Bästa jämtar, släkt och vänner,
Jag tycker så mycket om nationaldagen. För mig är den är ett tillfälle att
stanna upp och fundera. Fundera och identifiera. Och låta ett imaginärt täcke
falla ned och omfamna allt det som är svenskt, det som är Sverige. Och sen i
tanken promenera omkring och lyfta och känna på det som finns under det
här täcket.
Och det är mycket. Det är röda hus med vita knutar och det är
mangochutney. Det är regn på midsommar och det är ljust dygnet runt under
ramadan. Det är betongdjungel och ändlösa skogar. Det är melodifestival och
knätofs. Det är människor som bott på samma plats som alla sina släktingar
så långt tillbaka i tiden man kan räkna. Det är människor som flyttade till
Sverige iår. Det är det här och tusen saker till som gör vårt land till vad det
är.
Vi har så mycket att vara stolta över. Ni som lever era liv här i Jämtland är
mycket väl medvetna om vad ni får av den storslagna naturen som omger er.
Friheten som vi i Sverige har; att röra oss fritt i skog och mark är något som
vi ska vårda och använda. Den vila för själen som de vidunderliga
fjällvidderna erbjuder gör att ett helt kort besök kan lämna minnen som
räcker ett helt liv.
Sverige är ett enastående vackert land med både magnifika fjäll och ändlösa
vidder. Stormande älvar och bäcksvarta tjärnar. Oändliga tallskogar och
magiska bokskogar. Brusande storstäder och lantliga byar. Det tar inte slut,
det finns ständigt något att upptäcka. Vi bor iett stort land.
Vi kan också vara stolta över en välfärd som sträcker sig långt utöver vad de
flesta människor i världen kan föreställa sig. Den ger oss som bor här en
frihet att våga välja våra drömmar. Men också en trygghet, om man någon
gång misslyckas eller blir sjuk en tid. Att vi gemensamt tar ansvar för
varandra gör oss starka, inte bara en och en, men också tillsammans.
Viär fria att tänka och tycka det vi vill. Här fängslas inga författare.
Journalister får verka fritt. I Sverige respekteras de mänskliga fri- och
rättigheterna. Friheten är det mest värdefulla en människa har.
Allt det här vill jag fira med er idag, här i Östersund, mitt i Sverige. Och jag
känner mig stolt. Idag firar viallt det viär stolta över i Sverige.
Förra året tog Sverige ett ojämförligt stort ansvar för människor som befann
sig på flykt från krig, våld och förföljelse. Många svenskar visade i den
stunden ett stort mod, och en stark medkänsla, för människor som varit med
om det allra värsta och därtill kanske förlorat allt.
Här i Östersund och Jämtland mobiliserade nier snabbt och välkomnade
många just hit. Berättelser om hur bygden snabbt organiserade sig för att ta
emot stora grupper människor och ge dem husrum, vila och omsorg har nått
ut i hela landet. Det var och är modigt och kärleksfullt gjort och för det vill
jag och regeringen ge er vårt djupt kända tack. Det är ett Jämtland att vara
stolt över både för oss och för er.
Men ni vet precis som jag att inget av det här är något vi kan ta för givet.
Trots att alla de friheter viåtnjuter kan kännas så självklara så är de faktiskt
inte det. Det är något vi måste försvara varje dag. Och inte bara försvara;
vårt mål måste vara att alla fritt får välja sin egen väg i livet. Och att alla får
vara som de är utan att mötas av diskriminering eller hat. Ett fritt samhälle
ska innebära frihet för alla. Inte bara vissa kan vara fria – och man kan inte
vara bara lite fri. Friheten är absolut och icke förhandlingsbar och omfattar
alla människor iett samhälle oavsett kön, etnicitet eller sexualitet. Detta
arbetar min regering för att realisera, varje dag.
Men samtidigt – någonting har hänt i Sverige under de senaste åren. Viär
också ett land som riskerar att glida i sär.
Vi ser en ökad skillnad mellan stad och land, mellan dem som har arbete och
dem som står utanför arbetsmarknaden. Mellan dem som bor i fattiga
stadsdelar och rika. Var vi bor och går i skolan avgörs i stor utsträckning av
inkomst och utbildning.
Och polariseringen ökar. Med det menar jag att grupper i samhället glider
ifrån varandra. Sverige har på många sätt blivit ett rikare land – vi har en
större mångfald av åsikter, perspektiv, erfarenheter och livsstilar än någonsin
förut. Men jag ser risker – segregationen och klyftorna mellan grupper i
Sverige gör att människor med olika perspektiv på tillvaron inte möts –
grupper lever iallt högre utsträckning i sina egna bubblor. Det är detta som
ger grogrund för polarisering och som tar sig uttryck iett allt hårdare
samhällsklimat.
Misstänksamheten ökar och tonen hårdnar. Det är ett faktum att journalister,
författare och politiker hotas till livet och det sker i Sverige, just nu, idag.
Och varje gång det händer står vialla som förlorare.
Det här är en utveckling som oroar mig djupt eftersom ett polariserat
samhälle är ett hot mot det Sverige vi känner och är stolta över; en
gemensam syn på naturens skönhet och kraft, en väl fungerande välfärd för
alla och vår frihet att få uttrycka oss och vara dem viär. Ett polarsierat
samhälle är ett hårdare samhälle.
Jag tror att vialla kan minnas ögonblick i livet när något som vi tidigare bara
anat plötsligt blir uppenbart. Ofta sker det när vi får ta delav en annan
människas erfarenhet. Kanske genom att läsa en artikel i tidningen eller en
bok. Men det kanske allra viktigaste sättet att nå nya insikter är i mötet med
en annan människa. Jag tror på mötet. Och jag tror att fler möten mellan
människor är ett av svaren på hur vi ska minska klyftorna i det här landet,
vid sidan om att målmedvetet arbeta för större social och ekonomisk rättvisa.
Det som vi uppfattar som främmande och annorlunda får ofta bära våra egna
rädslor, kanske till och med det vi föraktar. Men om vi kan mötas och lära
känna varandra så blir det inte lika enkelt att prata om ett vi och ett dem.
Därför arbetar regeringen aktivt för att skapa mötesplatser och gemensamma
arenor för samtal och möten. Men i slutändan ligger ansvaret på oss alla, vi
måste var och en försöka se bortom det främmande och annorlunda och
försöka möta framtiden utan alltför många rädslor.
Bästa Östersundsbor och kära jämtar,
Ni har sannerligen en förmåga att suga upp det bästa iert landskap och dela
med er av det på ett sätt som tilltalar både öga och gom. Matkulturen möter
såväl tradition som nyskapande på ett svindlande sätt. Ni lockar med det
absolut bästa fjällvärlden har att bjuda på, såväl sommar som vinter. Många
är de gäster som kommer hit år efter år och många är de som stannar och slår
ned sina bopålar just här.
Och era insatser för människor på flykt bidrar iallra högsta grad tillett
samhälle som håller ihop. De möten som ni skapat förutsättningar för har lagt
grunden till något bra.
Det är när vi möts så, ansikte mot ansikte, som vi ser att vialla är människor.
Vi delar fler erfarenheter än som skiljer oss åt. Vi vet vad kärlek är, vi vet
vad svek gör med oss. Vi vet hur bottenlös sorg kan kännas men vi vet också
hur långt mänsklig omtanke bär.
Det är med utgångspunkt ialla människors unika värde men behov av
samhörighet som jag önskar att vi skulle leva våra liv här i Sverige. Att säga:
jag lever inte mitt liv som du lever ditt. Men jag lever gärna mitt liv bredvid
dig.
Jag önskar er en riktigt fin nationaldag!
Tack!
Jag tycker så mycket om nationaldagen. För mig är den är ett tillfälle att
stanna upp och fundera. Fundera och identifiera. Och låta ett imaginärt täcke
falla ned och omfamna allt det som är svenskt, det som är Sverige. Och sen i
tanken promenera omkring och lyfta och känna på det som finns under det
här täcket.
Och det är mycket. Det är röda hus med vita knutar och det är
mangochutney. Det är regn på midsommar och det är ljust dygnet runt under
ramadan. Det är betongdjungel och ändlösa skogar. Det är melodifestival och
knätofs. Det är människor som bott på samma plats som alla sina släktingar
så långt tillbaka i tiden man kan räkna. Det är människor som flyttade till
Sverige iår. Det är det här och tusen saker till som gör vårt land till vad det
är.
Vi har så mycket att vara stolta över. Ni som lever era liv här i Jämtland är
mycket väl medvetna om vad ni får av den storslagna naturen som omger er.
Friheten som vi i Sverige har; att röra oss fritt i skog och mark är något som
vi ska vårda och använda. Den vila för själen som de vidunderliga
fjällvidderna erbjuder gör att ett helt kort besök kan lämna minnen som
räcker ett helt liv.
Sverige är ett enastående vackert land med både magnifika fjäll och ändlösa
vidder. Stormande älvar och bäcksvarta tjärnar. Oändliga tallskogar och
magiska bokskogar. Brusande storstäder och lantliga byar. Det tar inte slut,
det finns ständigt något att upptäcka. Vi bor iett stort land.
Vi kan också vara stolta över en välfärd som sträcker sig långt utöver vad de
flesta människor i världen kan föreställa sig. Den ger oss som bor här en
frihet att våga välja våra drömmar. Men också en trygghet, om man någon
gång misslyckas eller blir sjuk en tid. Att vi gemensamt tar ansvar för
varandra gör oss starka, inte bara en och en, men också tillsammans.
Viär fria att tänka och tycka det vi vill. Här fängslas inga författare.
Journalister får verka fritt. I Sverige respekteras de mänskliga fri- och
rättigheterna. Friheten är det mest värdefulla en människa har.
Allt det här vill jag fira med er idag, här i Östersund, mitt i Sverige. Och jag
känner mig stolt. Idag firar viallt det viär stolta över i Sverige.
Förra året tog Sverige ett ojämförligt stort ansvar för människor som befann
sig på flykt från krig, våld och förföljelse. Många svenskar visade i den
stunden ett stort mod, och en stark medkänsla, för människor som varit med
om det allra värsta och därtill kanske förlorat allt.
Här i Östersund och Jämtland mobiliserade nier snabbt och välkomnade
många just hit. Berättelser om hur bygden snabbt organiserade sig för att ta
emot stora grupper människor och ge dem husrum, vila och omsorg har nått
ut i hela landet. Det var och är modigt och kärleksfullt gjort och för det vill
jag och regeringen ge er vårt djupt kända tack. Det är ett Jämtland att vara
stolt över både för oss och för er.
Men ni vet precis som jag att inget av det här är något vi kan ta för givet.
Trots att alla de friheter viåtnjuter kan kännas så självklara så är de faktiskt
inte det. Det är något vi måste försvara varje dag. Och inte bara försvara;
vårt mål måste vara att alla fritt får välja sin egen väg i livet. Och att alla får
vara som de är utan att mötas av diskriminering eller hat. Ett fritt samhälle
ska innebära frihet för alla. Inte bara vissa kan vara fria – och man kan inte
vara bara lite fri. Friheten är absolut och icke förhandlingsbar och omfattar
alla människor iett samhälle oavsett kön, etnicitet eller sexualitet. Detta
arbetar min regering för att realisera, varje dag.
Men samtidigt – någonting har hänt i Sverige under de senaste åren. Viär
också ett land som riskerar att glida i sär.
Vi ser en ökad skillnad mellan stad och land, mellan dem som har arbete och
dem som står utanför arbetsmarknaden. Mellan dem som bor i fattiga
stadsdelar och rika. Var vi bor och går i skolan avgörs i stor utsträckning av
inkomst och utbildning.
Och polariseringen ökar. Med det menar jag att grupper i samhället glider
ifrån varandra. Sverige har på många sätt blivit ett rikare land – vi har en
större mångfald av åsikter, perspektiv, erfarenheter och livsstilar än någonsin
förut. Men jag ser risker – segregationen och klyftorna mellan grupper i
Sverige gör att människor med olika perspektiv på tillvaron inte möts –
grupper lever iallt högre utsträckning i sina egna bubblor. Det är detta som
ger grogrund för polarisering och som tar sig uttryck iett allt hårdare
samhällsklimat.
Misstänksamheten ökar och tonen hårdnar. Det är ett faktum att journalister,
författare och politiker hotas till livet och det sker i Sverige, just nu, idag.
Och varje gång det händer står vialla som förlorare.
Det här är en utveckling som oroar mig djupt eftersom ett polariserat
samhälle är ett hot mot det Sverige vi känner och är stolta över; en
gemensam syn på naturens skönhet och kraft, en väl fungerande välfärd för
alla och vår frihet att få uttrycka oss och vara dem viär. Ett polarsierat
samhälle är ett hårdare samhälle.
Jag tror att vialla kan minnas ögonblick i livet när något som vi tidigare bara
anat plötsligt blir uppenbart. Ofta sker det när vi får ta delav en annan
människas erfarenhet. Kanske genom att läsa en artikel i tidningen eller en
bok. Men det kanske allra viktigaste sättet att nå nya insikter är i mötet med
en annan människa. Jag tror på mötet. Och jag tror att fler möten mellan
människor är ett av svaren på hur vi ska minska klyftorna i det här landet,
vid sidan om att målmedvetet arbeta för större social och ekonomisk rättvisa.
Det som vi uppfattar som främmande och annorlunda får ofta bära våra egna
rädslor, kanske till och med det vi föraktar. Men om vi kan mötas och lära
känna varandra så blir det inte lika enkelt att prata om ett vi och ett dem.
Därför arbetar regeringen aktivt för att skapa mötesplatser och gemensamma
arenor för samtal och möten. Men i slutändan ligger ansvaret på oss alla, vi
måste var och en försöka se bortom det främmande och annorlunda och
försöka möta framtiden utan alltför många rädslor.
Bästa Östersundsbor och kära jämtar,
Ni har sannerligen en förmåga att suga upp det bästa iert landskap och dela
med er av det på ett sätt som tilltalar både öga och gom. Matkulturen möter
såväl tradition som nyskapande på ett svindlande sätt. Ni lockar med det
absolut bästa fjällvärlden har att bjuda på, såväl sommar som vinter. Många
är de gäster som kommer hit år efter år och många är de som stannar och slår
ned sina bopålar just här.
Och era insatser för människor på flykt bidrar iallra högsta grad tillett
samhälle som håller ihop. De möten som ni skapat förutsättningar för har lagt
grunden till något bra.
Det är när vi möts så, ansikte mot ansikte, som vi ser att vialla är människor.
Vi delar fler erfarenheter än som skiljer oss åt. Vi vet vad kärlek är, vi vet
vad svek gör med oss. Vi vet hur bottenlös sorg kan kännas men vi vet också
hur långt mänsklig omtanke bär.
Det är med utgångspunkt ialla människors unika värde men behov av
samhörighet som jag önskar att vi skulle leva våra liv här i Sverige. Att säga:
jag lever inte mitt liv som du lever ditt. Men jag lever gärna mitt liv bredvid
dig.
Jag önskar er en riktigt fin nationaldag!
Tack!