”Nu först fattar jag att det handlar mycket om att våga.”
Orden är 19-åriga Emilias. En av flera hundra ungdomar från Järvaområdet som träffat företag från hela stan på en jobb-workshop på Rinkebystråket. Lärt sig hitta vägar till jobb. Om hur det handlar om att våga tro på sig själv. Om att ha ett mål att sträva mot.
Från Knutby Bollplan, bara en kort promenad härifrån, precis nere vid rondellen, där Rinkebysvängen viker av, hörs också glädje och framtidstro. Här sätts publikrekord i Rinkeby-derbyt. En fartfylld match i division fyra lockar hundratals supportrar, publiksiffror många lag i högre divisioner bara kan drömma om. Passionen och engagemanget går att ta på.
Skolbiblioteket på Enbacksskolan i Tensta får också framtidstron att spira. Man har fått utmärkelsen ”skolbibliotek i världsklass” och bibliotekarien Cilla Dalén har prisats för sitt arbete med att inspirera elever att läsa mer. Tack vare ledarskap, prioriteringar och mål har man lyft barn och unga. Gjort det lättare att hänga med i skolan och gett fler en ljusare framtid.
Och här står vi igen, på Spånga IP, för ännu en upplaga av Järvaveckan. Tack vare att en man vågade tro på sin vision om att möten kan förändra världen. Att en utsträckt hand, samtal och respekt kan ta oss alla framåt. Tillsammans, som en stad, som ett land.
Om någon fortfarande tvivlar på de goda krafterna, se er omkring i Järva och ni har svaret.
Se på kraften hos företagen, hos idrottsföreningar och civilsamhället, hos skolbibliotekarier och lärare. Kraften hos teamet bakom Järvaveckan. Kraften hos alla dem som varje dag lyfter andra, tar sina kvarter framåt och uppåt.
Det är röster och berättelser som måste höras. Inte bara idag, eller den här veckan, utan varje vecka. Det är kraft och engagemang som måste tas omhand. Inte bara idag eller den här veckan, utan varje vecka.
Det är mod, styrka och visioner som utvecklar hela vårt land varje vecka, varje dag, varje minut.
Det är när vi ser det, när vi tar till vara på kraften hos varje människa som vi på allvar kan förändra – För Järvas, för Stockholms och för hela Sveriges bästa.
Men tyvärr har vi hamnat i en situation där allt fantastiskt som finns i vårt land, allt för ofta skyms av våldets skuggor.
Där människors driv och solidaritet i områden som Järva, eller andra platser som stämplats som utanförskapsområden, försvinner i brottsstatistik, blåljus och svarta rubriker.
Där din livsresa, din möjlighet att bygga en framtid för dig och din familj har helt andra förutsättningar att lyckas beroende på om du kommer från Tensta, eller Tällberg, Hammarkullen eller Halmstad. Inte för att drömmarna eller drivet skiljer sig åt, utan för att villkoren att lyckas gör det.
Vecka ut och vecka in slås människors frihet och trygghet sönder, när våldet triumferar. När ännu en ung man skjuts ihjäl i en svensk förort. När ännu fler mammor och pappor går under i tårar.
När knarkkurirer och gäng sätter skräck i hela bostadsområden. Gör så att vanliga, hederliga människor tvingas hålla sig inne, av rädsla för att hamna mitt i det dödliga våldet.
Eller, som vi såg under påskveckan, när gatstenarna och brandbomberna haglar i våldsamma upplopp, när barnens skolor sätts i brand. När poliser, grannar och medmänniskor riskerar livet när hänsynslösa gangsters och deras våldsamma svans av lokala förmågor drar fram.
Det är inte bara oacceptabelt, det är ett direkt hot mot vårt öppna samhälle. Det måste få ett stopp.
Och jag vet, det har sagts så många gånger förr. Från scener som denna, av politiker från höger till vänster. Men det måste sägas igen, vi måste agera tillsammans. För det finns inget annat sätt att få stopp på detta än att samarbeta brett inom politiken och i samhällets alla delar.
Centerpartiet har samarbetat både inom ramen för Alliansen och Januariavtalet för ett tryggare och friare Sverige. Vi har skärpt straffen för allt från brott mot blåljuspersonal till vapenbrott och mord. Vi har skjutit till mer pengar till rättsväsendet. Fått fram konkreta satsningar för 10 000 fler poliser över hela landet. Vi har funnits med vid varje samtal och förhandling. Suttit kvar, när allt för många andra har lämnat. Vi har gjort skillnad.
Men sanningen, som inget politiskt parti kommer ifrån, är att vi alla har misslyckats. Vi har inte klarat av att slå sönder gängen. Inte klarat av att ge svenskt rättsväsende de verktyg och resurser som behövs. Oavsett vems budget som gått igenom i riksdagen, eller om statsministern varit moderat eller socialdemokrat. Tillsammans bär vi ansvaret, men tillsammans kan vi också göra rätt.
De senaste månaderna har svensk politik klarat av att samarbeta när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiken. Både kring mer pengar till försvaret och Natomedlemskap. Det har varit avgörande för Sveriges bästa.
Men sanningen är att det dödliga våldet, den organiserade brottsligheten i Sverige, är ett lika stort hot mot vårt öppna samhälle och vår frihet, som Vladimir Putin.
Det väpnade angrepp på vår frihet, som just nu kommer inifrån, behöver mötas av samma beslutsamhet som vi klarat av att visa mot yttre hot.
Här och nu behöver de politiska partierna samlas kring snabba, kraftfulla åtgärder för att knäcka gängen.
Se hur vi, så snabbt som det är ansvarsfullt möjligt, kan få fler poliser i hela Sverige. Hur polisernas vardag kan bli enklare och mer effektiv. Hur tekniska hjälpmedel kan minska brott och öka tryggheten.
Hur vi kan slå sönder gängens strukturer. Få bort gängledare från våra gator och torg. Se till att deras underhuggare gör dem sällskap i fängelset. Skärpa straffen än mer för den som lockar andra in i gängmiljöer, eller gång efter gång begår brott som går att koppla till gängens verksamhet. Göra det enklare att upptäcka, utreda och förebygga brott kopplade till gängmiljöer. Förstärka vittnesskyddet och skärpa straffen för den som ger sig på ett vittne.
Men det krävs mer.
Regeringen behöver omedelbart kalla samtliga partier till sig för att hitta lösningar. Och vi andra måste lägga prestigen åt sidan och vara med och förändra. Det finns många områden där vi redan tycker lika, kring resurser, straffskärpningar och annat. Utgå då från det, inte från var vi tycker olika. Ta det ansvar svenska folket förväntar sig av oss.
Den som inte är beredd att göra det, när man ser hur verkligheten ser ut, måste också stå till svars. Inför de föräldrar som mist sina barn, inför de bostadsområden som lever varje dag i skräck och oro, inför de företagare som tvingas slå igen på grund av hot och våld.
Nu är inte längre tid att prata om att skjuta in i folksamlingar, eller om att riva bostadsområden för att få rubriker. Nu är tid för samling och för handling.
Nu är tid för det som gör skillnad på riktigt. Som kombinerar hårda tag och skärpta straff, med rättsstatens glasklara principer. Som ger svensk polis de verktyg de behöver och våra utsatta områden upprättelse och framtidstro.
Mitt besked till er idag är att Centerpartiet står redo, varje dag, varje timme för att, tillsammans med dem som verkligen menar allvar, stoppa våldet. Göra det lätt och tryggt att leva för hederliga människor och göra livet till ett helvete för gängen.
Göra det som svenska folket kräver av oss, det som är bäst för Sverige och för tryggheten.
Men trygghet byggs inte enbart med skärpta straff och fler poliser. Den som tror det lurar sig själv och sin omgivning.
Trygghet börjar i helt andra ändar. I tryggheten av att ha ett jobb, en lön att leva på. I tryggheten av att känna att du kan styra över din egen framtid. Helt avgörande saker, men samtidigt något som skiljer sig åt beroende på var du bor, eller om du är född i Sverige.
Idag är arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor nästan fyra gånger så hög som hos inrikes födda. Det får effekter för den kvinna som fastnar i utanförskap, men det får också andra effekter.
För några år sedan kom en rapport som visade hur barn som växer upp i områden med stort utanförskap, oftare har en mörk syn på framtiden. Bland åttondeklassarna trodde var tredje elev att de skulle ha svårt att hitta ett jobb. Inte sitt drömjobb, utan ett jobb, vilket som helst.
En av många förklaringar är bristen på förebilder. Har du aldrig sett dina föräldrar gå till jobbet blir det svårare att se att du själv ska göra det. Och lättare att hitta andra, sämre förebilder.
Att fler utrikesfödda kvinnor lyckas hitta ett jobb är alltså en dubbelvinst. Både för dem själva, men också för att skapa fler goda förebilder.
Att underlätta för fler utrikesfödda kvinnor att hitta ett jobb är en av de viktigaste sakerna vi som samhälle kan göra för att bryta utanförskapet. Då behöver vi se var och hur det går att skapa förändring snabbast. Vår svenska sjukvård är ett av svaren.
Redan idag är människor med utländsk bakgrund helt avgörande för välfärden. Var tredje undersköterska, fler än fyra av tio vårdbiträden är födda i ett annat land.
Samtidigt går vi mot en enorm personalbrist inom vården. Vi ser hur allt fler lever allt längre. Det är bra, på alla sätt, men det kräver fler händer i vården och omsorgen. Då kommer inte enbart fler utbildade, svenskfödda ungdomar, räcka. Då måste vi se potentialen och möjligheterna i varje människa.
För att möta detta, både arbetslösheten hos utlandsfödda kvinnor och personalbristen inom vården presenterar Centerpartiet idag ett antal förslag för att låta fler utlandsfödda vara med och utveckla vår svenska välfärd.
För det första vill vi göra det mycket enklare än idag att kombinera SFI och yrkesutbildning inom vårdyrkena. Idag är det för svårt att lära sig språket på jobbet. Idag ligger alla yrkesutbildningar på gymnasial nivå, vilket innebär att du både måste lära dig svenska och läsa in flera ämnen på grundskolenivå. Det gör att allt för många hoppar av. Centerpartiet vill istället se att man kan ha exempelvis enbart språkpraktik på en vårdcentral, akutmottagning eller ett omsorgsboende. Hjälpa till med enklare sysslor, som avlastar för andra och ger stöd och omvårdnad, samtidigt som du blir bättre på svenska. Men utan att samtidigt tvingas läsa in historia, eller geografi.
Dagens system, där allt för många hoppar av, gör att mycket av stöden som ges till detta betalas tillbaka till staten från kommunerna. I år riskerar exempelvis 700 miljoner att betalas tillbaka, det motsvarar nästan 7 500 utbildningsplatser. Med vårt förslag skulle pengarna kunna användas mer effektivt och samtidigt ge fler en väg in i vården.
Vi vill också satsa på en ny roll, serviceassistenter i vården och omsorgen. Det skulle ge människor utan formell utbildning, som exempelvis nyanlända kvinnor, en chans att vara med och bidra. Avlasta undersköterskor och sjuksköterskor med enklare uppgifter och logistik. Succesivt bli bättre och gå vidare till andra uppgifter.
Dessutom vill vi satsa 50 miljoner kronor, via Tillväxtverket, för att stötta utrikesfödda kvinnor att söka sig till vården och omsorgen. Det finns framgångsrika exempel på hur man gav utlandsfödda kvinnor en väg in i jobb genom att få vara måltidsvärdar på förskolor. Avlasta kockar och pedagoger, lära sig svenska och också få en bättre inblick i en annan del av den svenska välfärden. Vi vill ge Tillväxtverket pengar och uppdrag att hitta liknande vägar in i vården.
Konkreta förslag som bryter utanförskapet, inte minst för utrikesfödda kvinnor. Och förstärker välfärden med fler händer, fler kloka krafter. Som kan komma in med empati och handlingskraft och dag för dag, lära sig bättre svenska och växa med uppgiften.
Så blir fler utlandsfödda kvinnor en självklar del av samhället och förebilder för andra, för yngre generationer. Så bygger vi broar bort från arbetslöshet. Så tar vi tillvara på all den kvinnokraft och kompetens som idag går förlorad.
Så gör vi människor, välfärden och vårt svenska samhälle starkare, tryggare och friare.
Det började med att Alice pappa tog hennes mobil. Nästa dag satt det en hasp på dörren. Nu kan hon inte ens lämna rummet när hon själv vill.
Alice vittnesmål är bara ett i raden av många, skakande berättelser i Rädda Barnens rapport ”Allt jag inte får göra”, en samling vittnesmål från unga hedersutsatta. Sida upp och sida ner går det att läsa om kontrollen, begränsningarna, det psykiska och fysiska våldet som allt för många tvingas leva med.
Om Laila som så gärna vill följa med sina vänner och bada men inte får äga en baddräkt. Som när vännerna spenderar sommarlovets varma dagar på stranden måste vara hemma och passa sina småsyskon.
Om flickor som inte tillåts cykla för att mödomshinnan kan spricka. Om att inte våga lämna en relation av rädsla för hot och våld. Inte få bestämma sin egen framtid, umgås med vem man vill, älska efter eget hjärta.
Samtidigt som jag läser de hjärtskärande vittnesmålen tänker jag på mina egna döttrar. Och den framtid jag hoppas kunna ge dem, friheten och tryggheten att hitta sin egen väg i livet. En framtid som borde gälla alla unga i vårt land.
Istället är verkligheten att allt för många unga tjejer inte får leva de liv de vill, inte bestämma över sin egen framtid. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige.
Det finns allt för många Alice och Laila där ute i vårt land, vars framtid är fastlåst i hederskulturens bojor, präglad av oskuldsnorm och kontroll.
Rättsstaten Sverige får aldrig tillåta ett parallellt värderings- och normsystem, där barn och unga riskerar att bli bortförda på uppfostringsresor, könsstympade och bortgifta.
Ska detta få ett slut krävs politiskt ledarskap som inte tvekar en sekund på att agera med full kraft mot dem som berövar flickor och kvinnor deras frihet i hederns namn.
Centerpartiet har drivit regeringen framför oss, fått dem att agera på vissa områden. Det är bra, med det räcker inte. Så länge kvinnor och flickor fortsätter leva i våld, fortsätter mördas av män som påstår sig älska dem måste vi bli fler som går från ord till handling.
Just nu ligger 150 centermärkta förslag på riksdagens bord. Förslag för att stoppa mäns våld mot kvinnor, stoppa det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Tydliga straffskärpningar, förslag om att utöka användningen av fotboja vid kontaktförbud, öka tryggheten för de kvinnor och barn som inte blir lämnade i fred. Förslag om att kriminalisera kontrollerande beteende.
Men också förslag som kan mildra helvetet det är att försöka lämna den som slår, hotar och kontrollerar. Som att förenkla för en förälder med full vårdnad och skyddad identitet att snabbt byta efternamn på sina barn. Idag krävs samtycke från den andra föräldern, allt som oftast mannen som försökt döda dig. Vilket tvingar gömda kvinnor att genomlida onödiga rättsprocesser för att skydda sig själv och sina barn.
Vi vill också se till att den våldsutsatta kvinna som flyr sin förövare snabbt ges förtur till ett tryggt boende. Oavsett var i Sverige hon befinner sig. Idag fastnar allt för många i kommunal byråkrati och långa bostadsköer, med krav på fast jobb och god ekonomi. Något man ofta bara kan drömma om när man i all hast packat ett ombyte, mediciner och gosedjur, tagit dottern på armen och tyst smugit ut i skydd av natten för att överleva. Valet ska inte behöva stå mellan hemlöshet eller att återvända hem till en familj som kontrollerar, tillbaka till en man som slår.
Det här är förslag som kan få unga tjejer att våga drömma om framtiden igen. Förslag som kan stärka det förebyggande arbetet, öka kunskapen i samhället och ge bättre skydd till flickor, pojkar och kvinnor som lever med hot, våld och förtryck. Förslag som behöver genomföras nu.
Centerpartiet är en outtröttlig kraft för att ge pojkar, flickor och kvinnor sin frihet tillbaka.
Vi kommer aldrig att acceptera att barn, ungdomar och kvinnor får sina liv förstörda genom psykiskt och fysiskt våld, eller för att hålla en påstådd heder intakt. Aldrig acceptera att kvinnors kroppar säljs och våldtas i påstådda ”njutningsäktenskap”.
Vi kommer aldrig nöja oss med mindre än att inte en enda flicka gifts bort mot sin vilja, stympas för att blidka någon annan eller stängs in i normer och klankulturer.
Centerpartiets budskap är glasklart. Hedersförtrycket måste bort!
Det handlar om att våga.
Uppmaningen som 19-åriga Emilia inledde mitt tal med gäller för oss alla. Vikten av att våga.
Våga tro på människors förmåga, våga se deras styrkor. Ge dem tilliten och ansvaret att vara med och bidra. Oavsett om det är på Knutby bollplan, i skolbiblioteket eller i den svenska välfärden.
Våga ställa tydliga krav på att göra rätt för sig. Ta eget ansvar, följa de lagar och regler som gäller alla i Sverige, oavsett vem du är eller var du kommer ifrån. Och sätta hårt mot hårt mot den som inte gör det.
Våga ompröva gamla sanningar, våga vara med och ta ansvar för att förändra, tillsammans med andra. Våga tro på och stå för en kompromiss.
Centerpartiet har det modet. Vi kommer alltid vara den främsta politiska kraften för inkludering och tolerans, för alla människors lika rätt och värde.
Den främsta politiska kraften för ett samhälle där vi aldrig drar oss för att slå stenhårt mot brottslighet, klaner och heder, men gör det utan att tumma på rättsstatens principer.
Den främsta politiska kraften för ett jämställt Sverige där varje man och kvinna kan leva sitt bästa liv, oavsett var man kommer ifrån eller var man väljer att leva det.
Vi kommer fortsätta vara en grön, liberal och konstruktiv kraft som gör det som krävs för ditt, mitt och Sveriges bästa.
Tack för att ni har lyssnat, tack för att ni har trotsat de mörka molnen, ha en fortsatt fantastisk sommar!
Orden är 19-åriga Emilias. En av flera hundra ungdomar från Järvaområdet som träffat företag från hela stan på en jobb-workshop på Rinkebystråket. Lärt sig hitta vägar till jobb. Om hur det handlar om att våga tro på sig själv. Om att ha ett mål att sträva mot.
Från Knutby Bollplan, bara en kort promenad härifrån, precis nere vid rondellen, där Rinkebysvängen viker av, hörs också glädje och framtidstro. Här sätts publikrekord i Rinkeby-derbyt. En fartfylld match i division fyra lockar hundratals supportrar, publiksiffror många lag i högre divisioner bara kan drömma om. Passionen och engagemanget går att ta på.
Skolbiblioteket på Enbacksskolan i Tensta får också framtidstron att spira. Man har fått utmärkelsen ”skolbibliotek i världsklass” och bibliotekarien Cilla Dalén har prisats för sitt arbete med att inspirera elever att läsa mer. Tack vare ledarskap, prioriteringar och mål har man lyft barn och unga. Gjort det lättare att hänga med i skolan och gett fler en ljusare framtid.
Och här står vi igen, på Spånga IP, för ännu en upplaga av Järvaveckan. Tack vare att en man vågade tro på sin vision om att möten kan förändra världen. Att en utsträckt hand, samtal och respekt kan ta oss alla framåt. Tillsammans, som en stad, som ett land.
Om någon fortfarande tvivlar på de goda krafterna, se er omkring i Järva och ni har svaret.
Se på kraften hos företagen, hos idrottsföreningar och civilsamhället, hos skolbibliotekarier och lärare. Kraften hos teamet bakom Järvaveckan. Kraften hos alla dem som varje dag lyfter andra, tar sina kvarter framåt och uppåt.
Det är röster och berättelser som måste höras. Inte bara idag, eller den här veckan, utan varje vecka. Det är kraft och engagemang som måste tas omhand. Inte bara idag eller den här veckan, utan varje vecka.
Det är mod, styrka och visioner som utvecklar hela vårt land varje vecka, varje dag, varje minut.
Det är när vi ser det, när vi tar till vara på kraften hos varje människa som vi på allvar kan förändra – För Järvas, för Stockholms och för hela Sveriges bästa.
Men tyvärr har vi hamnat i en situation där allt fantastiskt som finns i vårt land, allt för ofta skyms av våldets skuggor.
Där människors driv och solidaritet i områden som Järva, eller andra platser som stämplats som utanförskapsområden, försvinner i brottsstatistik, blåljus och svarta rubriker.
Där din livsresa, din möjlighet att bygga en framtid för dig och din familj har helt andra förutsättningar att lyckas beroende på om du kommer från Tensta, eller Tällberg, Hammarkullen eller Halmstad. Inte för att drömmarna eller drivet skiljer sig åt, utan för att villkoren att lyckas gör det.
Vecka ut och vecka in slås människors frihet och trygghet sönder, när våldet triumferar. När ännu en ung man skjuts ihjäl i en svensk förort. När ännu fler mammor och pappor går under i tårar.
När knarkkurirer och gäng sätter skräck i hela bostadsområden. Gör så att vanliga, hederliga människor tvingas hålla sig inne, av rädsla för att hamna mitt i det dödliga våldet.
Eller, som vi såg under påskveckan, när gatstenarna och brandbomberna haglar i våldsamma upplopp, när barnens skolor sätts i brand. När poliser, grannar och medmänniskor riskerar livet när hänsynslösa gangsters och deras våldsamma svans av lokala förmågor drar fram.
Det är inte bara oacceptabelt, det är ett direkt hot mot vårt öppna samhälle. Det måste få ett stopp.
Och jag vet, det har sagts så många gånger förr. Från scener som denna, av politiker från höger till vänster. Men det måste sägas igen, vi måste agera tillsammans. För det finns inget annat sätt att få stopp på detta än att samarbeta brett inom politiken och i samhällets alla delar.
Centerpartiet har samarbetat både inom ramen för Alliansen och Januariavtalet för ett tryggare och friare Sverige. Vi har skärpt straffen för allt från brott mot blåljuspersonal till vapenbrott och mord. Vi har skjutit till mer pengar till rättsväsendet. Fått fram konkreta satsningar för 10 000 fler poliser över hela landet. Vi har funnits med vid varje samtal och förhandling. Suttit kvar, när allt för många andra har lämnat. Vi har gjort skillnad.
Men sanningen, som inget politiskt parti kommer ifrån, är att vi alla har misslyckats. Vi har inte klarat av att slå sönder gängen. Inte klarat av att ge svenskt rättsväsende de verktyg och resurser som behövs. Oavsett vems budget som gått igenom i riksdagen, eller om statsministern varit moderat eller socialdemokrat. Tillsammans bär vi ansvaret, men tillsammans kan vi också göra rätt.
De senaste månaderna har svensk politik klarat av att samarbeta när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiken. Både kring mer pengar till försvaret och Natomedlemskap. Det har varit avgörande för Sveriges bästa.
Men sanningen är att det dödliga våldet, den organiserade brottsligheten i Sverige, är ett lika stort hot mot vårt öppna samhälle och vår frihet, som Vladimir Putin.
Det väpnade angrepp på vår frihet, som just nu kommer inifrån, behöver mötas av samma beslutsamhet som vi klarat av att visa mot yttre hot.
Här och nu behöver de politiska partierna samlas kring snabba, kraftfulla åtgärder för att knäcka gängen.
Se hur vi, så snabbt som det är ansvarsfullt möjligt, kan få fler poliser i hela Sverige. Hur polisernas vardag kan bli enklare och mer effektiv. Hur tekniska hjälpmedel kan minska brott och öka tryggheten.
Hur vi kan slå sönder gängens strukturer. Få bort gängledare från våra gator och torg. Se till att deras underhuggare gör dem sällskap i fängelset. Skärpa straffen än mer för den som lockar andra in i gängmiljöer, eller gång efter gång begår brott som går att koppla till gängens verksamhet. Göra det enklare att upptäcka, utreda och förebygga brott kopplade till gängmiljöer. Förstärka vittnesskyddet och skärpa straffen för den som ger sig på ett vittne.
Men det krävs mer.
Regeringen behöver omedelbart kalla samtliga partier till sig för att hitta lösningar. Och vi andra måste lägga prestigen åt sidan och vara med och förändra. Det finns många områden där vi redan tycker lika, kring resurser, straffskärpningar och annat. Utgå då från det, inte från var vi tycker olika. Ta det ansvar svenska folket förväntar sig av oss.
Den som inte är beredd att göra det, när man ser hur verkligheten ser ut, måste också stå till svars. Inför de föräldrar som mist sina barn, inför de bostadsområden som lever varje dag i skräck och oro, inför de företagare som tvingas slå igen på grund av hot och våld.
Nu är inte längre tid att prata om att skjuta in i folksamlingar, eller om att riva bostadsområden för att få rubriker. Nu är tid för samling och för handling.
Nu är tid för det som gör skillnad på riktigt. Som kombinerar hårda tag och skärpta straff, med rättsstatens glasklara principer. Som ger svensk polis de verktyg de behöver och våra utsatta områden upprättelse och framtidstro.
Mitt besked till er idag är att Centerpartiet står redo, varje dag, varje timme för att, tillsammans med dem som verkligen menar allvar, stoppa våldet. Göra det lätt och tryggt att leva för hederliga människor och göra livet till ett helvete för gängen.
Göra det som svenska folket kräver av oss, det som är bäst för Sverige och för tryggheten.
Men trygghet byggs inte enbart med skärpta straff och fler poliser. Den som tror det lurar sig själv och sin omgivning.
Trygghet börjar i helt andra ändar. I tryggheten av att ha ett jobb, en lön att leva på. I tryggheten av att känna att du kan styra över din egen framtid. Helt avgörande saker, men samtidigt något som skiljer sig åt beroende på var du bor, eller om du är född i Sverige.
Idag är arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor nästan fyra gånger så hög som hos inrikes födda. Det får effekter för den kvinna som fastnar i utanförskap, men det får också andra effekter.
För några år sedan kom en rapport som visade hur barn som växer upp i områden med stort utanförskap, oftare har en mörk syn på framtiden. Bland åttondeklassarna trodde var tredje elev att de skulle ha svårt att hitta ett jobb. Inte sitt drömjobb, utan ett jobb, vilket som helst.
En av många förklaringar är bristen på förebilder. Har du aldrig sett dina föräldrar gå till jobbet blir det svårare att se att du själv ska göra det. Och lättare att hitta andra, sämre förebilder.
Att fler utrikesfödda kvinnor lyckas hitta ett jobb är alltså en dubbelvinst. Både för dem själva, men också för att skapa fler goda förebilder.
Att underlätta för fler utrikesfödda kvinnor att hitta ett jobb är en av de viktigaste sakerna vi som samhälle kan göra för att bryta utanförskapet. Då behöver vi se var och hur det går att skapa förändring snabbast. Vår svenska sjukvård är ett av svaren.
Redan idag är människor med utländsk bakgrund helt avgörande för välfärden. Var tredje undersköterska, fler än fyra av tio vårdbiträden är födda i ett annat land.
Samtidigt går vi mot en enorm personalbrist inom vården. Vi ser hur allt fler lever allt längre. Det är bra, på alla sätt, men det kräver fler händer i vården och omsorgen. Då kommer inte enbart fler utbildade, svenskfödda ungdomar, räcka. Då måste vi se potentialen och möjligheterna i varje människa.
För att möta detta, både arbetslösheten hos utlandsfödda kvinnor och personalbristen inom vården presenterar Centerpartiet idag ett antal förslag för att låta fler utlandsfödda vara med och utveckla vår svenska välfärd.
För det första vill vi göra det mycket enklare än idag att kombinera SFI och yrkesutbildning inom vårdyrkena. Idag är det för svårt att lära sig språket på jobbet. Idag ligger alla yrkesutbildningar på gymnasial nivå, vilket innebär att du både måste lära dig svenska och läsa in flera ämnen på grundskolenivå. Det gör att allt för många hoppar av. Centerpartiet vill istället se att man kan ha exempelvis enbart språkpraktik på en vårdcentral, akutmottagning eller ett omsorgsboende. Hjälpa till med enklare sysslor, som avlastar för andra och ger stöd och omvårdnad, samtidigt som du blir bättre på svenska. Men utan att samtidigt tvingas läsa in historia, eller geografi.
Dagens system, där allt för många hoppar av, gör att mycket av stöden som ges till detta betalas tillbaka till staten från kommunerna. I år riskerar exempelvis 700 miljoner att betalas tillbaka, det motsvarar nästan 7 500 utbildningsplatser. Med vårt förslag skulle pengarna kunna användas mer effektivt och samtidigt ge fler en väg in i vården.
Vi vill också satsa på en ny roll, serviceassistenter i vården och omsorgen. Det skulle ge människor utan formell utbildning, som exempelvis nyanlända kvinnor, en chans att vara med och bidra. Avlasta undersköterskor och sjuksköterskor med enklare uppgifter och logistik. Succesivt bli bättre och gå vidare till andra uppgifter.
Dessutom vill vi satsa 50 miljoner kronor, via Tillväxtverket, för att stötta utrikesfödda kvinnor att söka sig till vården och omsorgen. Det finns framgångsrika exempel på hur man gav utlandsfödda kvinnor en väg in i jobb genom att få vara måltidsvärdar på förskolor. Avlasta kockar och pedagoger, lära sig svenska och också få en bättre inblick i en annan del av den svenska välfärden. Vi vill ge Tillväxtverket pengar och uppdrag att hitta liknande vägar in i vården.
Konkreta förslag som bryter utanförskapet, inte minst för utrikesfödda kvinnor. Och förstärker välfärden med fler händer, fler kloka krafter. Som kan komma in med empati och handlingskraft och dag för dag, lära sig bättre svenska och växa med uppgiften.
Så blir fler utlandsfödda kvinnor en självklar del av samhället och förebilder för andra, för yngre generationer. Så bygger vi broar bort från arbetslöshet. Så tar vi tillvara på all den kvinnokraft och kompetens som idag går förlorad.
Så gör vi människor, välfärden och vårt svenska samhälle starkare, tryggare och friare.
Det började med att Alice pappa tog hennes mobil. Nästa dag satt det en hasp på dörren. Nu kan hon inte ens lämna rummet när hon själv vill.
Alice vittnesmål är bara ett i raden av många, skakande berättelser i Rädda Barnens rapport ”Allt jag inte får göra”, en samling vittnesmål från unga hedersutsatta. Sida upp och sida ner går det att läsa om kontrollen, begränsningarna, det psykiska och fysiska våldet som allt för många tvingas leva med.
Om Laila som så gärna vill följa med sina vänner och bada men inte får äga en baddräkt. Som när vännerna spenderar sommarlovets varma dagar på stranden måste vara hemma och passa sina småsyskon.
Om flickor som inte tillåts cykla för att mödomshinnan kan spricka. Om att inte våga lämna en relation av rädsla för hot och våld. Inte få bestämma sin egen framtid, umgås med vem man vill, älska efter eget hjärta.
Samtidigt som jag läser de hjärtskärande vittnesmålen tänker jag på mina egna döttrar. Och den framtid jag hoppas kunna ge dem, friheten och tryggheten att hitta sin egen väg i livet. En framtid som borde gälla alla unga i vårt land.
Istället är verkligheten att allt för många unga tjejer inte får leva de liv de vill, inte bestämma över sin egen framtid. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige.
Det finns allt för många Alice och Laila där ute i vårt land, vars framtid är fastlåst i hederskulturens bojor, präglad av oskuldsnorm och kontroll.
Rättsstaten Sverige får aldrig tillåta ett parallellt värderings- och normsystem, där barn och unga riskerar att bli bortförda på uppfostringsresor, könsstympade och bortgifta.
Ska detta få ett slut krävs politiskt ledarskap som inte tvekar en sekund på att agera med full kraft mot dem som berövar flickor och kvinnor deras frihet i hederns namn.
Centerpartiet har drivit regeringen framför oss, fått dem att agera på vissa områden. Det är bra, med det räcker inte. Så länge kvinnor och flickor fortsätter leva i våld, fortsätter mördas av män som påstår sig älska dem måste vi bli fler som går från ord till handling.
Just nu ligger 150 centermärkta förslag på riksdagens bord. Förslag för att stoppa mäns våld mot kvinnor, stoppa det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Tydliga straffskärpningar, förslag om att utöka användningen av fotboja vid kontaktförbud, öka tryggheten för de kvinnor och barn som inte blir lämnade i fred. Förslag om att kriminalisera kontrollerande beteende.
Men också förslag som kan mildra helvetet det är att försöka lämna den som slår, hotar och kontrollerar. Som att förenkla för en förälder med full vårdnad och skyddad identitet att snabbt byta efternamn på sina barn. Idag krävs samtycke från den andra föräldern, allt som oftast mannen som försökt döda dig. Vilket tvingar gömda kvinnor att genomlida onödiga rättsprocesser för att skydda sig själv och sina barn.
Vi vill också se till att den våldsutsatta kvinna som flyr sin förövare snabbt ges förtur till ett tryggt boende. Oavsett var i Sverige hon befinner sig. Idag fastnar allt för många i kommunal byråkrati och långa bostadsköer, med krav på fast jobb och god ekonomi. Något man ofta bara kan drömma om när man i all hast packat ett ombyte, mediciner och gosedjur, tagit dottern på armen och tyst smugit ut i skydd av natten för att överleva. Valet ska inte behöva stå mellan hemlöshet eller att återvända hem till en familj som kontrollerar, tillbaka till en man som slår.
Det här är förslag som kan få unga tjejer att våga drömma om framtiden igen. Förslag som kan stärka det förebyggande arbetet, öka kunskapen i samhället och ge bättre skydd till flickor, pojkar och kvinnor som lever med hot, våld och förtryck. Förslag som behöver genomföras nu.
Centerpartiet är en outtröttlig kraft för att ge pojkar, flickor och kvinnor sin frihet tillbaka.
Vi kommer aldrig att acceptera att barn, ungdomar och kvinnor får sina liv förstörda genom psykiskt och fysiskt våld, eller för att hålla en påstådd heder intakt. Aldrig acceptera att kvinnors kroppar säljs och våldtas i påstådda ”njutningsäktenskap”.
Vi kommer aldrig nöja oss med mindre än att inte en enda flicka gifts bort mot sin vilja, stympas för att blidka någon annan eller stängs in i normer och klankulturer.
Centerpartiets budskap är glasklart. Hedersförtrycket måste bort!
Det handlar om att våga.
Uppmaningen som 19-åriga Emilia inledde mitt tal med gäller för oss alla. Vikten av att våga.
Våga tro på människors förmåga, våga se deras styrkor. Ge dem tilliten och ansvaret att vara med och bidra. Oavsett om det är på Knutby bollplan, i skolbiblioteket eller i den svenska välfärden.
Våga ställa tydliga krav på att göra rätt för sig. Ta eget ansvar, följa de lagar och regler som gäller alla i Sverige, oavsett vem du är eller var du kommer ifrån. Och sätta hårt mot hårt mot den som inte gör det.
Våga ompröva gamla sanningar, våga vara med och ta ansvar för att förändra, tillsammans med andra. Våga tro på och stå för en kompromiss.
Centerpartiet har det modet. Vi kommer alltid vara den främsta politiska kraften för inkludering och tolerans, för alla människors lika rätt och värde.
Den främsta politiska kraften för ett samhälle där vi aldrig drar oss för att slå stenhårt mot brottslighet, klaner och heder, men gör det utan att tumma på rättsstatens principer.
Den främsta politiska kraften för ett jämställt Sverige där varje man och kvinna kan leva sitt bästa liv, oavsett var man kommer ifrån eller var man väljer att leva det.
Vi kommer fortsätta vara en grön, liberal och konstruktiv kraft som gör det som krävs för ditt, mitt och Sveriges bästa.
Tack för att ni har lyssnat, tack för att ni har trotsat de mörka molnen, ha en fortsatt fantastisk sommar!