God förmiddag och välkomna till dagens pressbrief om regeringens och ansvarig myndighets lägesbild inför energiförsörjningen i Sverige inför den kommande vintern. Med mig idag har jag alltså Energimyndighetens generaldirektör, Caroline Asserup. Vi kommer alldeles nyss ifrån näringsutskottets sessionssal där jag tillsammans med tre generaldirektörer, generaldirektören för Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten och Affärsverket Svenska Kraftnät har redogjort för läget inför vintern.
Jag vill börja med att tacka näringsutskottets nya ordförande, Anders Ödahl, Centerpartiet, för god samarbetsanda och möjligheten att vara på plats vid utskottssammanträdet idag. Därför att oavsett vilken konstellation av partier som styr Sverige härnäst så är vårt gemensamma ansvar tydligt. Vi behöver se till att Sverige står starkt rustat inför den här vintern och jag har varit angelägen som ansvarigt statsråd i den här övergångsregeringen att överföra den bild vi sitter med, den information vi har, och se till att samtliga partier i riksdagen är välorienterade för att kunna navigera inför vintern. Världen väntar, som bekant, inte på den svenska regeringsbildningen.
Så till redogörelsen då. Man kan konstatera att det har varit ett rätt stökigt år energimässigt och det kan bli en potentiellt sett stökig vinter. Året inleddes med flera stormar, de som kommer ihåg december och januari förra året väl, vet att vi hade tiotusentals hushåll som stod utan ström under en period. Året inleddes dessutom med en vinter med mindre regn än normalt, eller mindre nederbörd, vilket har gett oss ett torrt utgångsläge. Detta följdes också ut av en ovanligt tidig vårflod och ovanligt lite nederbörd. Samtidigt så briserade då också krisen i Hormuzsundet, en energikris som vi nu har hanterat aktivt under ungefär åtta månaders tid. Det är framför allt tre huvudsakliga områden som vi kommer att beröra i dag. Det handlar om elförsörjningen, det handlar om energiförsörjningen i en bredare bemärkelse och hotbilden mot energiförsörjningen.
Vi skrider till verket och börjar med elförsörjningen. Stormarna som sagt och den tidiga vårfloden har alltså fått redan nu konsekvenser för elförsörjningen. Både Sverige och Norge har låga nivåer i vår viktiga vattenkraft, i våra viktiga vattenmagasin. Tittar man historiska referenspunkter, tittar man på torråren 2002 till 2003 och senast 2018 så hittar vi en motsvarande situation. Tittar man specifikt på torråret 2018 så ledde det till att Norge därefter importerande under efterföljande år, alltså hela 2019, och slutade året utan någon elexport. Utöver det så är Europa generellt låga gaslager i kombination med relativt höga gaspriser, även om de är långt under rekordnivåerna som vi såg kortvarigt under 2022. Här vill jag påminna svenska folket om att även om vi inte använder så mycket gas så är gaspriserna ute i Europa, det har påverkan på hur priset på el sätts. Dessutom så påverkas också elförsörjningen just nu i Sverige av förlängda underhåll i kärnkraften, något som också då påverkar vår överföringskapacitet negativt, alltså möjligheterna att kunna flytta el från en del av Sverige till en annan del påverkas när så stora enheter av baskraft försvinner. Det här ökar också elpriserna i södra Sverige. För att sammanfatta: Europa och Norden står inför vintern alltså med en lätt utmanande kombination av låga vattenmagasin, lägre tillgänglighet i kärnkraften och lägre överföringskapacitet samt låga gaslager samtidigt som vi har en pågående situation i Hormuzsundet.
Våra låga europeiska gaslager för mig då till punkten två för dagens pressbrief: Sveriges energiförsörjning i en bredare bemärkelse. Vi står inför flera utmaningar för elförsörjningen samtidigt som vi har den värsta utbudschocken någonsin. En pågående energikris som utgör den andra väldigt allvarliga energikrisen egentligen bara på fyra år för Europa och världen. Gaslager i Europa är som sagt låga. Justerat för konsumtion så ser situationen något bättre ut. Men samtidigt så har alltså Europa ökat vårt beroende av både lager och av löpande LNG-leveranser eftersom leveranser av rörbunden gas minskat kraftigt. Det här då såklart till följd av den fullskaliga invasionen av Ukraina men också påverkan eller sabotaget på Nord Stream samma år. Tittar vi på inköpet av rysk gas så är den svenska hållningen väldigt klar där och vi har ju efter mycket om och men också vunnit framgång i EU-kretsen kring detta. Men den har under 2026 ökat, alltså importen av LNG från Ryssland. Det är troligt att ändå dra slutsatsen att det har att göra med att man vill maximera leveranserna inom de befintliga kontrakt som man har från många EU-medlemsländer innan ett förbud träder i kraft i januari 2027 för LNG och hösten 2027 för rörbunden gas. EU står alltså inför ett ökat beroende av LNG-import samtidigt som vi har låga gaslager och en betydande del av försörjningen behöver upphöra i samband med årsskiftet.
Tittar vi då på drivmedel är försörjningen globalt sett ansträngd. Här vill vi understryka igen, det har Caroline Asserup och jag gjort tidigare, skillnaden på ändå att vi får störningar och påverkan på pris eller att det finns reell brist. Så även om det inte finns någon risk för fysisk brist så är leveranser av alltså både gas, olja och olika raffinerade produkter betydligt känsligare än normalt. Detta samtidigt som tillfälliga skattesänkningar på drivmedel löper ut.
Det för mig till den tredje punkten som jag ändå med viss emfas vill trycka på här på slutet. Det handlar om hotbilden mot energiförsörjningen. Must, NATO och EU pekar allihopa på att de ryska och andra antagonistiska hybrida angreppen mot Europa är på exceptionellt höga nivåer. Det handlar om sabotage, det handlar om cyberattacker, påverkansoperationer och angrepp mot kritisk infrastruktur. Hotbilden fortsätter att förvärras. Det går alltså åt fel håll, inte åt rätt håll. Rysslands allt mer riskbenägna och väldigt aggressiva agerande innebär en växande risk också för ytterligare eskalering. Flera exempel har vi på detta i närtid i Tyskland, jag kan dra några av de exemplen bara för september ifall det önskas. Men det här är kännbart i det här läget och jag vill, som vi har gjort tidigare från regeringens sida också mana till aktsamhet och vaksamhet och att vi också i allt väsentligt i grunden håller ihop kring energifrågorna för att Sverige ur alla perspektiv ska stå så stadigt som möjligt.
Med det så lämnar jag ordet över till generaldirektören.
Mycket bra.
Jag skulle vilja visa en bild här som både statsministern och finansministern har visat vid tidigare tillfällen. Det handlar just om komplexiteten lite grann i vad vi försöker kommunicera här. Sverige har ett bättre utgångsläge, vi har många olika verktyg till vårt förfogande för att dämpa påverkan för Sverige. Det kan bli jättestökigt. Det kan bli mindre stökigt. Det är väldigt många faktorer som avgör. I grund och botten så är de här reella stora delarna kring risk för frånkoppling, att vi inte har el eller att vi står utan diesel och så, de finns inte på det sättet. Men det kan ändå bli väldigt tufft för både företag och hushåll.
Sverige har då jämfört med om vi blickar ut i omvärlden ett exceptionellt gott utgångsläge. För den här bilden visar alltså länders sårbarhet utifrån beroende av olja och gas i styrka i relation till statsfinanserna. Då är det värt att påminna om att Sverige då enligt IMF och andra ligger som sagt exceptionellt gott till. Totalt utgör fossila bränslen, olja och naturgas en liten del av vår totala energimix. Sverige har starka statsfinanser som ger oss handlingsutrymme och en inflation som just nu är legat lågt och stabilt, vilket ger oss ett bättre utgångsläge än många andra. Den gula ringen för de som tittar på detta live här ska då alltså ringa in Sverige är tanken, de ska ligga ihop där.
Och som sagt, Sverige är bättre förberett än någonsin tidigare. Tittar man på några av de åtgärderna som vi har gjort under den här mandatperioden, som ju också har diskuterats, var det vid rätt tillfälle eller inte? Men vi vet att hade de här åtgärderna inte vidtagits, då hade påverkan på hushållen och Sverige varit större. Det handlar om sänkt reduktionsplikt, sänkt elskatt. Öresundsverket, som man sa var omöjligt att få tillbaka till Sverige, är återstartat och igång. 2 600 megawatt stark effektbalans, kan inte nog understryka värdet av detta och vi har också stärkt Sveriges roll i EU:s energipolitik. Flera åtgärder för att kunna hantera situationen är ju sänkt drivmedelsskatt till EU:s miniminivå, löper ut sista november och en del löpte ut nu första oktober, tillfälligt el- och gasstöd januari–februari, som ju var framåtsyftande, och högkostnadsskydd. Så även om vi inte ser liknande pris- och kostnader under 2022 är det som med mycket annat, för att uttrycka det lite brutalt och rakt, det är dosen som gör giftet. Så höga priser under ovanligt lång tid kombinerat med känsligare marknader än tidigare, det är potentiellt sett en farlig mix för Sverige som vi behöver vara och är förberedda för att hantera. Och givet att vi just nu i Sverige är alltså inne på vår sjätte vecka utan en regering, vi leder en övergångsregering, så har vi nu också säkerställt att vi är alla partier i Sveriges riksdag orienterade och sitter med samma utgångsläge för att kunna hantera de veckor och månader som följer.