Kära anhöriga och överlevande,
Herr talman,
Herr statsminister,
Mina damer och herrar,
"Deras namn och öde vill vi aldrig glömma”
Så står det ingraverat i Estoniamonumentet här på Djurgården. Namn på människor som för alltid finns i våra hjärtan och ett öde som lever kvar i vårt kollektiva minne.
Och det är så viktigt att vi minns!
För att hedra de som omkom, de som överlevde, och alla anhöriga. Och för att dra lärdomar av katastrofen så att något liknande aldrig sker igen. Det är vi skyldiga dem som drabbades när M/S Estonia förliste den 28 september 1994.
I dag har 30 år gått, men det känns fortfarande så nära. Kanske på grund av den enorma förlusten – 852 omkomna, varav 501 svenskar. Kanske på grund av chocken och det nationella trauma som olyckan orsakade; få händelser har skakat Sverige så djupt. Eller kanske känns det nära för att vi så tydligt kommer ihåg ögonblicket då nyheten nådde oss.
Det är i stunder som denna vi påminns om hur viktigt det är att samlas, finna tröst i varandra och bevara minnena. Vid monumentet kan vi mötas och föra vidare berättelserna om dem vi saknar. För så länge våra älskade finns kvar i våra tankar, förblir de alltid hos oss.
Tack!
Herr talman,
Herr statsminister,
Mina damer och herrar,
"Deras namn och öde vill vi aldrig glömma”
Så står det ingraverat i Estoniamonumentet här på Djurgården. Namn på människor som för alltid finns i våra hjärtan och ett öde som lever kvar i vårt kollektiva minne.
Och det är så viktigt att vi minns!
För att hedra de som omkom, de som överlevde, och alla anhöriga. Och för att dra lärdomar av katastrofen så att något liknande aldrig sker igen. Det är vi skyldiga dem som drabbades när M/S Estonia förliste den 28 september 1994.
I dag har 30 år gått, men det känns fortfarande så nära. Kanske på grund av den enorma förlusten – 852 omkomna, varav 501 svenskar. Kanske på grund av chocken och det nationella trauma som olyckan orsakade; få händelser har skakat Sverige så djupt. Eller kanske känns det nära för att vi så tydligt kommer ihåg ögonblicket då nyheten nådde oss.
Det är i stunder som denna vi påminns om hur viktigt det är att samlas, finna tröst i varandra och bevara minnena. Vid monumentet kan vi mötas och föra vidare berättelserna om dem vi saknar. För så länge våra älskade finns kvar i våra tankar, förblir de alltid hos oss.
Tack!