition och nyskapande. Genom mediernas försorg fördes bilder av och berättelser om vår festklädda huvudstad ut över världen. Stockholm och Sverige lyftes fram i blickfånget.
Positiv publicitet är av stor vikt för vårt land i en tid när den internationella konkurrensen hårdnar alltmer. Därför är det viktigt att vi, så långt vi förmår, samlar oss kring exempelvis Kulturhuvudstadsåret 1998 och andra stora evenemang av liknande slag. Vårt land röner stort intresse och åtnjuter sedan gammalt respekt i det internationella samfundet.
För detta tackar vi bland andra alla Er svenskar, som lever och verkar utanför vårt lands gränser. Ert engagemang i fredsbevarande och humanitära operationer, internationella organisationer, utrikesförvaltningen, kyrkornas utlandsverksamhet och näringslivet bidrar starkt till att hålla den svenska fanan högt utomlands.
Internationaliseringen ställer stora krav på den enskilda människan. Ökad tolerans, vilja att se på saker ur nya perspektiv samt förmåga att samverka, hemma eller utomlands, med människor från andra kulturer, religioner och språkområden är några av de egenskaper vi måste utveckla vidare som individer och världsmedborgare. Vi tvingas ofta se på nya företeelser med andra ögon utan att egentligen vara förberedda på det.
För Sverige, i Europas geografiska utkant, är emellertid internationell samverkan inte något nytt. Vår nordiska gemenskap är idag så naturlig, att vi knappast tänker i termer av skillnader, än mindre gränser. Östersjösamarbetet har, efter Sovjetrikets sönderfall, kunnat utvidgas och fördjupas på ett betydelsefullt sätt. I mer än tusen år har samfärdsel och handel mellan människor i dessa kustländer pågått. Och nu på 1990-talet ökar åter dessa kontakter. För att rädda miljön både i och omkring Östersjön krävs målmedvetna insatser, omöjliga att planera och genomföra utan ett vidsträckt samarbete länderna emellan.
Våra relationer med det övriga Europa har också gamla anor. Nu har de formaliserats, genom vårt medlemskap i EU, på ett sätt som aldrig tidigare skett. Det europeiska samarbetet håller nu även på att vidgas till att omfatta länderna i östra Europa. Det övergripande målet, viljan att uppnå varaktig fred, kommer förhoppningsvis att underlättas ytterligare på detta sätt.
Att kontakterna med andra europeiska länder alltid har funnits är Drottningholms slott och Stockholms slott, varifrån jag sänder Er denna hälsning, levande bevis för. De förnämliga samlingarna inom dessa murar bär vittnesmål om influenser från bland andra Frankrike, Tyskland och Italien. Min egen släkt är för övrigt i sig ett utmärkt exempel på gränsöverskridande relationer.
Sveriges engagemang i åtgärder för att skapa fred och bistå med humanitära insatser är väl rotat i det svenska folket. Under mera än 50 år har vi varit ett av FN:s mest hängivna medlemsländer. Vårt land
får nu en starkare röst i FN, med en plats i säkerhetsrådet. Det ansvar vi härigenom påtagit oss måste vi nu uppfylla på ett sätt, som bidrar till att ytterligare öka respekten för vårt land i världssamfundet.
För dagens ungdomar tror jag att det känns naturligt att leva och verka i andra länder lika väl som i Sverige. Massmedia och de snabba kommunikationerna har bidragit till att studier och arbete utomlands är helt naturliga framtidsalternativ för unga svenskar. Jag ser på mina egna barn. Prins Carl Philip har gått i skola i USA i två år, men är nu hemma igen. Nu studerar Kronprinsessan Victoria franska i Angers, några timmar sydväst om Paris.
Dagens ungdomar rar naturligt vidare vyer och förhoppningsvis också bättre framtidsmöjligheter. Å andra sidan finns det nu svårigheter som möter dem. Det råa och oförklarliga våldet, som under senare år har brett ut sig på gator och torg, i tunnelbanor och även i hemmen utgör ett hot mot det trygga samhälle vi alla har rätt att fä leva i. I kampen mot detta våld rar ingen ge upp, vare sig statsmakterna eller vi enskilda medborgare.
I takt med att gränser alltmer suddas ut och världens länder kommer varandra närmare, ökar möjligheterna men även kraven. Vår svenska industri, vars export vi är helt beroende av för bibehållandet av vårt välstånd, utsätts för större och hårdare konkurrens. Och därmed växer pressen på vår redan sargade arbetsmarknad.
I ett läge där alldeles för många svenskar saknar ett fast arbete och lever i stor ovisshet och oro inför framtiden kan konkurrensen, och därmed utsattheten, ytterligare fördjupa problemen. Vår riksdag och regering rar därför aldrig förtröttas i kampen mot arbetslösheten. Det är en tung uppgift, som berör oss alla och envar på ett mycket nära sätt. Våra ungdomar är särskilt utsatta, men också föräldrar, som har försörjningsbörda för barn och familj. Ingen far hänvisas till samhällets bakgårdar eller utanförskap. Vi måste visa medmänsklighet. Vår skyldighet gentemot kommande generationer är lika mycket en skyldighet gentemot Sveriges framtid.
Vårt land rymmer idag så mycket kunskap, framåtanda och vilja att utvecklas. Under mina resor i främmande länder – under 1996 bland annat till Malaysia, Finland, Chile, Sydafrika, USA och Thailand – far jag så många bevis för det anseende och goda rykte som Sverige åtnjuter. Vår framskjutna position när det gäller bland annat forskning och utveckling grundar sig på mångårigt lagarbete inom exempelvis medicinens område. Vår spjutspetsteknologi är efterfrågad och av intresse för många långt utanför våra egna gränser. Svensk forskning är inte bara världsledande inom många områden utan också vital för den fortsatta utvecklingen av vårt eget välstånd.
Det är med stolthet jag representerar Sverige utomlands. Men det är med lika stor stolthet jag reser runt i vårt eget land och möter mängder av positiva initiativ som väcks, spirar och utvecklas. Under besök i kommuner från öst till väst, från nord till syd har jag under året som gått mött så många kreativa människor, vars arbete, intresse och ambitioner håller det svenska samhället igång. Det är alla dessa enskilda insatser som tillsammans bildar den väv av framåtanda och dynamik som präglar ett samhälle som ständigt måste kunna möta nya utmaningar och gå vidare.
Jag har i år haft den stora förmånen att ännu en gång kunna samla min familj och släkt kring julens ljus och traditioner. Detta är något jag värdesätter mer och mer, samtidigt som jag är medveten om att många inte har samma möjligheter. Utan anhöriga och vänner lämnas fler än vi tror ensamma och utanför. Men låt då julens evangelium, av glädje och hopp, ge oss stöd att försöka hjälpa alla dem som har det svårt på olika sätt. Julen är en tid för omtanke och medmänsklighet.
Med dessa ord vill Drottningen och jag, liksom våra ungdomar, önska Er alla, här hemma och långt borta, en fortsatt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.