Tack så mycket och tack så mycket för möjligheten att vara här igen och tack alla ni som har kommit hit idag.
I kväll så hedrar vi minnet av Fadime, en ung kvinna från Uppsala som reste sig upp mot förtrycket. För rätten att unga kvinnor ska få bestämma över sina egna liv. En röst för att andra inte skulle behöva möta det mörker hon mött. Förtryck av den värsta sort, eftersom den kommer från de som står en nära, de som man älskar. Priset hon fick betala för att höja sin röst var det yttersta man kan betala. Hon betalade med sitt liv. I kväll hedrar vi henne och alla andra som drabbas av det skoningslösa hedersförtrycket. Vi påminner varandra om vad vår uppgift är. Att hålla minnet vid liv och ta kamp för förändring. Och det har ni gjort i GAPF i 25 år. Det är ingen liten bedrift. Det har krävt hårt arbete, ibland i motvind. Men ni har gjort det tillsammans med medlemmar, givare, stödorganisationer. Det har spelat roll. Det spelar roll varje dag. Ni har förändrat liv. Ni har räddat liv. Ni har gjort Sverige till ett bättre land. För det förtjänar ni ett stort tack.
Men framför allt så förtjänar det ju resultat. Och än är det ju så att de senaste decennierna har lagarna skärpts, arbetet mot hedersförtryck har stärkts. Jag har själv suttit i regeringar som fattat viktiga beslut, inte sällan i dialog med er, som att barnäktenskap förbjudits, kvinnofridsbrott har fått ökade resurser, utreseförbud har införts och hedersförtryck blivit ett särskilt brott. Och jag är också väldigt glad att nuvarande regering har tagit det här arbetet vidare. Här finns ett väldigt brett stöd i Sveriges riksdag. Och vi ser det så att vi ska fortsätta skärpa lagar och att rättsväsendet ska ha effektiva verktyg och bra med resurser. Men samtidigt så kan du ju inte stanna där. För ska vi rycka upp hederskulturen med rötterna, då behöver vi bygga ett starkare samhälle och vi behöver bygga ihop Sverige. För där segregationen växer, där får hedersförtrycket utrymme och gro. Eller som Fadime själv sa i Sveriges riksdag, citat: Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället, så kanske detta hade kunnat undvikas. Slut citat. Men sen hon sa det i Sveriges riksdag, då har ju segregationen ökat. Idag bor hundratusentals människor i områden där arbetslösheten är utbredd, fattigdomen och trångboddheten utbredd och svenska språket är svagt. Och där samhället har dragit sig tillbaka är det inte bara kriminella som har flyttat fram sina positioner, utan också hederskulturen. För i de här parallellsamhällena råder hedersnormer. Och att göra upp med detta, att bygga Sverige starkt, att bygga vårt samhälle, det är en av våra viktigaste arbetsuppgifter kommande decennier.
Mot den bakgrunden gav Löfvenregeringen Lawen Redar i uppdrag att utveckla mitt partis politik. Och hon har rest, pratat med forskare, föreningar och lokalsamhällen och hon har levererat en enorm lista med förslag. Tack, Lawen. Men det gör att vi nu har ett väldigt omfattande program för att bryta segregationen, för att rusta utsatta områden, för att stärka svenska språket, konkreta åtgärder för att människor ska komma i arbete och självklart förslag om att vi ska förbjuda religiösa förskolor och friskolor. Med den här politiken skulle vi kunna öka delaktigheten och sammanhållningen och därmed också försvåra för hedersförtrycket. Men därutöver behövs naturligtvis också konkreta verktyg här och nu för att förhindra tvångsgifte, könsstympning, omvändelseförsök och mycket annat. Och ett sådant verktyg skulle ju vara att göra konsekvenserna mer kännbara. Och därför har vi konkreta förslag om att skärpa sanktionerna mot föräldrar som försöker föra sina barn utomlands i hederskulturens namn. Det kan handla om att förlora rätten till ekonomiska bidrag, det kan handla om att det är ett läge där man behöver inleda en LVU-process. För för mig är det tydligt att bekämpa hedersförtryck kommer kräva breda insatser, långsiktigt arbete, men det krävs också åtgärder här och nu för de barn och ungdomar som nu står i riskzonen.
I höst är det val. Och om jag får svenska folkets förtroende och blir Sveriges statsminister så lovar jag att ta vidare det här arbetet med full kraft. Jag lovar att aldrig ursäkta, aldrig acceptera, aldrig titta bort, utan använda min politiska makt för varje enskild människas rätt till frihet. Frihet att få välja sitt eget liv. Frihet att välja vem man vill älska. Och frihet att säga: “Jag vill skiljas.” Jag växte upp i samma Uppsala som Fadime. När jag växte upp, då såg jag att det spelade roll var i Uppsala man bodde, vilka föräldrar man hade, vilken familj man växte upp i, om man var kille eller tjej, för vilka möjligheter man sedan hade i livet. Jag tyckte det var orättvist. En orättvisa som gjorde mig förbannad, för att tala klarspråk. Det var därför jag engagerade mig politiskt. Det är också mot den bakgrunden som kampen för hedersförtryck alltid har varit en självklar del av mitt politiska engagemang. Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv. Men den ilska jag kände som barn och ung, det är exakt samma ilska som jag bär på mig varje dag jag går till jobbet. Och allvarligt talat, hur kan man inte vara arg när Sverige ser ut som det gör? Hur kan man inte vara arg när världen ser ut som det gör? Vi behöver vara fler som kämpar för frihet, för demokrati, för människovärde. Och vi behöver vara många som stöder alla de som kämpar för det runt om i världen, just nu, inte minst i Iran.
I sitt tal i Sveriges riksdag 2001 så uppmanade Fadime landets folkvalda att inte vända ryggen åt hedersförtryckens offer. Det var en tid när alltför många inte förstod vidden av problemet. Men med sina ord så väckte hon Sverige. Men hennes kamp tog inte slut där. Och hennes gärning kommer att fortsätta eka. Hennes ord fortsätter att sporra oss och stärka oss. Att göra det som krävs för att alla ska få leva i frihet. Och att för en gång för alla förpassa hedersförtrycket till historiens skräphög. För det är där det hör hemma.
Tack för att ni har lyssnat.