Eders majestäter,
Eders kungliga höghet,
Eders excellenser,
Herr Statsråd,
Herr ärkebiskop,
Herr landshövding,
Rektorer,
Ärade akademiska församling,
Mina damer och herrar,
Välkommen till Uppsala universitets Linnéfest och till högtidlighållandet av 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse.
Var tid har sin Linné. Mannen kan vi inte känna, men vetenskaparen, läraren och författaren har lämnat spår som leder oss in i vår tid och som vi kan följa, runt hörnet här i Uppsala och ut i världen.
När Dag Hammarskjöld talade om Linnéminnet vid Svenska Akademiens högtidssammankomst för 50 år sedan pekade han på vetenskapsmannens poesi och Linné som författare. För Carl von Linné är inte bara en enastående kartläggare av naturen, utan också en språkets ständigt spejande utforskare. Kanske är det som Strindberg skrev: ”Linné var egentligen en poet, som råkade bli naturforskare”. Säkert är att resorna tillhör den levande svenska litteraturen — de öppnar dörren till 1700-talets språk, samhälle och tänkande. Linné var förvisso en man av sin tid, men han talar till oss över seklerna. Det är inte många som klarar språnget över 300 års historiskt bråddjup.
Minnet efter Linné har tagit krokiga vägar under århundradena. Universitetets förhoppning är att 2007 års Linnéfest kan bredda, belysa och berika bilden av Linné. Vi kan sudda något i bilden av blomsterkungen och istället fylla i vetenskapsmannens konturer. Vi gör det för att väcka intresset för studiet av naturens ursprung och arv och för att uppmuntra nya generationer att vara nyfikna på världen.
De många tidernas Linné lever ändå kvar i minnets trädgård. Vi har att ansa, kratta och odla efter förmåga och efter våra egna förutsättningar.
Andra tider har sett Linné som förklarad ande, kanske till och med ofelbar. Och vi kan också låta honom vara en ande. Han blickar ner och kartlägger, antecknar och systematiserar våra ansträngningar att hylla hans minne och gärning. Det vore en studie att läsa: Iter Linneanum per saecula – Linnés resa genom århundradena.
Mannen kan vi inte känna, men vi kan välja vårt minne och den väg vi följer när vi söker vår Carl von Linné och våra egna smultron i hans hage. Han lät själv gravera in förhoppningen om den späda och blygsamma Linneans fortsatta blomstring i sina dricksglas; ”Floreat Linnaea – låt Linnean blomstra” [graverade han in]. Låt oss hoppas att Linné som inspiratör och förebild i vetenskaplig nyfikenhet fortsätter att blomstra länge än. Floreat Linnaeus – Låt Linné blomstra! Gratulationer på födelsedagen Carl von Linné!
Eders kungliga höghet,
Eders excellenser,
Herr Statsråd,
Herr ärkebiskop,
Herr landshövding,
Rektorer,
Ärade akademiska församling,
Mina damer och herrar,
Välkommen till Uppsala universitets Linnéfest och till högtidlighållandet av 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse.
Var tid har sin Linné. Mannen kan vi inte känna, men vetenskaparen, läraren och författaren har lämnat spår som leder oss in i vår tid och som vi kan följa, runt hörnet här i Uppsala och ut i världen.
När Dag Hammarskjöld talade om Linnéminnet vid Svenska Akademiens högtidssammankomst för 50 år sedan pekade han på vetenskapsmannens poesi och Linné som författare. För Carl von Linné är inte bara en enastående kartläggare av naturen, utan också en språkets ständigt spejande utforskare. Kanske är det som Strindberg skrev: ”Linné var egentligen en poet, som råkade bli naturforskare”. Säkert är att resorna tillhör den levande svenska litteraturen — de öppnar dörren till 1700-talets språk, samhälle och tänkande. Linné var förvisso en man av sin tid, men han talar till oss över seklerna. Det är inte många som klarar språnget över 300 års historiskt bråddjup.
Minnet efter Linné har tagit krokiga vägar under århundradena. Universitetets förhoppning är att 2007 års Linnéfest kan bredda, belysa och berika bilden av Linné. Vi kan sudda något i bilden av blomsterkungen och istället fylla i vetenskapsmannens konturer. Vi gör det för att väcka intresset för studiet av naturens ursprung och arv och för att uppmuntra nya generationer att vara nyfikna på världen.
De många tidernas Linné lever ändå kvar i minnets trädgård. Vi har att ansa, kratta och odla efter förmåga och efter våra egna förutsättningar.
Andra tider har sett Linné som förklarad ande, kanske till och med ofelbar. Och vi kan också låta honom vara en ande. Han blickar ner och kartlägger, antecknar och systematiserar våra ansträngningar att hylla hans minne och gärning. Det vore en studie att läsa: Iter Linneanum per saecula – Linnés resa genom århundradena.
Mannen kan vi inte känna, men vi kan välja vårt minne och den väg vi följer när vi söker vår Carl von Linné och våra egna smultron i hans hage. Han lät själv gravera in förhoppningen om den späda och blygsamma Linneans fortsatta blomstring i sina dricksglas; ”Floreat Linnaea – låt Linnean blomstra” [graverade han in]. Låt oss hoppas att Linné som inspiratör och förebild i vetenskaplig nyfikenhet fortsätter att blomstra länge än. Floreat Linnaeus – Låt Linné blomstra! Gratulationer på födelsedagen Carl von Linné!