Tack, och tack för att jag får vara här. Det känns fantastiskt, även om jag blev upprörd över ett ord när jag fick se den här korta filmen nu, men den kommer ju i sin helhet till hösten av en av mina absolut största idoler, Katarina Taikon. Jag ser väldigt mycket fram emot den, och tack också för allt det som har sagts.
För ett par veckor sedan var jag i Bryssel på en stor konferens om EU:s arbete med romsk inkludering. Det var politiker, tjänstemän och inte minst så var det romska civila samhällets representanter delaktiga och närvarande för att diskutera hur arbetet med romsk inkludering inom EU ska fortgå. Och det var två områden som var i fokus på konferensen. Det var antiziganismen och romsk delaktighet och inflytande. Rasism är ju, som vi alla vet, att tro att vissa människor bär med sig vissa egenskaper, färdigheter, och att de här egenskaperna rättfärdigar att människor behandlas olika beroende på vad de har för genetisk bakgrund. Och i mitt anförande på scenen på konferensen så var jag väldigt tydlig med att det som vi kallar antiziganism är rasism och att rasismen, den förbannade, djupt rotade och svåruppdragna och återkommande rasismen är en av grundförklaringarna. till romers levnadssituation i dagens Europa. Det var viktigt för mig att betona att det är rasism, för många pratade om utsatthet och romska problem och försökte definiera med andra ord och inte använda det starka ordet rasism.
Den nya regeringen som nu har funnits på plats i sex månader har tydliggjort och arbetar utifrån att rasism i alla dess former inte ska ha någon plats i vårt samhälle. Det är första gången som en statsminister och en regering gör det så tydligt i själva ansatsen till all vår politik. Och det gör mig stolt att få vara del av den här regeringen och en del av det här landet. Samtidigt som det vi säger ju förpliktigar, och det grövsta. Arbetet med nationella minoriteters rättigheter är en fråga om mänskliga rättigheter. Och nu siktar vi på att uppnå målen, de övergripande målen för strategin för romsk inkludering: att alla romer, som vi har sagt flera gånger här under dagen, ska ha likvärdiga möjligheter som den som inte är rom. Samma möjligheter till liv som alla andra. Strategins mål ligger fast.
Men sedan jag tillträdde som kultur- och demokratiminister så har jag och mina medarbetare träffat många romska företrädare och organisationer och bilden som vi har fått från dessa möten och från myndigheternas rapportering av sitt arbete med strategin, den visar att utvecklingen mot att nå strategins mål går sakta framåt, men att flera och många och djupa utmaningar återstår. Och det har också uttryckts på ett väldigt tydligt sätt en oro över att det inte kommer finnas finansiering från och med att det här året 2015 tar slut. Och den oron bygger ju på att det var en treårssatsning från den förra regeringen som därmed tar slut 2015. Men idag så har vi ju meddelat det viktiga och självklara för oss att den fortsätter och att arbetet fortsätter. Men också det att det viktiga med arbetet med strategin är ju att det inkluderas och blir en del av våra myndigheters och kommuners arbete. Det här ska inte vara ett projekt som vi talar om alldeles nyss, som blir ett projekt som man måste förlänga. Det kommer ju vara likväl så att vi måste fortsätta med detta så länge det inte blir det, men vi ska arbeta nu för att det ska inkluderas på ett väldigt tydligt sätt. Hur de här pengarna som vi idag då offentliggjorde ska användas har vi ju redan fått mängder med frågor om: “Vad ska de gå till och hur ska de användas?” Och då vill jag vara väldigt tydlig med det som är nyckeln bakom framgången, den framgång som vi kan se från strategin så här långt, men också där det inte har lyckats, att det är ju det romska inflytandet, alltså romernas delaktighet att nu utveckla hur strategin ska fortsätta, den är ju central. Det här ska inte bli någonting på något annat sätt att utgå från vad några nya tyckare i en regering efter sex månader tycker att det här ska vara, utan nu har vi dels utvärderingarna som vi får in, vi kommer få en som vi hörde alldeles nyss idag skickades den, så jag har den, igår så då ligger den säkert på mitt bord alldeles nu. Utvärderingarna ska vi ta del av och sen kommer vi förstås i fortsatt dialog med representanter från den romska gruppen. Att utveckla och ta del av de erfarenheter som finns från det arbete som har pågått för att fortsätta med det som är bra, men utveckla det. Vi har ju chansen nu att gå vidare och ta bättre och större steg.
Men strategin för romsk inkludering är inte tillräcklig. Den kommer inte per automatik leda till att alla människor får samma rättigheter eller ska ges samma förutsättningar till liv i vårt land. Så vi behöver ju mer, mycket mer arbete på många fler fronter, och därför är arbetet som kommissionen mot antiziganism gör viktigt. Och att sprida information om vitbokens innehåll, det är prioriterat. Och därför, som vi hörde också alldeles nyss, att ta sig ur skolmaterialet fram. Och eftersom kunskap är det mest effektiva, det finns empiri kring det, det mest effektiva sättet att arbeta mot intolerans är kunskap, och därför så har ju både DO och Forum för levande historia satsningar mot antiziganism och mot diskriminering av romer som vi hoppas ju ska bidra till en ökad medvetenhet. Och därför har också regeringen utsett en nationell samordnare som ska stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner och landsting, organisationer som möter utsatta, oerhört utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige och som vi ser runt omkring på våra gator.
Avslutningsvis så vill jag säga, som den oerhört inspirerande Katarina Taikon att: jag har inte kläckt de geniala idéerna om mänskliga rättigheter. Jag vill bara att alla människor ska behandlas lika.
Mycket återstår. Kampen fortsätter.
Tack.
