Gabriel Wikström: Avslutningsanförande på SSU:s 37:e kongress

I fredags stod jag här i talarstolen och öppnade kongressen. Jag talade då om politik i rörelse. Att vi på den här kongressen skulle besluta om vad politik i rörelse är för oss.
Nu har vi gjort det. Timme för timme, kompromiss för kompromiss, votering för votering, har vi byggt ett starkt reformprogram. Ett program vi kan vara stolta över. 

Nu är det dags att göra reformerna till verklighet, ge dem kraft att påverka och åstadkomma verklig samhällsförändring. 

Sverige har de senaste sju åren utvecklats till ett mindre öppet och inkluderande samhälle. Det är ett Sverige som halkar efter samtidigt som världen utvecklas vidare. Det är ett Sverige som i den borgerliga regeringens händer ser arbetslösheten öka, skolresultaten sjunka och bostadsbristen bli större. 

Det är dags att vi socialdemokrater återigen tar ledningen i ett samhälle som måste förändras.

Det är dags för oss att vi visa att vi är en rörelse med mod och klokhet. Med rätt politik och en stark organisation.

Det är dags att vi tar oss an utmaningen att skapa ett jämlikt, hållbart och solidariskt samhälle.

Kamrater, SSU ÄR politik i rörelse!

Vi tror på förändring. Vi tror på ständig förbättring, reformering och utveckling. Politik i rörelse går hand i hand med ett samhälle i förändring och inget annat politiskt ungdomsförbund har en bättre plan för det än SSU.

Reformer för lägre ungdomsarbetslöshet, för en bättre skola, för fler bostäder. Förändringar för ökad jämställdhet och en hållbar utveckling. SSU har nu en stark och framåtblickande politik för att ta oss an dessa utmaningar. 

Vi står rustade. Rustade för att möta borgarna, vinna valet 2014 – och forma den framtid som Sveriges unga behöver. 

Vänner.

Förändring sker inte genom enskilda individer. I en demokrati kommer de stora förändringarna alltid att vara ett resultat av mångas viljor och beslut. När politiken tillåts forma samhällsutvecklingen kommer förändringarna leda framåt, till det bättre, och sprida sig som ringar på vattnet.
På så sätt har socialdemokratin steg för steg byggt upp det välfärdssamhälle som är det största frihetsprojekt Sverige har skådat. 

Ibland sägs det att politiken har spelat ut sin roll. Men att säga så är att förminska demokratin. Det är att slå undan benen för människors möjlighet att påverka och forma sina liv. Det är att vara dagens borgerliga regering. 

Borgarna har satt en ära i att få politiken att stå still samtidigt som världen rusar på. Varje dag leder det till att människor slås ut, ojämlikheten ökar och de nödvändiga reformerna uteblir. Det leder till att rasismen gror där hopplösheten breder ut sig och att unga vänder politiken ryggen.

Kamrater.

Vi har haft stundtals hårda diskussioner och debatter på den här kongressen. Argument har prövats mot varandra, och beslut har fattats. Ofta är vi alla nöjda. Ibland inte. Men nu är det tid att gå vidare och ta med oss vad vi tillsammans har bestämt. Då är det viktigt att komma ihåg att motståndarna aldrig finns här i salen. De finns därute – och de styr idag Sverige.

Vi kan ha långa och ibland högljudda diskussioner om vad vi menar med kapitalism men vi är helt överens om att SSU är en antikapitalistisk rörelse, och att människovärdet ALLTID måste gå före marknadsvärdet. 

Vi är överens om att vi är en feministisk rörelse och vill ha en delad föräldraförsäkring. 

Vi är överens om att vi är en antirasistisk rörelse och ser den ojämlikhet och det förtryck som finns i dagens samhälle. Vi vågar göra något åt det. Vi vet att våra politiska motståndare knappast står upp för de värderingar vi gör. De vill definitivt inte förändra samhället för att få dem att bli verklighet. 

Kamrater, det är så oändligt mycket som förenar oss. Det ska vi ta med oss och föra vidare när vi snart kliver ut i vardagen.

För ungefär en vecka sen gick jag bredvid Mona Sahlin längst fram i arbetarrörelsens del av Prideparaden. Att gå Prideparaden är alltid en mäktig upplevelse – tiotusentals personer i en stark, glad och festlig politisk manifestation.

Samtidigt var det en tankeställare.

Vi gick längst fram. Men går socialdemokratin verkligen lika långt fram som tidigare i kampen för allas rätt att vara den man är? För allas rätt att älska den man älskar?

Jag är inte säker på det. Och det oroar mig.

Vi lever i en värld där intolerans, hat och rädsla sätter hinder för människors självbestämmande och identitet. Skrämmande många får leva i skräck och skrämmande många får dö i den. I många länder världen över sitter hatet och rädslan så djupt hos makthavarna att det befästs i lagar. Staten blir ett verktyg, inte för att befria människor, utan för att förtrycka dem.

Det är en odemokratisk utveckling som SSU aldrig kan acceptera och som vi alltid måste kämpa emot. 

Vänner, vi är en internationell folkrörelse. Runt om i världen kämpar våra systerorganisationer för fred, rättvisa och demokrati. 

En av de organisationer som SSU har starka band med är våra vänner i Palestina. Hoppet om fred har åter vuxit lite, med nya förhandlingar som är på gång. Våra krav är gamla men tyvärr lika aktuella idag Vi kräver att ockupationen tar slut och att muren rivs. Vi vill se en Palestinsk och en Israelisk stat sida vid sida, i fred och samförstånd, inom 1967 års gränser 

Fram till dess att det blir verklighet måste vi ihärdigt kämpa vidare och ställa krav. Och här är vi så tydliga man kan vara: vi kräver bojkott för att få slut på Israels olagliga bosättningar.

To our friends in Fatah Youth: we stand at your side in the struggle for a peaceful and just two-state solution. We demand an end to the illegal occupation. We demand an end to the wall. That is the only way to a lasting peace in the middle east. 

Världssamfundet verkar aldrig lära sig. Trots alla gånger världens ledare gemensamt har tittat tillbaka på krig, folkmord och förföljelser och trots att man har sagt aldrig mer! så fortsätter historien att upprepa sig.

Tidigare i år passerade antalet döda i Syrien 100 000 människor. Det är en ofattbar siffra, det är svårt att greppa det oerhörda mänskliga lidandet. Det är ett enormt misslyckade från världssamfundet som passivt låtit detta ske. Vi respekterar folkrätten, vi respekterar länders självbestämmanderätt men det kan aldrig bli ett svepskäl för att mörda sin egen befolkning. Det finns ingen konflikt och inget krig så internt för ett land att det är moraliskt acceptabelt för omvärlden att bara titta på när dödssiffrorna stiger.

Världssamfundet måste göra mer. Svensk utrikespolitik måste göra mer.

Sverige behöver en regering som vill använda svensk utrikespolitik för att göra världen mer rättvis och mer demokratisk. Våra diplomatiska ansträngningar måste sträcka sig bortom Carl Bildts Twitter-konto.

Tyvärr är regeringens passivitet inte begränsad till utrikespolitiken.

Alla unga ska ges friheten att starta sitt vuxenliv på bästa sätt. Vuxenlivet har tre hörnstenar: Skola. Jobb. Och bostad. Tre områden där vi som är unga idag drabbas av regeringens stillastående politik.

Skolan lägger grunden för resten av livet, både för det i yrkeslivet och för det som samhällsmedborgare. 

En bra skola utjämnar klasskillnader– Björklunds skola skapar större klyftor. 

En bra skola ger människor frihet att styra över sitt eget liv – dagens skola leder istället till att ungas val och livschanser begränsas.

En bra högskola ger fler människor möjlighet att utvecklas, att hitta vägar andra än de utstakade – dagens högskolepolitik skär ner på platser och stänger dörrar.

Svensk skola behöver mer av de progressiva idéer som alla vi här inne har fattat beslut om. 

Svensk skola behöver mindre av en regering som blandar passivitet med betongpedagogik, en regering som förklarar alla problem med att det är sossarnas fel.

Steget från skolelev till det första jobbet ger en stor frihetskänsla. Det är mer än bara den första inkomsten. Det är första steget från ung till vuxen.

Vi vill att alla människor ska kunna ha ett jobb att gå till. Och det är politikens ansvar att skapa förutsättningar för detta. Borgarna har istället gjort det motsatta. De pratar om arbetslinjen men vi vet att deras linje är att inte göra något alls.

Vi ska istället föra en aktiv politik för arbete. En politik som utjämnar klyftor.

En aktiv politik för arbete sätter unga främst, inte sist.

En aktiv politik för arbete bygger på vilja, inte passivitet.

En aktiv politik för arbete ger ett Sverige där arbetslösheten minskar, inte ökar. 

Det krävs en sommarjobbsgaranti som ger alla unga möjligheten att ta sina första steg på arbetsmarknaden. 

Det krävs en 90-dagarsgaranti som ger alla unga jobb, utbildning eller praktik inom 90 dagar. 

Det krävs att vi också i välfärden anställer betydligt fler än idag. 

Få saker ger samma frihetskänsla som det första egna hemmet, den första egna bostaden – om du har turen att få någon.

Den bostadsbrist som hindrar stora delar av en generation från att flytta hemifrån är ett av de största hindren för ungas frihet som vi ser. Men det går att förändra.

Då behöver vi en regering som förstår att för att lösa bostadsbristen krävs det mer politik, inte mer marknad. 

En regering som ser att det är byggarbetare och inte utredare som bygger bostäder! 

En regering som ser bostaden som en rättighet, och inte en lyxvara för den som har råd. 

Om unga människor ska få bli vuxna idag, om unga ska kunna hitta en bostad, få ett jobb, och få möjligheten till en bra utbildning, då krävs det helt enkelt en politik för att skapa möjlighet till det. Vi har den politiken, borgarna har den inte.

Idag var Stefan Löfven här och presenterade en av våra reformer som en del av den socialdemokratiska höstbudgeten. Vad jag vet har det aldrig tidigare hänt att en socialdemokratisk partiledare på en SSU-kongress gjort något liknande. Kamrater, det visar att vi verkligen kan påverka. Men vårt mål är inte att skruva lite här och där på samhällsbygget, vårt mål är att åstadkomma verklig samhällsförändring

Och vi vet att våra förutsättningar att påverka samhället är störst när socialdemokratin har den politiska makten.

Ska vi nå dit har vi inte mindre än fyra val nästa år som är helt avgörande – till alla Sveriges kommuner, till landstingen och regionerna, till riksdagen och till europaparlamentet.

Även om man titt som tätt kan glädjas åt opinionsmätningar som pekar på valseger ska man komma ihåg att de inte är annat än just mätningar. Det är långt kvar till den 14 september 2014. Mycket kan hända på vägen.

Om vi ska vinna valet, och framförallt om vi ska övertyga unga, tror jag att Socialdemokraterna som parti måste göra tre stora förändringar.

För det första, socialdemokraterna behöver fler ben att stå på än jobbpolitiken och skolan. En stor del av dagens unga känner klimatångest. Oron inför framtiden är stor. Trots det pratar Socialdemokraterna sällan miljöfrågor. Trots att vi sitter på en grön progressiv politik ger vi inte tillräckligt tydliga svar på de utmaningar unga ser framför sig.

På precis samma sätt är det med jämställdheten. Halva mänskligheten, halva Sveriges befolkning, förnekas lika livschanser, påtvingas förtryckande normer om utseende och beteende, helt enkelt underordnas som grupp i samhället.

Under den moderatledda regeringen har jämställdhetsarbetet gått bakåt. Det borde vara öppet mål – och trots det spelar socialdemokratin defensivt och vågar inte gå till anfall.

För det andra, kamrater, måste vårt parti på allvar modernisera sin organisation. Vi som är unga är vana vid att få ta del av och diskutera allt öppet. Vi har helt enkelt nya sätt att kommunicera och nya sätt att organisera oss.

Att då hålla fast vid arbetssätt som kommer från en tid då det enda som fanns var papperstidningar och långa kvällsmöten håller inte. Vi har påbörjat ett moderniseringsarbete, men det behöver gå snabbare.
För först när socialdemokratin moderniserar sig också i sättet att vara och arbeta kan vi på allvar kalla oss för ett framtidsparti.

För det tredje, Socialdemokraterna måste tydligt peka ut ungdomsväljarna som en av de viktigaste grupperna att vinna i de olika valen under nästa år. Det är många gånger unga som förlorat mest på den borgerliga regeringens politik.
 Den skenande ungdomsarbetslösheten, bostadsbristen och problemen i skolan är bara några exempel.

Trots det kan vi inte vara säkra på att locka ett tillräckligt högt stöd bland unga. Jag tror att det framför allt handlar om att våga.

Att våga vara mer ideologiska och förklara varför saker är som de är i samhället.

Att våga tydliggöra de politiska skiljelinjerna snarare än att fokusera på vad som är lika.

Att verkligen våga tro. Tro på att våra egna värderingar alltid håller.

Kamrater, vi har varit trötta, vi har varit glada, vi har i vissa stunder varit besvikna. Vi har argumenterat hårt i talarstolar och utskottsrum. Vi har nattmanglat och vi har kongressfestat. Vi har helt enkelt varit på SSU-kongress!

Vi sliter hårt, och vi gör det för att vi vill se verklig samhällsförändring. De förslag och idéer, reformer och principer vi hamrat fram KOMMER också att förändra samhället. Det ska vi gemensamt se till.

Och kamrater, det kräver att “jag” byts mot “vi”, att trötthet byts ut mot politisk vilja.
Det kräver helt enkelt att en borgerlig regering utan visioner byts mot en socialdemokrati med en stark politik

En valseger är bara ett första steg på vägen, men det är en valseger vi måste kämpa hårt för. Vi ska tillsammans visa att när SSU ställer om till kampanjorganisation blir vi den BÄSTA kampanjorganisationen. Vi ska visa att vi är skarpa i både ideologi och sakpolitik. Vi ska visa att när vi gemensamt bestämt oss för något så finns det ingenting som kan stoppa oss!

Kamrater, vi ses därute. Vi ses på kurser och valupptakter. Vi ses på skolor och arbetsplatser. Vi ses på debatter och nattaffischeringar. Nu är det dags att sätta fart. Nu är det dags att tagga upp. Nu kamrater, är det dags för valrörelse!

Tack för mig. Tack för den här kongressen. Men framför allt – stort tack till ER!

Härmed förklarar jag kongressen för avslutad. Nu är det dags att sjunga internationalen.