Katrin Stjernfeldt Jammeh: Installationstal som ny kommunstyrelseordförande i Malmö

Tack. Partivänner, tack för den applåden. Tack för all den uppbackning och allt det stöd, alla mejl, alla telefonsamtal och alla lyckönskningar som jag har fått de senaste veckorna. Och framför allt, tack för detta väldigt stora förtroende.

Jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att leva upp till era förväntningar. Jag ska göra allt jag kan för att vi, partivänner, tillsammans, i föreningarna, i arbetarekommunen, i styrelserna och i nämnderna gemensamt ska få fortsätta forma Malmös framtid.

För det är tillsammans vi bygger staden stark. Det är tillsammans vi förverkligar våra politiska visioner. Det är tillsammans vi gör skillnad. Och det är när vi leder staden som den kan byggas hel. Det är när vi samlar ihop oss och ser till att vi också får en socialdemokratisk regering och att vi ser till att vi får en socialdemokratisk regionledning, det är så vi bäst ser till att Malmöborna får det riktigt, riktigt bra.

Jag måste erkänna att det här är en märklig känsla. Jag gissar att det är en märklig känsla för ganska många här inne. Det hör inte till vanligheterna att vi väljer ny gruppledare till kommunstyrelsen. Det är faktiskt nästan 20 år sedan sist. Jag tror att här finns en del som kanske minns det som igår. Men det är faktiskt så att det har hänt fantastiskt mycket sedan dess.

Partivänner, det är ett år lite drygt fram till valet. Vi sjösätter en ny organisation i kommunen. Vi gör det för att lyfta Malmös skolor. Men vi gör det också för att lyfta våra andra verksamheter som jobbar med den sociala servicen för Malmöborna. Sådana här omorganisationer tar både tid och kraft. De är viktiga, men de tar tid och kraft. Och nomineringstider är väl i ärlighetens namn kanske inte våra mest kreativa tider. Och faktum är att vi har inte råd att tappa fart. Vi har inte råd att vara introverta.

Partivänner, vi har en stad att bygga. Vi gör det inte i slutna rum. Vi gör det ihop med Malmöborna. Med stadens alla anställda, på arbetsplatser, med facken, föreningarna, med företagen, med Högskolan, ja, med alla som vill vara med. Varenda röst är viktig. Och då menar jag faktiskt inte bara rösterna på valdagen.

Om bara ett par veckor så råder det schlageryra i staden. Sveriges Television valde Malmö, som ni vet, som värd till Eurovision Song Contest. Till Stockholms stora förtret och förvåning. Nästa år härbärgerar vi junior-VM i hockey. Och det är också stort. Staden har helt enkelt blivit bra på att locka, locka stora event. Och det är bra, det är bra för besöksnäringen, det är bra för vårt lokala näringsliv. Och det ger lite guldkant för många Malmöbor.

Men egentligen är det allt det som händer emellan som är det verkligt häftiga. Sommarscenen, konserter, klubbar. Allt det som händer varje dag. Idag är det Teaterns dag för trettonde gången, och dan håller på hela natten. Stadens scener är fyllda till brädden för stora och små, gamla och unga. Man kan prova på att spela själv, man kan ta del av repetitioner. Man kan besöka operan, prova kostymer, se kostymer, man kan fira det persiska nyåret. Temat för Teaterns dag i år är rörelse.

Partivänner, det är för rörelsen jag älskar Malmö. Det är här allting händer. Det är här alla får plats. Här finns något för allas tycken och smak. Här finns folk med rötter i 170 nationaliteter, som samsas på en väldigt liten yta. Här uppstår oväntade möten. Här talas 140 språk.

Hälften av våra grundskolelever i Malmö talar minst ett annat språk hemma. Förstår ni vilken kraft, vilken styrka det kan vara i ett globalt samhälle som vi lever i. På tio år har en halv miljon människor bott och gjort avtryck i staden. Nu rymmer den strax över 300 000 människor. I öresundsregionen som vi tillhör bor strax över 4 miljoner människor. Om ett par år knyter Fehmarn-Bält-förbindelsen ihop regionen ända ner till Hamburg. Här finns potential!

Partivänner, det Malmö som fanns när Ilmar tillträdde som kommunstyrelsens ordförande är inte samma Malmö som vi bor i idag. När jag började plugga i Lund i början på 90-talet fick jag jämnt försvara varför jag valde att bosätta mig i Malmö. Det är ingen som behöver förklara varför man bosätter sig i Malmö idag. Det är liksom självklart.

Högskolan, Bron, Citytunneln, Västra hamnen, klimatsmart bostadsproduktion. Det är bara några få exempel på många fysiska, strategiska, väldigt viktiga beslut som vi socialdemokrater har tagit i Malmö. Strategiska investeringar som har byggt det Malmö som vi har idag. Det är dyra investeringar som har fått kosta, och fortfarande får kosta under många, många år när vi har gjort dem, för att vi vet att de investeringarna lönar sig.

Partivänner, vi står i ett vägskäl. Malmö har blivit en attraktiv stad En aktuell undersökning visar att Malmöborna är de invånare i hela Sverige som är mest nöjda med sin stad. Malmöborna har dessutom blivit friskare. Men klyftorna har ökat. Det finns alldeles för många som inte får ta del av Malmös framsida. Det finns alldeles för många vars erfarenheter, vars kunskaper och talanger vi inte tar tillvara. Det finns massor av kreativitet som bara går förlorad.

Jag vet inte om ni vet det, men åtta företag startas om dagen, i Malmö, hela året, i snitt. Här finns 30 procent fler arbetstillfällen än Malmöbor i arbetsför ålder. Ändå är arbetslösheten stor. Det är dags för oss att växla upp. På samma sätt som vi har investerat i det fysiska Malmö så behöver vi investera i det mänskliga Malmö. Vi behöver en social investeringspolitik. Vi behöver satsa på bra uppväxtvillkor för våra unga. Och vi behöver satsa ännu mer på förskolorna, skolorna och det livslånga lärandet som ger alla chansen till både bildning och utbildning. Vi måste dra nytta av att Malmö har blivit en ung stad. Det är faktiskt så att andra städer tittar med avund på det faktum att vi faktiskt har en befolkning som kan bära välfärden som våra äldre så väl förtjänar. Det är ganska unikt.

Men sju av tio jobb förmedlas via kontakter, och det är helt orimligt att vi har stora grupper av unga som inte har några kontakter alls. Vi måste jobba på ett helt annat sätt för att knyta ihop skolan med näringslivet. Se till att föräldrar får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Och vi behöver en socialdemokratisk regering för detta, det tror jag vi är överens om härinne. En regering som ser till att Sverige och inte minst Malmö faktiskt får en aktiv politik både för fler jobb och fler bostäder.

Vi ska, partivänner, tillsammans göra allt vad vi kan. Vi har visat vägen förr och vi måste se till att vi får en regering som hjälper oss. En som bedriver en aktiv fördelningspolitik. En som bedriver en arbetsmarknadspolitik som skapar jobb. En utbildningspolitik som inte direkt försämrar för Malmöborna utan som faktiskt stärker alla Malmöungars rätt till en likvärdig skola. Vi behöver en regering som över huvud taget har en bostadspolitik.

För bara ett par veckor sedan presenterades Malmökommissionens slutrapport. En samling forskare från olika discipliner har slagit sina kloka huvuden ihop, slagit sina forskarnätverk ihop, och de har levererat förslag och strategier till oss i kommunledningen för hur vi ska kunna bygga ett jämlikt Malmö.

När vi drog igång arbetet för lite drygt två år sedan hörde många människor av sig till mig. Man ringde, anställda från regionen, anställda i kommunens verksamheter, föreningar, forskare, som sade att det här vill vi vara med på. Och faktum är att intresset har varit jättestort. Internationellt, nationellt, andra kommuner, landsting, forskare, Malmöbor, olika som har sagt att vi vill vara med i detta. Jag blev förvånad, faktiskt, över att folk var så engagerade redan innan de visste hur kommissionen skulle utforma sitt arbete. Men de sade: vi vill hjälpa till. Och över 2000 människor har varit aktiva i detta, i att ta fram förslagen. På onsdag ska vi presentera kommissionens förslag och arbete i riskdagen för socialutskottet. Som sagt, vi behöver att våra nationella politiker, inte minst regeringen men också våra egna, lyssnar på och ser vad vi behöver göra för att bygga ett jämlikt samhälle.

Min förhoppning är att vi tillsammans ska använda Malmökommissionens slutsatser. Att vi ska diskutera förslagen i partiet, att vi ska diskutera det i kommunledningen, att vi ska bjuda in Malmöborna, företagen, föreningarna. Låt oss skapa en samsyn. Låt oss bygga en gemensam vision för Malmö.

Jag tror att när vi är som bäst så är vi det när vi får andra människor att lyssna och när vi lyssnar på andra. Om vi enas om vilket Malmö vi gemensamt ska bygga, så kommer vi att lyckas. Vi vet att med politiska beslut kan man göra skillnad. Vi vet att man inte kan ge upp tanken om ett helt Malmö. Det finns ett värdefullt engagemang som vi ska ta vara på. Så många människor som ser att det är ett resursslöseri och att det är moraliskt oriktigt att vi låter människor leva under så skilda förhållanden som de gör idag. Vi vet att någonting har gått ordentligt snett när det återigen har blivit svårare att göra klassresor. När hälsan och ohälsan går så tydligt i arv.

Partivänner, vi har visat i Malmö att man kan göra skillnad, att socialdemokratisk poltik gör skillnad. Malmö har kommit otroligt långt sedan 90-talet. Mycket beror på det mod, mod att gå mot strömmen, mod att våga satsa när andra drar sig undan, mod att tro på staden, mod att tro och se de människor vi företräder.

Vi har väldigt kort tid på oss fram till valet, men vi måste fortsätta vara modiga. Vi måste fortsätta ta de stora viktiga besluten. Och vi som är här inne vet att vi kan göra det, om vi gör det tillsammans. Varje dag. På arbetsplatser, i våra föreningar, i mötet med andra föreningar, i partiet och i kommunledningen. Tillsammans bygger vi nu ett starkt lag. Vi gör det tillsammans och vi kan förändra.

Jag tror på Malmö. Staden är ung. Staden är global. Och vi tillsammans ska göra den hel.
Tack, partivänner.