Kära kongressdeltagare,
Varje dag är en kamp. En kamp för rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Vi lever i en värld där skövlad regnskog räknas som ökad tillväxt, vi lever i en världsdel där prostitutionen ökar och det fortfarande är olagligt för kvinnor att göra abort i flera europeiska länder, vi lever i ett land där man kan få tre miljoner bara man kandiderar till posten som VD för ett statligt företag.
Som ni förstår har vi mycket att göra. Här gäller det att håla huvudet högt över alla de lockande erbjudanden vi får om att inte bry oss. Vårt samhälle har institutionaliserats till den graden att vi inte behöver tänk själva. Vad menar jag med det? Jo, se hur samhället ser ut. Till vardags jobbar vi nio till fem, trötta efter jobbet kommer vi hem, vi äter något, slår på tv:n och går och lägger oss. Och det politiska inflytandet vi har består i en möjlighet att vart fjärde år kunna rösta på någon annan att representera våra åsikter och idéer i maktens korridorer.
Det krävs styrka, motivation och mobilisering för att vi inte ska glömma bort vad det är som driver oss. Det är vårt engagemang, det är våra idéer och vår idealism som förändrar världen. Det är det som ger människor i tredje världen mänskliga rättigheter, det är det som räddar regnskogen, det är det som kan rädda torsken.
Som språkrör för Grön Ungdom månar jag om att vi har unga representanter i miljöpartiets maktforum. Så det var därför jag med förvåning tog del av valberedningens förslag till partistyrelse där den yngsta ledamoten fyller 30 i sommar. Nu har förslaget reviderats med en kandidat på 27 år. Men med tanke på att alla medlemmar i Grön Ungdom automatiskt också är medlemmar i miljöpartiet så är det konstigt att yngre 20-åringar inte finns med i förslaget. I Grön Ungdom har vi många kompetenta medlemmar som skulle kunna bidra kunskap, nya synsätt och grön radikal politik till partistyrelsen. Det borde vara en självklarhet att unga miljöpartister att ta plats i miljöpartiets partistyrelse.
De senaste veckorna här i Växjö har det varit bråk mellan rasister och antirasister. Ungdomsgäng har drabbat samman och så sent som i förrgår greps en ung tjej och kille för misshandel. Jag frågar mig vilket samhälle vi lever i när orden tar slut och man måste övertyga någon annan om sin politiska åsikt med hjälp av våld. Jag vet att det inte blir färre rasister på våra gator genom att slå ner dem. Utanförskap, ilska och frustration gror bland unga i vårt samhälle idag. Det är ett samhällsproblem som vi inte längre kan blunda inför. Ge mer makt till ungdomar över sin tillvaro. Släpp in ungdomarna där makten finns på skolorna, vi behöver arbeta aktivt mot mobbning hemma i våra kommuner och vi måste låta ungdomar få veta att de faktiskt är viktiga.
Som ni märker är det inte bara regnskogen som behövs räddas, ibland behöver vi bli räddade från oss själva. Men det tar inte slut där. I år har vi ett EMU-val framför oss. Många debatter att ordna och förbereda sig till, föreläsningar att lyssna på eller att hålla och mycket uppfräschande av ekonomiska kunskaper. Det kommer vara en kamp för demokrati och mot nyliberala projekt som EMU är. Tillsammans kommer vi att kämpa och jag vet att vi kommer att lyckas.
Varje dag är en kamp. En kamp för rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Vi lever i en värld där skövlad regnskog räknas som ökad tillväxt, vi lever i en världsdel där prostitutionen ökar och det fortfarande är olagligt för kvinnor att göra abort i flera europeiska länder, vi lever i ett land där man kan få tre miljoner bara man kandiderar till posten som VD för ett statligt företag.
Som ni förstår har vi mycket att göra. Här gäller det att håla huvudet högt över alla de lockande erbjudanden vi får om att inte bry oss. Vårt samhälle har institutionaliserats till den graden att vi inte behöver tänk själva. Vad menar jag med det? Jo, se hur samhället ser ut. Till vardags jobbar vi nio till fem, trötta efter jobbet kommer vi hem, vi äter något, slår på tv:n och går och lägger oss. Och det politiska inflytandet vi har består i en möjlighet att vart fjärde år kunna rösta på någon annan att representera våra åsikter och idéer i maktens korridorer.
Det krävs styrka, motivation och mobilisering för att vi inte ska glömma bort vad det är som driver oss. Det är vårt engagemang, det är våra idéer och vår idealism som förändrar världen. Det är det som ger människor i tredje världen mänskliga rättigheter, det är det som räddar regnskogen, det är det som kan rädda torsken.
Som språkrör för Grön Ungdom månar jag om att vi har unga representanter i miljöpartiets maktforum. Så det var därför jag med förvåning tog del av valberedningens förslag till partistyrelse där den yngsta ledamoten fyller 30 i sommar. Nu har förslaget reviderats med en kandidat på 27 år. Men med tanke på att alla medlemmar i Grön Ungdom automatiskt också är medlemmar i miljöpartiet så är det konstigt att yngre 20-åringar inte finns med i förslaget. I Grön Ungdom har vi många kompetenta medlemmar som skulle kunna bidra kunskap, nya synsätt och grön radikal politik till partistyrelsen. Det borde vara en självklarhet att unga miljöpartister att ta plats i miljöpartiets partistyrelse.
De senaste veckorna här i Växjö har det varit bråk mellan rasister och antirasister. Ungdomsgäng har drabbat samman och så sent som i förrgår greps en ung tjej och kille för misshandel. Jag frågar mig vilket samhälle vi lever i när orden tar slut och man måste övertyga någon annan om sin politiska åsikt med hjälp av våld. Jag vet att det inte blir färre rasister på våra gator genom att slå ner dem. Utanförskap, ilska och frustration gror bland unga i vårt samhälle idag. Det är ett samhällsproblem som vi inte längre kan blunda inför. Ge mer makt till ungdomar över sin tillvaro. Släpp in ungdomarna där makten finns på skolorna, vi behöver arbeta aktivt mot mobbning hemma i våra kommuner och vi måste låta ungdomar få veta att de faktiskt är viktiga.
Som ni märker är det inte bara regnskogen som behövs räddas, ibland behöver vi bli räddade från oss själva. Men det tar inte slut där. I år har vi ett EMU-val framför oss. Många debatter att ordna och förbereda sig till, föreläsningar att lyssna på eller att hålla och mycket uppfräschande av ekonomiska kunskaper. Det kommer vara en kamp för demokrati och mot nyliberala projekt som EMU är. Tillsammans kommer vi att kämpa och jag vet att vi kommer att lyckas.