Nu är det äntligen valrörelse. Jag tror att det kliar lika mycket i era fingrar som i mina att få arbeta för valsegrar på alla nivåer 2014. Möjligen med undantag för er hjältar från Västra Götaland och Örebro, som kan få vila någon vecka till. Men tiden är förbi då partier bedriver parlamentarism för oss själva i tre och ett halvt år och sedan går ut och kampanjar i några månader. Människor bestämmer sig varje dag för att de är miljöpartister. Beviset för det finns i vårt medlemsregister. Den fyraåriga valrörelsen är i full gång och vi har all anledning att redan nu kampanja, att aldrig sluta föra ut våra idéer.
Jag har nyligen varit föräldraledig. Under den tiden saknade jag grön politik. Jag kände att jag var en ganska tydlig målgrupp för partiet – ung med högskolepoäng, småbarnsförälder, engagerad i miljö, jämställdhet och lika rättigheter. Men under de här månaderna nåddes jag bara av två gröna budskap i min vardag. Det ena var en debattartikel som jag råkade läsa i en tidning som låg framme på BVC. Det andra var en gatupratare utanför biblioteket om ett politikerbesök. Som hade blivit inställt.
Jag tror att vi har potential i att bli bättre på att föra ut politiken. Att finnas i människors vardag. Jag vill att Miljöpartiet ska vara ett parti som lätt och ofta glider in i kampanjer. Vi ska regelbundet träna på att berätta de gemensamma gröna budskapen, hela partiet tillsammans. Då står vi också rustade inför valåret 2014.
Något annat jag gjorde under min föräldraledighet var att se lite för många avsnitt av den amerikanska komediserien ”Sabrina – tonårshäxan”. Ett avsnitt har etsat sig fast. Häxan Sabrina går runt på sitt rum och känner sig allmänt tonårsdeppig och öppnar en garderob. Där inne står 30 personer och öser komplimanger över henne. Du är fantastisk! Kom igen – du klarar det här! Tänk positivt! Du är grym! Sabrina stänger garderobsdörren och pustar ut. ”Nu känns det bättre”. Tänk om våra politiker och medlemmar alltid kunde gå från fullmäktigegruppsmöten och medlemsmöten med den känslan.
Det är den känslan ni gett mig de senaste dygnen. Jag har fått väldigt många leenden, kramar, lyckönskningar – och igår också många röster. Jag vill tacka så mycket för det förtroendet. Det värmer mig. Och jag vill att vi fortsätter att värma varandra.
Miljöpartister är en grupp som behöver extra mycket värme. Vi är ett radikalt parti med långtgående krav på ett hållbart samhälle. Våra åsikter om tillväxtens baksidor, konsumtionshysterin, öppna gränser och instängande normer provocerar fortfarande andra politiker. Våra idéer möts först med oförstånd, därefter skepsis, sedan tystnad och först därefter respekt. Därför behöver vi få energi och värme av varandra för att orka och våga möta politiker från andra partier i debatter och förhandlingar. Vi behöver det för att känna stolthet när vi förklarar vår politik på gatorna och i skolorna. Vi ska bli ett varmt och modigt parti.
Jag är född in i kärnkraftsrörelsen. Mina föräldrar ägnade många timmar när jag var barn åt att skriva plakat och insändare och gå i demonstrationer med Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Jag fick springa fram och tillbaka under långbordet för att hämta mer papper när mina föräldrar och deras vänner vek flygblad. Fönstret på vår Saab var igenklistrade med ”Atomkraft nej tack”-märken.
Ibland hör jag hur den rörelsen kallas för anti-kärnkraftrörelsen. Men den rörelse jag minns var allt annat än anti. Det är en livsbejakande rörelse som lyfter fram möjligheterna med de hållbara energisystemen. En rörelse som vill att människor skapar system som tillåter människor, djur och natur att leva. Det är en fredsrörelse som älskar solidaritet, långsiktighet och naturen. Det är en rörelse som målar en bild av hur vi vill att framtiden ska se ut – och vilka paranteser som bör förpassas till historien.
Vårt parti är också ett barn av kärnkraftsrörelsen. Det var i mötet mellan den och andra folkrörelser. – alla fyllda av engagemang för en bättre värld – som tankarna på att bilda ett politiskt parti uppstod. Vi har under våra 30 år som parti utvecklats i takt med samma folkrörelser. När de krafter som bildade oss har breddats – har vi också gjort det. Vi har fått ny energi av nya rörelser som uppstått.
På samma sätt har gröna partier vuxit fram på alla kontinenter. Den stora gröna partifamiljen runtom i världen är idag en av de mest eniga politiska rörelserna som finns. Splittringarna är få, trots det breda spektrat av gröna idéer som finns representerade. Vi är alla överens om vilka perspektiv som idag är de viktigaste – och vilka politiska konflikter som har spelat ut sin roll.
Detta står i kontrast till andra större politiska idétraditioner i Sverige; den liberala och den socialdemokratiska. Dessa rörelser är långt mer diversifierade och brokiga med tanke på alla olika -ismer, avknoppningar och partibildningar de rörelserna genomgått – och fortfarande genomgår. Den gröna rörelsen lyckas i nästan alla länder hålla samman i ett och samma parti. En och samma rörelse, trots den stora interna mångfalden. Det tycker jag är ett av de intressantaste gröna dragen.
Det grundar i den gröna människosynen. Vi gröna tror inte bara på den biologiska mångfalden som nödvändig för ekosystemen och jordens överlevnad. Vi tror också att en mänsklig mångfald är nödvändig för utvecklingen.
Ibland kan man behöva bli påmind om det. Jag frågade en gång den feministiska författaren och journalisten Maria Sveland hur man ska hantera en organisation där så många olika feministiska inriktningar finns representerade. Jag berättade om de gröna strömningarna av ekofeminism, queerfeminism, liberal- och radikalfeminism som i olika stor grad finns inom vårt parti. Vissa av oss vill prata om mansrollen, andra om kvotering. Vissa vill prioritera jämställdheten på arbetsmarknaden, en tredje vill diskutera heteronormativ familjepolitik. Alla frågor är viktiga, men hur ska man kunna ta sig framåt om vi hela tiden fastnar i diskussioner med varandra? Maria tittade på mig och sa ”Det låter som en fantastisk organisation!” Och det har hon förstås rätt i. Hur ska man kunna ta sig framåt om man inte har helhetssynen och alla perspektiv representerade?
De senaste två åren har vi fördubblat vår medlemskår. Vi är idag 16 000 medlemmar i det svenska gröna partiet och hälften av er har alltså gått med de senaste två åren. Jag vet inte varför ni alla valt att ansluta er till rörelsen, men många av er jag har pratat med berättar om samma saker.
Ni pratar om att samtiden har gett den gröna rörelsen rätt. Våra politiska idéer har kommit ikapp oss. Varför skulle man ansluta sig till en politisk rörelse som precis har förstått vikten av klimatfrågan, när det finns en rörelse som sedan vi bildades har arbetat för den gröna omställningen?
Ni pratar om att vi gröna har bevisat att vi inte är ett enfrågeparti. Vi har visat ett starkare intresse för de frågor just du brinner för. En gammal klasskamrat och nybliven lärare mailade mig i veckan och frågade hur man kan engagera sig i den gröna skolpolitiken. En annan bekant hörde av sig och ville bli medlem för att arbeta med den gröna jämställdhetspolitiken, som hon tyckte var den bästa. Vi gröna har bevisat att vi är en politisk kraft som är relevant på flera politiska områden. Bilden av att vara grön har breddats.
Ni pratar också om att vi gröna har visat oss vara ett öppet parti som ger våra medlemmar makt. Vi är öppna för omvärlden och vi är öppna för att ompröva våra ståndpunkter när världen förändras. Det var när vi visade att vi vågade lägga för oss väldigt centrala frågor – som synen på trygghetssystemen och synen på EU-medlemskapet – i händerna på medlemmarna som medlemstillströmningen tog fart. Medlemskapet fick ett tydligt innehåll. Detta skedde samtidigt som andra partier verkade ta sina stora medlemstapp med ro. De verkar inte behöva några medlemmar, bara supporters som passivt följer partiet. Men när du går med i Miljöpartiet får du ett förtroende att också delta i idéutvecklingen och ta ansvar för partiets framtid. Det är något vi ska vara stolta över!
Det finns andra partier som kan stoltsera med att vara Sveriges äldsta parti eller Sveriges rikaste parti. Jag vill att Miljöpartiet ska fortsätta vara Sveriges öppnaste parti.
Men öppenhet förpliktigar. Därför blir jag ibland orolig när jag hör några av oss miljöpartister kallar just våra egna åsikter för de ”grönaste”. Eller att förutsätta i en diskussion att om ni är miljöpartister så kommer ni fram till det här. Vi kan inte slå fast att vår personliga uppfattning är den ”miljöpartistiska” och att andras åsikter därmed är något annat. Det är inte ett sätt att ge varandra chansen till en öppen och förutsättningslös diskussion. Om vi från början utesluter andra lösningar än den vi själva landat i som ”ogröna” – hur ska vi då kunna utveckla politiken? Och vilka får vara med? En ny medlem som gick med förra veckan, och inte har koll på hur MP tyckt genom åren – får den personen bidra med sina erfarenheter och kunskaper? Vågar hon ta ordet efter ett inlägg från någon av oss andra?
Vi gick alla med i det här partiet för att vi skriver under på de gröna idéerna. Då måste vi också inse att ett öppet parti med öppna processer både vid personval och politikutveckling kommer att genomgå förändringar. Självklart har vi alla frågor som vi hoppas Miljöpartiet aldrig kommer att sluta stå för. Men vi måste våga tro att de frågorna vi ser som genuint gröna alltid kommer att vinna en öppen diskussion mellan miljöpartister.
Vi har i år påbörjat arbetet med ett nytt partiprogram. Vi frågar ”Vilket Sverige vill du ha 2025?” Det är en om något öppen och modig fråga som inte är begränsad till hur den befintliga gröna politiken ska justeras. Det är en fråga som vi vill att våra medlemmar, civilsamhället, forskare, näringsliv, fack och allmänheten ska svara på. Vi kommer självklart att få feedback som inte stämmer in på vad som traditionellt ansetts vara grönt. Men med ideologiskt självförtroende kan vi ta oss an resultatet och hitta de gröna lösningarna på de problem människor upplever i Sverige på 10-talet.
När vi sedan antar ett modernt grönt partiprogram på kongressen 2013 besvarar vi de här människornas frågor om oss. Hur skulle vi hantera de problem de ser i Sverige om vi fick möjligheten i de tre mandatperioder som ligger mellan oss och 2025? Jag hoppas att ni kan och vill använda den här processen i era hemkommuner. ”Vilket Växjö vill du ha 2025?”, ”Vilket Helsingborg vill du ha 2025”, ”Vilket Bollnäs vill du ha 2025”? På det sättet kan vi redan nu börja ta fram de politiska handlingsprogram och valmanifest vi ska möta väljarna med om tre år.
Eller, om vi ser på den kommunala och regionala nivån på många platser i landet – de politiska reformer vi möter medborgarna med redan idag. Miljöpartiet är idag inte bara en blåslampa på de etablerade partierna, balanserandes på gränsen till parlamentet. Vi är ett etablerat parti som sitter i majoritet i nära 100 kommuner och nästan alla landsting.
Den vanligaste frågan jag fått av journalister de senaste dagarna är ‘när blir ni större än Socialdemokraterna i Stockholm?’ Jag brukar svara: Det är val igen 2014.
Vår största utmaning de kommande åren blir att se till att alla medlemmar som söker sig till rörelsen får utveckla ett ideologiskt självförtroende och hittar en plattform för sitt engagemang. Du är en fullvärdig medlem från din första dag och ska välkomnas till den lokalavdelning du bor i, men jag tror också att ett större parti behöver fler forum för engagemang. Grön Ungdom och Gröna Studenter hör till de delar av partiet som vuxit allra mest. De är också två delar av partiet där det är väldigt tydligt hur man kan engagera sig. Jag tror att vi kommer att se fler initiativ växa under åren som kommer. Gröna Seniorer kommer att växa och bli en allt starkare organisation. Därefter kanske vi kommer att få se Gröna företagare där VD:ar, soloföretagare och miljöteknikföretagare samlas för att diskutera grön näringspolitik på tider som passar deras livspussel. Gröna fackliga som vill arbeta tillsammans för den gröna arbetsmarknadspolitiken och arbetsmiljön. ”Gröna funkisar” med alla de miljöpartister som känner att tillgänglighet är den viktigaste politiska frågan. Som kan fokusera på att utveckla politiken för att samhället ska byggas för alla och vi når målet om ett Sverige utan funktionshinder. Så tror jag att fler gröna kan hitta en egen plattform i partiet för sitt engagemang. Så bygger vi en grön rörelse. Så moderniserar och breddar vi Miljöpartiet.
En annan central utmaning vi har framför oss är förstås valåret 2014, med val både i juni och september. Jag vet att vi var många som trots rekordvalet 2010 hade dubbla känslor i september. Ja, vi hade vunnit. Vi gick starkt framåt och gjorde vårt mest framgångsrika val någonsin. Men vi hade också förlorat. Vi har fortfarande inte fått visa att det är i en regering ett modernt grönt parti hör hemma. Och vi lyckades inte hålla i opinionen hela vägen in i valbåset. Nästa gång ska vi komma hela vägen fram. De gröna frågorna ska stå i centrum.
Kära vänner. Det är en historisk kongress vi är på. De gröna tackar nu Maria och Peter för en lång och trogen tjänst som språkrör och blickar framåt, tillsammans med Gustav och Åsa. Vi har tre år på oss att rusta det här partiet inför valsegrar 2014.
På kongressen 2015 samlas vi, varma och modiga, för att fira. Tack.
Jag har nyligen varit föräldraledig. Under den tiden saknade jag grön politik. Jag kände att jag var en ganska tydlig målgrupp för partiet – ung med högskolepoäng, småbarnsförälder, engagerad i miljö, jämställdhet och lika rättigheter. Men under de här månaderna nåddes jag bara av två gröna budskap i min vardag. Det ena var en debattartikel som jag råkade läsa i en tidning som låg framme på BVC. Det andra var en gatupratare utanför biblioteket om ett politikerbesök. Som hade blivit inställt.
Jag tror att vi har potential i att bli bättre på att föra ut politiken. Att finnas i människors vardag. Jag vill att Miljöpartiet ska vara ett parti som lätt och ofta glider in i kampanjer. Vi ska regelbundet träna på att berätta de gemensamma gröna budskapen, hela partiet tillsammans. Då står vi också rustade inför valåret 2014.
Något annat jag gjorde under min föräldraledighet var att se lite för många avsnitt av den amerikanska komediserien ”Sabrina – tonårshäxan”. Ett avsnitt har etsat sig fast. Häxan Sabrina går runt på sitt rum och känner sig allmänt tonårsdeppig och öppnar en garderob. Där inne står 30 personer och öser komplimanger över henne. Du är fantastisk! Kom igen – du klarar det här! Tänk positivt! Du är grym! Sabrina stänger garderobsdörren och pustar ut. ”Nu känns det bättre”. Tänk om våra politiker och medlemmar alltid kunde gå från fullmäktigegruppsmöten och medlemsmöten med den känslan.
Det är den känslan ni gett mig de senaste dygnen. Jag har fått väldigt många leenden, kramar, lyckönskningar – och igår också många röster. Jag vill tacka så mycket för det förtroendet. Det värmer mig. Och jag vill att vi fortsätter att värma varandra.
Miljöpartister är en grupp som behöver extra mycket värme. Vi är ett radikalt parti med långtgående krav på ett hållbart samhälle. Våra åsikter om tillväxtens baksidor, konsumtionshysterin, öppna gränser och instängande normer provocerar fortfarande andra politiker. Våra idéer möts först med oförstånd, därefter skepsis, sedan tystnad och först därefter respekt. Därför behöver vi få energi och värme av varandra för att orka och våga möta politiker från andra partier i debatter och förhandlingar. Vi behöver det för att känna stolthet när vi förklarar vår politik på gatorna och i skolorna. Vi ska bli ett varmt och modigt parti.
Jag är född in i kärnkraftsrörelsen. Mina föräldrar ägnade många timmar när jag var barn åt att skriva plakat och insändare och gå i demonstrationer med Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Jag fick springa fram och tillbaka under långbordet för att hämta mer papper när mina föräldrar och deras vänner vek flygblad. Fönstret på vår Saab var igenklistrade med ”Atomkraft nej tack”-märken.
Ibland hör jag hur den rörelsen kallas för anti-kärnkraftrörelsen. Men den rörelse jag minns var allt annat än anti. Det är en livsbejakande rörelse som lyfter fram möjligheterna med de hållbara energisystemen. En rörelse som vill att människor skapar system som tillåter människor, djur och natur att leva. Det är en fredsrörelse som älskar solidaritet, långsiktighet och naturen. Det är en rörelse som målar en bild av hur vi vill att framtiden ska se ut – och vilka paranteser som bör förpassas till historien.
Vårt parti är också ett barn av kärnkraftsrörelsen. Det var i mötet mellan den och andra folkrörelser. – alla fyllda av engagemang för en bättre värld – som tankarna på att bilda ett politiskt parti uppstod. Vi har under våra 30 år som parti utvecklats i takt med samma folkrörelser. När de krafter som bildade oss har breddats – har vi också gjort det. Vi har fått ny energi av nya rörelser som uppstått.
På samma sätt har gröna partier vuxit fram på alla kontinenter. Den stora gröna partifamiljen runtom i världen är idag en av de mest eniga politiska rörelserna som finns. Splittringarna är få, trots det breda spektrat av gröna idéer som finns representerade. Vi är alla överens om vilka perspektiv som idag är de viktigaste – och vilka politiska konflikter som har spelat ut sin roll.
Detta står i kontrast till andra större politiska idétraditioner i Sverige; den liberala och den socialdemokratiska. Dessa rörelser är långt mer diversifierade och brokiga med tanke på alla olika -ismer, avknoppningar och partibildningar de rörelserna genomgått – och fortfarande genomgår. Den gröna rörelsen lyckas i nästan alla länder hålla samman i ett och samma parti. En och samma rörelse, trots den stora interna mångfalden. Det tycker jag är ett av de intressantaste gröna dragen.
Det grundar i den gröna människosynen. Vi gröna tror inte bara på den biologiska mångfalden som nödvändig för ekosystemen och jordens överlevnad. Vi tror också att en mänsklig mångfald är nödvändig för utvecklingen.
Ibland kan man behöva bli påmind om det. Jag frågade en gång den feministiska författaren och journalisten Maria Sveland hur man ska hantera en organisation där så många olika feministiska inriktningar finns representerade. Jag berättade om de gröna strömningarna av ekofeminism, queerfeminism, liberal- och radikalfeminism som i olika stor grad finns inom vårt parti. Vissa av oss vill prata om mansrollen, andra om kvotering. Vissa vill prioritera jämställdheten på arbetsmarknaden, en tredje vill diskutera heteronormativ familjepolitik. Alla frågor är viktiga, men hur ska man kunna ta sig framåt om vi hela tiden fastnar i diskussioner med varandra? Maria tittade på mig och sa ”Det låter som en fantastisk organisation!” Och det har hon förstås rätt i. Hur ska man kunna ta sig framåt om man inte har helhetssynen och alla perspektiv representerade?
De senaste två åren har vi fördubblat vår medlemskår. Vi är idag 16 000 medlemmar i det svenska gröna partiet och hälften av er har alltså gått med de senaste två åren. Jag vet inte varför ni alla valt att ansluta er till rörelsen, men många av er jag har pratat med berättar om samma saker.
Ni pratar om att samtiden har gett den gröna rörelsen rätt. Våra politiska idéer har kommit ikapp oss. Varför skulle man ansluta sig till en politisk rörelse som precis har förstått vikten av klimatfrågan, när det finns en rörelse som sedan vi bildades har arbetat för den gröna omställningen?
Ni pratar om att vi gröna har bevisat att vi inte är ett enfrågeparti. Vi har visat ett starkare intresse för de frågor just du brinner för. En gammal klasskamrat och nybliven lärare mailade mig i veckan och frågade hur man kan engagera sig i den gröna skolpolitiken. En annan bekant hörde av sig och ville bli medlem för att arbeta med den gröna jämställdhetspolitiken, som hon tyckte var den bästa. Vi gröna har bevisat att vi är en politisk kraft som är relevant på flera politiska områden. Bilden av att vara grön har breddats.
Ni pratar också om att vi gröna har visat oss vara ett öppet parti som ger våra medlemmar makt. Vi är öppna för omvärlden och vi är öppna för att ompröva våra ståndpunkter när världen förändras. Det var när vi visade att vi vågade lägga för oss väldigt centrala frågor – som synen på trygghetssystemen och synen på EU-medlemskapet – i händerna på medlemmarna som medlemstillströmningen tog fart. Medlemskapet fick ett tydligt innehåll. Detta skedde samtidigt som andra partier verkade ta sina stora medlemstapp med ro. De verkar inte behöva några medlemmar, bara supporters som passivt följer partiet. Men när du går med i Miljöpartiet får du ett förtroende att också delta i idéutvecklingen och ta ansvar för partiets framtid. Det är något vi ska vara stolta över!
Det finns andra partier som kan stoltsera med att vara Sveriges äldsta parti eller Sveriges rikaste parti. Jag vill att Miljöpartiet ska fortsätta vara Sveriges öppnaste parti.
Men öppenhet förpliktigar. Därför blir jag ibland orolig när jag hör några av oss miljöpartister kallar just våra egna åsikter för de ”grönaste”. Eller att förutsätta i en diskussion att om ni är miljöpartister så kommer ni fram till det här. Vi kan inte slå fast att vår personliga uppfattning är den ”miljöpartistiska” och att andras åsikter därmed är något annat. Det är inte ett sätt att ge varandra chansen till en öppen och förutsättningslös diskussion. Om vi från början utesluter andra lösningar än den vi själva landat i som ”ogröna” – hur ska vi då kunna utveckla politiken? Och vilka får vara med? En ny medlem som gick med förra veckan, och inte har koll på hur MP tyckt genom åren – får den personen bidra med sina erfarenheter och kunskaper? Vågar hon ta ordet efter ett inlägg från någon av oss andra?
Vi gick alla med i det här partiet för att vi skriver under på de gröna idéerna. Då måste vi också inse att ett öppet parti med öppna processer både vid personval och politikutveckling kommer att genomgå förändringar. Självklart har vi alla frågor som vi hoppas Miljöpartiet aldrig kommer att sluta stå för. Men vi måste våga tro att de frågorna vi ser som genuint gröna alltid kommer att vinna en öppen diskussion mellan miljöpartister.
Vi har i år påbörjat arbetet med ett nytt partiprogram. Vi frågar ”Vilket Sverige vill du ha 2025?” Det är en om något öppen och modig fråga som inte är begränsad till hur den befintliga gröna politiken ska justeras. Det är en fråga som vi vill att våra medlemmar, civilsamhället, forskare, näringsliv, fack och allmänheten ska svara på. Vi kommer självklart att få feedback som inte stämmer in på vad som traditionellt ansetts vara grönt. Men med ideologiskt självförtroende kan vi ta oss an resultatet och hitta de gröna lösningarna på de problem människor upplever i Sverige på 10-talet.
När vi sedan antar ett modernt grönt partiprogram på kongressen 2013 besvarar vi de här människornas frågor om oss. Hur skulle vi hantera de problem de ser i Sverige om vi fick möjligheten i de tre mandatperioder som ligger mellan oss och 2025? Jag hoppas att ni kan och vill använda den här processen i era hemkommuner. ”Vilket Växjö vill du ha 2025?”, ”Vilket Helsingborg vill du ha 2025”, ”Vilket Bollnäs vill du ha 2025”? På det sättet kan vi redan nu börja ta fram de politiska handlingsprogram och valmanifest vi ska möta väljarna med om tre år.
Eller, om vi ser på den kommunala och regionala nivån på många platser i landet – de politiska reformer vi möter medborgarna med redan idag. Miljöpartiet är idag inte bara en blåslampa på de etablerade partierna, balanserandes på gränsen till parlamentet. Vi är ett etablerat parti som sitter i majoritet i nära 100 kommuner och nästan alla landsting.
Den vanligaste frågan jag fått av journalister de senaste dagarna är ‘när blir ni större än Socialdemokraterna i Stockholm?’ Jag brukar svara: Det är val igen 2014.
Vår största utmaning de kommande åren blir att se till att alla medlemmar som söker sig till rörelsen får utveckla ett ideologiskt självförtroende och hittar en plattform för sitt engagemang. Du är en fullvärdig medlem från din första dag och ska välkomnas till den lokalavdelning du bor i, men jag tror också att ett större parti behöver fler forum för engagemang. Grön Ungdom och Gröna Studenter hör till de delar av partiet som vuxit allra mest. De är också två delar av partiet där det är väldigt tydligt hur man kan engagera sig. Jag tror att vi kommer att se fler initiativ växa under åren som kommer. Gröna Seniorer kommer att växa och bli en allt starkare organisation. Därefter kanske vi kommer att få se Gröna företagare där VD:ar, soloföretagare och miljöteknikföretagare samlas för att diskutera grön näringspolitik på tider som passar deras livspussel. Gröna fackliga som vill arbeta tillsammans för den gröna arbetsmarknadspolitiken och arbetsmiljön. ”Gröna funkisar” med alla de miljöpartister som känner att tillgänglighet är den viktigaste politiska frågan. Som kan fokusera på att utveckla politiken för att samhället ska byggas för alla och vi når målet om ett Sverige utan funktionshinder. Så tror jag att fler gröna kan hitta en egen plattform i partiet för sitt engagemang. Så bygger vi en grön rörelse. Så moderniserar och breddar vi Miljöpartiet.
En annan central utmaning vi har framför oss är förstås valåret 2014, med val både i juni och september. Jag vet att vi var många som trots rekordvalet 2010 hade dubbla känslor i september. Ja, vi hade vunnit. Vi gick starkt framåt och gjorde vårt mest framgångsrika val någonsin. Men vi hade också förlorat. Vi har fortfarande inte fått visa att det är i en regering ett modernt grönt parti hör hemma. Och vi lyckades inte hålla i opinionen hela vägen in i valbåset. Nästa gång ska vi komma hela vägen fram. De gröna frågorna ska stå i centrum.
Kära vänner. Det är en historisk kongress vi är på. De gröna tackar nu Maria och Peter för en lång och trogen tjänst som språkrör och blickar framåt, tillsammans med Gustav och Åsa. Vi har tre år på oss att rusta det här partiet inför valsegrar 2014.
På kongressen 2015 samlas vi, varma och modiga, för att fira. Tack.