Gröna vänner!
Det är en härlig tid, ögonblick man vill stanna i när den finaste grönskan kommit men mer är att vänta… alltså försommaren. Ni har ju varit upptagna med annat, EU-val och sån’t, men det är ju samma känsla. Vi ska handskas väl med den här tiden i den gröna rörelsen, dansa av EUfori men inte tappa huvudet.
Ni håller på att besluta om ett väldigt starkt, grönt, feministiskt och framtidsinriktat valmanifest. Ett manifest som vi alla här kan gå ut med i den fortsatta valrörelsen och visa på att Miljöpartiets politik är viktig, den för in perspektiv som annars kommer bort; solidaritet, livskvalitet och medmänsklighet. Perspektiv som vi vill ska leda besluten i vårt land.
När dåvarande ärkebiskopen KG Hammar besökte vår kongress för ett par år sedan beskrev han vad som bör vägleda goda beslut, så här sa han:
”I varje rum där man fattar beslut ska det finnas tre tomma stolar. På den ena föreställer vi oss våra barnbarns barn sitta. På den andra stolen alla levande arter som finns. På den tredje stolen de fattiga som redan finns idag”.
I svensk politik vill vi att dessa stolar finns med, att kommande generationer, djur och natur och fattiga alltid finns med när beslut fattas. Vi gröna tagit på oss rollen av vara deras röst, peka på deras existens, visa på deras utsatthet. För den som inte har en röst, glöms lätt bort.
De tiotusentals syriska barn som sitter i flyktingläger – vi har tagit på oss att vara deras röst vid de beslutsfattande borden. Vi är den av klimatförändringarna utrotningshotade fjällrävens röst. Och vi är barnens, barnbarnens och barnbarnens barns röst om rätten till en värld god att leva i.
All vår politik har medmänskligheten, barnen och miljön som utgångspunkt, och jag är så glad att manifestet som nu tar form visar detta.
Ni vet, vårt mål är inte 12 eller 15 procent i riksdagsvalet, målet är inte ens att vinna valet och bilda regering… Vårt mål är att skapa ett hållbart samhälle som vilar på solidaritet.
Det är viktigt att vi aldrig glömmer detta, att vi håller isär målen och verktygen. Sverige och världen har redan för många politiker som åtrår makten mer än samhällsutvecklingen. Det behövs inte ännu ett.
Vi gröna är annorlunda och säger inte inställsamt det som väljarna vill höra i försök att bli populära. Vi säger det någon behöver säga. Och vi försöker förklara varför det är nödvändigt att bryta det ohållbara samhället men också möjligt att tänka på nya sätt som möter utmaningarna.
Vi gröna vinner just nu mark därför att vi är fokuserade på konkret politik för att förverkliga målet om ett hållbart samhälle. Det handlar om miljön, skolan, jobben, jämställdheten och migrationen. Vårt valmanifest här från Göteborg kommer precis som manifestet till EU-valet beskriva tydliga projekt för ett grönare och skönare Sverige.
Vi fortsätter vår valrörelse med full kraft, och vi väjer inte för våra motståndare.
De som fortfarande ser oss som ett enfrågeparti kommer bli överraskade.
Den tar oss för ett passivt stödparti behöver vakna upp.
Och han som varnar för visioner kommer med rätta bli rädd, för tiden har kommit för grön politik!
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har lite analys att göra kring sitt och alliansens stöd. Jag tror det är så enkelt att det handlar om politik, inte bara att det äntligen blivit otrendigt med lätt gråhåriga män som företrädare. För när det gäller den moderata politiken undrar jag om inte Reinfeldt och Borg ställer sig frågan:
Varför ska de som jobbar och sliter rösta på moderaterna och alliansen – när de i åtta år har utgått ifrån hur otroligt låg arbetsmoral alla har och därför har monterat ner både a-kassa och sjukförsäkring?
Hur ska ungdomarna känna framtidshopp – när den enda industribransch moderaterna och alliansen gett en helt egen exportmyndighet är de som vill sälja vapen till diktaturer?
Och varför ska alla de som oroar sig över miljöförstöringen rösta på moderaterna och alliansen när det ni säger är att vad vi gör i Sverige spelar ingen roll?
Kanske får vi svaren på onsdag. Då ska nämligen de fyra allianspartierna hålla sitt valkonvent. Eller konvent och konvent, kanske blir det mer korvgrillning, ett valkorvent. Det är ju mycket roligare att grilla än att diskutera vad som är snett i samhället och inse att den egna politiken har misslyckats.
För samtidigt som Reinfeldt tänder brasan och Björklund hämtar grillspetten så ser vi vilka som får betala priset för åtta års skattesänkarpolitik.
Det är barnen som får betala när skolan inte fungerar.
Det är ungdomarna som får betala när det inte finns några framtidsjobb att söka.
Och det är barnbarnen som får betala för den katastrof som väntar om klimathotet ignoreras.
För Miljöpartiet är barnens framtid viktigare än alliansens skattesänkningar.
Barnens framtid är svaret på varför Sverige behöver en ny färdriktning och en grön regering i höst.
Att ha barn som utgångspunkt vidgar perspektivet, det har alla ni som umgås med små och stora barn säkert märkt. De får oss att både att lyfta blicken från vår egen vardag och undra vad som händer med vår omvärld om 50-100 år, och de får oss att oroa oss över de minsta kemiska molekylerna som riskerar ge men i dessa känsliga små kroppar.
Jag har under valrörelsen under våren besökt ett flera förskolor och pratat med hon som står i köket, jag för det är ju nästan alltid en hon, och jag har sett hur mycket bra mat som en engagerad förskolekock kan laga när politiken och organisationen kring förskolan ger rätt förutsättningar.
Omtanke om mat som barnen gillar, bra råvaror till hemlagat i egna kök, stor andel ekologiskt och säsongsanpassat, lite svinn -och det som finns går till biogas- Ja så kan det se ut när vi politiker gör rätt. Barnen får en bra start och lär sig om hur mat påverkar. Ökade möjligheter för svenska lantbruket att sälja lokalt är en nog så viktig effekt.
Jag är stolt över det arbete för mer ekologisk och bra mat som vi gröna driver runt om i Sveriges kommuner och landsting. Lund, Malmö, Borlänge, Göteborg, Södertälje, för att nämna några, har alla tagit på sig ansvaret att gå före och förbättra maten i skolan där mer ekologiskt blir naturlig del. Det är viktig politik som vi står upp för långsiktigt och inte som sista-minuten-kampanj för ett EU-val. Det finns mycket kvar att göra.
Varje gång en ny giftskandal rapporteras i media blir jag uppriktigt förbannad. För nästan alltid är det ämnen vars problem i alla fall några känt till ganska länge. Och för mig är det självklart att de gifter som riskerar skada våra barn, hälsa eller miljö ska förbjudas. Sverige behöver lagar och politiker som står på barnens sida – inte på kemikalieindustrins. Barnen är alltid viktigast.
Idag vet vi att nästan 9 av 10 frukter har spår av bekämpningsmedel och att våra barn är som mest känsliga. Det räcker för mig för att vilja att min 1-årings banan ska ha odlats utan kemiska bekämpningsmedel. Därför vill jag att vi kan vara tydliga med ett ytterligare ett löfte, ett löfte från Miljöpartiet till Sveriges alla föräldrar och förskolebarn:
Vi kommer arbeta för att all frukt på förskolan ska vara ekologisk. Vi vill inte riskera att bekämpningsmedel finns i barnens mat, och ni vet barn slickar och biter även på skalen. Så låt barnens fruktstund bli 100% äkta frukt som barnen älskar och både de och miljön mår bra av!
När barn skriver till mig är oron för miljön nästan alltid tema. Barn och unga vet väldigt mycket om klimatförändringar och miljöförstöring, ja det är inte sällan de som undervisar föräldrarna i källsortering och hur man väljer hälsosammare och miljöbättre mat.
På deras svåraste fråga har jag sällan bra svar; varför håller människan på att förstöra planeten? Jag tror inte på någon världsomspännande ondskefull konspiration, utan håller mig till att det är otillräckligheten hos beslutsfattare att orka tänka om från industrialismens grundsyn där naturresurser blev något som aldrig kunde ta slut. För vi ska vara medvetna om att den tanken sitter väldigt djupt, därför blir motståndet ofta starkt, vi hör det idag när vissa branscher är oroliga för jobben om vi gröna får inflytande.
Det jag svarar barnen är att vi faktiskt har stora möjligheter idag att tänka om och stoppa miljöförstöringen, att forskarna idag ser allt mer hur känslig och komplex de livsuppehållande systemen på jorden fungerar och att vi då vet bättre än att skada detta, att det finns gott om solenergi i olika former och smarta energilösningar som kan ta över från smutsig kol och kärnkraft… jag säger att vi vuxna har ansvar att fixa detta, nu när vi både vet om problemen och har så många möjligheter till lösningar i vår hand, men ansvaret att använda denna kunskap är vårt, inte våra barns.
FNs forskare har under året sammanfattat läget i klimatfrågan; de konstaterar:
- att världen nu går mot ett genomsnitt av 4 grader varmare under våra barn och barnbarn livstid
- att det innebär översvämningar, orkaner, extrem hetta, kollapsade ekosystem, svält och miljontals med klimatflyktingar
Samtidigt konstaterar de att de åtgärder som har gjorts för att minska klimatutsläppen har varit både effektivare och billigare än man förväntat. Slutsatsen är att det som krävs är politiskt mod att radikalt skala upp klimatarbetet.
Det modet, mina vänner, har Miljöpartiet och gröna partier runt om i världen. Men de som ger oss modet att också kunna agera är väljarna, så det gäller nu i valrörelsen att förklara för väljare att de har makten att ge politiker mod att verkligen greppa möjligheterna att bygga samhället klimatsmart.
Som en svensk ekonomiprofessor och ledande forskare i FNs arbete konstaterade; det är viktigare för klimatet att rösta på politiker som är beredda höja skatten på utsläpp än att cykla till jobbet, men bäst är såklart att göra både och.
I EU-valrörelsen såg vi att många väljare vågar. Väljare ser precis som vi att klimat- och miljöfrågorna måste vara högst upp på agendan och påverka jobb- och ekonomidebatten – inte behandlas som ett pittoreskt sakfrågeområde i politikens utkant.
Fler och fler ser att det måste bli ordning och reda i den svenska klimatpolitiken om den ska ha trovärdighet. Miljöpartiet driver därför att Sverige i en bred uppgörelse ska anta ett klimatpolitiskt ramverk som slår fast bindande mål för de utsläppsminskningar som krävs.
Låt mig vara konkret: Alliansregeringen har just lagt fram sin plan för infrastrukturen, stora satsningar för lång tid framöver men man har struntat blankt i klimatutsläppen – trots att transporter står för en tredjedel av våra utsläpp. Man lägger alltså ett omfattande förslag som styr transportutvecklingen utan någon analys hur detta leder till ökande klimatutsläpp. Det är som om försvaret beställer 70 nya JASplan utan att behöva redovisa vad det kostar… förlåt ett dåligt exempel. Det är som att Anders Borg skulle slippa redovisa både ekonomiska konsekvenser och en analys om jobb-effekten av olika skatteförslag. Otänkbart. Med ett klimatpolitiskt ramverk blir det inte möjligt att blunda för klimateffekterna av politiken. Det är viktigt om man ska ta ansvar.
I praktiken handlar klimatpolitik om att Sverige ska investera i ren energi, energieffektiva bostäder och moderna transporter. Att vi ska stödja innovation för mer hållbar produktion och konsumtion, genom att göra det som förstör miljön dyrare och det som vi kan göra hållbart billigare. Samtidigt måste vi visa att den omläggningen gör att nya jobb växer fram och garanterar ett renare, grönare och mer hållbart samhälle. Sverige har mycket goda förutsättningar att visa vägen.
Nästa regering måste ha modet att se möjligheterna i klimatutmaningen och återigen göra Sverige till en inspiratör och kraftfull ledare i den internationella klimatpolitiken. Där behövs miljöpartiet!
Kära vänner.
På toaletten på partilokalen i Lund sitter ett kort som varit med i så länge jag minns och som jag gillar. Det är två tecknade tuppar som tittar på varandra, den ena har en röd tuppkam, den andra en grön och så texten Vi gillar olika… jag vet att den moderna versionen är en hand att ha på rockslaget.
Det är mångfalden som gör oss starka. Precis som den biologiska mångfalden får skogarna och haven att leva, precis som mångfalden i samhället gör Sverige starkt, precis så viktig är mångfalden inom Miljöpartiet.
När vi strax lämnar denna valkongress vill jag att ni ska bära med er det ni ser runt omkring er:
Vi är ett parti av slipsar och dreadlocks, av hantverkare och teoretiker, av föräldrar, barn och barnbarn, av norrlänningar och skåningar. Vissa av oss talar ett språk, andra fem. Vissa av oss har gott om pengar och ont om tid, för andra är det tvärt om. Vissa av oss har semestrat i Afrika, andra av oss har flytt därifrån. Vissa av oss har sysslat med politik ett tag, några blev medlemmar i veckan.
Det är denna mångfald som gör oss starka. Vi förenas inte i en uniform. Vi gröna går inte i ett led. Vi dansar i Pride-tåg
Vi förenas i vår absoluta respekt för människor och vårt gemensamma engagemang att bygga ett hållbart och solidariskt samhälle. Och vi är redo.
Tro mig, vi är redo att förändra det politiska landskapet inte bara i val till EU-parlamentet utan i Sveriges allmänna val i september.
Aldrig förr har vi varit lika många, lika starka och lika väl förberedda. Tack för det beskedet!
**
Det är en härlig tid, ögonblick man vill stanna i när den finaste grönskan kommit men mer är att vänta… alltså försommaren. Ni har ju varit upptagna med annat, EU-val och sån’t, men det är ju samma känsla. Vi ska handskas väl med den här tiden i den gröna rörelsen, dansa av EUfori men inte tappa huvudet.
Ni håller på att besluta om ett väldigt starkt, grönt, feministiskt och framtidsinriktat valmanifest. Ett manifest som vi alla här kan gå ut med i den fortsatta valrörelsen och visa på att Miljöpartiets politik är viktig, den för in perspektiv som annars kommer bort; solidaritet, livskvalitet och medmänsklighet. Perspektiv som vi vill ska leda besluten i vårt land.
När dåvarande ärkebiskopen KG Hammar besökte vår kongress för ett par år sedan beskrev han vad som bör vägleda goda beslut, så här sa han:
”I varje rum där man fattar beslut ska det finnas tre tomma stolar. På den ena föreställer vi oss våra barnbarns barn sitta. På den andra stolen alla levande arter som finns. På den tredje stolen de fattiga som redan finns idag”.
I svensk politik vill vi att dessa stolar finns med, att kommande generationer, djur och natur och fattiga alltid finns med när beslut fattas. Vi gröna tagit på oss rollen av vara deras röst, peka på deras existens, visa på deras utsatthet. För den som inte har en röst, glöms lätt bort.
De tiotusentals syriska barn som sitter i flyktingläger – vi har tagit på oss att vara deras röst vid de beslutsfattande borden. Vi är den av klimatförändringarna utrotningshotade fjällrävens röst. Och vi är barnens, barnbarnens och barnbarnens barns röst om rätten till en värld god att leva i.
All vår politik har medmänskligheten, barnen och miljön som utgångspunkt, och jag är så glad att manifestet som nu tar form visar detta.
Ni vet, vårt mål är inte 12 eller 15 procent i riksdagsvalet, målet är inte ens att vinna valet och bilda regering… Vårt mål är att skapa ett hållbart samhälle som vilar på solidaritet.
Det är viktigt att vi aldrig glömmer detta, att vi håller isär målen och verktygen. Sverige och världen har redan för många politiker som åtrår makten mer än samhällsutvecklingen. Det behövs inte ännu ett.
Vi gröna är annorlunda och säger inte inställsamt det som väljarna vill höra i försök att bli populära. Vi säger det någon behöver säga. Och vi försöker förklara varför det är nödvändigt att bryta det ohållbara samhället men också möjligt att tänka på nya sätt som möter utmaningarna.
Vi gröna vinner just nu mark därför att vi är fokuserade på konkret politik för att förverkliga målet om ett hållbart samhälle. Det handlar om miljön, skolan, jobben, jämställdheten och migrationen. Vårt valmanifest här från Göteborg kommer precis som manifestet till EU-valet beskriva tydliga projekt för ett grönare och skönare Sverige.
Vi fortsätter vår valrörelse med full kraft, och vi väjer inte för våra motståndare.
De som fortfarande ser oss som ett enfrågeparti kommer bli överraskade.
Den tar oss för ett passivt stödparti behöver vakna upp.
Och han som varnar för visioner kommer med rätta bli rädd, för tiden har kommit för grön politik!
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har lite analys att göra kring sitt och alliansens stöd. Jag tror det är så enkelt att det handlar om politik, inte bara att det äntligen blivit otrendigt med lätt gråhåriga män som företrädare. För när det gäller den moderata politiken undrar jag om inte Reinfeldt och Borg ställer sig frågan:
Varför ska de som jobbar och sliter rösta på moderaterna och alliansen – när de i åtta år har utgått ifrån hur otroligt låg arbetsmoral alla har och därför har monterat ner både a-kassa och sjukförsäkring?
Hur ska ungdomarna känna framtidshopp – när den enda industribransch moderaterna och alliansen gett en helt egen exportmyndighet är de som vill sälja vapen till diktaturer?
Och varför ska alla de som oroar sig över miljöförstöringen rösta på moderaterna och alliansen när det ni säger är att vad vi gör i Sverige spelar ingen roll?
Kanske får vi svaren på onsdag. Då ska nämligen de fyra allianspartierna hålla sitt valkonvent. Eller konvent och konvent, kanske blir det mer korvgrillning, ett valkorvent. Det är ju mycket roligare att grilla än att diskutera vad som är snett i samhället och inse att den egna politiken har misslyckats.
För samtidigt som Reinfeldt tänder brasan och Björklund hämtar grillspetten så ser vi vilka som får betala priset för åtta års skattesänkarpolitik.
Det är barnen som får betala när skolan inte fungerar.
Det är ungdomarna som får betala när det inte finns några framtidsjobb att söka.
Och det är barnbarnen som får betala för den katastrof som väntar om klimathotet ignoreras.
För Miljöpartiet är barnens framtid viktigare än alliansens skattesänkningar.
Barnens framtid är svaret på varför Sverige behöver en ny färdriktning och en grön regering i höst.
Att ha barn som utgångspunkt vidgar perspektivet, det har alla ni som umgås med små och stora barn säkert märkt. De får oss att både att lyfta blicken från vår egen vardag och undra vad som händer med vår omvärld om 50-100 år, och de får oss att oroa oss över de minsta kemiska molekylerna som riskerar ge men i dessa känsliga små kroppar.
Jag har under valrörelsen under våren besökt ett flera förskolor och pratat med hon som står i köket, jag för det är ju nästan alltid en hon, och jag har sett hur mycket bra mat som en engagerad förskolekock kan laga när politiken och organisationen kring förskolan ger rätt förutsättningar.
Omtanke om mat som barnen gillar, bra råvaror till hemlagat i egna kök, stor andel ekologiskt och säsongsanpassat, lite svinn -och det som finns går till biogas- Ja så kan det se ut när vi politiker gör rätt. Barnen får en bra start och lär sig om hur mat påverkar. Ökade möjligheter för svenska lantbruket att sälja lokalt är en nog så viktig effekt.
Jag är stolt över det arbete för mer ekologisk och bra mat som vi gröna driver runt om i Sveriges kommuner och landsting. Lund, Malmö, Borlänge, Göteborg, Södertälje, för att nämna några, har alla tagit på sig ansvaret att gå före och förbättra maten i skolan där mer ekologiskt blir naturlig del. Det är viktig politik som vi står upp för långsiktigt och inte som sista-minuten-kampanj för ett EU-val. Det finns mycket kvar att göra.
Varje gång en ny giftskandal rapporteras i media blir jag uppriktigt förbannad. För nästan alltid är det ämnen vars problem i alla fall några känt till ganska länge. Och för mig är det självklart att de gifter som riskerar skada våra barn, hälsa eller miljö ska förbjudas. Sverige behöver lagar och politiker som står på barnens sida – inte på kemikalieindustrins. Barnen är alltid viktigast.
Idag vet vi att nästan 9 av 10 frukter har spår av bekämpningsmedel och att våra barn är som mest känsliga. Det räcker för mig för att vilja att min 1-årings banan ska ha odlats utan kemiska bekämpningsmedel. Därför vill jag att vi kan vara tydliga med ett ytterligare ett löfte, ett löfte från Miljöpartiet till Sveriges alla föräldrar och förskolebarn:
Vi kommer arbeta för att all frukt på förskolan ska vara ekologisk. Vi vill inte riskera att bekämpningsmedel finns i barnens mat, och ni vet barn slickar och biter även på skalen. Så låt barnens fruktstund bli 100% äkta frukt som barnen älskar och både de och miljön mår bra av!
När barn skriver till mig är oron för miljön nästan alltid tema. Barn och unga vet väldigt mycket om klimatförändringar och miljöförstöring, ja det är inte sällan de som undervisar föräldrarna i källsortering och hur man väljer hälsosammare och miljöbättre mat.
På deras svåraste fråga har jag sällan bra svar; varför håller människan på att förstöra planeten? Jag tror inte på någon världsomspännande ondskefull konspiration, utan håller mig till att det är otillräckligheten hos beslutsfattare att orka tänka om från industrialismens grundsyn där naturresurser blev något som aldrig kunde ta slut. För vi ska vara medvetna om att den tanken sitter väldigt djupt, därför blir motståndet ofta starkt, vi hör det idag när vissa branscher är oroliga för jobben om vi gröna får inflytande.
Det jag svarar barnen är att vi faktiskt har stora möjligheter idag att tänka om och stoppa miljöförstöringen, att forskarna idag ser allt mer hur känslig och komplex de livsuppehållande systemen på jorden fungerar och att vi då vet bättre än att skada detta, att det finns gott om solenergi i olika former och smarta energilösningar som kan ta över från smutsig kol och kärnkraft… jag säger att vi vuxna har ansvar att fixa detta, nu när vi både vet om problemen och har så många möjligheter till lösningar i vår hand, men ansvaret att använda denna kunskap är vårt, inte våra barns.
FNs forskare har under året sammanfattat läget i klimatfrågan; de konstaterar:
- att världen nu går mot ett genomsnitt av 4 grader varmare under våra barn och barnbarn livstid
- att det innebär översvämningar, orkaner, extrem hetta, kollapsade ekosystem, svält och miljontals med klimatflyktingar
Samtidigt konstaterar de att de åtgärder som har gjorts för att minska klimatutsläppen har varit både effektivare och billigare än man förväntat. Slutsatsen är att det som krävs är politiskt mod att radikalt skala upp klimatarbetet.
Det modet, mina vänner, har Miljöpartiet och gröna partier runt om i världen. Men de som ger oss modet att också kunna agera är väljarna, så det gäller nu i valrörelsen att förklara för väljare att de har makten att ge politiker mod att verkligen greppa möjligheterna att bygga samhället klimatsmart.
Som en svensk ekonomiprofessor och ledande forskare i FNs arbete konstaterade; det är viktigare för klimatet att rösta på politiker som är beredda höja skatten på utsläpp än att cykla till jobbet, men bäst är såklart att göra både och.
I EU-valrörelsen såg vi att många väljare vågar. Väljare ser precis som vi att klimat- och miljöfrågorna måste vara högst upp på agendan och påverka jobb- och ekonomidebatten – inte behandlas som ett pittoreskt sakfrågeområde i politikens utkant.
Fler och fler ser att det måste bli ordning och reda i den svenska klimatpolitiken om den ska ha trovärdighet. Miljöpartiet driver därför att Sverige i en bred uppgörelse ska anta ett klimatpolitiskt ramverk som slår fast bindande mål för de utsläppsminskningar som krävs.
Låt mig vara konkret: Alliansregeringen har just lagt fram sin plan för infrastrukturen, stora satsningar för lång tid framöver men man har struntat blankt i klimatutsläppen – trots att transporter står för en tredjedel av våra utsläpp. Man lägger alltså ett omfattande förslag som styr transportutvecklingen utan någon analys hur detta leder till ökande klimatutsläpp. Det är som om försvaret beställer 70 nya JASplan utan att behöva redovisa vad det kostar… förlåt ett dåligt exempel. Det är som att Anders Borg skulle slippa redovisa både ekonomiska konsekvenser och en analys om jobb-effekten av olika skatteförslag. Otänkbart. Med ett klimatpolitiskt ramverk blir det inte möjligt att blunda för klimateffekterna av politiken. Det är viktigt om man ska ta ansvar.
I praktiken handlar klimatpolitik om att Sverige ska investera i ren energi, energieffektiva bostäder och moderna transporter. Att vi ska stödja innovation för mer hållbar produktion och konsumtion, genom att göra det som förstör miljön dyrare och det som vi kan göra hållbart billigare. Samtidigt måste vi visa att den omläggningen gör att nya jobb växer fram och garanterar ett renare, grönare och mer hållbart samhälle. Sverige har mycket goda förutsättningar att visa vägen.
Nästa regering måste ha modet att se möjligheterna i klimatutmaningen och återigen göra Sverige till en inspiratör och kraftfull ledare i den internationella klimatpolitiken. Där behövs miljöpartiet!
Kära vänner.
På toaletten på partilokalen i Lund sitter ett kort som varit med i så länge jag minns och som jag gillar. Det är två tecknade tuppar som tittar på varandra, den ena har en röd tuppkam, den andra en grön och så texten Vi gillar olika… jag vet att den moderna versionen är en hand att ha på rockslaget.
Det är mångfalden som gör oss starka. Precis som den biologiska mångfalden får skogarna och haven att leva, precis som mångfalden i samhället gör Sverige starkt, precis så viktig är mångfalden inom Miljöpartiet.
När vi strax lämnar denna valkongress vill jag att ni ska bära med er det ni ser runt omkring er:
Vi är ett parti av slipsar och dreadlocks, av hantverkare och teoretiker, av föräldrar, barn och barnbarn, av norrlänningar och skåningar. Vissa av oss talar ett språk, andra fem. Vissa av oss har gott om pengar och ont om tid, för andra är det tvärt om. Vissa av oss har semestrat i Afrika, andra av oss har flytt därifrån. Vissa av oss har sysslat med politik ett tag, några blev medlemmar i veckan.
Det är denna mångfald som gör oss starka. Vi förenas inte i en uniform. Vi gröna går inte i ett led. Vi dansar i Pride-tåg
Vi förenas i vår absoluta respekt för människor och vårt gemensamma engagemang att bygga ett hållbart och solidariskt samhälle. Och vi är redo.
Tro mig, vi är redo att förändra det politiska landskapet inte bara i val till EU-parlamentet utan i Sveriges allmänna val i september.
Aldrig förr har vi varit lika många, lika starka och lika väl förberedda. Tack för det beskedet!
**