Jag hoppas att ni haft en skön sommar.
Själv har jag, som säkert många förstår, haft mycket att göra och tänka på.
Det är dystra och allvarliga tider i världen, och det är tyvärr dystra och allvarliga tider även i Sverige.
Det bär mig egentligen emot att inleda ett sånt här sommartal med allvarliga och illavarslande ämnen.
Hade jag anlitat en kommunikationskonsult hade jag nog fått rådet att lätta upp stämningen lite.
Kanske dra ett skämt.
Det kommer jag inte att göra.
Det finns - tyvärr - bättre tillfällen för det.
Jag hade mycket hellre sett att Sverige och världen inte befann sig i den situation vi befinner oss i.
Att det fanns utrymme för en något mer uppsluppen ton såhär inledningsvis.
Men ni som känner mig…
…ni som känner Sverigedemokraterna…
…ni vet också att det är verkligheten som styr våra prioriteringar…
…inte vare sig önskedrömmar eller kommunikationskonsulter.
Det är allvarstider.
Och vad värre är, det är alldeles för många svenskar som inte förstår det.
Som inte vill se det.
Jag kommer till det.
För precis en vecka sedan hade jag äran att få sitta ner med president Zelenskyj för ett par timmars samtal om situationen i Ukraina.
En på många sätt inspirerande man.
Tydlig, rakryggad, stolt.
Det blev en bred diskussion om militära behov, stridsvilja, nationell stolthet och återuppbyggnad av ett sargat land.
Ukrainas kamp är också vår kamp, det råder det ingen tvekan om.
Förutom det självklara, att man som nationalist…
…eller för den delen som varande en anständig människa…
…förfäras över Rysslands imperialism och fega angrepp på sitt grannland.
Förutom det, är det väl ingen vettig människa som tror att Ryssland kommer att nöja sig…
…att Putin kommer att stanna där…
…om det nu skulle vilja sig så illa att man lyckas besegra Ukraina.
Nej, då står fler länder inom ”rysk intressesfär” på tur.
Ukrainas kamp ÄR vår…
…och den senaste tiden har vi dessutom fått ytterligare skäl att se det så.
Vid sidan om Ryssland är det ett antal länder som på olika sätt står bakom aggressionen mot Ukraina.
Däribland finns Tjetjenien…
…en i praktiken självständig del av Ryssland, som deltar i kriget på Putins sida.
Diktaturen Tjetjenien styrs av islamisten Ramzan Kadyrov…
…som bland annat vill införa sharialagar i landet…
…och som aktivt uppmanar till trakasserier av exempelvis kvinnor som inte klär sig i enlighet med den tjetjenska tolkningen av islam.
För en vecka sedan skickade denne Kadyrov ut följande meddelande på Telegram…
…angående de koranbränningar som ägt rum i bland annat Sverige:
“När vi är färdiga i Ukraina är det dags att resa till de länder som skymfar Koranen.”
En tydlig syftning till bland annat Sverige.
Hur hamnade vi här?
Hur blev det trygga, kulturellt homogena och faktiskt lyckliga landet Sverige…
…en arena för allsköns internationella konflikter?
Det handlar ju inte bara om det här exemplet.
Det är ett mönster.
Och det är en direkt konsekvens av decennier av vanskötsel…
…så kallad mångkulturalism, slapphänt politik och svår…
…faktiskt patologisk, naivitet.
Vi har sett otaliga angrepp på svenska judar från islamistiskt håll.
Vi har sett hur olika etniska grupper slår varandra blodiga…
…på knattefotbollsmatcher!
Vi har läst om hur kurder i Sverige attackeras av turkar, och vice versa.
Och så vidare, och så vidare…
Och om det inte räcker finns det ett färskt och mycket talande fall från Järvafältet i Stockholm där…
…hör och häpna…
…regimtrogna eritreaner och regimkritiska eritreaner drabbade samman med tillhyggen och grovt våld.
I Sverige.
Jag vet inte om det är bara är jag, men det här är ju tamig-tusan helt sjukt!
Svenskar! Det är dags att vakna upp.
Verkligheten anropar.
Sverigedemokraterna har i årtionden påtalat detta…
…att detta blir följden av mångkulturalism…
…av de gamla partiernas medvetna omdaning av Sverige till ett splittrat och segregerat allemansland.
Man blir inte svensk för att man flyttar till Sverige.
Vissa blir det. Man KAN bli det.
Men det kräver till att börja med en vilja till det.
Den viljan saknas hos alldeles för många som har valt att flytta hit.
Istället tar man med sig det beteende och de konflikter…
…allt det som är själva orsaken till att ens eget hemland är ett samhälle som människor inte vill bo i.
Som människor flyr ifrån.
Hur har våra varningar mottagits?
För fem år sedan, för tio år sedan, för tjugo år sedan?
"Åh så fördomsfulla de är, de där Sverigedemokraterna!”
“Ha-haaa, löjligt! Det är rädsla och okunskap som ligger bakom.”
“Nu tar vi en fika och sen öppnar vi gränserna ännu mer och höjer bidragen till max så får vi den där fantastiska mångkulturen som vi längtar så efter!"
Ungefär så har det låtit, även om jag raljerar en aning.
Jag undrar om de är stolta nu…
…nu när de flesta rimligen måste förstå vilka det var som byggde hela sin politik på just okunskap.
Det hela hade faktiskt varit skrattretande…
…om det inte faktiskt var blodigt allvar.
Om det inte var vårt, våra barns och våra barnbarns land, som de raserade.
Men nu är vi här.
Säkerhetsläget är allvarligare än någonsin…
…åtminstone sedan andra världskriget.
Inte bara militärt, utan…
…och kanske ännu mer oroande…
…också på grund av ett påtagligt terrorhot.
Vi har alla sett den islamistiska terrorismens fula tryne.
Vi har fått se islamisternas hat…
…hat mot västvärlden, mot demokratin och framförallt mot yttrandefriheten.
Ett hat som manifesteras i både hätska och hotfulla angrepp…
…och i de mest avskyvärda våldsdåd.
Danmark 2005 och 2006.
Jyllandsposten publicerar skämtteckningar på profeten Muhammed.
Journalister hotas till livet.
Danska ambassader, konsulat och andra beskickningar i muslimska länder stormas och sätts i brand.
Sverige 2006.
Den socialdemokratiska regeringen stänger…
…efter påtryckningar från den muslimska världen…
…ner sverigedemokratiska hemsidor.
Det sker med anledning av att vi utlyst en Muhammed-karikatyrtävling till stöd för Jyllandsposten och yttrandefriheten.
Massmordet och terrorattacken mot tidningen Charlie Hebdo…
Mordet på politikern Theo van Gogh…
Mordet på den franske läraren Samuel Paty…
Tyvärr går listan att göra mycket, mycket längre...
Och nu är vi där igen.
Brinnande ambassader.
Svenska flaggor i brand.
Hot om terror.
Krav på lagstiftning för att blidka människor…
…som anser att deras religiösa regler inte bara gäller dem själva…
…utan också oss andra.
Och det handlar ju egentligen inte om att någon eldar koranen.
Det handlar om att få en ursäkt för att vara kränkt…
…att få vara arg och utöva våld mot så kallade "otrogna" människor.
Utöva våld mot samhällen och system som inte är islamistiska och…
…paradoxalt nog…
…inte är fullt så misslyckade och trasiga som ens eget.
Pratet om att inskränka vår yttrandefrihet gör mig innerligt oroad.
Så sent som igår meddelade den danska regeringen…
…att man avser förbjuda att offentligt bränna koranen och andra heliga skrifter.
I Sverige är vissa politiker inne på samma farliga, fega och krypande spår.
Man tror tydligen att det finns något att vinna på att fjäska för religiösa fanatiker.
Enligt undersökningar finns det stora väljargrupper i Sverige som vill ändra lagen och inskränka yttrandefriheten.
Jag tror inte att de förstår.
Jag tror inte att de förstår allvaret…
…och jag menar dessutom att det är naivt att tro att ett sådant förbud skulle göra någon som helst skillnad till det bättre.
För det första…
…så tror jag att de flesta…
…om de tänker efter ett extra varv…
…inser att det inte kommer att räcka med att förbjuda offentlig bränning av religiösa skrifter.
Är det inte någon som bränner koranen så är det någon som ritar en streckgubbe och kallar den för Muhammed.
Eller någon som uttalar sig negativt om islam.
Eller någon som tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter.
Eller någon som inte klär sig på ett visst sätt.
Någon som äter bacon.
Någon som inte har tillräckligt stort skägg.
Eller någon som inte ber fem gånger om dagen.
Det finns alltid en ursäkt, alltid ett skäl att ge sig på vår del av världen.
Det har historien tydligt visat.
Islamister hatar västvärldens yttrandefrihet och demokrati…
…och islamister kommer alltid att hitta en anledning till att uppleva sig kränkta och kräva hämnd.
För det andra…
…så är det rent skrämmande hur en stor del av svenskarna reagerar på utpressning och hot om våld.
Att under ordnade former…
…i lugn och ro…
…föra en seriös diskussion om yttrandefrihetens gränser…
…det är rimligt.
Det finns fullt fungerande demokratier där man till exempel inte får elda heliga skrifter…
…som Finland.
Yttrandefriheten har begränsningar också här i Sverige…
…även om vi avskaffade förbudet att häda för mer än femtio år sedan.
Men att ens överväga lagändringar nu…
…i det här läget…
…som eftergift för utpressning och hot…
…det är naturligtvis en helt annan sak.
Det är ju det som är huvudproblemet här.
Inte att jag…
…eller sverigedemokrater i allmänhet…
…eller någon annan vettigt människa…
…känner ett starkt behov av att elda koraner eller biblar på gator och torg.
Det är faktiskt en ganska tölpaktig och antiintellektuell sak att elda böcker.
Det finns betydligt bättre sätt att kritisera sådant som förtjänar kritik.
Men det hör inte till saken.
Det finns oerhört många saker som människor gör…
…som kan uppfattas som helt idiotiska av andra människor.
Det är inget skäl till förbud.
Och framförallt:
Fria män och kvinnor i ett fritt land ger inte efter för utpressning.
Vi får aldrig ge efter för utpressning!
Punkt.
Att tillmötesgå krav på inskränkningar i yttrandefriheten…
eller annan lagstiftning…
…det är ett sluttande plan.
Ett lutning så brant och hal att det…
…menar jag…
…är omöjligt att ta ens ett litet steg åt fel håll…
…utan att riskera att helt tappa fotfästet och störta rakt i fördärvet.
Ändå är det precis det som alldeles för många tycks vilja göra.
Nu har det dragits ett streck i sanden.
En tydlig linje.
Här finns inte utrymme för "nja", "kanske", "vill inte ta ställning" och annat velande.
Antingen vill man att vår fria demokratiska civilisation ska överleva…
…och kommande generationer ges möjlighet att utvecklas åt rätt håll.
Eller så tycker man att den ska bespottas, erövras, monteras ned, raseras.
Sverigedemokraterna står här stadigt på den enda anständiga sidan.
Vi får aldrig vika oss för krafter som vill rasera den frihet och den demokrati…
…som det har tagit Sverige, Europa och hela västvärlden hundratals…
…ja till och med tusentals…
…år att bygga upp.
En viktig sak bara, innan jag lämnar ämnet helt.
Låt mig här vara extra tydlig och pedagogisk.
Islam är en religion.
Muslimer är människor som tillhör den religionen och väljer att följa den.
Jag har som politiker inga synpunkter på vilken personlig tro som enskilda människor har.
Men muslimer som kräver att även andra…
…eller samhället…
…ska anpassa sig till deras religion…
…om ens det minsta…
…de är islamister.
Man får tro på vilken gud man vill.
I Sverige har vi religionsfrihet…
…också en fundamental del av vår demokrati.
Om man väljer att bo i Sverige så måste man dock förstå…
…att Sverige inte är, och heller aldrig kommer att bli, ett muslimskt land.
Man måste förstå…
…att man behöver anpassa sig till det land man har valt att flytta till.
Gör man det, så går det absolut att ha en muslimsk, judisk eller buddhistisk tro och bo i Sverige.
Det finns det alldeles utmärkta exempel på.
Däremot…
Sätter man sin tro först…
…vägrar man anpassa sig till Sveriges lagar och regler…
…och hellre vill leva under exempelvis islamska lagar…
…då finns det en lång rad länder som passar oerhört mycket bättre än Sverige.
Jag rekommenderar i så fall att man flyttar till ett sådant land.
Det är min starka rekommendation.
Som sagt, det ÄR allvarstider.
Men låt oss för en stund se det som avhandlat för idag.
Låt oss ägna lite uppmärksamhet också åt det mer konkreta och det mer hoppfulla.
För det finns hopp.
För världen naturligtvis…
…men också för vårt älskade Sverige.
Hade jag inte varit övertygad om att det finns hopp…
…då hade jag inte stått här.
Möjligheten att få vara med och bygga upp, vårda och förbättra vårt land…
…det är varje sverigedemokrats huvudsakliga drivkraft.
Det är vårt skäl till att gå upp på morgonen.
Det har gått nästan ett år sedan valet.
För mig känns det som det var igår…
…och samtidigt som för hundra år sedan.
Nu stampar människor av otålighet och ropar:
Varför händer det inget?
Och det förstår jag, såklart.
Jag vet att situationen är oerhört frustrerande för många.
Jag lever själv med ständig frustration.
Det som rivits ned under decennier måste nu byggas upp.
Helst ska det vara gjort dagen efter valet…
…och nu har det alltså gått ett år.
Jag förstår frustrationen…
…och tro mig när jag säger att jag hade önskat att det vore så enkelt.
Men reformer och lagstiftning som fungerar, som är effektiva och som ska hålla över tid…
…de måste förankras, arbetas igenom nogsamt och göras rätt från början.
Annars är det risk att det bara blir symbolhandlingar utan verklig påverkan.
Jag kan garantera er att vi jobbar med detta, dag och natt.
Det är inte heller sant att ingenting händer…
…även om det ibland känns så, mitt i frustrationen.
Att Sverigedemokraterna gör skillnad och driver på för en mer rättvis och Sverigevänlig politik i trygghetens tecken är idag ett faktum.
Så var det inte för bara ett år sedan.
Det går framåt och det går faktiskt framåt med stormsteg…
…om man ser på det med lite perspektiv.
När man tittar på de första tio månaderna med den nya regeringen…
…så kan man konstatera att vi gör skillnad och vi åstadkommer bra saker!
Paradigmskiftet är i full gång och innefattar i stort sett varje politiskt område.
För den som till äventyrs tvivlar på mitt ord kommer här några exempel på saker…
…som är påbörjade eller redan genomförda.
När det gäller brott och straff:
- Straffen skärps kraftigt.
- Straffen skärps extra mycket vid koppling till gängkriminalitet
- Arbetet med att inrätta riktiga ungdomsfängelser är påbörjat.
- Vårdnadshavares skadeståndsansvar för skador som deras barn orsakar genom brott ska skärpas.
- Rätten till frihetsberövandeersättning ska begränsas.
(Ni vet, så inte grova våldsbrottslingar får en massa pengar om straffet lindras någon i högre instans.)
- Vi stärker brottsoffers ställning genom förbättrade regler för brottsskadeersättning.
- Vi stärker rätten till kränkningsersättning för poliser och yrkesgrupper med särskild beredskap.
När det gäller migrationen:
- Polisen ska öka antalet inre utlänningskontroller
- Höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare införs från och med den 1 oktober.
- Arbetet för att utvisa illegala migranter intensifieras.
- Antalet kvotflyktingar sänks kraftigt, till mindre än en femtedel. (900 per år istället för 5000 per år),
- Möjlighet för asylinvandrare att byta spår och få uppehållstillstånd genom arbete slopas.
- Asylsökande ska bo i statliga boenden och delta i samhällsintroduktion.
Möjligheten att själv välja boende tas bort.
Detta är små men viktiga steg mot det stora paradigmskifte…
…som kommer innebära EU:s mest restriktiva asylpolitik.
Också det stora arbetet är påbörjat.
När det gäller välfärden:
- Vi har stoppat regeringens planer på att lägga ner karensutredningen och införa en andra karensdag.
Villkoren för karensavdrag ska istället förbättras för särskilt utsatta yrkesgrupper.
- Vi har förhindrat att regeringen sänker A-kassan.
Den ska ligga kvar på den högre ”pandeminivån”.
- Tillsammans med regeringen har vi beslutat fördubbla antalet så kallade dubbeldagar i föräldraförsäkringen.
- Vi har höjt och förlängt tilläggsbidraget i bostadsbidraget för barnfamiljer
När det gäller energipolitiken:
- Vi ändrar Sveriges energipolitiska mål…
…från att elproduktionen ska bestå av 100 procent "förnybar" energi…
…till 100 procent "fossilfri".
Det betyder att vi är en majoritet som vill se fortsatta satsningar på kärnkraft.
Kärnkraften kommer att behövas under överskådlig framtid.
Kärnkraften är den enda långsiktigt hållbara lösningen på Sveriges energikris.
- Vi har tagit steg mot att se till att skattebetalarna inte ska stå för finansiering av havsbaserad vindkraft.
Och så har vi bränslepriserna…
- Den 1 januari 2023 sänktes skatten på bensin och diesel med en krona.
Sverigedemokraterna har tryckt på för att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå…
…och nu blir det 6 procent för både diesel och bensin.
Sju partier ville så sent som 2021 stegvis höja reduktionsplikten på diesel till 66 procent!
Vi hade såklart föredragit noll procents påtvingad inblandning av dyra biodrivmedel…
…men jämför 6 procent med 66 procent så förstår ni att vi gör skillnad.
Hade de gamla partiernas planer blivit verklighet…
…så hade det inneburit slutet för många företag inom åkerinäringen…
…och extremt tuffa tider för ett stort antal andra företag och branscher.
För att inte tala om hushåll på gles- och landsbygd.
Många familjer hade tvingats välja bort transporter som inte är livsnödvändiga.
Barnens fotbollsträning eller simning.
Besöket hos gamla farmor på helgen.
En utflykt till stranden.
En tur till affären för att handla något till fredagsmyset.
Ni vet, sånt där som man behöver bilen till.
Ja, om man inte bor precis invid Skanstulls tunnelbanestation, vill säga.
Sänkningen av reduktionsplikten till 6 procent kommer vid årsskiftet.
Det kommer att pressa bränslepriserna ytterligare under nästa år.
Och det kommer mer...
Trots att det är motigt och att de flesta övriga partier är emot…
…så fortsätter vi att slåss för lägre bränslepriser under den här mandatperioden.
Vi fortsätter att slåss för att göra verklighet av det vi lovade våra väljare!
Sverigedemokraterna gör skillnad.
Trots att vi faktiskt inte fick mycket mer än 20 procent av rösterna i valet.
20 procent är bra, riktigt bra.
Men får man 20 procent av rösterna betyder inte det att man kan få igenom 100 procent av sin politik.
Det betyder att man måste samarbeta, förhandla, kompromissa…
…bita i ett och annat surt äpple längs vägen.
(En och annan sur folkpartist…)
Det gör vi, varje dag.
Och hittills gör vi det på det stora hela förbaskat bra…
…om jag får säga det själv.
I ett historiskt perspektiv…
…om några decennier…
…är jag övertygad om att man kommer att betrakta det som vi åstadkommer just nu…
…som en kraftig och effektiv omläggning av Sveriges politik.
Men det är naturligtvis svårt att se det när man befinner sig mitt i det.
Det är inte illa för ett utskällt, bespottat, hånat gäng "kusiner från landet" ändå…
Eller hur?
Är jag nöjd? Är vi nöjda?
Naturligtvis inte.
Vi kommer aldrig att bli nöjda.
Det kommer alltid att finnas saker att förbättra.
Och just nu, 2023…
…så finns det som bekant en hel hög med extremt viktiga och angelägna saker att ställa tillrätta i Sverige.
Inte minst när det gäller den förda migrationspolitiken och de katastrofala följder som denna fått för vårt land…
…med gängkriminalitet, parallella samhällen, bidragsberoende och utbredd otrygghet.
Det är mycket arbete kvar innan det ens kommer gå att peka på några avgörande förbättringar.
Men vem ska göra det jobbet om inte vi gör det?
Det måste göras…
…att ge upp är inte ett alternativ.
Vi har bara börjat.
Vi måste leverera och vi kommer att leverera.
När vi går till riksdagsval nästa gång, 2026…
…så gör vi det som ett vässat parti…
…starkare och mer övertygade än någonsin om att vi inte bara haft rätt…
…utan också att vi gjort rätt.
Vi har då fyra år av erfarenheter av regeringsarbete och förhandlingar i ryggen.
Vi har då varit med och genomfört många viktiga reformer…
…men det finns fortfarande mycket att göra…
…mycket att städa undan efter Alliansen och sossarna…
…mycket att återskapa, att bygga upp.
Tidöavtalet är en funktionell och bra lösning för den parlamentariska situation som föreligger sedan valet.
Det funkar fint.
Vi har alltid sagt att det är det politiska resultatet som spelar roll…
…inte vilken hatt som jag eller någon annan sverigedemokrat får.
Vi bryr oss inte särskilt mycket om titlar och salonger.
Men, med det sagt:
Inför valet 2026 kommer vi sverigedemokrater att ta upp kampen mot sossarna om att bli Sveriges största parti…
…och efter nästa val är vi antingen ett regeringsparti eller ett oppositionsparti.
Tidöavtalet är som silvertejp, det funkar bra, tillfälligt, för att lösa ett problem.
Men silvertejp är inte den optimala långsiktiga lösningen för att reparera vare sig en trasig kanot, cykel eller parasoll.
Och det duger definitivt inte till att långsiktigt laga ett trasigt land.
Sverigevänner,
Det återstår tre år av den här mandatperioden.
Vi fortsätter slåss för att förverkliga det som vi gick till val på.
Vi fortsätter slåss för att Sverige åter ska bli ett tryggt och sammanhållet land.
Ihärdighet, stolthet, tålamod…
Det är några av de ledord vi hittills byggt vårt partis existens på…
…och vi fortsätter på samma sätt…
…i samma riktning, mot samma mål.
Och sen vinner vi!
Tack så mycket!
Själv har jag, som säkert många förstår, haft mycket att göra och tänka på.
Det är dystra och allvarliga tider i världen, och det är tyvärr dystra och allvarliga tider även i Sverige.
Det bär mig egentligen emot att inleda ett sånt här sommartal med allvarliga och illavarslande ämnen.
Hade jag anlitat en kommunikationskonsult hade jag nog fått rådet att lätta upp stämningen lite.
Kanske dra ett skämt.
Det kommer jag inte att göra.
Det finns - tyvärr - bättre tillfällen för det.
Jag hade mycket hellre sett att Sverige och världen inte befann sig i den situation vi befinner oss i.
Att det fanns utrymme för en något mer uppsluppen ton såhär inledningsvis.
Men ni som känner mig…
…ni som känner Sverigedemokraterna…
…ni vet också att det är verkligheten som styr våra prioriteringar…
…inte vare sig önskedrömmar eller kommunikationskonsulter.
Det är allvarstider.
Och vad värre är, det är alldeles för många svenskar som inte förstår det.
Som inte vill se det.
Jag kommer till det.
För precis en vecka sedan hade jag äran att få sitta ner med president Zelenskyj för ett par timmars samtal om situationen i Ukraina.
En på många sätt inspirerande man.
Tydlig, rakryggad, stolt.
Det blev en bred diskussion om militära behov, stridsvilja, nationell stolthet och återuppbyggnad av ett sargat land.
Ukrainas kamp är också vår kamp, det råder det ingen tvekan om.
Förutom det självklara, att man som nationalist…
…eller för den delen som varande en anständig människa…
…förfäras över Rysslands imperialism och fega angrepp på sitt grannland.
Förutom det, är det väl ingen vettig människa som tror att Ryssland kommer att nöja sig…
…att Putin kommer att stanna där…
…om det nu skulle vilja sig så illa att man lyckas besegra Ukraina.
Nej, då står fler länder inom ”rysk intressesfär” på tur.
Ukrainas kamp ÄR vår…
…och den senaste tiden har vi dessutom fått ytterligare skäl att se det så.
Vid sidan om Ryssland är det ett antal länder som på olika sätt står bakom aggressionen mot Ukraina.
Däribland finns Tjetjenien…
…en i praktiken självständig del av Ryssland, som deltar i kriget på Putins sida.
Diktaturen Tjetjenien styrs av islamisten Ramzan Kadyrov…
…som bland annat vill införa sharialagar i landet…
…och som aktivt uppmanar till trakasserier av exempelvis kvinnor som inte klär sig i enlighet med den tjetjenska tolkningen av islam.
För en vecka sedan skickade denne Kadyrov ut följande meddelande på Telegram…
…angående de koranbränningar som ägt rum i bland annat Sverige:
“När vi är färdiga i Ukraina är det dags att resa till de länder som skymfar Koranen.”
En tydlig syftning till bland annat Sverige.
Hur hamnade vi här?
Hur blev det trygga, kulturellt homogena och faktiskt lyckliga landet Sverige…
…en arena för allsköns internationella konflikter?
Det handlar ju inte bara om det här exemplet.
Det är ett mönster.
Och det är en direkt konsekvens av decennier av vanskötsel…
…så kallad mångkulturalism, slapphänt politik och svår…
…faktiskt patologisk, naivitet.
Vi har sett otaliga angrepp på svenska judar från islamistiskt håll.
Vi har sett hur olika etniska grupper slår varandra blodiga…
…på knattefotbollsmatcher!
Vi har läst om hur kurder i Sverige attackeras av turkar, och vice versa.
Och så vidare, och så vidare…
Och om det inte räcker finns det ett färskt och mycket talande fall från Järvafältet i Stockholm där…
…hör och häpna…
…regimtrogna eritreaner och regimkritiska eritreaner drabbade samman med tillhyggen och grovt våld.
I Sverige.
Jag vet inte om det är bara är jag, men det här är ju tamig-tusan helt sjukt!
Svenskar! Det är dags att vakna upp.
Verkligheten anropar.
Sverigedemokraterna har i årtionden påtalat detta…
…att detta blir följden av mångkulturalism…
…av de gamla partiernas medvetna omdaning av Sverige till ett splittrat och segregerat allemansland.
Man blir inte svensk för att man flyttar till Sverige.
Vissa blir det. Man KAN bli det.
Men det kräver till att börja med en vilja till det.
Den viljan saknas hos alldeles för många som har valt att flytta hit.
Istället tar man med sig det beteende och de konflikter…
…allt det som är själva orsaken till att ens eget hemland är ett samhälle som människor inte vill bo i.
Som människor flyr ifrån.
Hur har våra varningar mottagits?
För fem år sedan, för tio år sedan, för tjugo år sedan?
"Åh så fördomsfulla de är, de där Sverigedemokraterna!”
“Ha-haaa, löjligt! Det är rädsla och okunskap som ligger bakom.”
“Nu tar vi en fika och sen öppnar vi gränserna ännu mer och höjer bidragen till max så får vi den där fantastiska mångkulturen som vi längtar så efter!"
Ungefär så har det låtit, även om jag raljerar en aning.
Jag undrar om de är stolta nu…
…nu när de flesta rimligen måste förstå vilka det var som byggde hela sin politik på just okunskap.
Det hela hade faktiskt varit skrattretande…
…om det inte faktiskt var blodigt allvar.
Om det inte var vårt, våra barns och våra barnbarns land, som de raserade.
Men nu är vi här.
Säkerhetsläget är allvarligare än någonsin…
…åtminstone sedan andra världskriget.
Inte bara militärt, utan…
…och kanske ännu mer oroande…
…också på grund av ett påtagligt terrorhot.
Vi har alla sett den islamistiska terrorismens fula tryne.
Vi har fått se islamisternas hat…
…hat mot västvärlden, mot demokratin och framförallt mot yttrandefriheten.
Ett hat som manifesteras i både hätska och hotfulla angrepp…
…och i de mest avskyvärda våldsdåd.
Danmark 2005 och 2006.
Jyllandsposten publicerar skämtteckningar på profeten Muhammed.
Journalister hotas till livet.
Danska ambassader, konsulat och andra beskickningar i muslimska länder stormas och sätts i brand.
Sverige 2006.
Den socialdemokratiska regeringen stänger…
…efter påtryckningar från den muslimska världen…
…ner sverigedemokratiska hemsidor.
Det sker med anledning av att vi utlyst en Muhammed-karikatyrtävling till stöd för Jyllandsposten och yttrandefriheten.
Massmordet och terrorattacken mot tidningen Charlie Hebdo…
Mordet på politikern Theo van Gogh…
Mordet på den franske läraren Samuel Paty…
Tyvärr går listan att göra mycket, mycket längre...
Och nu är vi där igen.
Brinnande ambassader.
Svenska flaggor i brand.
Hot om terror.
Krav på lagstiftning för att blidka människor…
…som anser att deras religiösa regler inte bara gäller dem själva…
…utan också oss andra.
Och det handlar ju egentligen inte om att någon eldar koranen.
Det handlar om att få en ursäkt för att vara kränkt…
…att få vara arg och utöva våld mot så kallade "otrogna" människor.
Utöva våld mot samhällen och system som inte är islamistiska och…
…paradoxalt nog…
…inte är fullt så misslyckade och trasiga som ens eget.
Pratet om att inskränka vår yttrandefrihet gör mig innerligt oroad.
Så sent som igår meddelade den danska regeringen…
…att man avser förbjuda att offentligt bränna koranen och andra heliga skrifter.
I Sverige är vissa politiker inne på samma farliga, fega och krypande spår.
Man tror tydligen att det finns något att vinna på att fjäska för religiösa fanatiker.
Enligt undersökningar finns det stora väljargrupper i Sverige som vill ändra lagen och inskränka yttrandefriheten.
Jag tror inte att de förstår.
Jag tror inte att de förstår allvaret…
…och jag menar dessutom att det är naivt att tro att ett sådant förbud skulle göra någon som helst skillnad till det bättre.
För det första…
…så tror jag att de flesta…
…om de tänker efter ett extra varv…
…inser att det inte kommer att räcka med att förbjuda offentlig bränning av religiösa skrifter.
Är det inte någon som bränner koranen så är det någon som ritar en streckgubbe och kallar den för Muhammed.
Eller någon som uttalar sig negativt om islam.
Eller någon som tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter.
Eller någon som inte klär sig på ett visst sätt.
Någon som äter bacon.
Någon som inte har tillräckligt stort skägg.
Eller någon som inte ber fem gånger om dagen.
Det finns alltid en ursäkt, alltid ett skäl att ge sig på vår del av världen.
Det har historien tydligt visat.
Islamister hatar västvärldens yttrandefrihet och demokrati…
…och islamister kommer alltid att hitta en anledning till att uppleva sig kränkta och kräva hämnd.
För det andra…
…så är det rent skrämmande hur en stor del av svenskarna reagerar på utpressning och hot om våld.
Att under ordnade former…
…i lugn och ro…
…föra en seriös diskussion om yttrandefrihetens gränser…
…det är rimligt.
Det finns fullt fungerande demokratier där man till exempel inte får elda heliga skrifter…
…som Finland.
Yttrandefriheten har begränsningar också här i Sverige…
…även om vi avskaffade förbudet att häda för mer än femtio år sedan.
Men att ens överväga lagändringar nu…
…i det här läget…
…som eftergift för utpressning och hot…
…det är naturligtvis en helt annan sak.
Det är ju det som är huvudproblemet här.
Inte att jag…
…eller sverigedemokrater i allmänhet…
…eller någon annan vettigt människa…
…känner ett starkt behov av att elda koraner eller biblar på gator och torg.
Det är faktiskt en ganska tölpaktig och antiintellektuell sak att elda böcker.
Det finns betydligt bättre sätt att kritisera sådant som förtjänar kritik.
Men det hör inte till saken.
Det finns oerhört många saker som människor gör…
…som kan uppfattas som helt idiotiska av andra människor.
Det är inget skäl till förbud.
Och framförallt:
Fria män och kvinnor i ett fritt land ger inte efter för utpressning.
Vi får aldrig ge efter för utpressning!
Punkt.
Att tillmötesgå krav på inskränkningar i yttrandefriheten…
eller annan lagstiftning…
…det är ett sluttande plan.
Ett lutning så brant och hal att det…
…menar jag…
…är omöjligt att ta ens ett litet steg åt fel håll…
…utan att riskera att helt tappa fotfästet och störta rakt i fördärvet.
Ändå är det precis det som alldeles för många tycks vilja göra.
Nu har det dragits ett streck i sanden.
En tydlig linje.
Här finns inte utrymme för "nja", "kanske", "vill inte ta ställning" och annat velande.
Antingen vill man att vår fria demokratiska civilisation ska överleva…
…och kommande generationer ges möjlighet att utvecklas åt rätt håll.
Eller så tycker man att den ska bespottas, erövras, monteras ned, raseras.
Sverigedemokraterna står här stadigt på den enda anständiga sidan.
Vi får aldrig vika oss för krafter som vill rasera den frihet och den demokrati…
…som det har tagit Sverige, Europa och hela västvärlden hundratals…
…ja till och med tusentals…
…år att bygga upp.
En viktig sak bara, innan jag lämnar ämnet helt.
Låt mig här vara extra tydlig och pedagogisk.
Islam är en religion.
Muslimer är människor som tillhör den religionen och väljer att följa den.
Jag har som politiker inga synpunkter på vilken personlig tro som enskilda människor har.
Men muslimer som kräver att även andra…
…eller samhället…
…ska anpassa sig till deras religion…
…om ens det minsta…
…de är islamister.
Man får tro på vilken gud man vill.
I Sverige har vi religionsfrihet…
…också en fundamental del av vår demokrati.
Om man väljer att bo i Sverige så måste man dock förstå…
…att Sverige inte är, och heller aldrig kommer att bli, ett muslimskt land.
Man måste förstå…
…att man behöver anpassa sig till det land man har valt att flytta till.
Gör man det, så går det absolut att ha en muslimsk, judisk eller buddhistisk tro och bo i Sverige.
Det finns det alldeles utmärkta exempel på.
Däremot…
Sätter man sin tro först…
…vägrar man anpassa sig till Sveriges lagar och regler…
…och hellre vill leva under exempelvis islamska lagar…
…då finns det en lång rad länder som passar oerhört mycket bättre än Sverige.
Jag rekommenderar i så fall att man flyttar till ett sådant land.
Det är min starka rekommendation.
Som sagt, det ÄR allvarstider.
Men låt oss för en stund se det som avhandlat för idag.
Låt oss ägna lite uppmärksamhet också åt det mer konkreta och det mer hoppfulla.
För det finns hopp.
För världen naturligtvis…
…men också för vårt älskade Sverige.
Hade jag inte varit övertygad om att det finns hopp…
…då hade jag inte stått här.
Möjligheten att få vara med och bygga upp, vårda och förbättra vårt land…
…det är varje sverigedemokrats huvudsakliga drivkraft.
Det är vårt skäl till att gå upp på morgonen.
Det har gått nästan ett år sedan valet.
För mig känns det som det var igår…
…och samtidigt som för hundra år sedan.
Nu stampar människor av otålighet och ropar:
Varför händer det inget?
Och det förstår jag, såklart.
Jag vet att situationen är oerhört frustrerande för många.
Jag lever själv med ständig frustration.
Det som rivits ned under decennier måste nu byggas upp.
Helst ska det vara gjort dagen efter valet…
…och nu har det alltså gått ett år.
Jag förstår frustrationen…
…och tro mig när jag säger att jag hade önskat att det vore så enkelt.
Men reformer och lagstiftning som fungerar, som är effektiva och som ska hålla över tid…
…de måste förankras, arbetas igenom nogsamt och göras rätt från början.
Annars är det risk att det bara blir symbolhandlingar utan verklig påverkan.
Jag kan garantera er att vi jobbar med detta, dag och natt.
Det är inte heller sant att ingenting händer…
…även om det ibland känns så, mitt i frustrationen.
Att Sverigedemokraterna gör skillnad och driver på för en mer rättvis och Sverigevänlig politik i trygghetens tecken är idag ett faktum.
Så var det inte för bara ett år sedan.
Det går framåt och det går faktiskt framåt med stormsteg…
…om man ser på det med lite perspektiv.
När man tittar på de första tio månaderna med den nya regeringen…
…så kan man konstatera att vi gör skillnad och vi åstadkommer bra saker!
Paradigmskiftet är i full gång och innefattar i stort sett varje politiskt område.
För den som till äventyrs tvivlar på mitt ord kommer här några exempel på saker…
…som är påbörjade eller redan genomförda.
När det gäller brott och straff:
- Straffen skärps kraftigt.
- Straffen skärps extra mycket vid koppling till gängkriminalitet
- Arbetet med att inrätta riktiga ungdomsfängelser är påbörjat.
- Vårdnadshavares skadeståndsansvar för skador som deras barn orsakar genom brott ska skärpas.
- Rätten till frihetsberövandeersättning ska begränsas.
(Ni vet, så inte grova våldsbrottslingar får en massa pengar om straffet lindras någon i högre instans.)
- Vi stärker brottsoffers ställning genom förbättrade regler för brottsskadeersättning.
- Vi stärker rätten till kränkningsersättning för poliser och yrkesgrupper med särskild beredskap.
När det gäller migrationen:
- Polisen ska öka antalet inre utlänningskontroller
- Höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare införs från och med den 1 oktober.
- Arbetet för att utvisa illegala migranter intensifieras.
- Antalet kvotflyktingar sänks kraftigt, till mindre än en femtedel. (900 per år istället för 5000 per år),
- Möjlighet för asylinvandrare att byta spår och få uppehållstillstånd genom arbete slopas.
- Asylsökande ska bo i statliga boenden och delta i samhällsintroduktion.
Möjligheten att själv välja boende tas bort.
Detta är små men viktiga steg mot det stora paradigmskifte…
…som kommer innebära EU:s mest restriktiva asylpolitik.
Också det stora arbetet är påbörjat.
När det gäller välfärden:
- Vi har stoppat regeringens planer på att lägga ner karensutredningen och införa en andra karensdag.
Villkoren för karensavdrag ska istället förbättras för särskilt utsatta yrkesgrupper.
- Vi har förhindrat att regeringen sänker A-kassan.
Den ska ligga kvar på den högre ”pandeminivån”.
- Tillsammans med regeringen har vi beslutat fördubbla antalet så kallade dubbeldagar i föräldraförsäkringen.
- Vi har höjt och förlängt tilläggsbidraget i bostadsbidraget för barnfamiljer
När det gäller energipolitiken:
- Vi ändrar Sveriges energipolitiska mål…
…från att elproduktionen ska bestå av 100 procent "förnybar" energi…
…till 100 procent "fossilfri".
Det betyder att vi är en majoritet som vill se fortsatta satsningar på kärnkraft.
Kärnkraften kommer att behövas under överskådlig framtid.
Kärnkraften är den enda långsiktigt hållbara lösningen på Sveriges energikris.
- Vi har tagit steg mot att se till att skattebetalarna inte ska stå för finansiering av havsbaserad vindkraft.
Och så har vi bränslepriserna…
- Den 1 januari 2023 sänktes skatten på bensin och diesel med en krona.
Sverigedemokraterna har tryckt på för att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå…
…och nu blir det 6 procent för både diesel och bensin.
Sju partier ville så sent som 2021 stegvis höja reduktionsplikten på diesel till 66 procent!
Vi hade såklart föredragit noll procents påtvingad inblandning av dyra biodrivmedel…
…men jämför 6 procent med 66 procent så förstår ni att vi gör skillnad.
Hade de gamla partiernas planer blivit verklighet…
…så hade det inneburit slutet för många företag inom åkerinäringen…
…och extremt tuffa tider för ett stort antal andra företag och branscher.
För att inte tala om hushåll på gles- och landsbygd.
Många familjer hade tvingats välja bort transporter som inte är livsnödvändiga.
Barnens fotbollsträning eller simning.
Besöket hos gamla farmor på helgen.
En utflykt till stranden.
En tur till affären för att handla något till fredagsmyset.
Ni vet, sånt där som man behöver bilen till.
Ja, om man inte bor precis invid Skanstulls tunnelbanestation, vill säga.
Sänkningen av reduktionsplikten till 6 procent kommer vid årsskiftet.
Det kommer att pressa bränslepriserna ytterligare under nästa år.
Och det kommer mer...
Trots att det är motigt och att de flesta övriga partier är emot…
…så fortsätter vi att slåss för lägre bränslepriser under den här mandatperioden.
Vi fortsätter att slåss för att göra verklighet av det vi lovade våra väljare!
Sverigedemokraterna gör skillnad.
Trots att vi faktiskt inte fick mycket mer än 20 procent av rösterna i valet.
20 procent är bra, riktigt bra.
Men får man 20 procent av rösterna betyder inte det att man kan få igenom 100 procent av sin politik.
Det betyder att man måste samarbeta, förhandla, kompromissa…
…bita i ett och annat surt äpple längs vägen.
(En och annan sur folkpartist…)
Det gör vi, varje dag.
Och hittills gör vi det på det stora hela förbaskat bra…
…om jag får säga det själv.
I ett historiskt perspektiv…
…om några decennier…
…är jag övertygad om att man kommer att betrakta det som vi åstadkommer just nu…
…som en kraftig och effektiv omläggning av Sveriges politik.
Men det är naturligtvis svårt att se det när man befinner sig mitt i det.
Det är inte illa för ett utskällt, bespottat, hånat gäng "kusiner från landet" ändå…
Eller hur?
Är jag nöjd? Är vi nöjda?
Naturligtvis inte.
Vi kommer aldrig att bli nöjda.
Det kommer alltid att finnas saker att förbättra.
Och just nu, 2023…
…så finns det som bekant en hel hög med extremt viktiga och angelägna saker att ställa tillrätta i Sverige.
Inte minst när det gäller den förda migrationspolitiken och de katastrofala följder som denna fått för vårt land…
…med gängkriminalitet, parallella samhällen, bidragsberoende och utbredd otrygghet.
Det är mycket arbete kvar innan det ens kommer gå att peka på några avgörande förbättringar.
Men vem ska göra det jobbet om inte vi gör det?
Det måste göras…
…att ge upp är inte ett alternativ.
Vi har bara börjat.
Vi måste leverera och vi kommer att leverera.
När vi går till riksdagsval nästa gång, 2026…
…så gör vi det som ett vässat parti…
…starkare och mer övertygade än någonsin om att vi inte bara haft rätt…
…utan också att vi gjort rätt.
Vi har då fyra år av erfarenheter av regeringsarbete och förhandlingar i ryggen.
Vi har då varit med och genomfört många viktiga reformer…
…men det finns fortfarande mycket att göra…
…mycket att städa undan efter Alliansen och sossarna…
…mycket att återskapa, att bygga upp.
Tidöavtalet är en funktionell och bra lösning för den parlamentariska situation som föreligger sedan valet.
Det funkar fint.
Vi har alltid sagt att det är det politiska resultatet som spelar roll…
…inte vilken hatt som jag eller någon annan sverigedemokrat får.
Vi bryr oss inte särskilt mycket om titlar och salonger.
Men, med det sagt:
Inför valet 2026 kommer vi sverigedemokrater att ta upp kampen mot sossarna om att bli Sveriges största parti…
…och efter nästa val är vi antingen ett regeringsparti eller ett oppositionsparti.
Tidöavtalet är som silvertejp, det funkar bra, tillfälligt, för att lösa ett problem.
Men silvertejp är inte den optimala långsiktiga lösningen för att reparera vare sig en trasig kanot, cykel eller parasoll.
Och det duger definitivt inte till att långsiktigt laga ett trasigt land.
Sverigevänner,
Det återstår tre år av den här mandatperioden.
Vi fortsätter slåss för att förverkliga det som vi gick till val på.
Vi fortsätter slåss för att Sverige åter ska bli ett tryggt och sammanhållet land.
Ihärdighet, stolthet, tålamod…
Det är några av de ledord vi hittills byggt vårt partis existens på…
…och vi fortsätter på samma sätt…
…i samma riktning, mot samma mål.
Och sen vinner vi!
Tack så mycket!