Hej!
Tack för möjligheten att få komma hit till IF Metalldagen i Olofström.
Ett av Sveriges starka industrifästen.
Ett av de fästen som bidrar till den tillväxt och de exportframgångar som bygger vårt land rikt.
Därför vill jag också rikta ett särskilt tack till alla er IF Metallare som är här idag!
Inte främst för att ni här:
Utan för ni bygger vårt lands välstånd.
Och för att ni tillsammans med era fackliga kamrater kämpar för Sveriges hårt arbetade löntagare.
För att människorna som varje dag ställer klockan, går till jobbet och bygger vårt land ska ha en bra arbetsmiljö.
En trygg vardag.
En schysst lön och en bra pension!
Ert engagemang, slit och ansvarstagande ger hopp;
Hopp om att ett mer rättvist Sverige är möjligt!
***
Det hoppet behövs efter den här sommaren.
För det har varit en sommar präglad av oro.
Terrorhot och korankris.
Kriget i Ukraina.
Skjutningar och våldsdåd.
En allt mer ansträngd ekonomi för hushållen och för skolan, vården och omsorgen.
Därutöver ösregn och översvämningar.
Torka och bränder.
Att många känner oro i det här läget är fullt naturligt.
Om det vill jag tala idag.
Om att när vi lever i oroliga tider, som nu;
Då behöver samhället ta kontroll.
Säkerställa trygghet och ordning och reda.
Och om att det kräver ett helt annat ledarskap från politiken än det vi just nu ser.
Men också om att ett annat ledarskap för Sverige är möjligt.
För i Sverige tar vi oss igenom kriser tillsammans – som ett land.
Som vi gjorde under den ekonomiska krisen på 90-talet;
Som vi gjorde under pandemin.
För de flesta av oss vet:
Att Sverige är som starkast;
När Sverige håller ihop!
***
Oron och de bakomliggande orsakerna föder ett behov mer samhällelig kontroll – av ordning och reda.
När Sverige går till val år 2026 kommer högern att ha haft majoritet i riksdagen i över 20 år.
Det har spelat roll.
Från det lilla, som den sönderprivatiserade bilprovningen, till det stora, som de ökade ekonomiska klyftorna.
Men låt mig börja i jobben – grunden för allt välstånd i vårt samhälle.
Det är ingen slump att Sverige under 1900-talet gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste.
Den resan har byggt på vår kombination av yrkesskickliga arbetare och innovativa ingenjörer;
Människor som har brunnit för att deras arbetsplatser, organisationer och i slutändan Sverige ska ligga längst fram i teknikutvecklingen;
För att våra produkter och tjänster ska vara de bästa.
Det är med den attityden Sverige har blivit det rika land vi är idag.
Just nu pågår ett enormt teknikskifte i världen.
Miljarder och åter miljarder investeras i ny grön teknik.
Vi socialdemokrater har använt politiken för att vi ska möta det på samma sätt som tidigare.
Genom en kombination av socialdemokratisk industripolitik och miljöpartistisk klimatpolitik har Sverige tagit ledartröjan i klimatomställningen.
Resultatet är den våg av nyindustrialisering som sveper över landet och skapar tusentals nya jobb.
Men nu väljer SD-regeringen att slita av sig den svenska ledartröjan.
Ökar Sveriges utsläpp.
Slaktar klimat- och miljöpolitiken.
Kort och gott: minskar ambitionerna för industrin.
För jobben.
För vårt välstånd.
Det är mycket osvenskt.
Och på ett sätt känns det som att se Reinfeldts ”the industry is basically gone” i repris.
Och det är väl inte så förvånande – Kristersson var ju minister i Reinfeldts regering.
Och märk väl:
Världen kommer att ställa om – vare sig vi är med eller inte.
Den gröna kapprustningen är redan igång.
Som Stefan Löfven sa:
Vi ska inte vara rädda för ny teknik – utan för gammal.
Genom sitt agerande riskerar SD-regeringen därmed tusentals jobb över hela landet.
Det är dåligt för svensk ekonomi och svenska jobb.
Det är dåligt för dagens unga.
Och det är dåligt för vår gemensamma framtid!
***
Om vi låter klimatförändringarna fortsätta kommer vi behöva betala ett högt pris i framtiden.
Se bara på översvämningarna nu i sommar.
Det kommer att bli dyrt för den enskilde husägaren, med dräneringar och restaureringsarbete.
Och det kommer att bli dyrt för samhället, med översvämmade landsvägar och efterföljande reparationer.
Det för mig över till ekonomin.
Och ekonomiskt har det här blivit en annorlunda sommar för många, många svenskar.
Utöver de redan höga priserna på mat och drivmedel, högre hyror och räntor;
Så har också kostnaderna för det vanliga semesterfirandet skenat.
Den här sommaren har många hårt arbetande föräldrar behövt förklara för sina barn att pengarna helt inte räcker till.
Att den där efterlängtade resan till Skara sommarland ställs in.
Att man helt enkelt inte har råd med den stora glasstruten på stranden.
Och inte bara det.
Under hela året har hushållen kämpat för att få ekonomin att gå ihop.
Vad behöver en regering göra i ett sådant läge?
Jo man måste satsa på de som behöver det mest. Som barnfamiljer, pensionärer och ensamhushåll.
Det är vad internationella experter säger, och så har andra länder gjort.
Men hur har då Sverigedemokraternas regering agerat i denna ekonomiska kris?
Har de prioriterat vanligt folk?
Nej.
SD-regeringens syn på människor i ekonomisk utsatthet har istället börjat skina igenom.
Ulf Kristersson budskap är att ”Det är bara att bita ihop”.
Johan Pehrson tycker det är för ”… fett att vara arbetslös”.
Och Ebba Busch; hon har slutat vifta med falukorven.
***
Före valet lät det annorlunda.
Då lovade högerpartierna allt åt alla.
Högkostnadsskydd för el.
Sänkta bensin- och dieselpriser.
Pausat amorteringskrav.
Stopp för höjda skatter.
Nu vill de inte kännas till några löften.
Löftesbrott har följts av löftesbrott.
Lögn efter lögn.
Ärligt talat,
Det är inte respektfullt mot svenska folket!
***
Och vad har då SD-regeringen prioriterat istället för vanligt folk?
Välfärden?
Nej.
Fler jobb och starkare industri?
Nej.
Man har prioriterat höginkomsttagarna.
Som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson själva.
10 000 kronor i skattesänkning, rakt ner i fickan.
Och nu har de presenterat fler sådana.
En särskild skattesänkning riktad mot till dem med miljoninkomster.
50 000 kronor.
Så om någon någonsin tvivlat på våra ord om att Sverigedemokraterna är ett högerparti som driver de rikas intressen;
Kanske litat på Jimmie Åkesson när han sagt att hans parti representerar vanligt folk;
Där har vi beviset, svart på vitt, vilka de egentligen prioriterar.
Sverigedemokraterna är och förblir ett rent högerparti!
***
Vi socialdemokrater har visat att det går att prioritera annorlunda.
Vi har föreslagit ett höjt barnbidrag.
Studiebidrag på sommarlovet.
Sommarlovsaktiviteter med lunch.
Underhållsstöd.
Tankrabatt för de som behöver bilen.
Folkhemsel.
Allt det har högerpartierna röstat ner.
Och nu när räntorna på bolånen gör att småbarnsmammor och -pappor ligger sömnlösa om nätterna;
När ärendena hos kronofogden ökar;
När helt nya grupper söker stöd hos hjälpcenter;
Då är det uppenbart att vanliga hushåll behöver en ekonomisk lättnad.
Vi kommer därför i vår budget föreslå en rättvis skattesänkning för vanligt folk.
Finansierat av höjd skatt på höginkomsttagare och på de företag som gör stora vinster på grund av krisen, banker till exempel.
Nu sitter ni alla och tänker på att Socialdemokraterna vill sänka skatten;
Ja, det tillhör inte vanligheten.
Men det här är inte heller en vanlig situation.
Tio års reallöneökningar har utraderats och det ekonomiska läget bedöms nu förvärras i höst;
Det är uppenbart att vanliga hushåll behöver en ekonomisk lättnad.
När vi som land drabbas av kriser krävs nationellt ansvarstagande.
Det måste bli stopp för fler ogenomtänkta skattesänkningar för de rikaste.
Den ekonomiska politiken måste helt enkelt riktas om;
Vi behöver en ekonomisk politik för vanligt folk!
***
De höga priserna som drabbar svenska familjer slår nu också hårt mot verksamheterna i vården, skolan och omsorgen.
Mot lärarna, undersköterskorna och barnskötarna som varje dag kämpar för att vårt samhälle ska fungera.
Det här är verksamheter som redan är hårt pressade.
Tuffa scheman, med stressiga arbetspass – som nu ska pressas ännu mer.
Vi socialdemokrater har gång på gång varnat för utvecklingen.
Att om regeringen inte skjuter till pengar så blir konsekvenserna förödande.
Sveriges Kommuner och Regioner varnar:
Underskotten ökar.
Resultaten faller.
Nästa år ser läget ut att bli det värsta sedan 90-talskrisen.
Oron är stor och nu undrar många:
Hur kommer barnens undervisning och trygghet på skolgården att påverkas under höstterminen?
Ska jag som jobbar i välfärden springa ännu snabbare?
Kanske till och med att sägas upp?
Här och nu måste rejäla resurser skjutas till skolan, vården och omsorgen.
Men också långsiktigt måste finansieringen säkras.
Vi socialdemokrater vill se ett systemskifte:
En ny princip för att trygga välfärdens grundfinansiering – en bottenplatta för välfärden, där resurserna räknas upp automatiskt.
Nu är det upp till bevis för regeringen.
Sjukvården, skolan och omsorgen kan inte användas som Kristerssons krockkudde.
Barnen i skolan, vården för sjuka och omsorgen om äldre måste gå före skattesänkningar för höginkomsttagare!
***
Som att det inte räcker med naturkatastrofer och ekonomisk kris för hushållen och välfärden, så har året hittills också präglats av skjutningar och våldsdåd.
Unga män, pojkar, som kallblodigt skjuter och mördar.
Unga män som skadas.
Dör.
För föräldrar, familj, vänner och klasskamrater blir livet aldrig mer det samma.
Det är en nattsvart utveckling.
På högerpartierna lät det innan valet som att det genast skulle bli ändring om de fick komma till makten.
Man lovade en rivstart mot gängkriminaliteten.
Också här har man svikit vallöfte efter vallöfte.
Två saker är bra:
I frågan om skärpta straff och fler poliser har de fortsatt på den linje som vi socialdemokrater förde i regeringsställning.
De har också fortsatt med vår strama migrationspolitik, där vi genomförde ett paradigmskifte bort från Reinfeldts ultraliberala politik.
Så i dessa frågor råder bred enighet i Sveriges riksdag.
Det är en styrka för vårt land.
För oss socialdemokrater finns ingen tvekan:
Varenda gängkriminell som plockar upp ett vapen;
Som hotar vår gemensamma trygghet;
Han ska veta att han har samhällets samlade kraft emot sig – ända tills han sitter bakom lås och bom!
***
Trots skärpta straff och fler poliser så kommer inte SD-regeringen att lyckas knäcka de kriminella gängen.
Det beror på att de väljer att blunda för nyrekryteringen och för segregationen som driver på den.
Genom våra straffskärpningar och satsningar på polisen sitter nu fler kriminella bakom lås och bom – och de sitter längre tid.
Men det räcker inte för att stoppa skjutningarna när nya killar direkt står redo att ta deras plats.
Och de unga pojkar som det handlar om kan börja rekryteras redan när de är så små som 10-11 år.
Äldre kriminella lurar in dem i allt grövre brott.
Man blir kanske blir bjuden på en pizza, och vips har man en skuld till gängen.
Skulden översätts till uppdrag om att hålla utkik, som i sin tur går över till att leverera paket med narkotika.
Narkotikahandel leder till vapenhantering.
Och om samhället inte lyckas bryta in, med krafttag, stöd och tydlig gränssättning;
Så har gängen efter några år ytterligare en person som utan att tveka väljer att skjuta – inte sällan under hot att själv annars blir skjuten.
Det är uppenbart:
Samhället måste göra allt för att bryta den negativa spiralen!
Nu måste regeringen börja lyssna på vad polisen själva säger.
Att det inte räcker med att bura in de som begår brotten, om nya ungdomar direkt tar deras plats. Vi måste bryta nyrekryteringen!
Ofta talas det om danska straff för svenska brott – och det är en riktning vi går mot i bred politisk enighet.
Men lika viktigt är att vi inför danska åtgärder för att bryta den svenska nyrekryteringen.
Jag har idag berättat att vi socialdemokrater vill införa ett särskilt straff som innebär att om man köper narkotika av barn – då ska man riskera fängelse.
Det handlar om att skydda barnen. Det ansvaret har vi som samhälle.
Men var och en som partyknarkar har också ett eget ansvar, går ditt partyknarkande verkligen före varje ung människas rätt till en trygg uppväxt?
Sanningen är att vi behöver genomföra ett brett paradigmskifte för att bryta nyrekryteringen. Hela samhället behöver arbeta åt samma håll.
För varje krona vi satsar på polisen, måste minst en krona satsas på att bryta nyrekryteringen.
Framförallt behövs mer resurser till kommunerna, som har ansvar för socialtjänst, kuratorer och fältassistenter.
Jag önskar att vi ska komma till en plats där samhället kan punktmarkera varenda ung kille på glid.
Där varenda ung människa klarar sig igenom skolan och tar sig in på arbetsmarknaden.
Känner att de behövs av samhället.
Har en uppgift och kan bidra.
Ser att det finns en annan framtid.
Det finns krafter som vill något annat.
Kriminella som vill utnyttja våra unga.
Men de är få.
Alla vi andra är så många fler.
En förkrossande majoritet av oss som bor i Sverige vill ju bara leva i trygghet.
Vi vill att alla Sveriges barn och unga ska få utvecklas och leva ett gott liv!
***
Vad är skälet till att Danmark så ofta lyfts fram – rättvist, ska sägas – som förebild för Sverige på det här området?
Det kokar ner till en faktor:
Ett starkt och tydligt ledarskap.
Baserat på ett blocköverskridande samarbete som skapar en långsiktig riktning.
Den svenska sommaren har präglats av terrorhot, korankris, naturkatastrofer, skjutningar och ekonomisk kris.
Och när man tittar på SD-regeringens politiska svar, så är en sak uppenbar:
Man har svårt att leda landet genom de här kriserna.
Man har svårt att göra det som krävs.
Varför då?
En viktig förklaring är att det går en avgrundsdjup spricka, rakt igenom regeringsunderlaget.
På ena sidan har vi Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Och på andra sidan har vi Sverigedemokraterna – konstellationens största parti.
Kristersson på ena sidan – Åkesson på den andra.
På avgörande områden drar de åt olika håll.
När man har två chefer som vill helt olika saker samtidigt på ett jobb – då blir ingenting gjort.
Resultatet är handlingsförlamning – motsatsen till det ledarskap som behövs för att hantera en kris.
Det är därför som SD-regeringen sitter fast.
Men passivitet tar oss inte igenom kriserna;
Och passivitet löser inte Sveriges problem!
***
Det tydligaste exemplet är den uppkomna säkerhetssituationen, kantad av terrorhot och koranbränningar.
SÄPO har höjt terrorhotsnivån.
Många känner med rätta stor oro.
Och många önskar sig nog en regering som tydligare leder Sverige i ett känsligt läge.
En regering som samlar, inte splittrar.
Och som tydligare agerar, för att säkra Sveriges och svenska folkets säkerhet.
Men i det här läget drar SD-regeringens partier åt två olika håll, samtidigt.
På ena sidan har vi Kristersson, som säger sig vilja lugna ner situationen.
På andra sidan har vi Sverigedemokraterna, som agerar i direkt motsatt riktning.
Sverigedemokraterna och dess svans i den högerextrema miljön har varit med och drivit på koranbränningarna – ett led i de hatiska kampanjer som pågått under lång tid.
Det är ju två personer som utfört väldigt många av koranbränningarna i Sverige. Båda har kopplingar till Sverigedemokraterna.
Under året har Richard Jomshof, en av partiets främsta företrädare, fortsatt att uppmana till bokbål och mitt i korankrisen drivit på hatet mot muslimer.
Men istället för att ta ansvar, så står Kristersson där – handlingsförlamad av sitt eget regeringsunderlag.
Och inte bara det:
Han fortsätter att ge samma sverigedemokrater verklig politisk makt.
Legitimerar dem och ger dem höga positioner och därmed starka plattformar.
Som ordförandeposten i riksdagens Justitieutskott, till exempel.
Låt mig vara tydlig:
Att Kristersson fortsätter på det här sättet, mitt i den här krisen;
Försvarar Sverigedemokraternas maktpositioner;
Samtidigt som han erkänner att det skapar fara för vårt land;
Är det att sätta Sverige och svenska folkets säkerhet främst?
Vi ska alltid stå upp mot våldsam extremism – ja.
Vi ska alltid stå upp för yttrandefriheten – ja.
Men vi ska inte ge höga positioner till personer som använder den plattformen för att förvärra krisen och kränka miljontals människor för deras tro eller sexualitet.
Där går gränsen.
Det handlar inte bara om bilden av Sverige utomlands och de risker det för med sig.
Det handlar om vad vårt land är – och vad vi står upp för.
Richard Jomshof måste omedelbart frånskiljas från sin post som ordförande för Justitieutskottet i Sveriges riksdag.
*
Vi socialdemokrater varnade under valrörelsen för att den här situationen skulle kunna uppstå.
För att Sverigedemokraterna inte är som andra partier – att de står på en helt annan principiell grund.
Och för att partiet och dess svans agerande kan innebära risker för vårt land.
Både vad gäller förhållningssättet till Ryssland – som när Åkesson inte kunde välja mellan president Biden och Putin en vecka innan Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, och som i den nu uppkomna säkerhetskrisen.
Jag önskar innerligt att vi hade haft fel i våra varningar.
Att det inte hade blivit såhär.
Det hade varit bättre för Sverige – och för svenska folkets trygghet.
Det är med sorg jag konstaterar att det vi sa visade sig stämma.
Ulf Kristersson, men även Johan Pehrson, måste ta sig en rejäl funderare.
Har jag gjort rätt vägval?
Är samarbetet med SD verkligen det som är bäst för Sverige och svenska folket?
***
Vi socialdemokrater alltid är beredda att ta ansvar.
Vi sätter alltid Sveriges och svenska folket främst.
I det här läget behövs alla goda krafter.
För i Sverige behöver vi mer trygghet – inte mindre.
Mer samhällsgemenskap – inte mindre.
Mer demokrati – inte mindre.
Fler som ställer upp sig upp och säger:
I Sverige respekterar vi varandra.
I Sverige tar vi gemensamt ansvar i svåra tider.
Helt enkelt att Sverige är som bäst, när Sverige håller ihop!
***
Vi socialdemokrater kommer fortsätta kämpa för det.
Och i det arbetet drivs vi av en lika enkel som stark övertygelse.
Den övertygelse som vi alltid kämpat för.
Att Sverige behöver ett starkt ledarskap – så att vi tillsammans, som ett samhälle, kan ta tillbaka kontrollen.
Över utvecklingen mot en grön industri för fler jobb.
Över den ekonomiska krisen för hushållen och välfärden, så att vanliga människor klarar sig genom den.
Över brottsligheten och segregationen, så att skjutningarna och våldet kan få ett slut.
Och över den uppkomna säkerhetssituationen, så att den inte utnyttjas av just de krafter som vill demokratin och friheten illa.
Det är en övertygelse om att Sverige blir ett bättre och tryggare land om människor känner en stark gemenskap och tillit.
Där vi håller ihop som land och respekterar varandra.
Oberoende av vilka föräldrar vi har.
Vilken utbildning vi har.
Vilket jobb vi har.
Var vi är födda,
Eller vilka vi älskar.
Helt enkelt för människovärdet;
Så att varenda svensk känner att här har jag en plats.
Här får jag vara med och bidra till samhället – och samhället finns här för mig.
Här har jag min framtid, mitt hopp.
Helt enkelt så att Sverige ska bli lite mer som Sverige;
Vår plats i världen.
Tack för att ni har lyssnat!
Tack för möjligheten att få komma hit till IF Metalldagen i Olofström.
Ett av Sveriges starka industrifästen.
Ett av de fästen som bidrar till den tillväxt och de exportframgångar som bygger vårt land rikt.
Därför vill jag också rikta ett särskilt tack till alla er IF Metallare som är här idag!
Inte främst för att ni här:
Utan för ni bygger vårt lands välstånd.
Och för att ni tillsammans med era fackliga kamrater kämpar för Sveriges hårt arbetade löntagare.
För att människorna som varje dag ställer klockan, går till jobbet och bygger vårt land ska ha en bra arbetsmiljö.
En trygg vardag.
En schysst lön och en bra pension!
Ert engagemang, slit och ansvarstagande ger hopp;
Hopp om att ett mer rättvist Sverige är möjligt!
***
Det hoppet behövs efter den här sommaren.
För det har varit en sommar präglad av oro.
Terrorhot och korankris.
Kriget i Ukraina.
Skjutningar och våldsdåd.
En allt mer ansträngd ekonomi för hushållen och för skolan, vården och omsorgen.
Därutöver ösregn och översvämningar.
Torka och bränder.
Att många känner oro i det här läget är fullt naturligt.
Om det vill jag tala idag.
Om att när vi lever i oroliga tider, som nu;
Då behöver samhället ta kontroll.
Säkerställa trygghet och ordning och reda.
Och om att det kräver ett helt annat ledarskap från politiken än det vi just nu ser.
Men också om att ett annat ledarskap för Sverige är möjligt.
För i Sverige tar vi oss igenom kriser tillsammans – som ett land.
Som vi gjorde under den ekonomiska krisen på 90-talet;
Som vi gjorde under pandemin.
För de flesta av oss vet:
Att Sverige är som starkast;
När Sverige håller ihop!
***
Oron och de bakomliggande orsakerna föder ett behov mer samhällelig kontroll – av ordning och reda.
När Sverige går till val år 2026 kommer högern att ha haft majoritet i riksdagen i över 20 år.
Det har spelat roll.
Från det lilla, som den sönderprivatiserade bilprovningen, till det stora, som de ökade ekonomiska klyftorna.
Men låt mig börja i jobben – grunden för allt välstånd i vårt samhälle.
Det är ingen slump att Sverige under 1900-talet gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste.
Den resan har byggt på vår kombination av yrkesskickliga arbetare och innovativa ingenjörer;
Människor som har brunnit för att deras arbetsplatser, organisationer och i slutändan Sverige ska ligga längst fram i teknikutvecklingen;
För att våra produkter och tjänster ska vara de bästa.
Det är med den attityden Sverige har blivit det rika land vi är idag.
Just nu pågår ett enormt teknikskifte i världen.
Miljarder och åter miljarder investeras i ny grön teknik.
Vi socialdemokrater har använt politiken för att vi ska möta det på samma sätt som tidigare.
Genom en kombination av socialdemokratisk industripolitik och miljöpartistisk klimatpolitik har Sverige tagit ledartröjan i klimatomställningen.
Resultatet är den våg av nyindustrialisering som sveper över landet och skapar tusentals nya jobb.
Men nu väljer SD-regeringen att slita av sig den svenska ledartröjan.
Ökar Sveriges utsläpp.
Slaktar klimat- och miljöpolitiken.
Kort och gott: minskar ambitionerna för industrin.
För jobben.
För vårt välstånd.
Det är mycket osvenskt.
Och på ett sätt känns det som att se Reinfeldts ”the industry is basically gone” i repris.
Och det är väl inte så förvånande – Kristersson var ju minister i Reinfeldts regering.
Och märk väl:
Världen kommer att ställa om – vare sig vi är med eller inte.
Den gröna kapprustningen är redan igång.
Som Stefan Löfven sa:
Vi ska inte vara rädda för ny teknik – utan för gammal.
Genom sitt agerande riskerar SD-regeringen därmed tusentals jobb över hela landet.
Det är dåligt för svensk ekonomi och svenska jobb.
Det är dåligt för dagens unga.
Och det är dåligt för vår gemensamma framtid!
***
Om vi låter klimatförändringarna fortsätta kommer vi behöva betala ett högt pris i framtiden.
Se bara på översvämningarna nu i sommar.
Det kommer att bli dyrt för den enskilde husägaren, med dräneringar och restaureringsarbete.
Och det kommer att bli dyrt för samhället, med översvämmade landsvägar och efterföljande reparationer.
Det för mig över till ekonomin.
Och ekonomiskt har det här blivit en annorlunda sommar för många, många svenskar.
Utöver de redan höga priserna på mat och drivmedel, högre hyror och räntor;
Så har också kostnaderna för det vanliga semesterfirandet skenat.
Den här sommaren har många hårt arbetande föräldrar behövt förklara för sina barn att pengarna helt inte räcker till.
Att den där efterlängtade resan till Skara sommarland ställs in.
Att man helt enkelt inte har råd med den stora glasstruten på stranden.
Och inte bara det.
Under hela året har hushållen kämpat för att få ekonomin att gå ihop.
Vad behöver en regering göra i ett sådant läge?
Jo man måste satsa på de som behöver det mest. Som barnfamiljer, pensionärer och ensamhushåll.
Det är vad internationella experter säger, och så har andra länder gjort.
Men hur har då Sverigedemokraternas regering agerat i denna ekonomiska kris?
Har de prioriterat vanligt folk?
Nej.
SD-regeringens syn på människor i ekonomisk utsatthet har istället börjat skina igenom.
Ulf Kristersson budskap är att ”Det är bara att bita ihop”.
Johan Pehrson tycker det är för ”… fett att vara arbetslös”.
Och Ebba Busch; hon har slutat vifta med falukorven.
***
Före valet lät det annorlunda.
Då lovade högerpartierna allt åt alla.
Högkostnadsskydd för el.
Sänkta bensin- och dieselpriser.
Pausat amorteringskrav.
Stopp för höjda skatter.
Nu vill de inte kännas till några löften.
Löftesbrott har följts av löftesbrott.
Lögn efter lögn.
Ärligt talat,
Det är inte respektfullt mot svenska folket!
***
Och vad har då SD-regeringen prioriterat istället för vanligt folk?
Välfärden?
Nej.
Fler jobb och starkare industri?
Nej.
Man har prioriterat höginkomsttagarna.
Som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson själva.
10 000 kronor i skattesänkning, rakt ner i fickan.
Och nu har de presenterat fler sådana.
En särskild skattesänkning riktad mot till dem med miljoninkomster.
50 000 kronor.
Så om någon någonsin tvivlat på våra ord om att Sverigedemokraterna är ett högerparti som driver de rikas intressen;
Kanske litat på Jimmie Åkesson när han sagt att hans parti representerar vanligt folk;
Där har vi beviset, svart på vitt, vilka de egentligen prioriterar.
Sverigedemokraterna är och förblir ett rent högerparti!
***
Vi socialdemokrater har visat att det går att prioritera annorlunda.
Vi har föreslagit ett höjt barnbidrag.
Studiebidrag på sommarlovet.
Sommarlovsaktiviteter med lunch.
Underhållsstöd.
Tankrabatt för de som behöver bilen.
Folkhemsel.
Allt det har högerpartierna röstat ner.
Och nu när räntorna på bolånen gör att småbarnsmammor och -pappor ligger sömnlösa om nätterna;
När ärendena hos kronofogden ökar;
När helt nya grupper söker stöd hos hjälpcenter;
Då är det uppenbart att vanliga hushåll behöver en ekonomisk lättnad.
Vi kommer därför i vår budget föreslå en rättvis skattesänkning för vanligt folk.
Finansierat av höjd skatt på höginkomsttagare och på de företag som gör stora vinster på grund av krisen, banker till exempel.
Nu sitter ni alla och tänker på att Socialdemokraterna vill sänka skatten;
Ja, det tillhör inte vanligheten.
Men det här är inte heller en vanlig situation.
Tio års reallöneökningar har utraderats och det ekonomiska läget bedöms nu förvärras i höst;
Det är uppenbart att vanliga hushåll behöver en ekonomisk lättnad.
När vi som land drabbas av kriser krävs nationellt ansvarstagande.
Det måste bli stopp för fler ogenomtänkta skattesänkningar för de rikaste.
Den ekonomiska politiken måste helt enkelt riktas om;
Vi behöver en ekonomisk politik för vanligt folk!
***
De höga priserna som drabbar svenska familjer slår nu också hårt mot verksamheterna i vården, skolan och omsorgen.
Mot lärarna, undersköterskorna och barnskötarna som varje dag kämpar för att vårt samhälle ska fungera.
Det här är verksamheter som redan är hårt pressade.
Tuffa scheman, med stressiga arbetspass – som nu ska pressas ännu mer.
Vi socialdemokrater har gång på gång varnat för utvecklingen.
Att om regeringen inte skjuter till pengar så blir konsekvenserna förödande.
Sveriges Kommuner och Regioner varnar:
Underskotten ökar.
Resultaten faller.
Nästa år ser läget ut att bli det värsta sedan 90-talskrisen.
Oron är stor och nu undrar många:
Hur kommer barnens undervisning och trygghet på skolgården att påverkas under höstterminen?
Ska jag som jobbar i välfärden springa ännu snabbare?
Kanske till och med att sägas upp?
Här och nu måste rejäla resurser skjutas till skolan, vården och omsorgen.
Men också långsiktigt måste finansieringen säkras.
Vi socialdemokrater vill se ett systemskifte:
En ny princip för att trygga välfärdens grundfinansiering – en bottenplatta för välfärden, där resurserna räknas upp automatiskt.
Nu är det upp till bevis för regeringen.
Sjukvården, skolan och omsorgen kan inte användas som Kristerssons krockkudde.
Barnen i skolan, vården för sjuka och omsorgen om äldre måste gå före skattesänkningar för höginkomsttagare!
***
Som att det inte räcker med naturkatastrofer och ekonomisk kris för hushållen och välfärden, så har året hittills också präglats av skjutningar och våldsdåd.
Unga män, pojkar, som kallblodigt skjuter och mördar.
Unga män som skadas.
Dör.
För föräldrar, familj, vänner och klasskamrater blir livet aldrig mer det samma.
Det är en nattsvart utveckling.
På högerpartierna lät det innan valet som att det genast skulle bli ändring om de fick komma till makten.
Man lovade en rivstart mot gängkriminaliteten.
Också här har man svikit vallöfte efter vallöfte.
Två saker är bra:
I frågan om skärpta straff och fler poliser har de fortsatt på den linje som vi socialdemokrater förde i regeringsställning.
De har också fortsatt med vår strama migrationspolitik, där vi genomförde ett paradigmskifte bort från Reinfeldts ultraliberala politik.
Så i dessa frågor råder bred enighet i Sveriges riksdag.
Det är en styrka för vårt land.
För oss socialdemokrater finns ingen tvekan:
Varenda gängkriminell som plockar upp ett vapen;
Som hotar vår gemensamma trygghet;
Han ska veta att han har samhällets samlade kraft emot sig – ända tills han sitter bakom lås och bom!
***
Trots skärpta straff och fler poliser så kommer inte SD-regeringen att lyckas knäcka de kriminella gängen.
Det beror på att de väljer att blunda för nyrekryteringen och för segregationen som driver på den.
Genom våra straffskärpningar och satsningar på polisen sitter nu fler kriminella bakom lås och bom – och de sitter längre tid.
Men det räcker inte för att stoppa skjutningarna när nya killar direkt står redo att ta deras plats.
Och de unga pojkar som det handlar om kan börja rekryteras redan när de är så små som 10-11 år.
Äldre kriminella lurar in dem i allt grövre brott.
Man blir kanske blir bjuden på en pizza, och vips har man en skuld till gängen.
Skulden översätts till uppdrag om att hålla utkik, som i sin tur går över till att leverera paket med narkotika.
Narkotikahandel leder till vapenhantering.
Och om samhället inte lyckas bryta in, med krafttag, stöd och tydlig gränssättning;
Så har gängen efter några år ytterligare en person som utan att tveka väljer att skjuta – inte sällan under hot att själv annars blir skjuten.
Det är uppenbart:
Samhället måste göra allt för att bryta den negativa spiralen!
Nu måste regeringen börja lyssna på vad polisen själva säger.
Att det inte räcker med att bura in de som begår brotten, om nya ungdomar direkt tar deras plats. Vi måste bryta nyrekryteringen!
Ofta talas det om danska straff för svenska brott – och det är en riktning vi går mot i bred politisk enighet.
Men lika viktigt är att vi inför danska åtgärder för att bryta den svenska nyrekryteringen.
Jag har idag berättat att vi socialdemokrater vill införa ett särskilt straff som innebär att om man köper narkotika av barn – då ska man riskera fängelse.
Det handlar om att skydda barnen. Det ansvaret har vi som samhälle.
Men var och en som partyknarkar har också ett eget ansvar, går ditt partyknarkande verkligen före varje ung människas rätt till en trygg uppväxt?
Sanningen är att vi behöver genomföra ett brett paradigmskifte för att bryta nyrekryteringen. Hela samhället behöver arbeta åt samma håll.
För varje krona vi satsar på polisen, måste minst en krona satsas på att bryta nyrekryteringen.
Framförallt behövs mer resurser till kommunerna, som har ansvar för socialtjänst, kuratorer och fältassistenter.
Jag önskar att vi ska komma till en plats där samhället kan punktmarkera varenda ung kille på glid.
Där varenda ung människa klarar sig igenom skolan och tar sig in på arbetsmarknaden.
Känner att de behövs av samhället.
Har en uppgift och kan bidra.
Ser att det finns en annan framtid.
Det finns krafter som vill något annat.
Kriminella som vill utnyttja våra unga.
Men de är få.
Alla vi andra är så många fler.
En förkrossande majoritet av oss som bor i Sverige vill ju bara leva i trygghet.
Vi vill att alla Sveriges barn och unga ska få utvecklas och leva ett gott liv!
***
Vad är skälet till att Danmark så ofta lyfts fram – rättvist, ska sägas – som förebild för Sverige på det här området?
Det kokar ner till en faktor:
Ett starkt och tydligt ledarskap.
Baserat på ett blocköverskridande samarbete som skapar en långsiktig riktning.
Den svenska sommaren har präglats av terrorhot, korankris, naturkatastrofer, skjutningar och ekonomisk kris.
Och när man tittar på SD-regeringens politiska svar, så är en sak uppenbar:
Man har svårt att leda landet genom de här kriserna.
Man har svårt att göra det som krävs.
Varför då?
En viktig förklaring är att det går en avgrundsdjup spricka, rakt igenom regeringsunderlaget.
På ena sidan har vi Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Och på andra sidan har vi Sverigedemokraterna – konstellationens största parti.
Kristersson på ena sidan – Åkesson på den andra.
På avgörande områden drar de åt olika håll.
När man har två chefer som vill helt olika saker samtidigt på ett jobb – då blir ingenting gjort.
Resultatet är handlingsförlamning – motsatsen till det ledarskap som behövs för att hantera en kris.
Det är därför som SD-regeringen sitter fast.
Men passivitet tar oss inte igenom kriserna;
Och passivitet löser inte Sveriges problem!
***
Det tydligaste exemplet är den uppkomna säkerhetssituationen, kantad av terrorhot och koranbränningar.
SÄPO har höjt terrorhotsnivån.
Många känner med rätta stor oro.
Och många önskar sig nog en regering som tydligare leder Sverige i ett känsligt läge.
En regering som samlar, inte splittrar.
Och som tydligare agerar, för att säkra Sveriges och svenska folkets säkerhet.
Men i det här läget drar SD-regeringens partier åt två olika håll, samtidigt.
På ena sidan har vi Kristersson, som säger sig vilja lugna ner situationen.
På andra sidan har vi Sverigedemokraterna, som agerar i direkt motsatt riktning.
Sverigedemokraterna och dess svans i den högerextrema miljön har varit med och drivit på koranbränningarna – ett led i de hatiska kampanjer som pågått under lång tid.
Det är ju två personer som utfört väldigt många av koranbränningarna i Sverige. Båda har kopplingar till Sverigedemokraterna.
Under året har Richard Jomshof, en av partiets främsta företrädare, fortsatt att uppmana till bokbål och mitt i korankrisen drivit på hatet mot muslimer.
Men istället för att ta ansvar, så står Kristersson där – handlingsförlamad av sitt eget regeringsunderlag.
Och inte bara det:
Han fortsätter att ge samma sverigedemokrater verklig politisk makt.
Legitimerar dem och ger dem höga positioner och därmed starka plattformar.
Som ordförandeposten i riksdagens Justitieutskott, till exempel.
Låt mig vara tydlig:
Att Kristersson fortsätter på det här sättet, mitt i den här krisen;
Försvarar Sverigedemokraternas maktpositioner;
Samtidigt som han erkänner att det skapar fara för vårt land;
Är det att sätta Sverige och svenska folkets säkerhet främst?
Vi ska alltid stå upp mot våldsam extremism – ja.
Vi ska alltid stå upp för yttrandefriheten – ja.
Men vi ska inte ge höga positioner till personer som använder den plattformen för att förvärra krisen och kränka miljontals människor för deras tro eller sexualitet.
Där går gränsen.
Det handlar inte bara om bilden av Sverige utomlands och de risker det för med sig.
Det handlar om vad vårt land är – och vad vi står upp för.
Richard Jomshof måste omedelbart frånskiljas från sin post som ordförande för Justitieutskottet i Sveriges riksdag.
*
Vi socialdemokrater varnade under valrörelsen för att den här situationen skulle kunna uppstå.
För att Sverigedemokraterna inte är som andra partier – att de står på en helt annan principiell grund.
Och för att partiet och dess svans agerande kan innebära risker för vårt land.
Både vad gäller förhållningssättet till Ryssland – som när Åkesson inte kunde välja mellan president Biden och Putin en vecka innan Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, och som i den nu uppkomna säkerhetskrisen.
Jag önskar innerligt att vi hade haft fel i våra varningar.
Att det inte hade blivit såhär.
Det hade varit bättre för Sverige – och för svenska folkets trygghet.
Det är med sorg jag konstaterar att det vi sa visade sig stämma.
Ulf Kristersson, men även Johan Pehrson, måste ta sig en rejäl funderare.
Har jag gjort rätt vägval?
Är samarbetet med SD verkligen det som är bäst för Sverige och svenska folket?
***
Vi socialdemokrater alltid är beredda att ta ansvar.
Vi sätter alltid Sveriges och svenska folket främst.
I det här läget behövs alla goda krafter.
För i Sverige behöver vi mer trygghet – inte mindre.
Mer samhällsgemenskap – inte mindre.
Mer demokrati – inte mindre.
Fler som ställer upp sig upp och säger:
I Sverige respekterar vi varandra.
I Sverige tar vi gemensamt ansvar i svåra tider.
Helt enkelt att Sverige är som bäst, när Sverige håller ihop!
***
Vi socialdemokrater kommer fortsätta kämpa för det.
Och i det arbetet drivs vi av en lika enkel som stark övertygelse.
Den övertygelse som vi alltid kämpat för.
Att Sverige behöver ett starkt ledarskap – så att vi tillsammans, som ett samhälle, kan ta tillbaka kontrollen.
Över utvecklingen mot en grön industri för fler jobb.
Över den ekonomiska krisen för hushållen och välfärden, så att vanliga människor klarar sig genom den.
Över brottsligheten och segregationen, så att skjutningarna och våldet kan få ett slut.
Och över den uppkomna säkerhetssituationen, så att den inte utnyttjas av just de krafter som vill demokratin och friheten illa.
Det är en övertygelse om att Sverige blir ett bättre och tryggare land om människor känner en stark gemenskap och tillit.
Där vi håller ihop som land och respekterar varandra.
Oberoende av vilka föräldrar vi har.
Vilken utbildning vi har.
Vilket jobb vi har.
Var vi är födda,
Eller vilka vi älskar.
Helt enkelt för människovärdet;
Så att varenda svensk känner att här har jag en plats.
Här får jag vara med och bidra till samhället – och samhället finns här för mig.
Här har jag min framtid, mitt hopp.
Helt enkelt så att Sverige ska bli lite mer som Sverige;
Vår plats i världen.
Tack för att ni har lyssnat!