Välkomna hit.
Idag är det ju exakt 51 dagar sedan valet den 13 september, och idag har också den andra statsministeromröstningen i Sveriges riksdag fallit. Jag har precis nyss talat med talmannen, Andreas Norlén, och han bekräftade det han sa i förra veckan, att efter ännu en fallen statsministeromröstning så vill han ge mig sonderingsuppdraget, och jag har naturligtvis tackat ja till det. I grunden har ju inte matematiken eller mandatfördelningen förändrats överhuvudtaget, men det är ju logiskt naturligtvis att som talman, efter att först en rödgrön vänsterregering och därefter en mitten-vänsterregering har prövats och fallit, så måste någon annan regeringsbildning prövas seriöst.
Och som ni kanske minns så sa jag ju på valnatten att jag har mycket stor respekt för det här valresultatet, och att den riksdagsmajoritet som då hade eller har 176 mandat också måste pröva om den riksdagsmajoriteten kan omvandlas till en gemensam regeringsbildning. Men jag sa ju också att om det inte är eller verkar vara möjligt, så är jag beredd att pröva om den icke-socialistiska riksdagsmajoritet som också finns efter valet skulle kunna leda fram till någon slags konstellation av en icke-socialistisk regering, och där är vi nu. Det är precis den fråga som jag nu kommer att använda en vecka till att undersöka ordentligt.
Som jag har sagt några gånger så förefaller ju alla lösningar nu vara helt osannolika. Alla lösningar är helt osannolika, men det allra mest osannolika är ändå att Sverige aldrig mer får en regering och det håller jag fast vid. Jag tycker att det är vår skyldighet mot väljarna att ta valresultatet på allvar och göra det allra bästa vi kan av det valresultat vi faktiskt har. Vi lever dessutom i en tid där Sverige behöver ha en regering som fullt ut, både inrikes och utrikes, kan agera, ta initiativ och ta politiskt ansvar. Så jag kommer nu fortsätta föra samtal med olika partier. De samtalen kommer med all respekt för er ske i relativ tysthet. Vi kommer alltså prata med varandra, men inte mer, för att få så förtroendefulla samtal som möjligt under den här första veckan. Jag ser framför mig att det här kommer bli svårt, sannolikt mycket svårt, men kanske inte helt omöjligt. Men det är alltså med den ödmjukheten som jag åtar mig uppdraget den här veckan.
När det så blir dags för nästa votering efter mina sonderingar och efter min återkoppling till talmannen, då kommer vi veta om det gick att bilda en icke-socialistisk regering eller inte.
Och med det är jag öppen för era frågor.