Jimmie Åkesson: Jultal 2012

Julen är en av de viktigaste, kanske den allra viktigaste högtiden i vårt land och – egentligen – i vår del av världen. Julen är familjens och inte minst barnens högtid. Det är en tid att vila upp sig, vara tillsammans med nära och kära, visa varandra värme och uppskattning. För min del har den senaste tiden inneburit en stor prövning, både på ett politiskt och på ett personligt plan. Sådant är livet, det går upp och ner och särskilt när det går neråt är det så klart skönt att ha något så trevligt som julen att se fram emot.

Även om julen fortfarande är den kanske största högtiden för oss, så är det här med gamla traditioner inte längre något självklart. Det är ingenting som vi vare sig kan eller ska ta för givet. Det finns krafter – intressen – i samhället (politiska, religiösa, kommersiella och så vidare) som mer än gärna ser att själva kärnan i våra traditioner urholkas. Som tycker att det traditionella julfirandet kan omvandlas till ett slags allmän vinterfest. Som tycker att sådant som adventsljusstakar och julstjärnor – överhuvudtaget julpynt i det offentliga rummet – är någonting stötande. Som tycker att skolbarn ska förvägras att fira skolavslutning i kyrkan med traditionella inslag. Jag menar att det är precis tvärtom. Jag menar, att i dessa tider, med stora samhällsförändringar, med ökad segregation, växande klyftor – ett mer splittrat Sverige – så blir våra gamla traditioner viktigare än någonsin. Viktigare än någonsin för att hålla ihop vårt samhälle.

Nu tror jag att många av er tycker att det jag säger är självklarheter men att jag överdriver, försöker plocka billiga poäng. Det är inte min ambition att överdriva eller vilseleda. Eller att plocka billiga poäng, för den delen. Utan var och en får någonstans känna efter själv, hur man upplever utvecklingen. Det kan inte jag tala om för er. Jag kan egentligen bara tala för mig själv. Men det är i alla fall min bestämda uppfattning att vår kultur – egentligen hela vår existens som nation – är utsatt för ett hårt tryck från diverse ideologiska grupperingar som av olika anledningar ser vår svenska gemenskap som ett hot och som vill att vi ska förkasta våra gemensamma traditioner och bryta banden med varandra och med vår historia, som vill att det svenska samhället – så som vi känner det – ska slitas isär och förvandlas till någonting helt annat än vad det är och vad det har varit. Och därav utvecklingen. De enda som kan stoppa den utvecklingen, det är vi helt vanliga svenskar, som inte vill skämmas för att vi sätter upp en adventsljusstake i fönstret på vår arbetsplats och som inte ser några problem med att våra barn fortsätter att sjunga fina gamla sånger som Nu tändas tusen juleljus och Gläns över sjö och strand, även om de råkar ha ett kristet innehåll.

Åtminstone jag tänker slåss för att mina barn ska få uppleva samma sak som jag har fått uppleva, och som mina föräldrar fått uppleva, och deras föräldrar. Det som många, många generationers svenskar upplevt och varit en del av genom århundradena och som bidragit till att göra vårt land till vad det varit och vad det är idag. 

Oaktat allt detta så är julen – än så länge – något som de allra flesta av oss uppskattar och tar tillvara. Tyvärr är det inte alla som ges den möjligheten. Det finns de som är ensamma, som saknar både släkt och nära vänner. Det finns de som är hemlösa. När vi stressar runt i julhandeln ges vi många tillfällen att skänka de här människorna både en tanke och en slant. Då tycker jag att vi som kan, också bör göra det. Jag tänker särskilt på de många äldre som får tillbringa julen i ensamhet och social isolering, i sitt eget hem eller på ett äldreboende. De som är gamla idag, det är de som har byggt upp samhället och välfärden åt mig och min generation. Julen är ett alldeles utmärkt tillfälle att visa tacksamhet och uppskattning, särskilt som samhället inte sällan brister i det avseendet. Glöm inte bort era äldre släktingar i jul.

Det finns också andra som kanske inte får riktigt den jul de hoppats på. Vi ser en varselvåg svepa över landet. Många människor har fått det dystra beskedet att deras jobb är i fara. Ekonomin stannar av, framför allt till följd av krisen i Europa, och det påverkar samhällets alla delar. Vi som är politiker skapar inte merparten av de jobb som finns. Men, vi kan skapa förutsättningar för jobb. Å ena sidan kan vi skapa förutsättningar för företag att växa, att våga anställa, att ha råd att anställa. Å andra sidan skapar vi möjligheter för människor att växa, att kunna bli anställda – genom utbildning och omställning. När vi nu genomgår en period med ökade varsel och hög arbetslöshet är dessutom tryggheten viktig. Inte minst behöver vi en trygg arbetslöshetsförsäkring, som ger möjlighet till omställning och som omfattar alla som arbetar. Hade jag haft makten att ge bort den julklappen, så hade jag sett den som särskilt prioriterad just i år.

Trots sådant som är dystert, så är julen ändå en glädjens tid för de flesta av oss. För egen del kommer jag troligen att tillbringa större delen av julafton i en bil från Gästrikland till Blekinge. Det blir så när man har familjen utspridd över ett avlångt land. Jag hoppas innerligt att Kalle Anka och den fina filmatiseringen av Viktor Rydbergs dikt Tomten visas på SVT Play.

Tack så hemskt mycket för att jag fick låna lite av er tid så här mitt i julstressen. Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!