Per Bolund: Tal på Miljöpartiets Kongress 2023

För drygt tjugofem år sedan gick jag in i politiken. Då såg jag inte framför mig att jag skulle få äran att bli språkrör - eller stå här idag och hålla mitt sista tal som språkrör för Miljöpartiet de gröna. 

Det känns som alltid stort att få vara här tillsammans med er. Att få träffas, samla kraft och prata om vilket samhälle vi vill se - idag, imorgon och om tjugofem år. 

För mig är det här ju en speciell kongress, och det är lite svårt att tro att det är mer än tjugo år sedan jag tog klivet in i rikspolitiken som en av Miljöpartiets tolv politiskt sakkunniga på regeringskansliet 2002 under vårt budgetsamarbete med den dåvarande S-regerigen för att genomföra den punkt som handlade om trängselskatt. 

Jag har ett fint minne av den starten. Inför jobbet blev jag intervjuad av några i den dåvarande riksdagsgruppen. Jag hade klätt upp mig i kostym för att verka lite erfaren och visa mig duglig för ett jobb på regeringskansliet men möttes av frågan “Går du alltid klädd så där, har du inga vanliga kläder, jeans eller så?”
 
 Typiskt MP, vi ändrar inte våra värderingar eller vår stil bara för att vi har fått plats på departementen. Och som ni ser har jag tagit till mig av det. (Pekar på jeansen) 

Men där och då fick jag också en försmak av något stort. Hur det är att vara en del av ett större sammanhang, att samhället går att förändra och att vi tillsammans kan göra så mycket mer än vi kan var och en för sig. 

Det är alla ni: alla medlemmar, förtroendevalda, engagerade, drivna människor som gör det ni gör varje dag och ständigt, outtröttligt, kämpar för lite mer rättvisa, lite mer klimatkamp och lite mer jämställdhet – som gör Miljöpartiet, vårt parti, till vad det är idag. Och jag tänker på ett citat av sociologen Margaret Mead som jag burit med mig under hela den här resan: Tvivla aldrig på att en liten grupp kloka engagerade människor kan förändra världen. Faktum är att det är det enda som någonsin har gjort det!

Tack vare er som sitter här idag har jag under de senaste tjugofem åren gång på gång fått vara med och på riktigt göra den här världen till en lite bättre plats. Det är något som jag kommer bära med mig resten av mitt liv och alltid vara så oändligt tacksam för. 

Och visst har vi förändrat världen! Vi har mycket att vara stolta över. När Miljöpartiet först satte sig i de beslutande rummen, var det många olyckskorpar som kraxade högt. Våra idéer var för stora - våra mål för höga. Det här skulle inte gå bra.

Drygt åtta år senare så andas vi en annan luft. Vi har visat att det går. Det går att sätta världens högsta klimatmål – och att nå dem. Och det säger inte vi själva, det säger Sveriges och världens bästa klimatexperter. 

Miljöpartiet tog fram klimatramverket med världens tuffaste klimatmål. Vi lanserade klimatklivet, industriklivet och stadsmiljöavtalen. Vi ökade elproduktionen kraftigt och skapade förutsättningar för att elektrifiera Sverige från norr till söder. Det var gröna ministrar som skrev under Parisavtalet och som förhandlade fram EU:s klimatpolitik.

Vi visade att en grön omställning inte bara går ut på att kapa varje utsläpp - utan också att vi ska bygga ett grönt folkhem där gamla jobb ersätts med nya och där både landsbygden och förorten ges möjlighet för att vara navet i den stora samhällsomvandling som kommer. 

Det har aldrig varit lätt. Men trots hårt motstånd fick vi tillslut kurvorna att vända. Till och med den moderatledda regeringen själva tvingades skriva i sin första budget att vår politik var på väg att nå klimatmålen.

Vi nöjde oss inte med att driva igenom världens mest ambitiösa klimatpolitik. Oh nej! Vi visade också tillsammans att det samtidigt går att skydda mer värdefull natur, inrätta över tusen naturreservat och dubblera skyddet av våra mest skyddsvärda havsområden. Det handlar inte om att välja mellan miljö eller klimat! Det handlar om att klara båda.

Och hur stolt jag än är över vårt miljöarbete, är jag lika stolt över allt annat vi åstadkommit tillsammans för att bygga ett mer jämlikt, ett mer rättvist samhälle. Vi har aldrig varit ett enfrågeparti, våra solidariteter har alltid, och kommer alltid gå långt över miljön och naturen.

Efter en lång och hård kamp för kvinnors rättigheter kunde vi efter mycket slit införa samtyckeslagen som tydligt äntligen sa det självklara - allt som inte är ett ja är ett nej.  

Det är också tack vare vårt arbete som barnkonventionen blivit svensk lag, och äntligen har barn och unga fått en starkare röst i Sverige!

Miljöpartiet har visat att det går att bygga ett samhälle som mäter välstånd på fler sätt än bara genom storleken på ekonomin – det går att också bry sig om och värdera upp människors hälsa, upplevd lycka och hur vi behandlar vår planet. 

Vi har visat att vi är ett parti som prioriterar kulturen, inte bara i ord utan i handling. Inte minst under pandemin när besökarna uteblev men miljöpartiets kulturministrar gjorde att så många konstnärer, dansare, skådespelare, författare och musiker kunde klara sig och fortsätta göra vårt kulturliv ännu mer fantastiskt.

Miljöpartiet har gett urfolket samerna en starkare röst genom en konsultationsordning och visat att det går att stå fast vid internationell solidaritet, världens mest generösa bistånd och medmänsklighet – även när det blåser hårt.

När Miljöpartiet först satte sig i de beslutande rummen så hade vi stora idéer och höga mål. 

Men vi hade också en beslutsamhet, för vi visste att det spelar roll vilka som bestämmer. Det spelar roll om vi har, eller inte har, en grön röst i de beslutande församlingarna – för det är skillnaden mellan om det gröna perspektivet lyfts över huvud taget, eller inte alls.

Jag har varit i politiken i snart 25 års tid. Under dessa 25 år så har mycket förändrats. Mycket till det bättre - men en hel del till det sämre. 

Jag minns när Kristdemokraterna pratade om solidaritet, när Moderaterna pratade om att öppna sina hjärtan, och när Liberalerna fortfarande tyckte att alla människor skulle ha samma rättigheter. 

En tid som idag kan kännas väldigt, väldigt långt bort när de alla försöker vara Sverigedemokraterna light.

Det råder ingen tvekan om att tiden vi är inne i nu är mörk - för 25 år sedan kunde jag aldrig ens föreställa mig vart svensk politik är idag. Vi har en regering som är mer intresserad av att springa rasismens ärenden av att bygga ett Sverige som är bra för alla. 

Vi har en statsminister som verkar skylla alla problem på invandrare, en miljöminister som monterar ner miljöpolitiken och ökar utsläppen mitt i en klimatkris och en finansminister som när välfärden är som viktigast sviker skolan, vården och omsorgen. 

Det finns tyvärr inga andra ord att beskriva läget i svensk politik än ett mörker som för varje dag sliter isär vårt land. En politik byggd på rädsla, ökade motsättningar och främlingsfientlighet.

Vi står i början av en klimatkris som redan skördar liv, och bara det senaste året har slagit rekord i värmeböljor, bränder och översvämningar. Samtidigt har vi en regering som med beslutsamhet monterar ner svensk klimatarbete. 

Forskarna har skrikit sig hesa under flera decennier, men det verkar inte rubba statsministern. Att regeringen inte har för avsikt att nå Sveriges klimatmål har blivit smärtsamt tydligt. 

Vi står mitt i en allt mer eskalerande våldsvåg, där barn mördar och många känner sig otrygga i sina bostadsområden. Samtidigt har vi en regering som tvingar kommuner och regioner - som står för det förebyggande arbetet - inte till satsningar utan till nedskärningar. I denna kris drar regeringen ned på de insatser som görs för att inflödet av unga killar in i gängen ska få ett stopp.

Och vi står mitt i en ekologisk kris, där vi är på väg mot det sjätte massutdöendet på planeten. Vi vet att ett starkt arbete för att skydda den biologiska mångfalden är en förutsättning för ett starkt klimatarbete. Om vi skyddar naturen kan naturen skydda oss. Men en regering som lyssnar mer på klimatförnekare än på IPCC, fattar beslut därefter och river ner naturskydd och motarbetar hållbart skogsbruk.

Det är hög tid att se att vi är inne i flera parallella kriser - men också att se att de har en gemensam  grund. Exploatering och överutnyttjande av människor och miljö. Jag har fått frågan i många intervjuer de senaste dagarna - vad gör dig arg? Och jag måste säga att om det är något som gör mig fly förbannad, då är det alla de i politiken som har vetat om kriserna, men ägnat sin politiska kraft åt att bekämpa lösningarna, inte problemen. Att bekämpa klimatpolitiken och istället ägna sin politiska kraft till att öka utsläppen och göra klimatkrisen värre. Det är skamligt!

Men vi som har sett kriserna och kämpat mot dem – vi vet att det går att prioritera annorlunda. 

Den gröna omställningen har aldrig bara handlat om minskade utsläpp och att bevara biologisk mångfald, utan att bygga ett samhälle som är hållbart - för både människor och miljön. Vår politiska kamp, Miljöpartiet de grönas politiska kamp, handlar inte bara om barnens framtid. Vi behöver också slåss för deras nutid. 

Vi har visat att vi är ett parti som kan bära ansvaret för Sverige. Vi har suttit i en regering som tagit Sverige genom kriser och pandemier. Som steg för steg har byggt ett grönare, mer rättvist Sverige. Det ska vi komma ihåg. 

Och om det är något jag vill skicka med till er idag så är det det: Vi ska fortsätta stå upp och vara ett parti som visar att vi kan göra jobbet, vi klarar att bära ansvaret för Sverige. Vi ska fortsätta både agera och agitera på ett sätt så att vi fortsätter att uppbära det förtroendet. 

Det är lätt i opposition att börja slira, att ta i lite för mycket att lova lite mer än man kan hålla. Titta bara på dagens regeringspartier hur de lovade runt i valrörelsen men nu inte klarar att genomföra någonting av alla sina löften. Låt oss tillsammans bestämma att vi ska vara bättre än så. Det vi lovar, det vi står för, det ska vi också hålla.

Jag vet att vi har framtiden för oss. 

Jag vet att Sverige kan bättre, men då krävs en stark grön kraft i svensk politik. Vi har inte bara haft visionerna om en bättre värld, utan har visat att Sverige kan bli ett land som präglas av framtidstro, jämlikhet och rättvisa. Det är det land vi kan vara om tjugofem år - och det är det land som vi tillsamman kan - och ska - bygga. 
  

Mina 25 år i politiken har varit en otrolig resa. 

Jag ska erkänna att det har funnits stunder när jag cyklat hem i full snöstorm eller tvingats se på när en högermajoritet ännu en gång röstat ner vår budget i riksdagen och då som vanligt skurit ner brutalt på miljöarbete och naturskydd. Stunder när det känts tröstlöst och man bara vill ge upp.

Vi ses!