Varje tid, varje skede är unikt. Inget år är likt det andra, ingen månad, ingen vecka, ingen dag är identisk med en annan. Det gäller även vår kanske allra högst älskade högtid, den svenska underbara julen. Inget av det vi kommer att uppleva den här julen kommer att vara detsamma som förra julen, eller julen dessförinnan. Förhoppningsvis så kommer det att finnas starka inslag av beständighet och av tradition, men julen som kommer är julen 2025, och den kommer att vara unik.
Kanske samlas vi runt bordet med julgranen vackert pyntad, revbenen och skinkan i ugnen och det kallskurna noggrant utlagt på det finaste porslinet, så som vi brukar ha det. Kanske hör vi ett välbekant skratt från köket, kanske känner vi doften av en nyss tänd tändsticka, kanske har vi även den här julen en besvärlig gräddkola som har fastnat i tänderna. Sådana saker som vi känner igen, saker som vi brukar få uppleva på julen, saker som får oss att må bra, känna trygghet och kontinuitet. Samtidigt så är det aldrig precis exakt så som det brukade vara. Saker förändras. Någon ska snart ta studenten, någon har just blivit förälder, någon har under det här året förverkligat sin livsdröm, någon som alltid har funnits där har kanske gått bort under året och lämnat ett smärtsamt hål i familjens, i släktens. Trygga väv. Ett hål som vi nu både behöver förhålla oss till och hjälpas åt att fylla, lappa ihop och laga. Så är livet. Det inträffar händelser som gör att den ena stunden aldrig är den andra lik, på gott och ont. Ljust och mörkt.
Precis på samma sätt är det med vårt land. Förändringar är en del av vår existens. Under senare år har vi med bestämda steg rört oss i en riktning mot ett tryggare, friare och mer svenskt Sverige. Det kan handla om småsaker i vardagen som känslan av att kunna tanka bilen utan att bli ruinerad, eller att bara få lite mer över i plånboken när lönen kommer. Men det kan också vara stora livsomvälvande saker som att veta att den där brottslingen, brottslingen som omkullkastade en anhörigs liv, får ett straff som inte är ett hån mot offret. Eller vetskapen om att Sverige numera är ett land som tar eget ansvar för sitt militära försvar, och vi gör det på allvar. Ett Sverige som ser medborgarnas trygghet och frihet som så mycket mer betydelsefullt än justerandet av skattesatser eller nivåer inom transfereringssystemen. Allt förändras. Vi gör det, förutsättningarna för högtidsstunden med våra nära och kära gör det och Sverige gör det. Och det ska vi fortsätta göra. Vi ska fortsätta förändras i en riktning som gör vårt Sverige till ett bättre land att leva i. Fortsätta förändras, men aldrig tappa bort oss själva, aldrig överge den kultur, det arv och de traditioner som i grunden gör oss till de vi är.
Och just detta var något som faktiskt höll på att hända. De gamla partiernas jakt på att övertyga svenskarna om att det minsann inte är något särskilt med att vara svensk, utan att vem som helst kan vara svensk. Och att det inte var något vi varken skulle vara glada eller stolta över. I jakten på förverkligandet av detta destruktiva självhat höll vi dels på att tappa bort oss själva, dels sudda bort betydelsen av det som i generationer och åter generationer före oss har lidit och slitit för. Den jakten är över. Vi ska inte skämmas, vi ska vara stolta. Stolta över vilka vi är och var vi kommer ifrån. Och äntligen även stolta över var vi är på väg. Den resa som vi har påbörjat när det gäller genomgripande paradigmskiften inom för Sverige helt avgörande områden har precis inletts. Vi har under den här mandatperioden nått en bra bit på vägen. Det är en viktig början, även om mycket fortfarande återstår.
Men att denna jul överlag känns lite bättre än den förra julen och att vårt land är lite tryggare, lite friare och lite mer svenskt än förra julen, ta det som ett tecken i tiden. Ett tecken på att vi är på rätt väg, att det ljusnar trots att det är mörkaste midvinter. Det som lyser är hopp. Ljuslågor av hopp tända av dig och av mig, av miljontals svenskar tillsammans. Miljontals svenskar som har rest sig upp och rutit ifrån. Nu får det vara nog. Nu är det slut på den här destruktiva teatern. Nu tar vi tillbaka vårt land och nu jobbar vi tillsammans åt rätt håll, för vårt land och för vårt folk, istället för tvärtom. Den här resan gör vi tillsammans. Det är inte politikernas resa, det är inte Sverigedemokraternas resa och det är inte min resa. Den är vår resa. Alla svenskars medborgares resa mot en trygg, fri och svensk framtid.
Tack för att du är med på den resan och ha nu en riktigt, riktigt god jul.