Karl Staaff

Karl Staaff (1860–1915) var en svensk liberal politiker och advokat, mest känd för att ha varit statsminister vid två tillfällen (1905–1906 och 1911–1914). Han var en av de ledande gestalterna inom den liberala rörelsen i Sverige och kämpade för demokratiska reformer, särskilt allmän och lika rösträtt. Som partiledare för Liberala samlingspartiet drev han frågor om sociala reformer, ökad jämlikhet och begränsning av kungamaktens inflytande. Staaffs politiska karriär präglades av hans konflikt med konservativa krafter, särskilt under försvarsstriden 1914, vilket ledde till hans avgång som statsminister. Hans insatser lade grunden för den svenska demokratins utveckling och hans arv som demokratiförespråkare har haft stor betydelse för svensk politik.