Ebba Busch: Sommartal 2023

Vänner,

Sverige har de senaste månaderna försatts i ett mörkt säkerhetspolitiskt läge utav främmande makter - som på vår bekostnad vill stärka sina positioner och sprida sina ideologier. Hoten mot Sverige ökar. Från Ryssland – men också från våldsbejakande islamism. Vår egen säkerhetspolis har höjt terrorhotnivån från 3 till 4. Storbritanniens utrikesdepartement varnar sina medborgare för terrorangrepp på svenska gator.

Det är inte fel att säga att vi används som en bricka i ett spel. Men det vore fel att säga att vi därmed skulle vara maktlösa. Det är vi inte. Hur vi nu agerar när vi utsätts för hot definierar vilka vi är – men kanske framförallt vilka vi kommer att bli.

Det har föreslagits att Sverige ska förbjuda bränningar av heliga skrifter – koranen. Göra det olagligt att på ett sådant känsloladdat sätt uttrycka sin avsky mot en religion. Kraven kommer från islamistiska diktaturer. Men det kommer även från opinionsbildare i Sverige – däribland flera muslimska ledare. De vill inte att man ska få håna och kritisera en religion.

Det är inte förenligt med ett modernt samhälle. Det är inte förenligt med en demokrati.

Vi har alla ett ansvar, men inte minst muslimska samfund, att förklara att i en demokrati måste man acceptera att andra hånar och kritiserar vad man själv uppfattar som heligt. Att makten i kränkningen försvinner om man vänder bort blicken - vänder andra kinden till.

Om – notera om – de anser att en sådan demokratisk yttrandefrihet är oförenligt med deras tolkning av islam – då har den typen av islam inte någon plats i Sverige.

***

I fredags beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att se över ordningslagen. Utredningen ska ge ett beslutsunderlag i frågan om Sveriges säkerhet bör beaktas vid tillståndsprövning för demonstrationer eller allmänna sammankomster. Framförallt frågan om det kan vara lämpligt att låta en allmän sammankomst – av säkerhetsskäl - ske på annan tid eller plats är viktigt att utvärdera.

Utredningen kommer även titta på möjligheten att genomföra vissa begränsningar enbart för utländska medborgare – i syfte att främmande makter inte ska kunna skicka agent provocateurs för att skapa splittring i Sverige. En sådan reform vore naturlig utifrån ett totalförsvarsperspektiv.

Det är regeringens ansvar att värna vår gemensamma säkerhet mot yttre hot. Det är skälet till att vi tillsätter utredningen.

Samtidigt vill jag tydligt slå fast - som partiledare för kristdemokraterna - att vi som parti inte kommer stödja något som skulle närma sig ett de facto förbud mot koranbränningar - eller andra kränkande yttranden. Det är också den linje vi kommer bevaka i den parlamentariska referensgruppen.

Att inskränka yttrandefriheten på ett sådant sätt som föreslagts i debatten, det är fel i sak. Men att göra det som en följd av yttre hot vore tio gånger värre.

***

Det här ett ämne som river upp känslor. Jag är medveten om detta. Men vi måste våga ta debatten –vi måste möta denna diskussion som har pressats på oss utifrån.

Att bränna sådant som andra tar för heligt i syfte att nära hat det är förkastligt. Idéen att bränna en koran är för mig främmande –inte minst om det görs utav hat mot andra människor. Den som drivs av att vilja skada och håna andra, i detta fall muslimer, – den drivs utav en av människans lägsta instinkter - att vilja dominera över andra.

Men det är skillnad på vad som är etiskt fel och vad som lagen bör förbjuda. Speciellt när det rör så centrala rättigheter som yttrandefriheten.


Och en sak bör göras klart för alla. Det pågår påverkanskampanjer mot Sverige.

En sådan kampanj har som mål att sätta en bild av Sverige - i till exempel Turkiet - i syfte att försöka stoppa vårt NATO-medlemskap. Den kommer inte att lyckas.

En annan kampanj syftar till att vända muslimer i Sverige mot vår demokrati och yttrandefrihet. I syfte att skapa parallellsamhällen, begränsa friheten för andra muslimer och sprida islamism. Något som i förlängningen skulle kunna innebära slutet för vårt öppna samhälle.

Huruvida det kommer att lyckas – det beror på vårt eget agerande. Var vi drar våra gränser och vad vi kräver av alla och envar i Sverige.

***

Att begränsa yttrandefriheten för att främmande makter eller våldsideologier – kräver det innebär ett potentiellt dräpande slag mot demokratin. 

Hela kärnan i demokratin är att det är med hjälp av argument - med hjälp av det fria ordet – som åsikter bryts mot varandra och det är på detta sätt vårt samhälle förs framåt. Att ha rätten att tala kränkande- till och med smädande - om vad andra anser som heligt eller tabu är faktiskt en omistlig del av en sådan demokratisk yttrandefrihet. 

Och jag vill vända mig specifikt till svenska muslimer. Jag förstår och lider med er när människor vill kränka er - genom att angripa er tro. Och jag ser med oro på det misstänkliggörande som drabbar många muslimer idag i Sverige. Från två håll. Både från extrema krafter i Sverige och från extrema imamer i Mellanöstern. 

Jag vet att många av er är starka anhängare av yttrandefriheten – just för att ni förstår vad som i förlängningen riskeras om den skulle begränsas. Jag vet att ni sökt skydd i Sverige för att här finns en frihet som inte fanns i ert hemland. Ni en plats att bygga era liv i ett frihetligt Sverige. 

Och vi alla bör minnas att det budskap som Sverige – och andra demokratiska stater – har strävat att föra fram på den globala arenan länge har varit att det är genom ord – de bästa argumenten – som samhällen ska formera sig till beslut. Inte genom våld. Inte genom hot om våld. Inte genom rädsla eller mobvälde. 

Hur kan då vi – som tronat på denna övertygelse – plötsligt ge upp den inför hotet om våld? Ska vi nu skicka ut budskapet att det är den som kan ansamla mest våld – inte flest röster – som ska få bestämma?

***

Finlandisering. Så kallade man - under det kalla kriget - den process som pågår när ett land väljer att självmant ändra sina lagar och bryta mot sina principer – inte av direkt tvång – utan av rädsla. Så kallat efter hur Finland - steg efter steg - anpassade sig efter Sovjetryssland. Fram till den punkt där de till sist valde att bryta med sin demokrati och återvälja den president som skulle glädja Sovjet-kommunisterna med hjälp av undantagslagar.

Det är vägen som vissa nu skulle vilja att Sverige slår in på. Finlandisering visavi islamister – av rädsla för vad som annars teoretiskt kan hända.

Om någon tror att ett förbud mot koranbränningar skulle bli ett enskilt undantag – då förstår den inte vad en våldsbejakande ideologi är för något. Lika lite som nazismen eller kommunismen sökte efter samlevnad vill den våldsbejakande politiska islamismen det. 

Sverige har varit ett självständigt land i 500 år. Det vanns inte utan uppoffringar och det vanns inte genom att låta rädsla härska. Vill vi äga vår självständighet i 500 år till kan vi inte låta rädslan vara vår rådgivare i denna stund.

***

Få människor skulle nog öppet erkänna sig drivna av rädsla. Och det finns sekulära opinionsbildare som nu säger sig vilja förbjuda koranbränningar – men av andra anledningar än terrorhoten.

De menar att de har intagit denna ståndpunkt utifrån en allmängiltig omsorg om andra människor, om andras känslor för vad som är heligt och de menar att deras argument för detta är tidlösa. 

Men det är svårt att ta deras nyvunna övertygelser helt på allvar. Och bevisen för det finns i deras egna historiska ageranden. 

Som många av er vet är jag själv troende kristen. Och för mig – likt för många kristna – är det omöjligt att inte se det som att en form av hyckleri ändå nu synliggöras i samhällsdebatten. 

Kristendomen har det nämligen varit fritt fram att håna och smäda – utan att dessa opinionsbildare fattat sin penna. 

Och det är inte främst enskilda extremister som kränkt kristna symboler på små egenarrangerade torgmöten. Det har gjorts i de offentliga finrummen. Till och med i public service. I praktiken finansierat med skattemedel. 

Exemplen är legio.

Det är inte logik som driver dem som nu plötsligt vill se någon form av blasfemilagar. Det är just rädsla – och möjligen oikofobiskt självhat. 

Låt ingen påstå att Sverige tillåter kränkningar av islam - men inte accepterar motsvarande kränkningar av kristendomen. 

Och förstå att när jag ber om att man ska vända bort blicken - och vända andra kinden till – då kräver jag inget av någon annan som jag som troende inte praktiserat själv - om och om igen. 

***

Sverige har ett val. Ska vi slå in på rädslans väg? Finlandiseringens väg? Eller ska vi välja demokratins väg? Och ordets företräde framför svärdets?

Att säga att vår nationella säkerhet är tryggad: det innebär inte enbart att nationen är säker ifrån yttre våld.

Det innebär också att vi kan säga att våra friheter är säkrade genom vår nation. 

Jag vill uppmana alla i Sverige –inte minst de muslimska samfund och deras ledare – att stå upp för vår yttrandefrihet.

Ni som är ledare i muslimska samfund har – precis som andra ledare - ett ansvar att förklara och förmedla att i ett pluralistiska land - i ett fritt land - måste man ibland acceptera det man själv finner oacceptabelt. Det innebär inte att allt får sägas – regler om bland annat förolämpning och uppvigling sätter gränser. Att det kommer i Sverige alltid finnas de som kränker och till och med förnedrar det som man själva finner heligt. Sådan är demokratin. 

Och minns att den kritik som framför allt riktas mot islam av dess belackare är påståendet att det skulle vara en våldets religion. Och för varje sten som kastas, för varje upplopp och terrorattentat som genomförs - med förevändningen att det skett till exempel på grund av en koranbränning - anser sig kritikerna fått sina bevis. Ge dom inte det.

Det problem vi möter som land nu är inte att det finns de som bränner koraner. Oavsett hur mycket jag själv finner det olämpligt. Problemet är att det i vårt land finns de som sympatiserar med IS, al-Qaida och Al-Shabab – och kan tänkas mörda oskyldiga människor på våra gator. Att pressa tillbaka dessa våldsideologier är vårt gemensamma ansvar – alla vi i Sverige. 

Och finns det någon som skulle skylla ett islamistiskt terrordåd på personer som nyttjar sin demokratiska yttrandefrihet - då ställer de offren till svars för brottslingarnas gärningar. Det finns inget yttrande som någon kan göra - som tvingar någon annan till att bli en mördare.

Det finns ingen plats i Sverige för religioner som med våld – om det så är statens våldsmonopol – vill skydda sig från kritik. Hur avskyvärd den än är formulerad. Hur mycket hat, illvilja och ondska den än är sprungen ur. 

*

Detta är en definierande stund för oss som land. Hur vi nu agerar – ställda inför terrorns hot – är något vi kommer bära med oss in i framtiden. Forma vilka vi kommer att bli.

Det finns en möjlighet att bygga ett starkare Sverige genom detta. Men då behöver vi fortsätta navigera utifrån och stå upp för våra grundläggande friheter och gemensamma värderingar även i en förändrat värld.

Låt oss komma samma kring våra demokratiska institutioner. Yttrandefriheten är något vi inte kan tumma på. 

Tack för ordet.