Så otroligt fint att det är så många som är här. Och framförallt, jag är evigt tacksam till rörelser som Rebellmammorna och Rebellpapporna. Äntligen steppar de vuxna upp, det är på tiden, tack så mycket! För vi unga klarar inte av en enda till vuxen som kommer fram och säger: “Tack för att ni ger oss vuxna hopp, ni som unga!” Det klarar vi inte av.
När jag blev tillfrågad att hålla tal så, jag vet inte riktigt för att vara ärlig vad jag ska säga, för allt har redan sagts. Och jag kan inte tänka på läget idag utan att använda svordomar, utan att börja gråta. Varje gång jag tänker på läget i världen och i Sverige så blir jag hjärtekrossad, inte för att jag överhuvudtaget bryr mig ett skit om några jävla inbillade nationsgränser, utan för att den solidariteten som vi i Sverige på något sätt fortfarande låtsas stå upp för, finns ju inte längre. Det har inte undgått någon att världen nu upplever en extremt våldsam global fascistisk våg som Sverige blint följer efter. Med eskalerande existentiella kriser som folkmord, krig, förtryck, klimatkris, ecocid som vi förvärrar med våra utsläpp, vår vapenhandel och våra indragna bistånd.
Vi vet att klimatkrisen är här. Enligt Världshälsoorganisationen så har värmeböljor orsakat 200.000 dödsfall bara de senaste fyra åren, bara i Europa, som är bland de mest skonade delarna av världen och varje år enligt Världshälsoorganisationen, dör ungefär sju miljoner människor på grund av luftföroreningar. För att inte nämna de otaliga som mister sina liv i krig, förtryck eller på flykt mot värdiga liv, antal som kommer öka explosionsartat i takt med klimatkrisen, då den förvärrar redan existerande förtryck och konflikter där mat, rent vatten och ren luft kommer bli lyx. Internationell lag har blivit en gravplats och demokrati faller som korthus framför våra ögon. Sverige får kritik från FN av den förvärrade situationen för mänskliga rättigheter här och rasismen har blivit så normaliserad att vi inte längre reagerar på politikers och medias groteska avhumanisering.
Vi sörjer kollektivt det som vi vet kommer att ske, samtidigt som vi är inmurade och bländade av materiell skit, tillverkade genom att förstöra de sista kvarvarande hälsosamma ekosystemen, med mer eller mindre slaveri. Vi låser in oss i system som vi vet kommer förstöra oss. “Skydda Sverige” står det på valaffischer runt om hela landet, som kommer från samma rasistiska politiker som utan att blinka säljer, till och med sina egna barns framtid. Allt för att maximera kortsiktig ekonomisk vinst och makt för några få, och för att vi ska kunna fortsätta bedöva vår ångest och totala avsaknad av mening i våra liv med prylar, distraktioner och utbrändhet, samtidigt som rösterna från dem som lever på frontlinjerna av vårt extrema våldsamma “business as usual” drunknar i floder av skräp och clickbaits. Samhället har gett upp och någon form av framtidstro ses mer som en villfarelse än något annat.
Och genom vår arts 200.000 år långa historia har det alltid funnits kriser och om det är någonting vi människor kan så är det att glömma lärdomar från historien. Men skillnaden idag är att vi rusar mot destabilisering av biosfären som vi alla beror på för att leva, oåterkalleliga tröskeleffekter bortom mänsklig kontroll som kommer att påverka alla framtida generationer och planeten som vi känner den. Vi drar med oss alla arter ut ur livets korridor, som forskare refererar till som det spann kring ungefär 14 grader Celsius i medeltemperatur som jorden har haft de senaste tre miljoner åren. Och det här är ju aningen tankeväckande för de som fortfarande har någon form av förmåga att tänka. Och den så kallade demonstrationsrätten kriminaliserar vi. Ni vet, det där som har fungerat som en säkerhetsventil och plattform för de som inte har tillgång till ledarsidor för att få sin röst hörd. Och otaliga akademiker och journalister som uppger att man inte vågar säga som det är på grund av den repressionen man kommer att få utstå då. För att de mest privilegierade, som också råkar sitta på makten, är brandlarmet mer obehagligt än själva elden. Och jag själv kan ens knappt vistas i Sverige längre på grund av det hat, det hot och våldsövergrepp som jag möter varje dag för att jag som ung kvinna har mage att säga att mänskliga rättigheter inte bör vara en fantasi och att vi måste lyssna på forskningen.
Den bilden som vi har av att vi antingen fortsätter som nu eller ställer om är en lögn. Antingen så ändrar vi på oss nu, så mycket som det går på våra villkor, eller så kommer vi tvingas till förändring när våra livsbärande system kollapsar runt omkring oss, som de redan gör. FN:s internationella klimatforskningspanel, IPCC, säger att vi behöver snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i alla delar av samhället, och jag citerar: “Det är mycket mer realistiskt att tro att vi kan genomgå de förändringarna än att vi som civilisation, så som vi känner den, kommer att kunna överleva en två eller tre grader varmare värld.” Vår regering är historiskt katastrofal för samtliga värderingar och dygder som vi lär oss att eftersträva som barn. Ändå finns ingen egentlig opposition. Det finns inget politiskt parti som har politik ens i närheten av det som enligt forskning skulle krävas för att undvika klimatkollaps. Utöver det finns det inte heller något parti som överhuvudtaget kritiserar dagens rådande politiska och ekonomiska system, byggda på orättvisa och exploatering av människa och natur. Men det är värre än så, för det finns inte heller något parti som ens kan utmana rådande regerings direkt fascistiska och folkmordsstöttande politik. Snarare verkar det bli en tävling om vem som kan föra mest rasistisk politik och jargong. Det finns ett enormt gap mellan politiker och väljare, samt ett enormt gap mellan vad forskningen säger krävs, vad internationella lagar förbinder regeringen till att göra för att upprätthålla mänskliga rättigheter, samt de värderingar som vi svenskar har som bild av att stå upp för jämfört med den politik som genomförs och de offentliga debatter som dominerar i media. Och det här gapet är avgrundsdjupt. Makthavare visar gång på gång att de inte kommer prioritera långsiktig, men även kortsiktig hållbarhet och välbefinnande för människor och planet, såväl i Sverige som globalt.
Mänsklighetens levnadsvillkor står på spel. Men vad är det egentligen för mänsklighet som vi har att rädda, som tillåter ett livestreamat folkmord pågå utan att göra något åt det? Där vi varje gång vi öppnar telefonen ser föräldrar som tvingas samla kroppsdelar av sina dödade barn under nedbombade kvarter?
Folk säger att det är hemskt det som pågår, att det är fruktansvärt och man orkar inte läsa nyheterna. Men ändå så gör man ingenting och det är det som är det farligaste. Men även om vi har tillåtit på tok för mycket av vår extrema jävla fascistregering, så är det inte för sent att säga stopp för det finns inget alternativ. Allting och alla som vi älskar hotas av de här kriserna, om vi fortfarande har förmågan att älska. Jag börjar tvivla. Så att ge upp är inget alternativ, för det finns absolut ingen som kommer att komma till vår räddning. Och nu precis, innan vi ska gå ut i demo och… jag brukar hela tiden satt precis mot slutet för att göra ett hoppfullt tal. Men jag kan inte låtsas vara hoppfull när allt faller sönder. Jag är alldeles för autistisk för det. Det har nu gått över åtta år sedan vi började skolstrejka, och sedan dess har vi unga varje dag bemötts av vuxna som lägger världens tyngd på våra axlar. Det är dags att vuxna steppar upp som vi gör idag och jag är extremt tacksam för att marschera tillsammans med er idag.
För som vi alla vet, hopp är ingenting passivt, hopp är någonting vi måste skapa själva och det börjar såhär. Så, ha en bra demonstration.