Marcus Ehrenpreis

Marcus Ehrenpreis var överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm från 1914 till 1948. Han föddes i Lemberg i nuvarande Ukraina (dåvarande Österrike-Ungern), avlade rabbinexamen vid universitetet i Berlin och blev därefter filosofie doktor i Erlangen 1895 på avhandlingen Kabbalistische Studien. Han spelade en framträdande roll vid de tidigare sionistkongresserna och vann anseende som nyhebreisk författare med essäer om Moses Hess, Chajim Nachman Bialik, Ahad Ha'am med flera. Under och efter första världskriget organiserade Ehrenpreis internationell hjälpverksamhet, bland annat åt galiziska flyktingar, tog initiativ till flera kulturella svensk-judiska sammanslutningar, bland annat Judiska litteratursamfundet, vars skriftserie han redigerade från 1920, liksom Nationernas bibliotek och Judisk tidskrift. Han var även medarbetare i Svensk uppslagsbok. Ehrenpreis vann erkännande som en utmärkt svensk stilist med Österlandets själ (1926), Landet mellan Öster och Väster (1927) och De som byggt Israel (1929) – en serie porträtt av Gamla testamentets profetgestalter. Ehrenpreis tilldelades professors namn 1935. Han blev riddare av Nordstjärneorden 1930 och kommendör av andra klassen av samma orden 1946.