Pär Lagerqvist

Pär Lagerkvist är en av Sveriges mest kända författare, poeter och dramatiker och en portalfigur för den svenska modernismen. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Lagerkvist var vid det laget internationellt uppburen och vida översatt, och valet togs därför väl emot trots att han själv var ledamot av Svenska Akademien vid utnämnandet. Året innan hade romanen Barabbas utkommit och blivit en stor succé utomlands. Sitt genombrott fick han med de expressionistiska diktsamlingarna Ångest (1916) och Kaos (1919). Bland hans främsta verk från denna period återfinns den självbiografiska Gäst hos verkligheten (1925). Han behandlar ofta existentiella ämnen, grymhet och Guds tystnad, som i Onda sagor (1924), Bödeln (1933) och Dvärgen (1944), och använder religiösa motiv, som i Sibyllan (1956) och Barabbas (1950).