Vilken fantastisk kväll. Uppsala. Sveriges hetaste stad. Det är snart jul. Glögg, julmust och hela tjocka släkten. Ikväll ska vi festa. För det är snart 2026. Hela Sverige vet vad det betyder. Maktskifte!
Det är inte bara vintern som kommit med sitt sedvanliga mörker. Utan regeringen och dess stödparti har lagt en mörk hand över vårt fantastiska land. De vill inte att vi ska lyckas. Utan de river ner, skapar rädsla. Det ska alltid bli sämre för någon. Vi ska tuktas. Vi ska känna främlingskap och oro. Inför varandra. Inför framtiden.
Vi tror inte på det. Det är bara tillsammans, sammanflätade i varandras liv, tillfälligt levandes på denna speciella plats på jorden, som vi kan lyckas. För imorgon är en ny dag. Och 2026 är det år då Sverige ser ljuset igen. Mörker kan inte bekämpas med mer mörker – det kan bara övervinnas av ljus. Då varje person kan vakna upp igen och känna hoppet, viljan och friheten att lyckas. Då vi börjar bygga upp vår gemenskap igen. Tillsammans. 2026 är året för maktskifte, då vi skapar framtiden tillsammans.
Du är värdefull. Du behövs i arbetet för ett maktskifte. Dina erfarenheter, din längtan efter något bättre. Det är dina samtal med grannar, kollegor, släktingar som kan göra skillnad. Trappuppgång för trappuppgång bygger vi det Sverige vi vill ha. Världens bästa land. Idag har vi pratat med uppsalaborna om vad de vill och vad de behöver. Många har sagt: Det är för dyrt att vara svensk!
Du kan ha vilken syn på livet som helst. Du kan vara vänster, du kan vara höger. Du kan vara kristen eller muslim. Du arbetar hårt och sliter. Inför matpriserna är vi alla lika. De är för höga. Det är för dyrt med matkassen.
Falukorven har blivit dubbelt så dyr. Antonia Ax:son Johnson äger Hemköp och Willys har nu en egen förmögenhet på 126 miljarder kronor – så visst skulle hon kunna sänka priserna om hon ville. Hon är inte ensam – bankerna har gjort rekordvinster på bolånekundernas bekostnad. Fastighetsägarna har höjt hyrorna med 17% på bara tre år.
Aldrig har Sverige haft så många miljardärer. Aldrig har de rikaste varit så rika som nu.
Samtidigt som du knappt har råd med både hyra och mat har miljardärer så mkt pengar som är omöjligt att spendera i 100 livstider? När det finns hemlöshet i denna livstid.
Så visst finns det pengar – de är bara väldigt ojämnt fördelade.
Men missförstå mig rätt.
Jag är all for framgång. Men det här är inte framgång. Det är hamstring av resurser. Att höja priset på smör är inte innovation – det är ett rån.
Vi kommer sänka priset på mat!
Vi kommer sänka dina boendekostnader!
Vi tänker höja studiebidraget!Det ska bli billigare att bo och leva, i Flogsta, i Gottsunda, i hela Uppsala, ja i hela Sverige!
Bit ihop manade Ulf Kristersson när han rullade ut nedskärningar över hela Sverige - men varför är det alltid arbetarklassen som ska bita ihop? Med lägre a- kassa, högre matpriser och höjda hyror? Varför är det funktionshindrade, som inte får den personliga assistans de behöver, som ska bita ihop? Varför är det seniorer, som slitit ett helt yrkesliv, som ska bita ihop och betala med låga pensioner?
För Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson själva – fick tillsammans med övriga höginkomsttagare skattesänkningar på minst 6000 kr i månaden. Riskkapitalisterna fick en riktad skattelättnad av SD och regeringen. En kassörska betalar idag högre skatt än butiksägaren.
Medan de allra flesta biter ihop så att käkarna knakar lever vissa väldigt gott. De 5 rikaste svenskarna äger lika mycket som halva Sveriges befolkning. De köper inte bara yachter och jetplan. De köper politisk makt. De köper politiker. Våra skolor dräneras för att de ska få ut sina vinstpengar. Vården är ständigt under hot - så att de rika ska få en skattesänkning. De rikas räkningar är det alla andra som betalar. De är vår tids bidragstagare.
Det är lätt att bli besviken över denna korruption. Men långt där inne finns ett hjärta, våra ideal. Det behöver inte vara så här. Detta är beslut fattade av människor. Vi folket, kan fatta andra beslut. Att vi har fattigdom, den har fördubblats på bara 3 år, mitt i ett av världens rikaste länder, det beror inte på att vi inte kan mätta de fattiga utan för att de rika aldrig blir tillfredsställda.
Det måste bli en förändring. Nu föreslår vi därför att utreda en miljardärsskatt, för att de superrika också ska betala sin del.
Den största skiljelinjen i vårt land går inte mellan dig och dina kollegor, mellan kristen och muslim, mellan sjuka och friska. Den går mellan de superrika och alla oss andra.
De rika vill att vi kollar på varandra - så att vi inte tittar på dem. De kämpar så hårt för att hålla oss arga och splittrade. Ni ser det till och med på sociala medier, hur techmiljardärernas algoritmer delar upp oss efter kön, ursprung och politisk lutning. De kommer ägna all sin tid åt att skuldbelägga och peka finger. De vill att du ska skylla på din granne, att du ska misstro din kollega, att du ska tro att den som inte ser ut som du är den skyldige. Vår enighet är ett hot mot deras förmögenhet och makt.
De gör det för att vi inte ska märka hur de drar ner i vår vård, i våra skolor, i våra bostadsområden. Ger sig själva och andra skattelättnader. Det är den äldsta strategin i världen. Splittra och erövra.
Men vi kommer inte bli erövrade.
Vi är underdogs. Vi går upp mot det ekonomiska etablissemanget. Systemet är riggat. Vi går upp mot mkt pengar. Det är ett hårt spel.Men jag är mamma. Jag är van. Jag är inte lättskrämd. Och Uppsalabor är inte lättskrämda.
När jag växte upp i Klockaretorpet som liten tjej hade vi nästan ingenting. Möblerna var få, inredningen sparsmakad. Somrarna tillbringade vi på den lilla gräsmattan. Mamma och pappa kom till Sverige med kläderna de hade på sig. En liten väska över axeln. Tandkräm och tandborste. Men de andades hoppfullhet varje dag. De viskade i mitt lilla öra – Nooshi, vårt barn – du är värd precis lika mycket som de andra. Du är stark, du är fri, du kan om du vill. Du är en jämlike.
Glöm det aldrig.
De vill inte att vi ska se allt vi har gemensamt. Men jag lovar, det är så mkt mer som förenas oss än som skiljer oss åt. Vi kan göra det tillsammans. Ta makten tillbaka. Till oss själva och våra bostadsområden.
Tala inte om för mig vilka värderingar du har. Du visar det genom hur du behandlar dina medmänniskor. Stå upp tillsammans. Enade.
Jag är trött på att vi ställd mot min granne. Jag är trött på de som säger åt oss att bekämpa varandra.
Sverige kallar. Vår stolta tradition byggd på jämlikhet, arbetarklassens stolthet, längtan efter frihet – kallar.
Vi är redo för nåt annat. En annan typ av politik.
Inte rädslans politik. Inte hatets politik. Inte våldets politik. Utan hoppets politik. Som kan laga det som är sönder i det här landet. Som bygger upp samhället och tar tillbaka det som är vårt. Som ger våra barn framtiden tillbaka.
Nu vinner vi valet vänner!
Det är inte bara vintern som kommit med sitt sedvanliga mörker. Utan regeringen och dess stödparti har lagt en mörk hand över vårt fantastiska land. De vill inte att vi ska lyckas. Utan de river ner, skapar rädsla. Det ska alltid bli sämre för någon. Vi ska tuktas. Vi ska känna främlingskap och oro. Inför varandra. Inför framtiden.
Vi tror inte på det. Det är bara tillsammans, sammanflätade i varandras liv, tillfälligt levandes på denna speciella plats på jorden, som vi kan lyckas. För imorgon är en ny dag. Och 2026 är det år då Sverige ser ljuset igen. Mörker kan inte bekämpas med mer mörker – det kan bara övervinnas av ljus. Då varje person kan vakna upp igen och känna hoppet, viljan och friheten att lyckas. Då vi börjar bygga upp vår gemenskap igen. Tillsammans. 2026 är året för maktskifte, då vi skapar framtiden tillsammans.
Du är värdefull. Du behövs i arbetet för ett maktskifte. Dina erfarenheter, din längtan efter något bättre. Det är dina samtal med grannar, kollegor, släktingar som kan göra skillnad. Trappuppgång för trappuppgång bygger vi det Sverige vi vill ha. Världens bästa land. Idag har vi pratat med uppsalaborna om vad de vill och vad de behöver. Många har sagt: Det är för dyrt att vara svensk!
Du kan ha vilken syn på livet som helst. Du kan vara vänster, du kan vara höger. Du kan vara kristen eller muslim. Du arbetar hårt och sliter. Inför matpriserna är vi alla lika. De är för höga. Det är för dyrt med matkassen.
Falukorven har blivit dubbelt så dyr. Antonia Ax:son Johnson äger Hemköp och Willys har nu en egen förmögenhet på 126 miljarder kronor – så visst skulle hon kunna sänka priserna om hon ville. Hon är inte ensam – bankerna har gjort rekordvinster på bolånekundernas bekostnad. Fastighetsägarna har höjt hyrorna med 17% på bara tre år.
Aldrig har Sverige haft så många miljardärer. Aldrig har de rikaste varit så rika som nu.
Samtidigt som du knappt har råd med både hyra och mat har miljardärer så mkt pengar som är omöjligt att spendera i 100 livstider? När det finns hemlöshet i denna livstid.
Så visst finns det pengar – de är bara väldigt ojämnt fördelade.
Men missförstå mig rätt.
Jag är all for framgång. Men det här är inte framgång. Det är hamstring av resurser. Att höja priset på smör är inte innovation – det är ett rån.
Vi kommer sänka priset på mat!
Vi kommer sänka dina boendekostnader!
Vi tänker höja studiebidraget!Det ska bli billigare att bo och leva, i Flogsta, i Gottsunda, i hela Uppsala, ja i hela Sverige!
Bit ihop manade Ulf Kristersson när han rullade ut nedskärningar över hela Sverige - men varför är det alltid arbetarklassen som ska bita ihop? Med lägre a- kassa, högre matpriser och höjda hyror? Varför är det funktionshindrade, som inte får den personliga assistans de behöver, som ska bita ihop? Varför är det seniorer, som slitit ett helt yrkesliv, som ska bita ihop och betala med låga pensioner?
För Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson själva – fick tillsammans med övriga höginkomsttagare skattesänkningar på minst 6000 kr i månaden. Riskkapitalisterna fick en riktad skattelättnad av SD och regeringen. En kassörska betalar idag högre skatt än butiksägaren.
Medan de allra flesta biter ihop så att käkarna knakar lever vissa väldigt gott. De 5 rikaste svenskarna äger lika mycket som halva Sveriges befolkning. De köper inte bara yachter och jetplan. De köper politisk makt. De köper politiker. Våra skolor dräneras för att de ska få ut sina vinstpengar. Vården är ständigt under hot - så att de rika ska få en skattesänkning. De rikas räkningar är det alla andra som betalar. De är vår tids bidragstagare.
Det är lätt att bli besviken över denna korruption. Men långt där inne finns ett hjärta, våra ideal. Det behöver inte vara så här. Detta är beslut fattade av människor. Vi folket, kan fatta andra beslut. Att vi har fattigdom, den har fördubblats på bara 3 år, mitt i ett av världens rikaste länder, det beror inte på att vi inte kan mätta de fattiga utan för att de rika aldrig blir tillfredsställda.
Det måste bli en förändring. Nu föreslår vi därför att utreda en miljardärsskatt, för att de superrika också ska betala sin del.
Den största skiljelinjen i vårt land går inte mellan dig och dina kollegor, mellan kristen och muslim, mellan sjuka och friska. Den går mellan de superrika och alla oss andra.
De rika vill att vi kollar på varandra - så att vi inte tittar på dem. De kämpar så hårt för att hålla oss arga och splittrade. Ni ser det till och med på sociala medier, hur techmiljardärernas algoritmer delar upp oss efter kön, ursprung och politisk lutning. De kommer ägna all sin tid åt att skuldbelägga och peka finger. De vill att du ska skylla på din granne, att du ska misstro din kollega, att du ska tro att den som inte ser ut som du är den skyldige. Vår enighet är ett hot mot deras förmögenhet och makt.
De gör det för att vi inte ska märka hur de drar ner i vår vård, i våra skolor, i våra bostadsområden. Ger sig själva och andra skattelättnader. Det är den äldsta strategin i världen. Splittra och erövra.
Men vi kommer inte bli erövrade.
Vi är underdogs. Vi går upp mot det ekonomiska etablissemanget. Systemet är riggat. Vi går upp mot mkt pengar. Det är ett hårt spel.Men jag är mamma. Jag är van. Jag är inte lättskrämd. Och Uppsalabor är inte lättskrämda.
När jag växte upp i Klockaretorpet som liten tjej hade vi nästan ingenting. Möblerna var få, inredningen sparsmakad. Somrarna tillbringade vi på den lilla gräsmattan. Mamma och pappa kom till Sverige med kläderna de hade på sig. En liten väska över axeln. Tandkräm och tandborste. Men de andades hoppfullhet varje dag. De viskade i mitt lilla öra – Nooshi, vårt barn – du är värd precis lika mycket som de andra. Du är stark, du är fri, du kan om du vill. Du är en jämlike.
Glöm det aldrig.
De vill inte att vi ska se allt vi har gemensamt. Men jag lovar, det är så mkt mer som förenas oss än som skiljer oss åt. Vi kan göra det tillsammans. Ta makten tillbaka. Till oss själva och våra bostadsområden.
Tala inte om för mig vilka värderingar du har. Du visar det genom hur du behandlar dina medmänniskor. Stå upp tillsammans. Enade.
Jag är trött på att vi ställd mot min granne. Jag är trött på de som säger åt oss att bekämpa varandra.
Sverige kallar. Vår stolta tradition byggd på jämlikhet, arbetarklassens stolthet, längtan efter frihet – kallar.
Vi är redo för nåt annat. En annan typ av politik.
Inte rädslans politik. Inte hatets politik. Inte våldets politik. Utan hoppets politik. Som kan laga det som är sönder i det här landet. Som bygger upp samhället och tar tillbaka det som är vårt. Som ger våra barn framtiden tillbaka.
Nu vinner vi valet vänner!