Selma Lagerlöf: Tacktal till Värmlands studenter

Jag skall nu be att få framsäga mitt tack för herr kuratorns helsningstal
samt för den vackra sången. Medan jag har lyssnat till
den har jag tänkt nu som så ofta förr att en författare ofta nog har
mycket litet att tacka sig själf för, att det är dess omgifvning hvarur
han vuxit upp som har gjort författaren hvad han är. För några
veckor sedan besökte jag Värmland som jag nu inte sett på många
år och jag erfor också där samma känslor. Där fann jag åter denna
starkt utpräglade natur, som lockar till skildringar. Där fanns det
lätta lynnet, som så af en tung erfarenhet gör ett gladt äfventyr och
där fanns den ifriga berättarlusten och framförallt förmågan att se
ljust på lifvet och stort på det dyra älskade landskapet. Och detta
folklynne vårt arf från hemmet [?] det, som ger klang åt sången och
lycka åt arbetet och jag vill därför bedja mina landsmän förena sig
med mig i ett lefve för fosterbyggden.