Ellinor Eriksson: Tal på första maj 2014

Kamrater,

Jag vill börja med att säga: jag är stolt att vara i Norrbotten och prata på 1:a maj.

Ja, jag vet att många tal börjar så, men jag är stolt. 1-maj är arbetarrörelsens högtidsdag. Vi går ut på gator och torg. Rustade med plakat fyllda av förslag som ska angripa våra ständiga motståndare. Ni vet vad de heter. Klassklyftor. Ojämställdhet. Rasism. Hopplöshet.

Så jag är stolt. För att få komma till rödaste Norrland och prata och inspireras. Ibland låter det som att det är givet, hugget i sten, hur man röstar i Norrbotten. Det är det förstås inte. Men det är något som är möjligt här tack vare alla socialdemokrater som år efter år. Val efter val. Visat att det är Socialdemokraterna som levererar samhällsförändringen.

Det är något vi alla ska vara stolta över.

Så, det är därför vi demonstrerar.

För jämlikhet – mot klassklyftor

För fler jobb – mot arbetslöshet

För feminism – mot ojämställdhet

Helt enkelt: För ett bättre Sverige. För alla.

Mötesdeltagere,

Anders Borg fick nyligen frågan: om han skulle summera sin tid som finansminister – vad skulle han då vara mest nöjd med?

Han ville inte svara på frågan. Nä. Det hade ju blivit pinsamt.

Jag tänkte att vi kan hjälpa Anders att göra ett litet bokslut för Alliansen.

När man tog över makten så hade Sverige ett överskott på nästan 70 miljarder. Nu är prognoser för underskottet 80 miljarder. 80 miljarder MINUS. Där mina vänner, har vi regeringens ordning på ekonomin.

Inte bara det. Man har också shoppat lite företag. Kol- och gaskraftsföretaget Nuon till exempel. En förlustaffär. Än så länge på 33 miljarder. 33 miljarder i förlust. Det ni. Det är en sämre affär en bygget av skeppet Vasa. Sverige har inte råd med Anders Borg.

Vi har alltså en regering som knappt gör något. Som misslyckats med jobben, skolan och ekonomin och nu som står utan idéer. En mer passiv regering går nog inte att hitta.

2004 bildades Alliansen. Nu tio år senare skulle jag kalla dem passiansen.

Det är första maj 2014 och nu får det vara nog. Regeringen kanske väntar på bättre tider. Men vi väntar på en bättre regering.

Kamrater,

Det är en härlig känsla att stå här uppe och se oss alla samlade. Men vänner, jag skulle också för en liten stund vilja tänka på de som inte längre finns med oss i tågen.

För snart tre år sen mördades 69 unga socialdemokrater på ett politiskt sommarläger på Utøya. Flera av dom var mina vänner. Då var vi alla i chock och frågade oss “hur kan det här hända? Det måste vara en ensam galning?”

I vintras blev en 16-årig SSU:are misshandlad på väg hem från ett partimöte. Sen kom Kärrtorp där en fredlig demonstration anfölls av svenska motståndsrörelsen. Och på kvinnodagen i mars attackerade nazister demonstranter i Malmö med kniv. En av dom var Showan, som för bara ett par år sen var med min lillasyster på SSU-kurs. Showan blev så allvarligt skadad i knivattacken att han hamnade i koma. Sammandrabbningar mellan några galningar sa media.

Och som ni mycket väl vet – bara för ett par veckor sen, på påskdagen, som också var Adolf Hitlers 125-årsdag, hängde organiserade nazister upp självaste hakkorsflaggan att svaja i kommunens flaggstång i Luleå. Och Hudiksvall, inte långt ifrån där jag är uppvuxen.

Niklas Nordström sa det bra här i Luleå – “Nån nazistskit vill vi inte ha i vår stad”

Men. För varje gång sånt här händer blir det svårare att hävda att det här bara är ensamma galningars verk. För det är politiska attacker. Med politiska mål.

Utvecklingen blir ännu tydligare när vi blickar ut över Europa. Det öppet nazistiska partiet Gyllene gryning är tredje största parti i Grekland, Moussolinis ättlingar engagerar sig i det fascistiska partiet Lega Nord i Italien och högerextrema franska Front National vinner allt mer mark. Ja, och i vårt grannland Norge sitter partiet Breivik var medlem i numer i regeringen.

Det är lätt att bli dyster, men jag brukar försöka komma ihåg vad Joe Hill sjöng om. ”Sörj inte, organisera er!”.

Och efter alla de här attackerna har motståndet faktiskt varit starkare. Det har demonstrerats, manifesterats och spridits tusentals bilder mot rasism på nätet. Vi har visat att vi är fler. Att dom inte vinner.

Vi är de här vidriga idéernas värsta fiende. Socialdemokratin är den kraft som har möjlighet att ändra på utvecklingen. Det ligger i våra händer att göra något. Vi kan göra det och vänner, vi ska göra det.

Kamrater,

Man kan fråga sig varför sker då den här utvecklingen i Europa just nu? För mig är det inte förvånande. Det är ingen slump.

Europa har sett samma trender förr. Att när ekonomin krisar och när arbetslösheten ökar. Då växer också rasismen.

Därför spelar det roll vem som har den politiska makten.

I EU-parlamentet är det högern som styrt i 15 år. Jag brukar beskriva de som styr Europa för Högergubbarna. Ja högergubbar säger jag, för de är mest gubbar, och även högerns få gummor och unga är även de en slags högergubbar. Begreppet handlar mest om deras unkna och föråldrade värderingar.

Och högergubbars beteende, är inte okej.

För det är oacceptabelt med en höger som sitter i parlamentet och bokstavligen jublar och applåderar när de röstar ner förslag om att stärka kvinnors rättigheter.

Det Europa behöver är mer feminism, inte fler högergubbar.

Nej, Det är inte okej att när människor flyr krig och katastrof så möts de av militär, murar och taggtråd. Det Europa behöver är en flyktingpolitik med säkra vägar in i EU, inte fler högergubbar.

Och, Det får också vara slut på att Moderater använder EU för att försämra de svenska arbetsvillkoren och arbetsmiljön.

Det Europa behöver är rättvisa jobb och schyssta villkor, inte fler högergubbar.

Därför kandiderar jag till EU-parlamentet. Därför behöver vi bry oss om EU-valet. Det handlar inte om trams som böjda gurkor. Det är inte heller någon naiv kärleksförklaring. Det handlar om ideologi.

Jag är sååå trött på alla högergubbar som får styra i Europa. Därför behöver vi måla Europa lika rött som Norrland!

Partivänner,

Få områden visar så tydligt på skillnaden mellan vänster och höger som ungdomsarbetslösheten. När moderaterna försöker förklara bort den går vi till val på att lösa den. Vår huvudparoll idag är ”ingen ung utan jobb”.

Ibland likställs jobbfrågan med andra små sakfrågor, som frågor om öppetider på krogen. Då blir jag på riktigt irriterad. För att ge unga jobb är inte en lite fråga. Det är en helt avgörande fråga.

Det handlar om att en ungdomsgeneration ska få starta sitt vuxenliv. Och det handlar om att ge unga självförtroende, möjligheter. Det handlar om Sveriges ekonomi.

Så när vi pratar om att ingen ung ska vara utan jobb, så är det inte bara ett sätt för oss Socialdemokrater att angripa arbetslösheten, utan att ge fler unga framtidstro.

Vänner, därför säger vi:

Ingen ung utan jobb i Norrbotten,

ingen ung utan jobb i Sverige,

ingen ung utan jobb i Europa.

Och till år 2020 ska vi se till att Sverige har den lägsta arbetslösheten i hela EU.

Partivänner,

Första maj är också förknippat med en blomma. På stan, i trapphusen och i villakvarteren. där finns dom. Barn som säljer majblommor.

Jag läste några ansökningar till Majblomman och jag blev både gripen och ledsen. Något är verkligen på väg att gå sönder i vårt samhälle.

Väldigt många brev är från föräldrar med barn som växer och kläder som blir för små, utan möjlighet att köpa nya. Eller från föräldrar vars barn behöver ett par nya glasögon för att det är svårt att se och hänga med i skolan, men där det är för dyrt att få ihop. Eller drömmen om ett par fotbollsskor, så att ens unge på lika villkor kan lira med de andra barnen, istället för att sitta inne. Jag läste om hur de här barnen ofta blir retade för att de inte har, och skäms över det.

Jag läser ansökningar och ser föräldrar som beskriver att dom gör allt de kan. Föräldrar som nekar sig själva det många tar för givet. Men som ändå inte får ekonomin att gå ihop.

Vänner,

Såhär vill jag inte ha det. Såhär vill vi ju inte ha det. Barnfattigdom ska inte vara acceptabelt 2014 i Sverige.

Och låt mig vara tydlig. Här syns skillnaden i Svensk politik. För moderaterna och Fredrik Reinfeldt menar att barnfattigdom inte finns i Sverige. Man kan till och med höra raljanta kommentarer om att det inte är så farligt om alla kanske inte har råd med ett Playstation. Men det här handlar inte om något jäkla playstation. Det handlar om nån slags anständighet!

Men Moderaterna har bestämt sig: dom tror inte på barnfattigdom. Moderaterna tror på skattesänkningar. Det betyder i praktiken att man sätter jaget framför laget. Och om det är någon som ska skämmas, så är det inte barnen, utan det är regeringen.

Kamrater, 

Vi tror på det motsatta. Alla barn, varje kille och varje tjej, ska slippa växa upp i fattigdom. Vi ska se till att jaget får vara med i laget. Ja, vi ska utrota barnfattigdomen. Med eller utan de där nya fotbollsskorna.

Det är det här valet handlar om. Att det får vara slut på jag-samhället. Vi vill något annat. Vi vill ha ett vi-samhälle. Det är dags för varann. Därför fortsätter SSU förra årets tradition med en egen första maj-pin. I år lyder den just “Dags för varann”. Med det påminns vi om det vi längtar efter. Att: Det får vara slut på jag-jag-jag och det är dags för vi, tillsammans, gemensamt och varandra.

Eller som Ison & Fille sjunger det i årets kanske bästa låta: ”Länge leve vi”

Till sist kamrater, så skulle jag vilja påminna om att vårt bästa vapen det är inte fancypancy reklamfilmer, det har alla partier. Vårt bästa vapen, det är nåt som dom andra partierna inte har – nämligen en stark rörelse med mycket folk. En folkrörelse. Vi sörjer inte. Vi organiserar oss.

Så vi ska släppa det dåliga självförtroende som vi ibland har dragits med, där vi har påmålats en bild av att vi är historien – inte framtiden.

Vi är framtidspartiet. Sträck på ryggen. Var stolt. Vi är del av en rörelse som förtjänar självförtroende.

Vi kommer också visa det när vi valkampanjar natt som dag tills vi stupar Vi kommer visa det när vi knackar fler dörrar än alla andra. Vi kommer visa det på valdagen

För vänner: Vi kommer vinna valen!

För vi har fått nog. Det får vara slut nu. Det är dags för varann. Tack för mig.