Mötesdeltagare,
Så underbart att få vara här med er, Att få sluta upp tillsammans!
Med en rejäl mässingsorkester,
Med röda vackra fanor i vårvinden,
Med en skog av plakat – som höjs mot skyn,
Idag möts vi – idag talar vi,
Idag står vi tillsammans upp för vanligt folk.
Idag känner vi framtidstro i luften.
Vi lyfter våra huvuden, Och vi rätar på våra ryggar.
Här i Sverige – och runtom i hela världen i internationell solidaritet.
På Första maj.
På arbetarrörelsens egen dag.
Och vi gör det i kampen för en framtid som inte känner till några kelgrisar eller styvbarn.
En framtid där icke den ene ser ner på den andra,
En framtid att längta efter,
Och den framtiden vänner,
Den formar vi: Tillsammans!
***
Partivänner,
Som utflyttad norrbottning och Lulebo är det så kul att få tala här i Stockholm.
Men jag har faktiskt firat här i Stockholm en gång tidigare,
[jag tror det var 2007.]
Och vet ni, jag var nästan i chock och den tanke jag hade med mig hela dagen var;
”Fy fasiken vad mycket folk.”
Människor överallt och tåget var såå långt.
För jag hade bara gått i tågen hemma i Luleå.
Fina tåg, absolut.
Men tåget i Stockholm … ja storleken var överväldigande!
Och aldrig kunde jag väl tänka mig då,
Att jag, en elektrikerutbildad arbetargrabb från Hertsön någonsin skulle få stå här och tala.
Här vid arbetarrörelsens egen plats.
Här, där folk samlades när polisens sablar ven 1902 efter rösträttsdemonstrationerna.
Här, där internationella solidaritetsmöten hölls under spanska inbördeskriget.
Här, där vi har vi den samlade fackföreningsrörelsen i ryggen;
Så stort tack för möjligheten och att tala här idag, och en sak är säker:
Det är en stolt partisekreterare ni har framför er! ***
Partikamrater,
Första maj är en dag när jag tänker på min morfar.
För det var morfar som tog med mig i ett 1 Majtåg för första gången,
Då var jag bara några år gammal.
Jag kommer inte ihåg allt.
Men jag minns fanorna,
Jag minns sångerna och kämpaglöden, Jag minns gemenskapen.
Men mest av allt minns jag hur stolt morfar var.
Stolt över att jag och mamma gick med.
Det var viktigt för honom.
”Tänk, att vi bor i ett land där vi får gå ut och demonstrera, säga vad vi vill. Ni får aldrig ta demokratin för given.”
Så sa han, min morfar.
Och han satte alltid på sig finkavajen när han gick i tåget.
För, för honom var 1 Maj den viktigaste av högtidsdagar.
För den stod för något han kämpade för.
För rätten att få höja sin röst.
För demokratin!
Och det är vad 1 Maj är.
En manifestation för alla människors lika värde.
En dag att göra sin röst hörd – och kräva respekt.
Respekt för vår gemensamma rätt att forma vårt lands framtid.
Respekt för vår demokrati.
Så – tack morfar.
För att du visade vad som är viktigt.
Och jag hoppas att du sitter där uppe i himlen idag, i din finkavaj, och är stolt över oss här nere.
För nu är det vi här idag som samlas och tar kampen vidare.
För människa – framför marknad,
För jämlikhet – framför klassklyftor, För allas frihet – framför fåtalets.
För en framtid i fred, frihet och demokrati!
***
Mötesdeltagare,
Vi som samlas här idag gör det för att vi tror på vårt land, Tror på att vi tillsammans kan göra det bättre.
Och jag älskar verkligen Sverige,
Ett land byggt på starka värderingar om rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Ett land där vi säger ”du” till chefen,
Där vi hjälps åt att sälja lotter till fotbollsföreningen,
Där vi med självklarhet betalar skatt som går till någon annans insulinsprutor eller en förskoleplats för grannens barn.
Jag älskar hur vi bryr oss om varandra.
Hur vi tar ansvar, tillsammans.
Det här ska vi värna.
I varenda politisk gärning!
Men det finns dom som vill nåt annat.
Dom som vill göra Sverige till ett annat land.
Det finns dom som ser på andra med ringaktning.
Dom som säger skyll dig själv, sköt dig själv, Dom som inte ser poängen i att hjälpa varandra.
Och det finns krafter som vill gå ännu längre.
Krafter som målmedvetet göder otrygghet och splittring, Krafter som vill dela in oss i ett ”vi” och ett ”dom”. Krafter som vill splittra vårt land, Tysta demokratin.
Det fick Sverige uppleva förra veckan.
När hatet gjorde sig så smärtsamt tydligt,
När ett fredligt demokratiskt möte i Gubbängen attackerades.
Av maskerade män med rökgranater och slag.
Högerextremister som brukade politiskt våld.
Med målet – Att skrämma oss,
Att tysta det politiska samtalet,
Att försvaga demokratin, Att skapa ett auktoritärt samhälle.
*
Så, tala,
”Du som ännu har läppar,
Tala
tala med grannarna i farstun tala med folk på gatan och i tunnelbanan
den som ännu har öron han höre skriv ord på papper på väggar och plakat
bär orden genom staden högt över huvudet så alla kan se dela ut flygblad om frihet, motstånd, människovärde fred solidaritet”
Vänner, låt oss göra dessa ord av Helga Henschen till verklighet varenda dag.
Dom som vill rasera mötesfriheten och demokratin, Dom får aldrig lyckas!
För vi andra är så många fler.
Vi alla som vill leva i trygghet och frihet,
Vi alla som vill att Sverige ska vara ett öppet samhälle, Vi alla som vill att våra barn ska få leva ett gott liv!
Så låt oss stå starka mot dom som vill skada vårt land!
Låt oss stå upp för det som alltid byggt Sverige starkt.
Låt oss stå upp för demokratin och mötesfriheten!
Låt oss stå upp för respekten och rättvisan!
Låt oss ta gemensamt ansvar för Sverige!
***
Mötesdeltagare,
När jag var liten,
Steg min mamma upp i ottan,
För att dela ut morgontidningar innan hon gick till sitt ordinarie heltidsjobb.
Hon jobbade så hårt, För att försörja sina barn, För att vi skulle få det bra.
Men det fick konsekvenser,
Det slet och tärde,
Det satte sig i kroppen,
Så hon längtade så till pensionering efter ett långt yrkesliv.
Och när hon äntligen nådde fram till målet och fick sitt pensionsbesked, då ringde hon mig och sa;
”Vet du Tobias – det har blivit något fel.
Så här låg pension kan det inte bli.
Jag ringer pensionsmyndigheten, så får dom fixa till det.
Jag hör av mig sen.”
Mamma ringde inte tillbaka.
Beskedet stämde.
Trots ett långt och hårt arbetsliv var det allt hon fick.
Min mamma var en av alla arbetarkvinnor som får vårt land att fungera.
Som sliter och kämpar,
Men som alltför ofta får leva utan guldkant på tillvaron.
Och vänner,
Dom förtjänar så mycket bättre!
Med hela mitt hjärta avskyr jag hur det finns människor i
Sverige som arbetat och slitit i hela sitt liv utan att få en pension dom kan leva på!
Det är så ovärdigt Sverige.
Ni förtjänar bättre än så här!
Ni förtjänar respekt!
Och inte i ord eller pamfletter.
Nej,
Ni ska ha arbetsvillkor så att kropp och själ mår bra hela vägen till en rejäl pension.
Ni ska ha ett bra liv på ålderns höst.
Ni ska inte behöva drabbas av nån djäkla stupstock i sjukförsäkringen!
För en sak är säker,
Sverige är ingenting utan er!
Det är dags ni får den respekt ni förtjänar!
För inget annat duger!
***
Partivänner,
Det är arbetare som byggt vårt land.
Generationer av kvinnor och män i hård kamp för demokrati, jämlikhet och rättvisa.
Resultatet: ett välfärdssamhälle,
Där jobb och välstånd skapats av skickliga arbetare och en världsledande industri.
Ett land med en stark känsla av framtidstro.
Men under 90-talet gick något väldigt fel.
Nyliberalismens vindar svepte över världen och oprövade marknadsexperiment genomfördes.
I de flesta fall var intentionerna säkerligen goda, Men resultatet det blev något helt annat.
Det är så tydligt idag:
När barnens undervisning lider för att skolkoncerner sätter vinsten först och betygen inte längre har något värde.
När människors hälsa äventyras eftersom hemtjänst- och sjukvårdspersonal pressas allt hårdare för att maximera vinstutdelningen.
När kriminella tar över vårdcentraler och äger tingsrätter.
När det inte går att ta tåget till jobbet.
Och på allt detta, så har vi fått känna på hur priset på el och mat har fått skena och hur bolåneräntor stiger, när flertalet marknader inte fungerar som de borde.
Och vilka förlorar på detta?
Ja inte är det riskkapitalisterna,
Inte är det VDarna för de stora skolkoncernerna, Inte är det bankdirektörerna.
Nej,
Det är vanligt folk.
Det stora flertalet.
Det är dom som blir de många förlorarna i vinnarnas paradis.
Det här vet vi,
Vi som samlats här idag, Vi alla som tågat under parollen ”Gemensamt ansvar för Sverige”.
Och det här vet svenska folket.
Dom tycker att saker ska funka bättre.
Att politiken ska ta sitt ansvar.
Och mötesdeltagare,
Dom har ju rätt.
Svenska folket förtjänar bättre.
Mycket bättre!
För länge har vårt gemensamma samhälle fått stå tillbaka för vinstjakt och marknadsexperiment.
Det får vara nog nu!
Nu är det dags att få Sverige på rätt kurs igen.
Därför söker vi socialdemokrater mandat för en ny riktning för Sverige.
Där vi gör upp med marknadsmisslyckanden.
Där samhället kliver fram.
Där politiken tar sitt ansvar.
Det är dags att städa upp i samhällets alla delar,
Göra upp med marknadsmisslyckanden, Bransch för bransch, Sektor för sektor!
Precis som ni så framgångsrikt gör här i Stockholm!
Vi vill se en ny samhällsmodell för Sverige!
Där vi tar tillbaka den demokratiska kontrollen – och skapar ordning och reda igen,
Där vi ser till att samhället finns där för dig – när du behöver det.
Där vi säkrar att vår välfärd finansieras efter förmåga – och att den fås efter behov.
För vänner,
En stark och jämlik välfärd – den ger alla möjlighet att sträva efter sina bästa stämningars längtan! ***
Partivänner,
Vi lever i tuffa tider och då behöver Sverige en regering som gör det som krävs.
Som ser hur svenska folket har det.
Som visar ledarskap och tar tag i problemen på riktigt. Men frågan svenska folket ställer sig nu är, vad gör regeringen egentligen hela dagarna.
Ja inte verkar det hända mycket.
*
Men jag ska ändå ge SD-regeringen att det finns en sak som dom faktiskt brinner för.
Där det händer grejer;
Där lägger Sverigedemokraterna all energi och fokus;
Att attackera den samlade arbetarrörelsen.
Dom ger sig på våra folkrörelselotterier, Med det uttalade målet att stoppa Sosseriet, Att vi som oppositionsparti ska tystas.
Dom ger sig på den svenska modellen, kopplingen mellan skyddsombud och fackförening.
Dom ger sig på folkbildningen, eftersom den går rätt emot Sverigedemokraternas syn på kunskap.
Dom gör det här för att dom har en plan.
För dom vet att vi står mellan dom och makten.
Arbetarrörelsen har alltid varit motpolen mot auktoritära nationalistiska rörelser.
Därför agerar dom för att splittra arbetarrörelsen;
Öka motsättningarna; Ställa arbetare mot arbetare.
Människa mot människa.
Medan hela grundidén i vår rörelse är precis tvärtom.
Att vi blir starka när vi håller ihop.
Så det är inte för inte som morfars ord regelbundet dykt upp i mina tankar på sistone: Ta inte demokratin för given!
Nu är det vi som måste se till så att arbetarrörelsen håller ihop och står emot de attacker vi kommer att möta.
Det är en kamp vi måste ta.
Mötesdeltagare,
Dom ville se kortare Första maj-tåg!
Men se er omkring, Idag är vi många, Idag är vi starka!
Idag har vi visat att dom aldrig kommer knäcka svensk arbetarrörelse!
Aldrig!
***
Kamrater,
I mer än ett halvår, har vi skakats av rapporteringen från Mellanöstern.
Först, över Hamas brutala och hänsynslösa attack på Israel. Över hundra personer sitter fortfarande gisslan.
Därefter, vecka efter vecka, månad efter månad, har vi tagit emot nya rapporter om den oerhörda förödelsen i Gaza.
Där har nu nästan trettiofem tusen liv tagits – de flesta kvinnor och barn.
Där dör nu små barn av hunger – för att Israel inte släppt in tillräckligt med nödhjälp.
Det är så svårt att ta in.
Hur har den här situationen överhuvudtaget kunnat uppstå?
Och: vad säger den svenska regeringen?
Inte mycket. Tyvärr.
Det duger inte,
Sverige måste höja rösten.
För en vapenvila,
För att hjälp ska släppas in till Gaza,
Och, inte minst: för en tvåstatslösning.
Det är det enda sättet att uppnå långsiktig fred mellan Israel och Palestina!
I tider som dessa hämtar jag kraft i ett budskap från Anna Lindh.
Hon sa: freden är möjlig.
Hon sa, att den måste vara det, därför att det allra farligaste är om vi förlorar hoppet.
Så vänner,
Vi står enade i solidaritet med dom som kämpar för freden.
Vi kommer fortsätta kräva varje folks rätt till säkerhet, fred och frihet.
Vi ser en framtid där Israel och Palestina kan leva sida vid sida.
Vi som samlas här på första maj – vi vägrar förlora hoppet.
Vårt budskap är tydligt, och det är starkt:
Vi vill ha fred, vi tror på fred, vi kräver fred!
Och ja Anna: freden – den är möjlig!
***
Mötesdeltagare,
En februarimorgon för två år sedan vaknade Ukraina till ljudet av bomber.
En fredlig, självständig demokrati, mitt i Europa, invaderades av sitt grannland.
Folkrättsvidrigt, brutalt, hänsynslöst.
I mer än två år har det ukrainska folket kämpat för sin frihet.
I mer än två år, har vi följt den ukrainska motståndskampen med inget annat än djup respekt, och beundran.
Den ukrainska motståndskampen handlar om Ukrainas rätt till säkerhet, fred och frihet.
Den förtjänar vårt fulla stöd.
Men den handlar också om oss.
Om svenska folkets säkerhet och trygghet, Om vårt sätt att leva, Om vår demokrati.
Och vänner,
Vi socialdemokrater – vi kommer inte att vackla!
Vi kommer stå vid Ukrainas sida, tills den sista ryska soldaten har lämnat!
För säkerheten, för friheten, för demokratin!
***
Partikamrater,
Nästa månad går Europa till val.
Det valet sker i en tid då pro-ryska och auktoritära krafter flyttar fram sina positioner över hela kontinenten.
Låt mig vara tydlig, EU måste klara av att fortsätta vara en union av starka demokratier.
Och finns det länder som inte längre är demokratier – då måste det vara möjligt att utesluta dem. För då har dom ingenting i EU att göra! Punkt.
För vi måste stå emot krafter som vill splittra.
Krafter som vill underminera vårt stöd till den ukrainska frihetskampen.
När Europa borde göra det exakt motsatta:
Öka sammanhållningen!
Stärka stödet till Ukraina!
Stå starkare mot Putin!
Och sammanhållningen, den måste vi värna också här hemma.
För även här sätts den under press;
Det gör den när ordföranden i justitieutskottet uppmanar till fler koranbränningar.
När det största partiet i regeringsunderlaget pratar om att riva moskéer.
Och när ledaren för det partiet kallar Donald Trump för en ”frisk fläkt” och säger att finns en gräns för stödet till Ukraina.
Så här talar ett parti, som inte sätter Sverige och svenska folkets säkerhet främst,
Så här talar ett parti vars syre är konflikt och splittring.
Det är inte vad Sverige behöver.
Nej Sverige behöver kompetenta politiker som vet hur man kavlar upp ärmarna och får saker gjorda.
Som sätter Sverige och svenska folkets trygghet främst.
Om 39 dagar har vi chansen att göra något stort.
Den 9 juni går Sverige till val.
Då väljer vi, vilka vi vill skicka till Europaparlamentet. Då väljer vi sammanhållning före splittring Då väljer vi att stå upp för vanligt folk!
Och vi Socialdemokrater,
Vi ska knacka dörrar som aldrig förr,
Vi ska ringa telefonsamtal så det ryker,
Och vi ska besöka varenda arbetsplats i vårt land,
För vi Socialdemokrater, vi ska vinna valet!
***
Partivänner, mötesdeltagare,
Det är tuffa och många gånger mörka tider.
Vår sammanhållning hotas,
Det är krig i Europa,
Vanligt folk har det tuffare än på länge,
Vi har en regering som inte gör det som borde göras,
Folk börjar tvivla på om det kommer bli bättre.
Finns det en bättre framtid?
Och just därför partivänner,
Är det dags för oss att räta på ryggarna.
För vem ska vara ljuset i detta mörker om inte vi?
Vi, det socialdemokratiska partiet, den samlade svenska arbetarrörelsen.
Nu har vi ett ansvar,
Att ge människor framtidstro;
Att visa att politik kan göra skillnad!
Vi har gjort det förr – och det är dags att göra det igen.
Tillsammans ska vi kämpa för en ny samhällsgemenskap.
För ett Sverige byggt på rättvisa och respekt.
Och det landet mina vänner skapas genom gemensamt ansvar.
Då får vi det Sverige som vi alla älskar så mycket.
Ett Sverige som är lite mer som Sverige.
Och en sak det vet jag mina vänner, vi har våra bästa dagar framför oss!
Så underbart att få vara här med er, Att få sluta upp tillsammans!
Med en rejäl mässingsorkester,
Med röda vackra fanor i vårvinden,
Med en skog av plakat – som höjs mot skyn,
Idag möts vi – idag talar vi,
Idag står vi tillsammans upp för vanligt folk.
Idag känner vi framtidstro i luften.
Vi lyfter våra huvuden, Och vi rätar på våra ryggar.
Här i Sverige – och runtom i hela världen i internationell solidaritet.
På Första maj.
På arbetarrörelsens egen dag.
Och vi gör det i kampen för en framtid som inte känner till några kelgrisar eller styvbarn.
En framtid där icke den ene ser ner på den andra,
En framtid att längta efter,
Och den framtiden vänner,
Den formar vi: Tillsammans!
***
Partivänner,
Som utflyttad norrbottning och Lulebo är det så kul att få tala här i Stockholm.
Men jag har faktiskt firat här i Stockholm en gång tidigare,
[jag tror det var 2007.]
Och vet ni, jag var nästan i chock och den tanke jag hade med mig hela dagen var;
”Fy fasiken vad mycket folk.”
Människor överallt och tåget var såå långt.
För jag hade bara gått i tågen hemma i Luleå.
Fina tåg, absolut.
Men tåget i Stockholm … ja storleken var överväldigande!
Och aldrig kunde jag väl tänka mig då,
Att jag, en elektrikerutbildad arbetargrabb från Hertsön någonsin skulle få stå här och tala.
Här vid arbetarrörelsens egen plats.
Här, där folk samlades när polisens sablar ven 1902 efter rösträttsdemonstrationerna.
Här, där internationella solidaritetsmöten hölls under spanska inbördeskriget.
Här, där vi har vi den samlade fackföreningsrörelsen i ryggen;
Så stort tack för möjligheten och att tala här idag, och en sak är säker:
Det är en stolt partisekreterare ni har framför er! ***
Partikamrater,
Första maj är en dag när jag tänker på min morfar.
För det var morfar som tog med mig i ett 1 Majtåg för första gången,
Då var jag bara några år gammal.
Jag kommer inte ihåg allt.
Men jag minns fanorna,
Jag minns sångerna och kämpaglöden, Jag minns gemenskapen.
Men mest av allt minns jag hur stolt morfar var.
Stolt över att jag och mamma gick med.
Det var viktigt för honom.
”Tänk, att vi bor i ett land där vi får gå ut och demonstrera, säga vad vi vill. Ni får aldrig ta demokratin för given.”
Så sa han, min morfar.
Och han satte alltid på sig finkavajen när han gick i tåget.
För, för honom var 1 Maj den viktigaste av högtidsdagar.
För den stod för något han kämpade för.
För rätten att få höja sin röst.
För demokratin!
Och det är vad 1 Maj är.
En manifestation för alla människors lika värde.
En dag att göra sin röst hörd – och kräva respekt.
Respekt för vår gemensamma rätt att forma vårt lands framtid.
Respekt för vår demokrati.
Så – tack morfar.
För att du visade vad som är viktigt.
Och jag hoppas att du sitter där uppe i himlen idag, i din finkavaj, och är stolt över oss här nere.
För nu är det vi här idag som samlas och tar kampen vidare.
För människa – framför marknad,
För jämlikhet – framför klassklyftor, För allas frihet – framför fåtalets.
För en framtid i fred, frihet och demokrati!
***
Mötesdeltagare,
Vi som samlas här idag gör det för att vi tror på vårt land, Tror på att vi tillsammans kan göra det bättre.
Och jag älskar verkligen Sverige,
Ett land byggt på starka värderingar om rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Ett land där vi säger ”du” till chefen,
Där vi hjälps åt att sälja lotter till fotbollsföreningen,
Där vi med självklarhet betalar skatt som går till någon annans insulinsprutor eller en förskoleplats för grannens barn.
Jag älskar hur vi bryr oss om varandra.
Hur vi tar ansvar, tillsammans.
Det här ska vi värna.
I varenda politisk gärning!
Men det finns dom som vill nåt annat.
Dom som vill göra Sverige till ett annat land.
Det finns dom som ser på andra med ringaktning.
Dom som säger skyll dig själv, sköt dig själv, Dom som inte ser poängen i att hjälpa varandra.
Och det finns krafter som vill gå ännu längre.
Krafter som målmedvetet göder otrygghet och splittring, Krafter som vill dela in oss i ett ”vi” och ett ”dom”. Krafter som vill splittra vårt land, Tysta demokratin.
Det fick Sverige uppleva förra veckan.
När hatet gjorde sig så smärtsamt tydligt,
När ett fredligt demokratiskt möte i Gubbängen attackerades.
Av maskerade män med rökgranater och slag.
Högerextremister som brukade politiskt våld.
Med målet – Att skrämma oss,
Att tysta det politiska samtalet,
Att försvaga demokratin, Att skapa ett auktoritärt samhälle.
*
Så, tala,
”Du som ännu har läppar,
Tala
tala med grannarna i farstun tala med folk på gatan och i tunnelbanan
den som ännu har öron han höre skriv ord på papper på väggar och plakat
bär orden genom staden högt över huvudet så alla kan se dela ut flygblad om frihet, motstånd, människovärde fred solidaritet”
Vänner, låt oss göra dessa ord av Helga Henschen till verklighet varenda dag.
Dom som vill rasera mötesfriheten och demokratin, Dom får aldrig lyckas!
För vi andra är så många fler.
Vi alla som vill leva i trygghet och frihet,
Vi alla som vill att Sverige ska vara ett öppet samhälle, Vi alla som vill att våra barn ska få leva ett gott liv!
Så låt oss stå starka mot dom som vill skada vårt land!
Låt oss stå upp för det som alltid byggt Sverige starkt.
Låt oss stå upp för demokratin och mötesfriheten!
Låt oss stå upp för respekten och rättvisan!
Låt oss ta gemensamt ansvar för Sverige!
***
Mötesdeltagare,
När jag var liten,
Steg min mamma upp i ottan,
För att dela ut morgontidningar innan hon gick till sitt ordinarie heltidsjobb.
Hon jobbade så hårt, För att försörja sina barn, För att vi skulle få det bra.
Men det fick konsekvenser,
Det slet och tärde,
Det satte sig i kroppen,
Så hon längtade så till pensionering efter ett långt yrkesliv.
Och när hon äntligen nådde fram till målet och fick sitt pensionsbesked, då ringde hon mig och sa;
”Vet du Tobias – det har blivit något fel.
Så här låg pension kan det inte bli.
Jag ringer pensionsmyndigheten, så får dom fixa till det.
Jag hör av mig sen.”
Mamma ringde inte tillbaka.
Beskedet stämde.
Trots ett långt och hårt arbetsliv var det allt hon fick.
Min mamma var en av alla arbetarkvinnor som får vårt land att fungera.
Som sliter och kämpar,
Men som alltför ofta får leva utan guldkant på tillvaron.
Och vänner,
Dom förtjänar så mycket bättre!
Med hela mitt hjärta avskyr jag hur det finns människor i
Sverige som arbetat och slitit i hela sitt liv utan att få en pension dom kan leva på!
Det är så ovärdigt Sverige.
Ni förtjänar bättre än så här!
Ni förtjänar respekt!
Och inte i ord eller pamfletter.
Nej,
Ni ska ha arbetsvillkor så att kropp och själ mår bra hela vägen till en rejäl pension.
Ni ska ha ett bra liv på ålderns höst.
Ni ska inte behöva drabbas av nån djäkla stupstock i sjukförsäkringen!
För en sak är säker,
Sverige är ingenting utan er!
Det är dags ni får den respekt ni förtjänar!
För inget annat duger!
***
Partivänner,
Det är arbetare som byggt vårt land.
Generationer av kvinnor och män i hård kamp för demokrati, jämlikhet och rättvisa.
Resultatet: ett välfärdssamhälle,
Där jobb och välstånd skapats av skickliga arbetare och en världsledande industri.
Ett land med en stark känsla av framtidstro.
Men under 90-talet gick något väldigt fel.
Nyliberalismens vindar svepte över världen och oprövade marknadsexperiment genomfördes.
I de flesta fall var intentionerna säkerligen goda, Men resultatet det blev något helt annat.
Det är så tydligt idag:
När barnens undervisning lider för att skolkoncerner sätter vinsten först och betygen inte längre har något värde.
När människors hälsa äventyras eftersom hemtjänst- och sjukvårdspersonal pressas allt hårdare för att maximera vinstutdelningen.
När kriminella tar över vårdcentraler och äger tingsrätter.
När det inte går att ta tåget till jobbet.
Och på allt detta, så har vi fått känna på hur priset på el och mat har fått skena och hur bolåneräntor stiger, när flertalet marknader inte fungerar som de borde.
Och vilka förlorar på detta?
Ja inte är det riskkapitalisterna,
Inte är det VDarna för de stora skolkoncernerna, Inte är det bankdirektörerna.
Nej,
Det är vanligt folk.
Det stora flertalet.
Det är dom som blir de många förlorarna i vinnarnas paradis.
Det här vet vi,
Vi som samlats här idag, Vi alla som tågat under parollen ”Gemensamt ansvar för Sverige”.
Och det här vet svenska folket.
Dom tycker att saker ska funka bättre.
Att politiken ska ta sitt ansvar.
Och mötesdeltagare,
Dom har ju rätt.
Svenska folket förtjänar bättre.
Mycket bättre!
För länge har vårt gemensamma samhälle fått stå tillbaka för vinstjakt och marknadsexperiment.
Det får vara nog nu!
Nu är det dags att få Sverige på rätt kurs igen.
Därför söker vi socialdemokrater mandat för en ny riktning för Sverige.
Där vi gör upp med marknadsmisslyckanden.
Där samhället kliver fram.
Där politiken tar sitt ansvar.
Det är dags att städa upp i samhällets alla delar,
Göra upp med marknadsmisslyckanden, Bransch för bransch, Sektor för sektor!
Precis som ni så framgångsrikt gör här i Stockholm!
Vi vill se en ny samhällsmodell för Sverige!
Där vi tar tillbaka den demokratiska kontrollen – och skapar ordning och reda igen,
Där vi ser till att samhället finns där för dig – när du behöver det.
Där vi säkrar att vår välfärd finansieras efter förmåga – och att den fås efter behov.
För vänner,
En stark och jämlik välfärd – den ger alla möjlighet att sträva efter sina bästa stämningars längtan! ***
Partivänner,
Vi lever i tuffa tider och då behöver Sverige en regering som gör det som krävs.
Som ser hur svenska folket har det.
Som visar ledarskap och tar tag i problemen på riktigt. Men frågan svenska folket ställer sig nu är, vad gör regeringen egentligen hela dagarna.
Ja inte verkar det hända mycket.
*
Men jag ska ändå ge SD-regeringen att det finns en sak som dom faktiskt brinner för.
Där det händer grejer;
Där lägger Sverigedemokraterna all energi och fokus;
Att attackera den samlade arbetarrörelsen.
Dom ger sig på våra folkrörelselotterier, Med det uttalade målet att stoppa Sosseriet, Att vi som oppositionsparti ska tystas.
Dom ger sig på den svenska modellen, kopplingen mellan skyddsombud och fackförening.
Dom ger sig på folkbildningen, eftersom den går rätt emot Sverigedemokraternas syn på kunskap.
Dom gör det här för att dom har en plan.
För dom vet att vi står mellan dom och makten.
Arbetarrörelsen har alltid varit motpolen mot auktoritära nationalistiska rörelser.
Därför agerar dom för att splittra arbetarrörelsen;
Öka motsättningarna; Ställa arbetare mot arbetare.
Människa mot människa.
Medan hela grundidén i vår rörelse är precis tvärtom.
Att vi blir starka när vi håller ihop.
Så det är inte för inte som morfars ord regelbundet dykt upp i mina tankar på sistone: Ta inte demokratin för given!
Nu är det vi som måste se till så att arbetarrörelsen håller ihop och står emot de attacker vi kommer att möta.
Det är en kamp vi måste ta.
Mötesdeltagare,
Dom ville se kortare Första maj-tåg!
Men se er omkring, Idag är vi många, Idag är vi starka!
Idag har vi visat att dom aldrig kommer knäcka svensk arbetarrörelse!
Aldrig!
***
Kamrater,
I mer än ett halvår, har vi skakats av rapporteringen från Mellanöstern.
Först, över Hamas brutala och hänsynslösa attack på Israel. Över hundra personer sitter fortfarande gisslan.
Därefter, vecka efter vecka, månad efter månad, har vi tagit emot nya rapporter om den oerhörda förödelsen i Gaza.
Där har nu nästan trettiofem tusen liv tagits – de flesta kvinnor och barn.
Där dör nu små barn av hunger – för att Israel inte släppt in tillräckligt med nödhjälp.
Det är så svårt att ta in.
Hur har den här situationen överhuvudtaget kunnat uppstå?
Och: vad säger den svenska regeringen?
Inte mycket. Tyvärr.
Det duger inte,
Sverige måste höja rösten.
För en vapenvila,
För att hjälp ska släppas in till Gaza,
Och, inte minst: för en tvåstatslösning.
Det är det enda sättet att uppnå långsiktig fred mellan Israel och Palestina!
I tider som dessa hämtar jag kraft i ett budskap från Anna Lindh.
Hon sa: freden är möjlig.
Hon sa, att den måste vara det, därför att det allra farligaste är om vi förlorar hoppet.
Så vänner,
Vi står enade i solidaritet med dom som kämpar för freden.
Vi kommer fortsätta kräva varje folks rätt till säkerhet, fred och frihet.
Vi ser en framtid där Israel och Palestina kan leva sida vid sida.
Vi som samlas här på första maj – vi vägrar förlora hoppet.
Vårt budskap är tydligt, och det är starkt:
Vi vill ha fred, vi tror på fred, vi kräver fred!
Och ja Anna: freden – den är möjlig!
***
Mötesdeltagare,
En februarimorgon för två år sedan vaknade Ukraina till ljudet av bomber.
En fredlig, självständig demokrati, mitt i Europa, invaderades av sitt grannland.
Folkrättsvidrigt, brutalt, hänsynslöst.
I mer än två år har det ukrainska folket kämpat för sin frihet.
I mer än två år, har vi följt den ukrainska motståndskampen med inget annat än djup respekt, och beundran.
Den ukrainska motståndskampen handlar om Ukrainas rätt till säkerhet, fred och frihet.
Den förtjänar vårt fulla stöd.
Men den handlar också om oss.
Om svenska folkets säkerhet och trygghet, Om vårt sätt att leva, Om vår demokrati.
Och vänner,
Vi socialdemokrater – vi kommer inte att vackla!
Vi kommer stå vid Ukrainas sida, tills den sista ryska soldaten har lämnat!
För säkerheten, för friheten, för demokratin!
***
Partikamrater,
Nästa månad går Europa till val.
Det valet sker i en tid då pro-ryska och auktoritära krafter flyttar fram sina positioner över hela kontinenten.
Låt mig vara tydlig, EU måste klara av att fortsätta vara en union av starka demokratier.
Och finns det länder som inte längre är demokratier – då måste det vara möjligt att utesluta dem. För då har dom ingenting i EU att göra! Punkt.
För vi måste stå emot krafter som vill splittra.
Krafter som vill underminera vårt stöd till den ukrainska frihetskampen.
När Europa borde göra det exakt motsatta:
Öka sammanhållningen!
Stärka stödet till Ukraina!
Stå starkare mot Putin!
Och sammanhållningen, den måste vi värna också här hemma.
För även här sätts den under press;
Det gör den när ordföranden i justitieutskottet uppmanar till fler koranbränningar.
När det största partiet i regeringsunderlaget pratar om att riva moskéer.
Och när ledaren för det partiet kallar Donald Trump för en ”frisk fläkt” och säger att finns en gräns för stödet till Ukraina.
Så här talar ett parti, som inte sätter Sverige och svenska folkets säkerhet främst,
Så här talar ett parti vars syre är konflikt och splittring.
Det är inte vad Sverige behöver.
Nej Sverige behöver kompetenta politiker som vet hur man kavlar upp ärmarna och får saker gjorda.
Som sätter Sverige och svenska folkets trygghet främst.
Om 39 dagar har vi chansen att göra något stort.
Den 9 juni går Sverige till val.
Då väljer vi, vilka vi vill skicka till Europaparlamentet. Då väljer vi sammanhållning före splittring Då väljer vi att stå upp för vanligt folk!
Och vi Socialdemokrater,
Vi ska knacka dörrar som aldrig förr,
Vi ska ringa telefonsamtal så det ryker,
Och vi ska besöka varenda arbetsplats i vårt land,
För vi Socialdemokrater, vi ska vinna valet!
***
Partivänner, mötesdeltagare,
Det är tuffa och många gånger mörka tider.
Vår sammanhållning hotas,
Det är krig i Europa,
Vanligt folk har det tuffare än på länge,
Vi har en regering som inte gör det som borde göras,
Folk börjar tvivla på om det kommer bli bättre.
Finns det en bättre framtid?
Och just därför partivänner,
Är det dags för oss att räta på ryggarna.
För vem ska vara ljuset i detta mörker om inte vi?
Vi, det socialdemokratiska partiet, den samlade svenska arbetarrörelsen.
Nu har vi ett ansvar,
Att ge människor framtidstro;
Att visa att politik kan göra skillnad!
Vi har gjort det förr – och det är dags att göra det igen.
Tillsammans ska vi kämpa för en ny samhällsgemenskap.
För ett Sverige byggt på rättvisa och respekt.
Och det landet mina vänner skapas genom gemensamt ansvar.
Då får vi det Sverige som vi alla älskar så mycket.
Ett Sverige som är lite mer som Sverige.
Och en sak det vet jag mina vänner, vi har våra bästa dagar framför oss!