Nu är det Lucia. Det lackar mot jul.
I klassrummen sitter Sveriges framtid och längtar efter jullov.
Jag satt själv i samma bänkrad en gång i tiden. Smått otålig inför julhelgen. Jag vill ta er tillbaka till min barndoms Örebro och min gymnasieskola Risbergska.
För vad passar bättre i juletider än en berättelse om det absolut viktigaste för friheten: Skolan.
Jag tänker på min gamle matematiklärare Ingvar Olsson. Utan hans insatser hade jag nog inte hamnat där jag befinner mig idag.
Tack vare hans ekvationslösningar kunde jag ta mitt första riktiga jobb på banken i Örebro. Sen blev det juristexamen och notariemeriter från Örebro tingsrätt. Även om det inte krävde lika mycket matte.
När jag var femton år hade Sverige helt enkelt en av världens bästa skolor.
Med vässade blyertspennor på bänken och blicken riktad mot katedern. Det var ett klassrum där läraren kunde fokusera på undervisningen och sätta stopp för den som stökade. Det fanns skolsköterska, bibliotek och kurator.
Men så är det inte längre. Efter åtta år av rödgrön skola visar den senaste PISA-undersökningen på det största kunskapstappet någonsin.
Det är inget annat än en kunskapskollaps, rent ut sagt.
Att böcker bytts mot surfplattor, katederundervisning mot grupparbeten och studiero mot stök – det har inte varit en bra utveckling. Föräldrar, lärare och framförallt elever håller med mig.
Jag har ett lästips inför julhelgen. Vesna Prekopics bok om otrygghet i skolan. Där finns också ledtrådar till varför skolan inte fungerar.
Hon skriver om en ordning där elever slåss och bråkar. Där lärare får spottloskor i ansiktet istället för ivriga händer upp i luften.
Liberalerna agerar nu mot otryggheten i skolan. Det måste vara slutstökat.
Visste ni att lärare idag inte får visa ut en elev som bär sig illa åt? Där lägger vi om politiken. Vi inför en nolltolerans mot nedvärderande könsord – läraren ska kunna ta tag i problemet direkt.
Vi miljardsatsar också på speciallärare. Under Liberalernas ledning får nu flickor och pojkar med en V8 i bröstet återigen få hjälp i en liten studiegrupp.
Det innebär att vi gör upp med villfarelsen om att det skulle vara exkluderande att rikta stöd till barn som behöver extra hjälp.
Jo, det var därför Socialdemokraterna en gång i tiden lade ner speciallärarutbildningen och därmed de små undervisningsgrupperna.
Men skolan ska helt enkelt tillbaka till grunderna. Med studiero och kunskapstörst i centrum.
Det är inte bara stöket som skiljer sig åt från när jag var en ung och då lovande elevrådsordförande på gymnasiet.
Under min skoltid var svensk skola bäst i världen på att utjämna livschanser. Det som vi brukar kalla likvärdighet.
Skolan var platsen där livsresan gjordes möjlig.
Nu sker istället en omvänd klassresa. Barn som växer upp utan välfyllda bokhyllor och mindre plats för att göra läxan tappar mest i skolresultat.
Och de elever som inte kan tillräckligt bra svenska har det ännu tuffare och halkar efter i undervisningen.
Jag vill därför berätta om en viktig nyhet. Med Liberalerna i regeringen förbereds nu införandet av obligatorisk språklovskola för nyanlända elever.
Så att man får möjligheten att komma ikapp sina klasskamrater.
Och deltagandet ska vara obligatoriskt. Lite strävt säger vissa. Helt nödvändigt säger jag. Mindre lov och mer svenska. Bara så kan vi öka friheten för fler.
Men hör och häpna. Sverige – jag vill gå längre. Det behövs en obligatorisk förskola från två års ålder för de som inte får med sig svenskan i hemmet.
Och närvaro behöver vara obligatoriskt. Lite strävt säger vissa. Men vet ni vad? Helt nödvändigt säger jag. För att alla ska få en schysst chans att klara skolan.
Hemma hos mig i Örebro firades ingen Norénjul.
Det var ganska tryggt och trevligt med familj och vänner.
Även om jag aldrig fick någon skateboard, trots att det toppade önskelistan nästan varje år. Istället fick jag bygga en goboard på träslöjden.
Alltså en planka utan hjul. Jag hade för övrigt en fyra i slöjd.
Nåväl, julen handlar inte bara om att ta emot det man önskat från tomten. Det handlar också om att skänka glädje och värme till andra.
Därför vill jag å Liberalernas vägnar ägna en stund åt att hylla de som inte bara vill ha – utan de som också ger.
Jag tänker på hjältarna utan mantlar. De vars insatser och ansträngningar bär upp så många svenskars julfirande.
Jag tänker på lagerarbetaren och postbudet som ser till att tomtens julklappar levereras i tid.
På lokföraren och busschauffören som kör hem många svenskar lagom till årets hemvändarfestligheter.
Jag tänker på alla fantastiska medarbetare inom vården som räddar liv när många andra tittar på Kalle.
Det blir inga lediga mellandagar utan en hårt arbetande medelklass. Det är alla samhällsbyggare som gör julen möjlig. Vi har faktiskt dom att tacka för det mesta.
Tack.
Jag nämnde Norénjul. Han skildrar till och från medelklasslivet när det är ganska dålig stämning. Ibland kan det ju vara det. Men oftast lever man ett bra liv i den svenska mitten.
Jag vill att fler människor ska hitta till medelklassen. Det är därför Liberalerna arbetar för att skolan åter ska gå tillbaka till grunderna. Och för att bryta utanförskapet och stoppa den från att gå i arv genom generationer.
Så att fler får vakna till en morgon med julgröt innan man lämnar barnen på förskolan och åker vidare mot arbetet.
Och där man lägger en del av sin värdefulla fritid på att hjälpa andra. Kanske som språkkompis till nya människor som kommit till Sverige – kanske på flykt från krigets hemskheter i Ukraina.
Strävsamheten är också garanten för fortsatt välstånd och välfärd i Sverige. Och för att klimatfabrikerna som tillverkar batterier ska rulla på i samma takt som tomtens julverkstad.
Det är småföretagaren, läraren och ingenjören vars skatter finansierar vår välfärd. För resurser till LSS och kunskapsskolan.
Men också för bistånd till utsatta runt om i världen. För vart vi än oss vänder finns det människor som drabbas hårt av krig, katastrofer och fattigdom.
Liberalerna företräder de strävsamma, omtänksamma och eftertänksamma. Därför är mitt och Liberalernas jullöfte att medelklassen ska öppnas för fler, så att fler kan försörja sig själv och sina nära.
Tack för att ni lyssnat där hemma. Jag vill önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år.
I klassrummen sitter Sveriges framtid och längtar efter jullov.
Jag satt själv i samma bänkrad en gång i tiden. Smått otålig inför julhelgen. Jag vill ta er tillbaka till min barndoms Örebro och min gymnasieskola Risbergska.
För vad passar bättre i juletider än en berättelse om det absolut viktigaste för friheten: Skolan.
Jag tänker på min gamle matematiklärare Ingvar Olsson. Utan hans insatser hade jag nog inte hamnat där jag befinner mig idag.
Tack vare hans ekvationslösningar kunde jag ta mitt första riktiga jobb på banken i Örebro. Sen blev det juristexamen och notariemeriter från Örebro tingsrätt. Även om det inte krävde lika mycket matte.
När jag var femton år hade Sverige helt enkelt en av världens bästa skolor.
Med vässade blyertspennor på bänken och blicken riktad mot katedern. Det var ett klassrum där läraren kunde fokusera på undervisningen och sätta stopp för den som stökade. Det fanns skolsköterska, bibliotek och kurator.
Men så är det inte längre. Efter åtta år av rödgrön skola visar den senaste PISA-undersökningen på det största kunskapstappet någonsin.
Det är inget annat än en kunskapskollaps, rent ut sagt.
Att böcker bytts mot surfplattor, katederundervisning mot grupparbeten och studiero mot stök – det har inte varit en bra utveckling. Föräldrar, lärare och framförallt elever håller med mig.
Jag har ett lästips inför julhelgen. Vesna Prekopics bok om otrygghet i skolan. Där finns också ledtrådar till varför skolan inte fungerar.
Hon skriver om en ordning där elever slåss och bråkar. Där lärare får spottloskor i ansiktet istället för ivriga händer upp i luften.
Liberalerna agerar nu mot otryggheten i skolan. Det måste vara slutstökat.
Visste ni att lärare idag inte får visa ut en elev som bär sig illa åt? Där lägger vi om politiken. Vi inför en nolltolerans mot nedvärderande könsord – läraren ska kunna ta tag i problemet direkt.
Vi miljardsatsar också på speciallärare. Under Liberalernas ledning får nu flickor och pojkar med en V8 i bröstet återigen få hjälp i en liten studiegrupp.
Det innebär att vi gör upp med villfarelsen om att det skulle vara exkluderande att rikta stöd till barn som behöver extra hjälp.
Jo, det var därför Socialdemokraterna en gång i tiden lade ner speciallärarutbildningen och därmed de små undervisningsgrupperna.
Men skolan ska helt enkelt tillbaka till grunderna. Med studiero och kunskapstörst i centrum.
Det är inte bara stöket som skiljer sig åt från när jag var en ung och då lovande elevrådsordförande på gymnasiet.
Under min skoltid var svensk skola bäst i världen på att utjämna livschanser. Det som vi brukar kalla likvärdighet.
Skolan var platsen där livsresan gjordes möjlig.
Nu sker istället en omvänd klassresa. Barn som växer upp utan välfyllda bokhyllor och mindre plats för att göra läxan tappar mest i skolresultat.
Och de elever som inte kan tillräckligt bra svenska har det ännu tuffare och halkar efter i undervisningen.
Jag vill därför berätta om en viktig nyhet. Med Liberalerna i regeringen förbereds nu införandet av obligatorisk språklovskola för nyanlända elever.
Så att man får möjligheten att komma ikapp sina klasskamrater.
Och deltagandet ska vara obligatoriskt. Lite strävt säger vissa. Helt nödvändigt säger jag. Mindre lov och mer svenska. Bara så kan vi öka friheten för fler.
Men hör och häpna. Sverige – jag vill gå längre. Det behövs en obligatorisk förskola från två års ålder för de som inte får med sig svenskan i hemmet.
Och närvaro behöver vara obligatoriskt. Lite strävt säger vissa. Men vet ni vad? Helt nödvändigt säger jag. För att alla ska få en schysst chans att klara skolan.
Hemma hos mig i Örebro firades ingen Norénjul.
Det var ganska tryggt och trevligt med familj och vänner.
Även om jag aldrig fick någon skateboard, trots att det toppade önskelistan nästan varje år. Istället fick jag bygga en goboard på träslöjden.
Alltså en planka utan hjul. Jag hade för övrigt en fyra i slöjd.
Nåväl, julen handlar inte bara om att ta emot det man önskat från tomten. Det handlar också om att skänka glädje och värme till andra.
Därför vill jag å Liberalernas vägnar ägna en stund åt att hylla de som inte bara vill ha – utan de som också ger.
Jag tänker på hjältarna utan mantlar. De vars insatser och ansträngningar bär upp så många svenskars julfirande.
Jag tänker på lagerarbetaren och postbudet som ser till att tomtens julklappar levereras i tid.
På lokföraren och busschauffören som kör hem många svenskar lagom till årets hemvändarfestligheter.
Jag tänker på alla fantastiska medarbetare inom vården som räddar liv när många andra tittar på Kalle.
Det blir inga lediga mellandagar utan en hårt arbetande medelklass. Det är alla samhällsbyggare som gör julen möjlig. Vi har faktiskt dom att tacka för det mesta.
Tack.
Jag nämnde Norénjul. Han skildrar till och från medelklasslivet när det är ganska dålig stämning. Ibland kan det ju vara det. Men oftast lever man ett bra liv i den svenska mitten.
Jag vill att fler människor ska hitta till medelklassen. Det är därför Liberalerna arbetar för att skolan åter ska gå tillbaka till grunderna. Och för att bryta utanförskapet och stoppa den från att gå i arv genom generationer.
Så att fler får vakna till en morgon med julgröt innan man lämnar barnen på förskolan och åker vidare mot arbetet.
Och där man lägger en del av sin värdefulla fritid på att hjälpa andra. Kanske som språkkompis till nya människor som kommit till Sverige – kanske på flykt från krigets hemskheter i Ukraina.
Strävsamheten är också garanten för fortsatt välstånd och välfärd i Sverige. Och för att klimatfabrikerna som tillverkar batterier ska rulla på i samma takt som tomtens julverkstad.
Det är småföretagaren, läraren och ingenjören vars skatter finansierar vår välfärd. För resurser till LSS och kunskapsskolan.
Men också för bistånd till utsatta runt om i världen. För vart vi än oss vänder finns det människor som drabbas hårt av krig, katastrofer och fattigdom.
Liberalerna företräder de strävsamma, omtänksamma och eftertänksamma. Därför är mitt och Liberalernas jullöfte att medelklassen ska öppnas för fler, så att fler kan försörja sig själv och sina nära.
Tack för att ni lyssnat där hemma. Jag vill önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år.