Hej!
Så fantastiskt att vara här i Avesta och hålla mitt allra första sommartal som språkrör för Miljöpartiet. Jag vill tacka Miljöpartiet Avesta, och MP Dalarna för allt arbete ni gör varje dag; utan ert engagemang är det gröna samhällsbygget omöjligt, och jag vill tacka alla er som är här idag. Och så vill jag tacka våra bragdtjejer i Brasilien som gett Sverige ett OS-silver i fotboll i går kväll!
Det är en speciell känsla att stå här nu, i ett Avesta som betytt så mycket för mig, och för vem jag är.
Att jag har växt upp här, kanske inte alla vet, men det har jag. Inte här i stan, utan i Dicka, en by en mil härifrån. En del kompisars föräldrar var bönder. Många jagade. Nästan alla hade djur; kor, höns, hästar, hundar, grisar. Genom det har jag fått någonting oerhört grundläggande med mig genom livet. Först och främst en kärlek till djur och natur. Och dessutom: en respekt för det som är grunden för allas vår existens. Jag vet vart maten kommer ifrån. Närodlat, djurskydd, ekologiskt eller miljövänligt – för mig är det inte modeord eller etiketter i affären, det handlar om livet – det handlar om levande landsbygd, livskvalitet, respekt för djur och handlar om överlevnad, för oss alla.
En grundläggande förståelse för jordens ekosystem, det har många av oss som växt upp på landet fått gratis. Jag tror att det var det som gjorde att jag en gång blev så engagerad i frågan om överfiske. Bara den som tror att mat, eller fisk tillverkas i fabriker kan låta bli att bli livrädd när forskarnas larmar att haven håller på att tömmas på fisk världen över.
Det var mitt engagemang för haven som ledde mig in i politiken. Och efter fem år i EU-parlamentet är jag nu stolt över att ha varit med om att ro i hamn en helt ny, mycket mer hållbar fiskeripolitik i Europa!
Och nu som medlem i den första svenska rödgröna regeringen någonsin är jag också glad att säga att Sverige nu tagit ledarskap globalt, tillsammans med Fiji så att hållbara hav prioriteras i FN:s nya hållbarhetsagenda, Agenda 2030. För jag vet att havens problem måste lösas gemensamt av alla världens länder!
Mat är livsviktigt! Hur den produceras påverkar miljön, den påverkar vår hälsa, det kan också påverka framtiden för människor i fattiga länder i positiv eller i negativ riktning. Därför arbetar den här regeringen för att ta fram en särskild livsmedelsstrategi – något som den förra regeringen inte var intresserad av – så att vi ska säkerställa bättre, schysstare mat och mindre miljöpåverkan. Sverige och världen har inte råd att misshushålla med jordens resurser. Att låta Dalarnas bördiga åkrar och betesmarker växa igen, samtidigt som vi importerar hälften av all mat vi äter i Sverige – det är inte en hållbar strategi. Det är heller inte hållbart att bönder världen över fortsätter hälla antibiotika i djurfodret så att djuren ska klara av att hålla sig friska när de växer upp under plågsamma förhållanden! En svensk livsmedelsstrategi måste stå på många ben. Och ett ben är att jobba för bättre europeiskt djurskydd och rättvisa konkurrensvillkor inom EU vilket är helt grundläggande för en svensk, levande landsbygd.
Ett annat ben är att se till så att offentlig upphandling av mat till skolor, förskolor och sjukhus kan bidra till hållbar matproduktion, Därför är jag också oerhört glad att regeringen nu gjort klart att man kan ställa miljökrav och krav på djurskydd i linje med svensk lagstiftning. På det viset kan många miljarder av skattebetalarnas pengar komma tillbaka till svenskt jordbruk, istället för att gå till import av billigt fläsk och mjölk som producerats på miljöns och djurens bekostnad – på sätt som inte ens är lagliga i Sverige! – Det är några av de första stegen den här regeringen gjort för att slå vakt om hållbar matproduktion och en levande landsbygd!
Och vi tar många fler steg. 4, 5 miljarder går till att bygga ut bredband i hela landet, vi ger extrastöd till livsmedelsaffärer, kollektivtrafik, laddstolpar för elbilar, biogasmackar, hyreshus och biografer på landsbygden, och vi jobbar för att fler statliga jobb ska komma ut i hela landet
Det moderna Sverige jag ser framför mig är ett Sverige med bredbandsuppkoppling i hela landet, bra kommunikationer, grön och hållbar energi och schysst mat, ett Sverige där distansarbete blir vanligare, och där företagen lockar personal med landsbygdens livskvalitet – ett hållbart Sverige där möjligheterna för landsbygden bara växer!
Kära vänner,
När jag växte upp var det en sak som var en fullkomlig gåta för mig. Forssjön. Varje dag när jag åkte till skolan såg jag det metertjocka lagret av brunt skum som låg över hela sjön, och kände den sura stanken från pappersmassan i kartongfabriken intill som släppte ut sitt spillvatten rätt ut i sjön. Som barn fick vi lära oss att inte skräpa ner i naturen – men samtidigt pågick en fullkomlig förstörelse av en hel sjö, helt utan kommentarer från de vuxna.
Min närmsta sjö Dickasjön, med badklippa och sommarstugor, var förbunden med Forssjön, och därför fick vi inte bada i den. Det var farligt! Fisken fick man definitivt inte äta, den hade höga halter av gift. För mig var det helt obegripligt att det kunde få vara så! Att fabrikerna kunde släppa ut nästan vad som helst, helt lagligt och helt gratis rakt ut i vår gemensamma natur. Att politiker inte vågade ställa krav på industrin för att man var så rädd att arbetstillfällena skulle försvinna.
Kostnaden för föroreningarna skickade man istället till kommande generationer, och nu står vi här med notan. Forssjön är fortfarande klassad som en av Dalarnas giftigaste sjöar, långt efter att utsläppen upphört, bottensedimentet är fortfarande mättat av kvicksilver, koppar och zink.
Östersjön är ett ännu sorgligare exempel. Industri och jordbruk har på några få decennier förvandlat detta stora innanhav till ett av världens mest förorenade, med det största området död botten i världen. Det kommer nu att ta kanske ett århundrade för effekterna av övergödning att hävas och halterna av tungmetaller och dioxiner att klinga av, om maximala åtgärder sätts in runt hela Östersjön.
Det går snabbt att förstöra naturen, men det tar lång tid och blir oerhört dyrt att reparera. Så bättre att göra rätt från början.
Vänner, när jag bodde här så fanns inte ens Miljöpartiet. Partiet bildades tio år efter FN:s första miljökonferens som faktiskt hölls i Sverige, i Stockholm 1972. För mig är det så uppenbart att Miljöpartiet fyller en livsviktig funktion i politiken. Inget annat parti tar sin utgångspunkt så klart och tydligt i ett långsiktigt hållbart perspektiv, inget annat parti tar konsekvent upp hänsynen till dem som inte har en egen röst: kommande generationer, djuren, miljön, de allra fattigaste i andra länder.
Det här är ett perspektiv som våra kritiker ibland roar sig med att kalla världsfrånvänt eller orealistiskt. Jag kallar det i högsta grad realistiskt. De som tjänar på att bete sig oansvarigt påstår alltid att det är världsfrånvänt att bry sig om de som inte har en röst – men det är de som inte tar ansvar som är orealistiska – inte vi. Vi ser nu alla idag hur klimatförändringarna håller på att rita om både de geografiska och politiska kartorna framför våra ögon. Vi vet redan hur översvämningar, bränder och stormar kostar de rika länderna svindlande belopp – i nordvästra USA rasar just en skogsbrand som är bland de värsta man upplevt i historien, den farliga röken täcker ett område stort som Sverige. Här minns vi säkert, den stora skogsbranden för två år sen – när solen förmörkades här i Avesta i flera dagar av röken.
Den rika världen kommer att ha sina utmaningar i en allt varmare värld, men i de fattigaste länderna är klimathotet ett hot mot själva livet. Öknar breder ut sig, havsnivåhöjningen hotar att driva hundratals miljoner människor bort från sina hem, grundvatten hotas, jordar försaltas, och brist på mat kommer att drabba de allra fattigaste. I spåren av detta kan vi lätt se fler krig och konflikter. Samtidigt växer jordens befolkning – vi kommer att vara tio miljarder människor på jorden 2050 – sex miljarder fler än jag lärde mig när jag gick i skolan i Fors!
I det här perspektivet har vi inte råd, vi har inte rätt att inte planera med ett långsiktigt perspektiv! Det är inte bara ohållbart, det är oförsvarbart att fiska ut haven, förgifta sjöar eller pumpa ut mer koldioxid i atmosfären när alternativen finns! Det är inte att vara orealistisk att driva den politiken! Näringsliv, politiker, ekonomer och analytiker måste lyfta blicken från kvartalsrapporterna och någon gång fästa den på sina egna barn! Vart ska samhället vara när våra barn har växt upp? Vad vill vi lämna över till dem?
Jag hade i veckan lyckan att få bli bonusmormor till en liten flicka – som ska heta Maj. När jag fick hålla henne för första gången kände jag så starkt, att de överenskommelser regeringen gjort i år, om Sveriges framtida energiförsörjning och de ambitiösa miljömålen på riktigt kommer att ge henne liv så mycket bättre förutsättningar.. Vi har nu en bred majoritet i riksdagen för Miljöpartiets initiativ att ta fram en klimatlag. Överenskommelsen inkluderar att: Utsläppen i transportsektorn ska ner med 70 procent 2030 – då är Maj 14 år. Sverige ska ha 100 procent förnybar energi till 2040, då är hon 24 år. Och innan hon blivit 30 år, 2045 – ska Sverige vara ett koldioxidneutralt välfärdsland, det har sju av Sveriges partier enats om i miljömålsberedningen!
Jag är stolt över att företräda Miljöpartiet i den första svenska rödgröna regeringen någonsin! Vi har haft två tuffa, första år, ja – men vi har också gjort skillnad! Vi tar ansvar för att förverkliga så mycket grön politik vi bara kan. Det är de förväntningarna och det förtroendet väljarna har gett oss. Politik handlar inte om kortsiktiga segrar och opinionssiffror. Det handlar om en vilja att förändra samhället i grunden och jobba konsekvent och uthålligt med en vision för ögonen. Steg för steg. Reform för reform, lagförslag för lagförslag.
Och vår vision är det gröna samhällsbygget – en hållbar omställning i grunden. Det handlar om hur vi gör det billigare och enklare att satsa på miljövänliga lösningar, så att det miljöförstörande straffar ut sig självt. Därför har den här regeringen ökat miljö- och klimatbudgeten med över fyra och en halv miljard kronor bara i år – den största miljö-budgeten någonsin, med fokus på att ställa om Sverige, och hjälpa världen att ställa om till en hållbar framtid!
Vad är det då för steg vi tagit? Jo det är inte bara steg, det är kliv, vi har tagit det stora Klimatklivet!
Vi har redan avsatt 1,9 miljarder på Klimatklivet som möjliggör lokala miljöinvesteringar till bl.a. kommuner och landsting – som nu bygger laddstolpar till elbilar, biogasanläggningar och kollektivtrafik och jag är oerhört glad över att säga att Dalarna är det län som utanför storstadslänen är näst bäst i Sverige på att ansöka om stöd! Jag är idag väldigt glad över att kunna berätta om en nyhet: Att berätta att regeringen går fram med en ytterligare satsning på klimatinvesteringsstödet. I nästa års budget kommer Klimatklivet att växa och förlängas till sammanlagt 1,6 miljarder fram till år 2020! Det innebär nästan en fördubbling! Så att Sverige kan ställa om i grunden!
Samtidigt har vi nya stadsmiljöavtal som nu ger nästan mycket pengar till andra lokala investeringar i kollektivtrafik och miljö.
Vi har åttadubblat stödet till solenergi. Och vi jobbar nu stenhårt på att förenkla reglerna för egenproducenter av el
Vi har inrättat 100 nya naturreservat.
Vi satsar miljarder på järnvägsunderhåll, och energieffektivisering av bostäder,
Vi kommer satsa 4 miljarder på FN:s gröna klimatfond fram till 2023 för de fattigaste länderna, mer än något annat land i världen per capita och genom biståndet bidrar vi med ytterligare tiotals miljarder till förnybar energi och anpassning till de allra fattigaste länderna
Kanske mest av allt är jag stolt över att vi i sommar lyckades ro iland en första breda blocköverskridande energipolitiska överenskommelsen någonsin, med målet att Sverige ska ha 100% förnybar el till 2040.
Fem partier står nu bakom den gröna visionen, som alldeles nyss klassades som totalt orealistisk – precis som våra idéer om pris på utsläpp en gång gjorde, eller trängselskatt, eller grön skatteväxling – idéer som nu omfamnas av en bred politisk majoritet i Sverige och som gör Sverige till ett föregångsland.
Vänner,
Det är lätt att fastna i gamla föreställningar. Trava på i gamla hjulspår. Inte se möjligheter, tänka att allt ska förbli som det alltid har varit, trots att problemen hopar sig. Jag tror att vi måste börja våga tänka nytt, inte bara på miljöområdet, utan också kring hur vi lever våra liv. Vi lever i den rikaste delen av världen, ändå mår så många av oss inte bra. Varför stiger sjukskrivningstalen så lavinartat som de gjort de senaste tio åren? Vet ni att sjukskrivningarna har gått upp med över 75 procent på sex år; visserligen från låga nivåer, men ändå. 75 procent!
Främst är det kvinnor och unga som blir sjuka, och främst på grund av psykisk ohälsa, ofta stressrelaterad.
Jag tycker det är hög tid att vi tar det här på allvar. Kostnaderna för sjukskrivningar rakar i höjden, och inte ens vi, ett av världens rikaste länder har råd att låta friska människor bränna ut sig.
Så många känner idag att de badar i prylar och måsten, men har ingen tid att bara leva. Man känner sig otillräcklig både hemma och på jobbet, krafterna räcker inte till någonstans. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, många jobbar hemifrån för att stöka undan, arbetstiden blir betydligt längre än de lagstadgade 40 timmarna. Ska vi fortsätta ha det så här, inte lyssna på vad alltfler säger – att deras främsta problem inte är för lite pengar, utan för lite tid, för lite kraft?
Jag tycker det är dags för en diskussion om hur vi ser på arbete i vår tid. Jag är övertygad om att det finns vägar att gå, som gör att fler kan komma in på arbetsmarknaden, och att fler får mer tid över till annat. Vårt land har aldrig varit rikare, vi lever längre, digitalisering och automatisering har ökat produktiviteten, och fler människor finns som kan dela på jobben. 40-timmarsveckan beslutades för snart 45 år sedan, Många arbetsplatser prövar idag andra modeller som gör att balansen blir bättre, de anställda friskare och verksamheten effektivare.
Jag tycker det är dags nu. Dags att diskutera arbetstid, dags att diskutera hur vi får en bättre balans i livet!
Vänner,
Hur vill vi att samhället ska se ut om tio år, eller om tjugo år, när den lilla Fina som föddes i veckan har vuxit upp? Hur ska hela Sverige leva? Hur ska vi leva meningsfulla liv, inte bara som passiva konsumenter, utan som aktiva medborgare? Hur formar vi samhället så att alla kan bidra, de äldre, de nyanlända, de unga, var och en efter sin förmåga?
Som jag ser det är det enda sättet att möta de populistiska krafter som just nu vinner mark är ställa dessa frågor på allvar, och bjuda in var och en till det samtalet. Det är det demokrati handlar om, det är det enda sättet att bygga långsiktigt, hållbart och fredligt; att fler engagerar sig, att fler tar sig tiden och tålamodet att förstå hur samhället fungerar, och bidrar till att ändra på det som inte fungerar efter bästa förmåga.
Trump och Farage, och Le Pen och andra populister påstår att de har de enkla lösningarna, fast vi redan vet att de lösningarna har testats förut, med fruktansvärda konsekvenser – som bygga murar mot andra folk eller diskriminera människor av en viss religion. När Donald Trump öppet säger att Hillary Clinton borde sättas i fängelse och t.o.m. antyder att hon borde skjutas då har vi för länge sedan passerat en gräns där skrattet fastnar i halsen och vi alla måste vakna till, ta avstånd och försvara det som är demokrati.
Man kan inte försvara demokratin med diktaturens metoder, sa Olof Palme en gång. Det är en mening att tänka kring idag, när yttrandefriheten, demokratin och rättsstatens principer hotas i EU:s närområde, och till och med bland medlemsländer. Det är med stor oro vi följt utvecklingen i Turkiet. Det är aldrig acceptabelt att störta en demokratiskt vald regering med våld. Och Sverige fördömde snabbt kuppförsöket. Men att vara demokratiskt vald förpliktigar! Amnesty rapporterar om tortyr av fångar. Fria medier stängs, journalister grips, det talas om att återinföra dödsstraffet, 12 år efter att det avskaffades. EU behöver med alla medel engagera sig för att vända utvecklingen i Turkiet. Sverige är och ska fortsätta vara en röst för dialog, men med tydliga krav på att yttrandefrihet, demokrati och rättstatens principer ska gälla.
Detsamma gäller förstås på hemmaplan. Det senaste årets terror- och hatdåd har kommit oss så nära i Europa – och vi blir rädda, men rädslan och paniken får inte leda oss dit terroristerna vill med sitt hat; att trissa upp våldet och repressionen, skapa ett vi och dom baserat på religion och ursprung, avhumanisera hela folkgrupper
Vi ska agera kraftfullt för att försvara vårt öppna samhälle och lagföra dem som begår dessa fruktansvärda brott. Men vi ska göra det inom demokratins och rättsstatens ramar. För vad är det annars vi försvarar?
Kära Avestabor,
Vår värld är i ständig förvandling. Det har den alltid varit, och vi kan aldrig luta oss tillbaka och tro att samhällsbygget är färdigt. Det är upp till varje generation att använda sin kraft och energi till att bygga en bättre värld både för oss och för dem som kommer efter oss.
När jag tänker på kartongfabriken i Fors och att den nu har slutat släppa ut sitt spillvatten orenat i sjön, ger det mig hopp om framtiden på grund av en sak – för fabriken fick inte lägga ner på grund olönsamhet, utan tvärtom: idag konkurrerar man på världsmarknaden med sin höga kvalitet och miljöstandard som främsta argument. De har visat att det är möjligt att tänka nytt, och det blir inte sämre – utan bättre! Energieffektivisering och minskade utsläpp kostar inte bara pengar, det sparar också pengar i ett längre perspektiv.
Likaså har kraven på stålindustrin att minska utsläppen lett till helt nya möjligheter. En ny teknologi där masugnarnas kol ersätts av vätgas som produceras av förnybar energi är under utveckling efter ett initiativ från branschen själv, och med stöd av regeringen och Energimyndigheten. Sverige kan bli först i världen med koldioxidfri stålframställning! Stål utan kol kan bli Avestas framtid, och Sveriges nya stora exportframgång!
Vänner – att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer handlar inte om att lägga ner svensk industri, tvärtom! Industrin kommer hitta lösningarna och alternativen. Det gjorde man med klorblekning, det gjorde man med freoner, det gjorde man med vissa farliga kemikalier, det kommer man att göra med kol och andra fossila bränslen också, så att Sverige fortsätter att bidra med miljösmarta lösningar till en värld som så desperat behöver det.
Men det kräver beslutsfattare som vågar se helheten, vågar fatta beslut utifrån det vi vet idag, och vågar utmana det kortsiktiga perspektivet. Det kräver också ett inkluderande samhälle, med en välfärd man kan lita på, en arbetsmarknad där fler får plats och en skola som ger våra barn de bästa chanserna. Imorgon sommartalar min partiledarkollega, statsminister Stefan Löfven, i Vasaparken i Stockholm. Han kommer tala om vårt gemensamma samhällsbygge, som gör Sverige bra för alla.
Och jag villpåpeka att det går bra för Sverige:
Sedan vi tillträdde har över 110 000 fler fått jobb. Det är mer än fyra gånger en kommun av Avestas storlek!
Ungdomsarbetslösheten är den lägsta sedan 2003
Bostadsbyggandet ökar, man måste gå tillbaks till 1975 för att hitta en så hög byggtakt. 34000 påbörjade bostäder bara första halvåret 2016.
Ekonomin växer, BNI-tillväxten är den näst bästa i EU.
13 000 fler har anställts i skolan sedan den här regeringen tillträdde
Jag vill avsluta med att tacka alla er som är här idag. Jag är så glad för ert varma välkomnande. Och jag hoppas vi kan göra det här till en tradition, så att avståndet som ibland känns så långt mellan Stockholm och Avesta minskar. Jag är nämligen helt övertygad om en sak. Ska vi klara de utmaningar Sverige och världen står inför idag, så måste vi göra det tillsammans. Alla måste vara med i det arbetet. Alla är vi världsmedborgare. Alla har vi ett ansvar för Majs, för våra barns och barnbarns framtid.
Tack!
Så fantastiskt att vara här i Avesta och hålla mitt allra första sommartal som språkrör för Miljöpartiet. Jag vill tacka Miljöpartiet Avesta, och MP Dalarna för allt arbete ni gör varje dag; utan ert engagemang är det gröna samhällsbygget omöjligt, och jag vill tacka alla er som är här idag. Och så vill jag tacka våra bragdtjejer i Brasilien som gett Sverige ett OS-silver i fotboll i går kväll!
Det är en speciell känsla att stå här nu, i ett Avesta som betytt så mycket för mig, och för vem jag är.
Att jag har växt upp här, kanske inte alla vet, men det har jag. Inte här i stan, utan i Dicka, en by en mil härifrån. En del kompisars föräldrar var bönder. Många jagade. Nästan alla hade djur; kor, höns, hästar, hundar, grisar. Genom det har jag fått någonting oerhört grundläggande med mig genom livet. Först och främst en kärlek till djur och natur. Och dessutom: en respekt för det som är grunden för allas vår existens. Jag vet vart maten kommer ifrån. Närodlat, djurskydd, ekologiskt eller miljövänligt – för mig är det inte modeord eller etiketter i affären, det handlar om livet – det handlar om levande landsbygd, livskvalitet, respekt för djur och handlar om överlevnad, för oss alla.
En grundläggande förståelse för jordens ekosystem, det har många av oss som växt upp på landet fått gratis. Jag tror att det var det som gjorde att jag en gång blev så engagerad i frågan om överfiske. Bara den som tror att mat, eller fisk tillverkas i fabriker kan låta bli att bli livrädd när forskarnas larmar att haven håller på att tömmas på fisk världen över.
Det var mitt engagemang för haven som ledde mig in i politiken. Och efter fem år i EU-parlamentet är jag nu stolt över att ha varit med om att ro i hamn en helt ny, mycket mer hållbar fiskeripolitik i Europa!
Och nu som medlem i den första svenska rödgröna regeringen någonsin är jag också glad att säga att Sverige nu tagit ledarskap globalt, tillsammans med Fiji så att hållbara hav prioriteras i FN:s nya hållbarhetsagenda, Agenda 2030. För jag vet att havens problem måste lösas gemensamt av alla världens länder!
Mat är livsviktigt! Hur den produceras påverkar miljön, den påverkar vår hälsa, det kan också påverka framtiden för människor i fattiga länder i positiv eller i negativ riktning. Därför arbetar den här regeringen för att ta fram en särskild livsmedelsstrategi – något som den förra regeringen inte var intresserad av – så att vi ska säkerställa bättre, schysstare mat och mindre miljöpåverkan. Sverige och världen har inte råd att misshushålla med jordens resurser. Att låta Dalarnas bördiga åkrar och betesmarker växa igen, samtidigt som vi importerar hälften av all mat vi äter i Sverige – det är inte en hållbar strategi. Det är heller inte hållbart att bönder världen över fortsätter hälla antibiotika i djurfodret så att djuren ska klara av att hålla sig friska när de växer upp under plågsamma förhållanden! En svensk livsmedelsstrategi måste stå på många ben. Och ett ben är att jobba för bättre europeiskt djurskydd och rättvisa konkurrensvillkor inom EU vilket är helt grundläggande för en svensk, levande landsbygd.
Ett annat ben är att se till så att offentlig upphandling av mat till skolor, förskolor och sjukhus kan bidra till hållbar matproduktion, Därför är jag också oerhört glad att regeringen nu gjort klart att man kan ställa miljökrav och krav på djurskydd i linje med svensk lagstiftning. På det viset kan många miljarder av skattebetalarnas pengar komma tillbaka till svenskt jordbruk, istället för att gå till import av billigt fläsk och mjölk som producerats på miljöns och djurens bekostnad – på sätt som inte ens är lagliga i Sverige! – Det är några av de första stegen den här regeringen gjort för att slå vakt om hållbar matproduktion och en levande landsbygd!
Och vi tar många fler steg. 4, 5 miljarder går till att bygga ut bredband i hela landet, vi ger extrastöd till livsmedelsaffärer, kollektivtrafik, laddstolpar för elbilar, biogasmackar, hyreshus och biografer på landsbygden, och vi jobbar för att fler statliga jobb ska komma ut i hela landet
Det moderna Sverige jag ser framför mig är ett Sverige med bredbandsuppkoppling i hela landet, bra kommunikationer, grön och hållbar energi och schysst mat, ett Sverige där distansarbete blir vanligare, och där företagen lockar personal med landsbygdens livskvalitet – ett hållbart Sverige där möjligheterna för landsbygden bara växer!
Kära vänner,
När jag växte upp var det en sak som var en fullkomlig gåta för mig. Forssjön. Varje dag när jag åkte till skolan såg jag det metertjocka lagret av brunt skum som låg över hela sjön, och kände den sura stanken från pappersmassan i kartongfabriken intill som släppte ut sitt spillvatten rätt ut i sjön. Som barn fick vi lära oss att inte skräpa ner i naturen – men samtidigt pågick en fullkomlig förstörelse av en hel sjö, helt utan kommentarer från de vuxna.
Min närmsta sjö Dickasjön, med badklippa och sommarstugor, var förbunden med Forssjön, och därför fick vi inte bada i den. Det var farligt! Fisken fick man definitivt inte äta, den hade höga halter av gift. För mig var det helt obegripligt att det kunde få vara så! Att fabrikerna kunde släppa ut nästan vad som helst, helt lagligt och helt gratis rakt ut i vår gemensamma natur. Att politiker inte vågade ställa krav på industrin för att man var så rädd att arbetstillfällena skulle försvinna.
Kostnaden för föroreningarna skickade man istället till kommande generationer, och nu står vi här med notan. Forssjön är fortfarande klassad som en av Dalarnas giftigaste sjöar, långt efter att utsläppen upphört, bottensedimentet är fortfarande mättat av kvicksilver, koppar och zink.
Östersjön är ett ännu sorgligare exempel. Industri och jordbruk har på några få decennier förvandlat detta stora innanhav till ett av världens mest förorenade, med det största området död botten i världen. Det kommer nu att ta kanske ett århundrade för effekterna av övergödning att hävas och halterna av tungmetaller och dioxiner att klinga av, om maximala åtgärder sätts in runt hela Östersjön.
Det går snabbt att förstöra naturen, men det tar lång tid och blir oerhört dyrt att reparera. Så bättre att göra rätt från början.
Vänner, när jag bodde här så fanns inte ens Miljöpartiet. Partiet bildades tio år efter FN:s första miljökonferens som faktiskt hölls i Sverige, i Stockholm 1972. För mig är det så uppenbart att Miljöpartiet fyller en livsviktig funktion i politiken. Inget annat parti tar sin utgångspunkt så klart och tydligt i ett långsiktigt hållbart perspektiv, inget annat parti tar konsekvent upp hänsynen till dem som inte har en egen röst: kommande generationer, djuren, miljön, de allra fattigaste i andra länder.
Det här är ett perspektiv som våra kritiker ibland roar sig med att kalla världsfrånvänt eller orealistiskt. Jag kallar det i högsta grad realistiskt. De som tjänar på att bete sig oansvarigt påstår alltid att det är världsfrånvänt att bry sig om de som inte har en röst – men det är de som inte tar ansvar som är orealistiska – inte vi. Vi ser nu alla idag hur klimatförändringarna håller på att rita om både de geografiska och politiska kartorna framför våra ögon. Vi vet redan hur översvämningar, bränder och stormar kostar de rika länderna svindlande belopp – i nordvästra USA rasar just en skogsbrand som är bland de värsta man upplevt i historien, den farliga röken täcker ett område stort som Sverige. Här minns vi säkert, den stora skogsbranden för två år sen – när solen förmörkades här i Avesta i flera dagar av röken.
Den rika världen kommer att ha sina utmaningar i en allt varmare värld, men i de fattigaste länderna är klimathotet ett hot mot själva livet. Öknar breder ut sig, havsnivåhöjningen hotar att driva hundratals miljoner människor bort från sina hem, grundvatten hotas, jordar försaltas, och brist på mat kommer att drabba de allra fattigaste. I spåren av detta kan vi lätt se fler krig och konflikter. Samtidigt växer jordens befolkning – vi kommer att vara tio miljarder människor på jorden 2050 – sex miljarder fler än jag lärde mig när jag gick i skolan i Fors!
I det här perspektivet har vi inte råd, vi har inte rätt att inte planera med ett långsiktigt perspektiv! Det är inte bara ohållbart, det är oförsvarbart att fiska ut haven, förgifta sjöar eller pumpa ut mer koldioxid i atmosfären när alternativen finns! Det är inte att vara orealistisk att driva den politiken! Näringsliv, politiker, ekonomer och analytiker måste lyfta blicken från kvartalsrapporterna och någon gång fästa den på sina egna barn! Vart ska samhället vara när våra barn har växt upp? Vad vill vi lämna över till dem?
Jag hade i veckan lyckan att få bli bonusmormor till en liten flicka – som ska heta Maj. När jag fick hålla henne för första gången kände jag så starkt, att de överenskommelser regeringen gjort i år, om Sveriges framtida energiförsörjning och de ambitiösa miljömålen på riktigt kommer att ge henne liv så mycket bättre förutsättningar.. Vi har nu en bred majoritet i riksdagen för Miljöpartiets initiativ att ta fram en klimatlag. Överenskommelsen inkluderar att: Utsläppen i transportsektorn ska ner med 70 procent 2030 – då är Maj 14 år. Sverige ska ha 100 procent förnybar energi till 2040, då är hon 24 år. Och innan hon blivit 30 år, 2045 – ska Sverige vara ett koldioxidneutralt välfärdsland, det har sju av Sveriges partier enats om i miljömålsberedningen!
Jag är stolt över att företräda Miljöpartiet i den första svenska rödgröna regeringen någonsin! Vi har haft två tuffa, första år, ja – men vi har också gjort skillnad! Vi tar ansvar för att förverkliga så mycket grön politik vi bara kan. Det är de förväntningarna och det förtroendet väljarna har gett oss. Politik handlar inte om kortsiktiga segrar och opinionssiffror. Det handlar om en vilja att förändra samhället i grunden och jobba konsekvent och uthålligt med en vision för ögonen. Steg för steg. Reform för reform, lagförslag för lagförslag.
Och vår vision är det gröna samhällsbygget – en hållbar omställning i grunden. Det handlar om hur vi gör det billigare och enklare att satsa på miljövänliga lösningar, så att det miljöförstörande straffar ut sig självt. Därför har den här regeringen ökat miljö- och klimatbudgeten med över fyra och en halv miljard kronor bara i år – den största miljö-budgeten någonsin, med fokus på att ställa om Sverige, och hjälpa världen att ställa om till en hållbar framtid!
Vad är det då för steg vi tagit? Jo det är inte bara steg, det är kliv, vi har tagit det stora Klimatklivet!
Vi har redan avsatt 1,9 miljarder på Klimatklivet som möjliggör lokala miljöinvesteringar till bl.a. kommuner och landsting – som nu bygger laddstolpar till elbilar, biogasanläggningar och kollektivtrafik och jag är oerhört glad över att säga att Dalarna är det län som utanför storstadslänen är näst bäst i Sverige på att ansöka om stöd! Jag är idag väldigt glad över att kunna berätta om en nyhet: Att berätta att regeringen går fram med en ytterligare satsning på klimatinvesteringsstödet. I nästa års budget kommer Klimatklivet att växa och förlängas till sammanlagt 1,6 miljarder fram till år 2020! Det innebär nästan en fördubbling! Så att Sverige kan ställa om i grunden!
Samtidigt har vi nya stadsmiljöavtal som nu ger nästan mycket pengar till andra lokala investeringar i kollektivtrafik och miljö.
Vi har åttadubblat stödet till solenergi. Och vi jobbar nu stenhårt på att förenkla reglerna för egenproducenter av el
Vi har inrättat 100 nya naturreservat.
Vi satsar miljarder på järnvägsunderhåll, och energieffektivisering av bostäder,
Vi kommer satsa 4 miljarder på FN:s gröna klimatfond fram till 2023 för de fattigaste länderna, mer än något annat land i världen per capita och genom biståndet bidrar vi med ytterligare tiotals miljarder till förnybar energi och anpassning till de allra fattigaste länderna
Kanske mest av allt är jag stolt över att vi i sommar lyckades ro iland en första breda blocköverskridande energipolitiska överenskommelsen någonsin, med målet att Sverige ska ha 100% förnybar el till 2040.
Fem partier står nu bakom den gröna visionen, som alldeles nyss klassades som totalt orealistisk – precis som våra idéer om pris på utsläpp en gång gjorde, eller trängselskatt, eller grön skatteväxling – idéer som nu omfamnas av en bred politisk majoritet i Sverige och som gör Sverige till ett föregångsland.
Vänner,
Det är lätt att fastna i gamla föreställningar. Trava på i gamla hjulspår. Inte se möjligheter, tänka att allt ska förbli som det alltid har varit, trots att problemen hopar sig. Jag tror att vi måste börja våga tänka nytt, inte bara på miljöområdet, utan också kring hur vi lever våra liv. Vi lever i den rikaste delen av världen, ändå mår så många av oss inte bra. Varför stiger sjukskrivningstalen så lavinartat som de gjort de senaste tio åren? Vet ni att sjukskrivningarna har gått upp med över 75 procent på sex år; visserligen från låga nivåer, men ändå. 75 procent!
Främst är det kvinnor och unga som blir sjuka, och främst på grund av psykisk ohälsa, ofta stressrelaterad.
Jag tycker det är hög tid att vi tar det här på allvar. Kostnaderna för sjukskrivningar rakar i höjden, och inte ens vi, ett av världens rikaste länder har råd att låta friska människor bränna ut sig.
Så många känner idag att de badar i prylar och måsten, men har ingen tid att bara leva. Man känner sig otillräcklig både hemma och på jobbet, krafterna räcker inte till någonstans. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, många jobbar hemifrån för att stöka undan, arbetstiden blir betydligt längre än de lagstadgade 40 timmarna. Ska vi fortsätta ha det så här, inte lyssna på vad alltfler säger – att deras främsta problem inte är för lite pengar, utan för lite tid, för lite kraft?
Jag tycker det är dags för en diskussion om hur vi ser på arbete i vår tid. Jag är övertygad om att det finns vägar att gå, som gör att fler kan komma in på arbetsmarknaden, och att fler får mer tid över till annat. Vårt land har aldrig varit rikare, vi lever längre, digitalisering och automatisering har ökat produktiviteten, och fler människor finns som kan dela på jobben. 40-timmarsveckan beslutades för snart 45 år sedan, Många arbetsplatser prövar idag andra modeller som gör att balansen blir bättre, de anställda friskare och verksamheten effektivare.
Jag tycker det är dags nu. Dags att diskutera arbetstid, dags att diskutera hur vi får en bättre balans i livet!
Vänner,
Hur vill vi att samhället ska se ut om tio år, eller om tjugo år, när den lilla Fina som föddes i veckan har vuxit upp? Hur ska hela Sverige leva? Hur ska vi leva meningsfulla liv, inte bara som passiva konsumenter, utan som aktiva medborgare? Hur formar vi samhället så att alla kan bidra, de äldre, de nyanlända, de unga, var och en efter sin förmåga?
Som jag ser det är det enda sättet att möta de populistiska krafter som just nu vinner mark är ställa dessa frågor på allvar, och bjuda in var och en till det samtalet. Det är det demokrati handlar om, det är det enda sättet att bygga långsiktigt, hållbart och fredligt; att fler engagerar sig, att fler tar sig tiden och tålamodet att förstå hur samhället fungerar, och bidrar till att ändra på det som inte fungerar efter bästa förmåga.
Trump och Farage, och Le Pen och andra populister påstår att de har de enkla lösningarna, fast vi redan vet att de lösningarna har testats förut, med fruktansvärda konsekvenser – som bygga murar mot andra folk eller diskriminera människor av en viss religion. När Donald Trump öppet säger att Hillary Clinton borde sättas i fängelse och t.o.m. antyder att hon borde skjutas då har vi för länge sedan passerat en gräns där skrattet fastnar i halsen och vi alla måste vakna till, ta avstånd och försvara det som är demokrati.
Man kan inte försvara demokratin med diktaturens metoder, sa Olof Palme en gång. Det är en mening att tänka kring idag, när yttrandefriheten, demokratin och rättsstatens principer hotas i EU:s närområde, och till och med bland medlemsländer. Det är med stor oro vi följt utvecklingen i Turkiet. Det är aldrig acceptabelt att störta en demokratiskt vald regering med våld. Och Sverige fördömde snabbt kuppförsöket. Men att vara demokratiskt vald förpliktigar! Amnesty rapporterar om tortyr av fångar. Fria medier stängs, journalister grips, det talas om att återinföra dödsstraffet, 12 år efter att det avskaffades. EU behöver med alla medel engagera sig för att vända utvecklingen i Turkiet. Sverige är och ska fortsätta vara en röst för dialog, men med tydliga krav på att yttrandefrihet, demokrati och rättstatens principer ska gälla.
Detsamma gäller förstås på hemmaplan. Det senaste årets terror- och hatdåd har kommit oss så nära i Europa – och vi blir rädda, men rädslan och paniken får inte leda oss dit terroristerna vill med sitt hat; att trissa upp våldet och repressionen, skapa ett vi och dom baserat på religion och ursprung, avhumanisera hela folkgrupper
Vi ska agera kraftfullt för att försvara vårt öppna samhälle och lagföra dem som begår dessa fruktansvärda brott. Men vi ska göra det inom demokratins och rättsstatens ramar. För vad är det annars vi försvarar?
Kära Avestabor,
Vår värld är i ständig förvandling. Det har den alltid varit, och vi kan aldrig luta oss tillbaka och tro att samhällsbygget är färdigt. Det är upp till varje generation att använda sin kraft och energi till att bygga en bättre värld både för oss och för dem som kommer efter oss.
När jag tänker på kartongfabriken i Fors och att den nu har slutat släppa ut sitt spillvatten orenat i sjön, ger det mig hopp om framtiden på grund av en sak – för fabriken fick inte lägga ner på grund olönsamhet, utan tvärtom: idag konkurrerar man på världsmarknaden med sin höga kvalitet och miljöstandard som främsta argument. De har visat att det är möjligt att tänka nytt, och det blir inte sämre – utan bättre! Energieffektivisering och minskade utsläpp kostar inte bara pengar, det sparar också pengar i ett längre perspektiv.
Likaså har kraven på stålindustrin att minska utsläppen lett till helt nya möjligheter. En ny teknologi där masugnarnas kol ersätts av vätgas som produceras av förnybar energi är under utveckling efter ett initiativ från branschen själv, och med stöd av regeringen och Energimyndigheten. Sverige kan bli först i världen med koldioxidfri stålframställning! Stål utan kol kan bli Avestas framtid, och Sveriges nya stora exportframgång!
Vänner – att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer handlar inte om att lägga ner svensk industri, tvärtom! Industrin kommer hitta lösningarna och alternativen. Det gjorde man med klorblekning, det gjorde man med freoner, det gjorde man med vissa farliga kemikalier, det kommer man att göra med kol och andra fossila bränslen också, så att Sverige fortsätter att bidra med miljösmarta lösningar till en värld som så desperat behöver det.
Men det kräver beslutsfattare som vågar se helheten, vågar fatta beslut utifrån det vi vet idag, och vågar utmana det kortsiktiga perspektivet. Det kräver också ett inkluderande samhälle, med en välfärd man kan lita på, en arbetsmarknad där fler får plats och en skola som ger våra barn de bästa chanserna. Imorgon sommartalar min partiledarkollega, statsminister Stefan Löfven, i Vasaparken i Stockholm. Han kommer tala om vårt gemensamma samhällsbygge, som gör Sverige bra för alla.
Och jag villpåpeka att det går bra för Sverige:
Sedan vi tillträdde har över 110 000 fler fått jobb. Det är mer än fyra gånger en kommun av Avestas storlek!
Ungdomsarbetslösheten är den lägsta sedan 2003
Bostadsbyggandet ökar, man måste gå tillbaks till 1975 för att hitta en så hög byggtakt. 34000 påbörjade bostäder bara första halvåret 2016.
Ekonomin växer, BNI-tillväxten är den näst bästa i EU.
13 000 fler har anställts i skolan sedan den här regeringen tillträdde
Jag vill avsluta med att tacka alla er som är här idag. Jag är så glad för ert varma välkomnande. Och jag hoppas vi kan göra det här till en tradition, så att avståndet som ibland känns så långt mellan Stockholm och Avesta minskar. Jag är nämligen helt övertygad om en sak. Ska vi klara de utmaningar Sverige och världen står inför idag, så måste vi göra det tillsammans. Alla måste vara med i det arbetet. Alla är vi världsmedborgare. Alla har vi ett ansvar för Majs, för våra barns och barnbarns framtid.
Tack!