Anna Kinberg Batra: Sommartal på nationaldagen 2017

Varmt välkomna hit.
Varmt välkomna till denna nationaldag.
Detta nationaldagstal.
Välkomna till den dag när vi kan reflektera över och tänka på vad som
gör Sverige så starkt.
Vad Sverige är, vad vi står för, vad vi kan vara så stolta över.
Runt om i Sverige i dag firar vi vårt land.
På olika sätt, på olika känslor, men vi firar just hela vårt land och
det är ett av världens allra bästa länder att leva i.
Här på Mosebacke har människor samlats i århundraden.
Karl-Mikael Berlman, bodde på Urvädersgränd där borta och här står
August Stindbergs staty.
Han stod här och tittade ut över Stockholm när han skrev inledningen av Röda
rummet. Den utspelar sig härifrån, precis denna terrass där vi är samlade nu.

Här kan man stå och titta ut på historia.
Man kan se Kungliga slottet.
Man kan se Skansen där historien samlas och där nationaldagen naturligtvis
firas i dag.
Där ligger Vasa museet. Abba museet.
Astrid Lindgrens figurer samlade på junibacken.
De som har roat oss i generationer.
Vi kan vara stolta över Sveriges kulturarv, vår styrka och vad vi
kommer ifrån alldeles oavsett vad man personligen kommer ifrån.

Så här års firar studenter skolavslutningar.
När jag tog studenten i slutet på 1980 talet då var 6 juni 
en måndag. Det var en skoldag.
Det var långt innan nationaldagen blev helgdag.
Då var det nästan lite fult och fira som vi gör i dag.
Fira sjätte juni kunde kallas rasistiskt och vifta med flaggor var suspekt.
I juni 2015 förbjöds till och med några gymnasieelever i Jungby att göra
just det, vifta med falggor när de skulle ta studenten, vilket rektorn motiverade
i kvällsposten, med ”vi vill inte riskera att någon ska känna sig kränkt på denna
glädjefyllda dag”. Sådant där måste Sverige sluta med.

Vi ska fira. Jag vill fira vår nationaldag och jag vill använda både stolthet och flaggor.
Det vi kan fira i dag, det vi kan vifta med flaggor för, det vi kan fira på de sätt vi bara
gillar bäst, är att Sverige är så himla bra.

Vi har så himla mycket.
Vi har skogen. Vi har stålet.
Vi har snillen. Vi har startups.
Vi har världsledande industrier.
Vi världsmästare i ishockey.
Vi har allt det där och vi har mycket mer och det är därför vi är ett av världens
allra bästa samhällen att både födas, växa upp i och leva i.

Idag vill jag fira det, men idag vill jag tala allvar också, 
om vad som krävs för att Sverige ska kunna vara ett så bra land även i framtiden, 
och vad som krävs av oss moderater för att ta oss ifrån där vi är nu.
Framåt starkare både själva och för att stärka Sverige framåt.

Då handlar det om att lösa tre stora problem.
Det handlar om att det är Sverige möjlighet att minska jobbklyftan och klara
integrationen. Det är helt avgörande.
Det handlar om att säkra jobbskapandet i Sverige. 
Och det handlar om att säkra tryggheten med lag och ordning. 
Och det handlar om hur det bäst kan hittas nya lösningar utifrån de klassiska och moderata värderingarna som vi bottnar i.
Det är det som ger oss den möjligheten och det är därför det här är vår viktiga uppgift.

Vi ska vara stolta över Sverige, men vi får aldrig ta det för givet.
Det kräver hårt arbete.
Det bygger på värderingar.
Sverige är lagom i mycket, men vi är extrema på världens värderingskarta.
Vi litar inte så mycket på religioner och auktoriteter, men mer på oss själva,
men även ett fritt samhälle behöver byggas med värderingar som
grund. 
Det svenska samhällskontraktet kräver att alla som kan bidrar med sitt, att man jobbar och gör rätt för sig.
Det är det som lägger grunden för att du också får den hjälp du behöver när du behöver den, att vi kan skydda varandra mot dem som vill oss illa, att barnen får gå
i en bra skola och välja den som passar en bäst och att man själv har rätt att välja sin väg
i livet när man växer upp.
Det här gäller alla.
Det här gäller oavsett vem du är, oavsett vad du tror på eller om du inte tror på
någonting. 
I vårt land, i Sverige som det ska vara är det viktigare vart du är på väg än varifrån du kommer.

Frihet är möjligheten för alla att kunna forma sitt
liv som man själv vill.
Men det ger inte möjlighet för någon att ta någon annans frihet.
Det gör man om man hotar med eller till och med använder våld.
Men det gör man också om man tar sig rätten att leva på andra fast man skulle kunna bidra och jobba själv. 
Det gör man om man smiter ifrån skatt.
Då sviker man sina med människor och då sviker man faktiskt hela vårt samhälle.
Då sviker man Sverige.
I Sverige, ett av världens mest jämställda länder så ska det råda just jämställdhet och då ska det betyda att alla ska kunna leva i friheten att själv forma sitt liv som man vill.
Men så är det inte för alla idag.
Det måste vara det. I Sverige har ingen rätt att hindra någon från att gå ut och röra sig
fritt, träffa sina kompisar, besöka badhus, jobba, skaffa sig en utbildning och den
rätten har man inte i nåns namn.
Inte religion, inte kultur, inte kontrollbehov.
Det spelar ingen roll.
Sådana värderingar hör inte hemma i Sverige.

Tyvärr finns det de som inte håller med om det.
I morgon är det exakt två månader sedan flickan som stod och väntade på sin
mamma borta vid Drottninggatan precis där borta, blev mördad
av den terrorist som rusade fram längst Drottninggatan med bilen.
Hon blev en av de fem dödsoffren.
Det blev fler som blev skadade och många fler som miste anhöriga och vänner i
en attack mot hela vårt samhälle.
Nu i helgen attackerade London igen.
Det är just våra värden, vår öppenhet, våra värderingar, vårt sätt att leva, våra
möjligheter för var och en att forma sitt liv och leva det som man vill som terroristerna
försöker ta ifrån oss.
Det får de aldrig göra.

Den som är beredd att använda våld, till och med dödligt våld för att skada andra, för att stoppa vår livsstil, försöker skrämma oss. 
Så vi inte vågar gå ut, så vi inte vågar leva som vi vill, så vi inte vågar träffa kompisar och
göra det vi hade tänkt oss.
Det får de aldrig lyckas med.
Vi får inte vara naiva inför hotet från terrorismen.
Det har legat över oss i flera år.
Våldsbejakande islamistisk terrorism hotar hela vårt samhälle.
Den måste bekämpas.
Den måste kunna både upptäckas och bestraffas.
Det måste kunna upptäckas allra helst innan det är för sent.
Vi måste också kalla saker och ting för dess rätta namn.
Den som reser i väg för att delta i organiserad terrorism är inte bara någon
resenär, deltagare eller något annat som nästan låter lite gulligt.
Det är terrorister, ofta mördare.
Sådana ska stoppas och sådana ska straffas.

I morgon hoppas jag Sveriges riksdag beslutar att på vårt initiativ att
bidrag till verksamheter som stödjer våldsbejakande extremism, att sådana bidrag ska kunna stoppas. 
Vi har drivit fram sådant från Moderaterna, från alliansen, men mer behöver
göras. Idag har Sverige samma straff för den som gör terrorismen möjlig genom
finansiering eller rekrytering som för stöld eller bedrägeri.
Det är inte rimligt, så kan vi absolut inte ha det.

Blommor är jättefina.
Kärlek är en gåva.
Samtal kan vara mycket konstruktiva, men vi får inte vara naiva.
Brottsoffer och deras familjer ska mötas av kärlek och omtanke, men terrorister och
ondska ska inte ha den.
De ska mötas av en kompromisslös kamp emot ondskan och den tänker vi
moderater föra.
För det här handlar inte om de kamp mellan några olika civilisationer.
Det här handlar om kampen mellan civilisation, mellan vårt sätt att vara och mot
barbari. Det här handlar om att hotet från terrorismen inte något vi kan prata
bort eller Twittra eller medla bort eller krama bort eller något sånt där.
I den här kampen får man inte vara neutral.
Den som stödjer, finansierar eller begår terrorbrott hotar vårt samhälle, vår
demokrati, vårt sätt att leva och de ska jagas, stoppas och straffas.
Ingenting annat.

Vi moderater tänker se till att Sveriges skydd mot terrorism stärks.
Nu hör vi hur många tar avstånd från terrorismen med stora ord.
De är vackra, de är viktiga, men när vi moderater menar allvar med något, då menar vi just allvar. Då menar vi att det måste hända något och att det måste ge resultat, inte bara ord utan handling, för terrorismen måste stoppas.

Sverige är ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i och det kan
vi vara stolta över i dag.
Men vi måste också se till att kunna vara det imorgon, när de som är barn idag blir vuxna, stora och gamla. Det kräver hårt politiskt arbete och det är det som är vår moderata
uppgift att leda Sverige dit.
Det kräver att man tar reda på vad som krävs för att nå dit.
För att nå ifrån där vi är idag ända dit och det krävs att man är beredd att ompröva det
som inte leder just dit.
Då finns det tre stora problem som Sverige måste lösa och som vi moderater ska
prioritera att lösa.
Det jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda. 
Integrationen.
Jobbklyftan måste minska.
Det är jobbskapandet, att fler företag ska kunna växa och anställa i Sverige.
Det är otryggheten.
Det är att tryggheten måste säkras med lag och ordning och det är vi moderater som kan göra att det jobbet. Det här är våra viktiga uppgifter.

Det första problemet handlar om jobbklyftan.
Sverige måste klara integrationen.
De måste vi också ha en invandringspolitik som fungerar.
Jag kommer alltid vara fast övertygad om att öppenhet mot omvärlden är en
överlevnadsfråga för Sverige.
Vi lever av utrikeshandel och utbyte över gränser.
Det är det som har gjort oss till det rika land vi är idag, oavsett om man mäter i pengar eller på något annat sätt.
Min egen familj hade inte kommit till om det inte var förmöjligheten till rörlighet mellan
länder och kontinenter.
Men öppenhet är nog helt annat än kravlöshet.
Att bejaka öppenhet med omvärlden är inte detsamma som oreglerad invandring.
Varje land måste ha kontroll över vilka människor som lever i landet.
Där ett ja och ett ja, ett nej, ett nej och där skillnaden de emellan spelar roll.
Det har inte fungerat som det borde.
Det finns inget som är snällt i att ge människor falska förhoppningar eller låtsas som att det finns en framtid för den som lever i skuggsamhälle.
Ett öppet och starkt samhälle ger människor möjlighet att själva forma sina liv, men det
lämnar ingen att fastna utanförskap.
Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt, men inget land kan hjälpa alla.
De som kommer till Sverige måste också komma in i samhället på riktigt.
Klarar vi inte integrationen, då står hela vårt samhällskontrakt på spel och det är
därför jobbklyftan måste bort.
Vi börjar med att halvera den.

Jag är övertygad om att de flesta som kommit hit från andra länder så
snabbt som möjligt både vill och kan göra allt för att göra rätt för sig och komma in i vårt
samhälle. Men efter nio år är det bara hälften som har kommit i någon slags
sysselsättning. Nu kommer en halv miljon människor till Sverige under tio år.
Klarar vi inte integrationen nu och de närmaste åren så slits Sverige isär.
Att fastna i utanförskap är roten till hopplöshet, i värsta fall kriminalitet och
radikalisering för den enskilde.
Men för varje krona i bidrag tar man också en krona från sådant som skola, vård,
trygghet eller tar det från den som annars skulle kunna få lite mer över för att
klara sig i slutet på månaden.
Varför ska man jobba, slita och försöka få tillvaron och gå ihop efter skatt när
grannen inte sliter lika hårt eller har liknande krav på sig att göra rätt för sig och anstränga sig?
Vad händer med sammanhållningen i Sverige om det här inte funkar?
Utan jobb är integration inte möjlig, men integration är mer än jobb. 
Det handlar också om våra värderingar. 
Att kunna språket, att förstå vilka regler och normer som gäller i Sverige.
Vi ska fråga den som kommer hit vad man kan, vad man kan bidra med så snabbt som
möjligt. 
Men vi ska också ställa tydliga krav – införa integrationsplikt.
Det betyder krav på samhällsorientering.
Annars får man inte bidra.
Ansträngningar för att klara språket.
Annars får man inte uppehållstillstånd.
Att alla måste göra sig anställningsbara. 
Krav, krav, krav kanske någon tänker då.
Ja, så är det. För Sverige är ingen kravlös gemenskap.

Sverige behöver fler enkla jobb, så fler kan få sitt första jobb.
Och det är helt orimligt att familjer kan få mer i bidrag än om man börjar jobba.
Därför behövs ett bidragstak, så det alltid lönar sig bättre att jobba.
Arbetslinjen ska utvecklas, inte avvecklas.

Det andra stora problemet i Sverige är jobbskapande.
Vi behöver en halv miljon nya jobb.
Den allra första tiden efter studenten på åttiotalen tillbringade jag rätt mycket
i kassan på IKEA i Kungens kurva.
Där satt vi ganska många på den tiden och knappade in åttasiffriga artikelnummer. 
Det var ganska omständigt, medan köerna växte sig hur långa som helst.
Idag skannar man ju snabbt sitt platta paket med en sådan där sträckkodsläsare och man gör det själv som kund.
Det är inte det enda jobbet som utmanas av digitalisering.
Den och robotiseringen skapar produktivitet och tillväxt.
Men de utmanar också våra jobb, vårt sätt att skapa dem och konkurrensen från andra regioner i världen hårdnar.
Indier och kineser lyfts ur fattigdom och de lyfts dessutom till ingenjörsnivå
där man kan bli både konsumenter och konkurrenter.
Vi skapar möjligheter för oss men det ställer också nya krav.
I en orolig värld där britterna lämnar EU och även USA omprövar sin roll i världen,
blir det tuffare tider för ett land som Sverige som är så beroende av utbyte med världen utanför. 
Samtidigt har vi en regering som driver företag att lämna landet, så kan vi
inte ha det.

När gamla jobb försvinner och jobbskapandet hotas ifrån flera håll då måste
nya jobb växa fram.
Sverige behöver en halv miljon till 2025 och de kommer inte gratis.
De kommer inte av sig själva.
De kommer inte ens i högkonjunktur.
Inte ens efter nio alliansbudgetar.
Här krävs mer.

Här behövs företag som vill växa och anställa.
Här behövs det att arbete alltid lönar sig oavsett om det är första jobbet eller om man
jobbar lite till.
Den som jobbar behöver större utrymme till sådant som barnkläder och mat. 
500 kronor i månaden för vanliga jobb gör skillnad i människors vardag och det gör
skillnad för jobben.
Ska vi konkurrera med kunskap i framtiden då kan vi inte heller nöja oss med att vara
landet lagom i skolan.
Då måste vi våga vilja vara bäst och det är därför Sveriges elever behöver en timme
mer i skolan om dagen. Programmering, mer matte på schemat, fler lärare och att
alla kan fortsätta välja den skola som passar den allra bäst.

Jobba och göra rätt för sig är bra.
Det bidrar till vårt samhälle. 
Utanförskap tar sig rätten att leva på andra är dåligt. Det försvagar oss.
Men konflikten mellan arbetslinjen och bidragslinjen den är större än så.
Den är politisk och den är också moralisk.
Det handlar om grundläggande värderingar som hela vårt samhälle ska bygga på.
Att alla förväntas och det alltid lönar sig att anstränga sig och jobba hårt och att det är därifrån, ingen annanstans, som både välfärden och tryggheten säkras.
Att den som jobbar och sliter och gör rätt för sig har rätt att kräva att samhället
funkar och rätt att bli förbannat när det inte gör.
Det är därför både tryggheten och välfärden bygger på att arbetslinjen utvecklas
inte avvecklas.

Det tredje stora problemet är otryggheten. 
Att säkra tryggheten kräver lag och ordning.
Jag tycker som sagt att vi måste vara kompromisslösa i kampen mot terrorismen.
Det är resultatet som räknas och terrorismen måste bekämpas, men trygghet för
alla handlar om så mycket mer inte minst i vardagen.
Nu känner sig vart tredje kvinna i Sverige otrygg.
Nu klaras ett av åtta misshandelsfall upp.
Nu börjar sommarens musikfestivaler och unga tjejer undrar vad man kan ha på sig för att ändå gå hem tryggt på kvällen.
Varför ska man överhuvudtaget behöva ställa sig den frågan i Sverige?
Nu ställs frågan om man kan lita på tryggheten.
Finns den där när den behövs?
Kan poliserna göra sitt jobb?
Är de tillräckligt många eller ska de fortsätta lämna yrket?
Kan vi fortsätta försvara vår trygghet och frihet mot dem som vill ta den ifrån oss?
Vi moderater ska se till att Sverige alltid kan svara ja på den frågan.

Vi ska alltid vara partiet för lag och ordning.
Vi ska aldrig acceptera att tryggheten sviker någon någonstans.
Det kräver fler poliser som får bättre betalt.
Det kräver hårdare straff och det jag och vi ska kunna lita på, 
det är att i Sverige ska man kunna röra sig fritt.
Man ska kunna vara trygg ute, men då måste kriminella sitta inne.

Det här är tre stora problem som Sverige har och som vi moderater har till uppgift att
lösa. Det är det vi ska fokusera på.
De här måste mötas i ett nytt politiskt landskap.
I ett värderingsklimat där man ibland får höra att gamla sanningar och partier ifrågasätts.
Där ställs också nya krav på politiskt ledarskap.
Det är två sorters partier som inte kan göra det jobbet.
Den första sorten är de här som vänder sig bakåt eller inåt, som försvarar
eller förvaltar systemet, som tänker att vi har regerat förut.
Det räcker väl?
Som därför inte behöver utveckla och ompröva det som inte funkat.
Om vi gör som vi gjorde förut eller bara är som vi var förut så blir det säkert
bra sedan. 
Varför det nu skulle bli det?

Den andra sortens parti, det är de här som bara säger nej.
De som drömmer om att det var bättre för fast det inte var det, men som ändå målar upp den bilden för att fånga och exploatera människors oro. 
För att ta spjärn emot förändring, mot det okända eller mot människor som man inte känner.
Det är inte svårt att göra så, men det är farligt för ett samhälle som Sverige.
Det piskar upp motsättningar i stället för att minska om.
Det är som att dra i en broms och den för inte Sverige framåt.
Inte någonstans. 

Men vi, det partier jag leder är inte av någon av de där två sorterna.
Vi är inte ett sådant parti.
Vi har visserligen funnits i över hundra år.
Vi har haft både bra och dåliga perioder och gudarna ska veta att vi just nu är inne i en
av de sämre av dem.
Vi är stora.
Vi är många. Vi kan bli osams med varandra ibland, för vi är inte mer än människor vi moderater heller.
Men vi har mycket arbete kvar innan vi kommer ut ur det allvarliga läge vi är i nu och vi måste göra det för vi har mycket arbete att göra för Sverige.
Det är just vår styrka som parti som gör mig så stolt över att vara just moderat och den styrkan bottnar i hur vi jobbar.
Att vi utgår ifrån samhällsproblem och ser till att de ska kunna lösas.
Och vi gör det här och vi söker även nya lösningar i våra klassiska värderingar.
Våra klassiska värderingar om liberalismen och konservatismen.
Konsten för Sverige att kombinera friheten och tryggheten.
Ingen kombinerar det bättre än vad vi moderater gör.
Det är därför Sverige behöver oss.

De behövs båda två för att leda Sverige starkt och svara på de problem som vi har.
Vi vill både till exempel locka fler ingenjörer hit, vara fria och öppna och skicka
hem den som inte har rätt att vara kvar.
Vi vill både värna en trygg välfärd för alla och se till att skenande
bidragskostnader inte tar möjligheten att fixa just skolan eller sjukvården.
Vi kan både göra det mer lönsamt att jobba och anställa fler poliser, lärare
och sjuksköterskor när svensk ekonomi är stark.
Olika partier har olika roller, men vi är inte rädda för det som är svårt.
Det som kräver prioriteringar.
Vår uppgift som moderater är att ta reda på vad Sverige behöver göra för att vara
ett av världens bästa länder även när de som är barn idag växer upp och blir gamla.
Och sen ska vi moderater göra jobbet som tar oss dit.
Det är då Sverige kan mer och det är då vi blir som allra starkast.
Vi moderater är Sveriges arbetarparti.
Vi är partiet för alla som jobbar, alla som gör rätt för sig, alla som inget hellre
vill än att kunna göra just det eller för alla som har gjort det, ända fram tills att det är så småningom var dags för pensionen.
Sverige behöver oss och Sverige behöver en ny allians regering.

Jag har en dotter som fyllde elva häromdagen.
När hon växer upp, när hon blir gammal, då ska Sverige vara ett av världens bästa länder
att leva i. Då ska Sverige vara ett land som kan mer.
Då ska vi vara ett samhälle där alla människor kan växa, men ingen lämnas utanför.
Då ska vi vara ett samhälle som halverar jobbklyftan och skapar en halv miljon nya jobb.
Ett samhälle där poliserna är fler och har bättre betalt, där vi inte nöjer oss med att vara
landet lagom i skolresultat, utan vågar vilja vara bäst.
Ett land där välfärden och tryggheten finns för alla, inte trängs ut av bidrag.
Ett Sverige som ska kunna ligga stabilt i topp i en värld som förändras hela tiden.
Men då behöver man en plan för att ta sig dit, och då behöver man också några kompisar som vill hjälpa henne ta oss dit.
Och det är därför Sverige behöver en ny alliansregering.

Nu vill jag ta nästa steg framåt med alliansen.
Häromdagen visade Maud Olofsson en bild på tallarna i Högfors.
De som planterades där av alliansens dåvarande partiledare vid ett möte
2004. 
Tallarna har blivit stora. De har starka rötter och stadiga stammar, sådana där som inte blåser om kull i första taget när stormen går.
Det ska vi vara stolt över.
Det är historia, men det är just historia.
Jag är stolt över det alliansen har gjort tillsammans hittills, det vi gjorde tillsammans i regering.
Men det räcker inte för att svara på Sveriges frågor inför i morgon, och det räcker inte för att förtjäna nytt förtroende i valet nästa år.
Förslagen från 2006 svarar inte på de frågor som Sverige behöver svara på
nu. Det var en historisk bedrift att samla oss då och bilda den regeringen.
Det har varit svårt att ladda om efter att vi förlorade valet 2014.
Men nu vill vi ändra på det. 
Att vi vill byta regering, det visste nog de flesta redan.
Att vi gillar varandra, att vi samarbetar med gemensamma
värderingar som grund, att vi presenterar flera förslag ihop och gjort en
hel del sådant i riksdagen, det har nog också ganska många hört. 
Att vi har drivit regeringen framför oss i viktiga frågor, inte bara om terrorismen i morgon, utan om till exempel ordning och reda i migrationen med tillfälligt uppehållstillstånd, hårdare straff, mer undervisningstid i skolan och sådant. Det är bra.
Men alliansen kan mer.

Jag tycker det är dags att ta nästa steg framåt med alliansen.
Vi måste gå ifrån att säga att vi vill byta regering från den vi har nu till
att säga vad en ny regering kan leda Sverige till.
Vi vill ju bilda en politik baserad på våra värderingar, inte bara att det lönar sig att jobba, utan också att vi tror på människan.
Att Sverige är starkare och människor kan växa.
Att det är människan som gäller inte systemet som ska bestämma över den.
Att vissa beslut fattas bättre vid köksbordet än vid sammanträdesbordet.
Så behöver vi faktiskt jobba själva.
Därför har jag bjudit hem de andra partiledarna hem till mig till ett
köksbord i Nacka en bit härifrån.
Jag kan säga på en gång att vi inte kommer plantera några träd.
Det kommer inte bli några ballonger.
Jag äger ingen badtunna.
Jag har däremot ett rätt stort och stryktåligt köksbord som bärs upp av
fyra starka ben.
Och där behöver vi sätta oss och ta fram den reformagenda som Sverige behöver och som nästa regering ska genomföra.
Det handlar om att klara integrationen.
Det handlar om att klara jobben i Sverige i framtiden.
Det handlar om att säkra skolan, säkra tryggheten och det handlar om att visa
konkret för svenska folket hur nästa regering kan och vill lösa Sveriges
problem. Nu ska vi växla upp och ta nästa steg framåt med alliansen och det är resultaten som räknas.

De här resultaten når man ju inte på en vardagkväll bara så där, det kommer krävas hårt
fortsatt arbete även vid sammanträdesborden i och utanför riksdagen.
Men alliansen för Sverige ska vara relevanta, och ska vi vara relevanta då ska vi
visa konkret hur vägen framåt för Sverige ser ut, hur vi löser Sveriges problem
bättre än någon annan regering.
Det är dags för oss att röra oss framåt och det är dags för oss att visa, inte bara att, utan hur vi vill föra Sverige framåt.
Sverige behöver en ny alliansregering.

Vi firar nationaldagen idag. 
Vi firar att Sverige är fantastiskt, men Sverige ska kunna vara fantastiskt även när barnen idag växer upp och då är det tre stora problem som behöver lösas. 
Det är jobbklyftan, det är jobbskapandet och det är otryggheten och det är vi moderater
som har till uppgift att lösa dem och som kan göra det bättre än något annat politiskt parti.
För vi vet att allting börjar med jobben.
Det är därför arbetslinjen ska utvecklas, inte avvecklas.
Det är därför jag är så stolt över att vi är Sveriges arbetarparti.
Det är vi moderater som står för människors rätt till både frihet och trygghet och bottnar
i de värderingar som gör det möjligt.
Det är vi som vet att det är när alla människor kan växa som hela Sverige kan växa
och det är först då som Sverige kan så mycket mer.
Stort tack för att ni har kommit hit.