Vänner!
Idag för två år sedan vaknade barnen i Ukraina till ljudet av bomber;
För första gången sedan andra världskriget såg vi ett fullskaligt invasionskrig, mitt i Europa.
Folkrättsvidrigt, brutalt, hänsynslöst,
angrep Ryssland sitt fredliga och demokratiska grannland.
Två år har nu gått.
Två år av terror, för Ukraina.
***
Jag var där.
Och jag kommer aldrig glömma:
Bostadshusen i ruiner,
Massgravarna,
Och berättelserna.
Aldrig, kommer jag glömma vittnesmålen.
Om våldtäkterna, deportationerna, och avrättningarna.
Det är vår plikt, att se.
Det är vår plikt, att berätta.
För den ryska regimen, den ska ställas till svars för sina krigsbrott.
För Ukraina, förtjänar rättvisa!
***
Vänner!
Sedan två år lever vi i ett mörkt kapitel av Europas historia.
Med kapitlet rymmer också en berättelse om något helt annat än mörker.
Om sammanhållning, mod, och beslutsamhet.
För ända sedan de fruktansvärda morgontimmarna för två år sedan,
har vi följt Ukrainas frihetskamp med beundran.
Och djup respekt.
Ukraina har visat oss den kraft som finns i det samhälle som sluter upp.
Som ger allt i kampen för frihet.
Som vägrar böja sig för tyranni!
Låt oss applådera Ukrainas mod,
Ukrainas styrka,
och Ukrainas sammanhållning!
***
Vänner!
Ukrainas motståndskraft, den är urstark. Men deras frihetskamp vilar också på stödet från väst.
Putin, han visar inga tecken på att backa.
Tvärtom. Han har ställt om Ryssland till en krigsekonomi.
Det är tydligt:
Det är nu, två år in i kriget, som vår förmåga att stötta Ukraina prövas på riktigt.
Det är nu vi måste visa enighet och uthållighet.
Det är nu vi måste växla upp.
Vi, i Europa, måste helt enkelt producera mer ammunition.
Mer vapen.
Den starka, svenska försvarsindustrin, den är nu viktigare än på mycket länge.
Jag gick inte med i SSU för att jag drömde om en växande vapenindustri.
Men det är vad den ukrainska frihetskampen behöver.
Därför ska vi göra det som krävs.
Vi ska fortsätta stötta Ukraina tills den siste ryska soldaten har åkt hem!
***
Vänner,
Det svenska stödet till Ukraina har varit orubbligt; se bara på alla oss här idag!
Låt oss påminna oss om, att kampen i de ukrainska skyttegravarna, den handlar Ukrainas rätt till frihet och demokrati–ja.
Men den handlar också om oss.
Om vår frihet.
Om vår rätt, att forma vår egen framtid.
Europa står nu i en avgörande tid.
Det har gått två år. Det är nu, vår sammanhållning och uthållighet prövas.
Och visst ska vi väl visa historieböckerna, att vi–vi kommer fortsätta stå enade.
För Ukrainas framtid.
För Europas framtid.
För Sverige, och svenska folkets säkerhet.
För vår tids fred, frihet, och demokrati!
Slava Ukraini!
Idag för två år sedan vaknade barnen i Ukraina till ljudet av bomber;
För första gången sedan andra världskriget såg vi ett fullskaligt invasionskrig, mitt i Europa.
Folkrättsvidrigt, brutalt, hänsynslöst,
angrep Ryssland sitt fredliga och demokratiska grannland.
Två år har nu gått.
Två år av terror, för Ukraina.
***
Jag var där.
Och jag kommer aldrig glömma:
Bostadshusen i ruiner,
Massgravarna,
Och berättelserna.
Aldrig, kommer jag glömma vittnesmålen.
Om våldtäkterna, deportationerna, och avrättningarna.
Det är vår plikt, att se.
Det är vår plikt, att berätta.
För den ryska regimen, den ska ställas till svars för sina krigsbrott.
För Ukraina, förtjänar rättvisa!
***
Vänner!
Sedan två år lever vi i ett mörkt kapitel av Europas historia.
Med kapitlet rymmer också en berättelse om något helt annat än mörker.
Om sammanhållning, mod, och beslutsamhet.
För ända sedan de fruktansvärda morgontimmarna för två år sedan,
har vi följt Ukrainas frihetskamp med beundran.
Och djup respekt.
Ukraina har visat oss den kraft som finns i det samhälle som sluter upp.
Som ger allt i kampen för frihet.
Som vägrar böja sig för tyranni!
Låt oss applådera Ukrainas mod,
Ukrainas styrka,
och Ukrainas sammanhållning!
***
Vänner!
Ukrainas motståndskraft, den är urstark. Men deras frihetskamp vilar också på stödet från väst.
Putin, han visar inga tecken på att backa.
Tvärtom. Han har ställt om Ryssland till en krigsekonomi.
Det är tydligt:
Det är nu, två år in i kriget, som vår förmåga att stötta Ukraina prövas på riktigt.
Det är nu vi måste visa enighet och uthållighet.
Det är nu vi måste växla upp.
Vi, i Europa, måste helt enkelt producera mer ammunition.
Mer vapen.
Den starka, svenska försvarsindustrin, den är nu viktigare än på mycket länge.
Jag gick inte med i SSU för att jag drömde om en växande vapenindustri.
Men det är vad den ukrainska frihetskampen behöver.
Därför ska vi göra det som krävs.
Vi ska fortsätta stötta Ukraina tills den siste ryska soldaten har åkt hem!
***
Vänner,
Det svenska stödet till Ukraina har varit orubbligt; se bara på alla oss här idag!
Låt oss påminna oss om, att kampen i de ukrainska skyttegravarna, den handlar Ukrainas rätt till frihet och demokrati–ja.
Men den handlar också om oss.
Om vår frihet.
Om vår rätt, att forma vår egen framtid.
Europa står nu i en avgörande tid.
Det har gått två år. Det är nu, vår sammanhållning och uthållighet prövas.
Och visst ska vi väl visa historieböckerna, att vi–vi kommer fortsätta stå enade.
För Ukrainas framtid.
För Europas framtid.
För Sverige, och svenska folkets säkerhet.
För vår tids fred, frihet, och demokrati!
Slava Ukraini!