”Välkomna hit. Vi har förstått på Riksgälden att det finns en diskussion som handlar om vårt övertagande av Carnegie och den hantering som har skett av det så kallade ’MOS-engagemanget’ (Maths O. Sundqvist-engagemanget) i Carnegie.
Och vi tycker att det kanske finns anledning att framför allt rätta till vissa objektivt fastställbara felaktigheter som har funnits i rapporteringen i olika sammanhang, och göra en beskrivning av vad som faktiskt har förevarit.
För det första så är ju ett vanligt påstående som jag har sett i media att Riksgälden har gjort ett klipp på Maths O. Sundqvist-arrangemanget, det vill säga att vi skulle ha tjänat pengar på detta. Så är det inte. Varken Riksgälden, eller Carnegie har gjort någon som helst vinst på det här engagemanget. Jag kommer tillbaka till det senare, men den förlust som man kan räkna med idag ligger på i storleksordningen en halv miljard kronor; en halv miljard kronor.
För det andra: Jag läste den 25 september en stor artikel där Mats Odell var intervjuad i Dagens Industri. Där läste jag att Riksgälden/Carnegie inte ville diskutera en uppgörelse med Maths O. Sundqvist, utan krävde att han omedelbart skulle reglera skulden på ungefär eller snarare drygt 1 miljard kronor.
Det är inte korrekt. Det är till och med så att fakta visar att vårt övertagande, det skedde den 10 november 2008. Och den 16 mars 2009 tecknades en ackordsuppgörelse med Maths O. Sundqvist, det vill säga det var diskussioner under fyra; drygt fyra månader.
Mats Odell som var ansvarigt statsråd i samband med den här hanteringen; Mats Odell har citerats i en tidning – och det är säkert rätt. Jag utgår ifrån att man citerar korrekt. Han talar alltså om ’Carnegies helt regelvidriga hantering av Maths O. Sundqvists förmögenhet.’
Jag vet inte riktigt vad som skulle ligga bakom detta. Det enda som Mats Odell och jag är överens om, det var ju att Maths O. Sundqvist lånade för mycket pengar av Carnegie. Och det i sin tur gjorde ju att Carnegie bröt mot de regler som finns när det gäller enhands-engagemang, det vill säga engagemanget Maths O. Sundqvist var ju så stort att det var en starkt bidragande orsak till att Carnegie förlorade sina tillstånd att driva verksamhet – vilket i sin tur ledde till vårt övertagande.
Jag har inte hört Mats Odell säga någonting annat, varken under den tid han var statsråd med ansvar för Riksgälden och den här verksamheten, eller senare när jag har samtalat med honom. Jag känner ju honom i viss mån sedan våra tidigare mellanhavanden i tidigare regeringar. Och Mats har ju varit informerad hela tiden om vad som har skett. Så min bild är väl att det finns inget annat än detta som kan anses vara något uppenbart regelvidrigt i sammanhanget.
Och sedan skulle jag vilja säga en sista sak som är rätt viktig. Alltså; det har varit mycket resonemang som handlar om att vi har lagt sekretess och munkavle och andra saker. Det har vi inte alls gjort, utan det avtal som träffades mellan Carnegie och Maths O. Sundqvist, det är ett avtal som har sekretessbelagts av parterna. Och det är ingenting som vi har någonting med att göra.
Däremot så är ju vi som statlig myndighet omfattade av de allmänna regler som gäller för sekretess, det vill säga vi kan inte lämna ut någonting som ligger under banksekretess. Vi kan inte lämna ut någonting som vi får reda på som skulle kunna skada en enskild person, och alla de här normala sekretessreglerna. Dem kan inte vi göra någonting åt. De finns där ju. Därför måste vi göra prövningar av både det ena och det andra; i Saab-affären och vad vi där kunde säga om Antonov för att ta ett exempel i det sammanhanget.
Vi har också en speciell sekretess som stödmyndighet, och det här är ju ett stödärende vi hade med Carnegie – och det är att inte avslöja någonting av kunder och motsvarande när det gäller de stödobjekt vi har, i det här fallet Carnegie Investment Bank.
Så vi har inte bortsett ifrån det som lagstiftaren, Sveriges Riksdag, har ålagts oss i sekretess (eller) sett till att få någon annan sekretessöverenskommelse med någon. Och jag har naturligtvis ingenting emot om andra börjat lätta på sekretessen. Det får de gärna göra.”